Jag var på benen så fort bedövningen släppte och kände mig helt fräsch efter en vecka, var mest irriterad på att behöva ta det lugnt och läka så att säga, hade knappt ens ont
Jag hade inte speciellt ont, men föder inga fler barn. Jag vågar inte chansa, och mina farhågor för min kropps begränsningar inför förlossningen togs inte på allvar i slutet och även om förlossningsvården kändes supertrygg så utsätter jag inte mig själv eller en ev bebis gör den risken igen.
det är tur vi alla är olika.Och jag mår dåligt av blotta tanken på att vara vaken under snitt
Och jag mår dåligt av blotta tanken på att vara vaken under snitt
Ja jag var inställd på ett utdraget ”krig”, men fick träffa läkare direkt och fick godkänt på första mötet, otrolig lättnad. Tycker det är hemskt att det är en lyx att få bestämma över sin egen kropp och bli lyssnad på men tyvärr är det ju det ser ut
. Menar inte att det är något som ska tas lätt på och att det ska vara total valfrihet utan hänsyn till medicinska faktorer men som det är på vissa sjukhus idag känns väl restriktivt och många lider och stressar under processen..Haha, bra! Och det skulle vara otroligt konstigt om du inte blev beviljat det!Just nu inget orosmoment, jag har bestämt mig så även om de skulle tvinga mig till vaginal förlossning så kommer jag att skrika att jag kniper fan. ”Rulla in mig på operation nu!”
Kejsarsnitt ska man verkligen inte ta lätt på, under andra omständigheter hade jag inte valt det. När dottern inte vände sig och det blev tal om kejsarsnitt så var det många vänner som reagerade med ”men är inte det skönt då, om du bara skulle slippa föda?” och jag blev alltid så irriterad för snitt är ingen enkel utväg. Jag fick en fantastisk operation som var okomplicerad, men det har ändå varit traumatiskt och tiden efter saknar jag nästan ord för. En bukoperation är alltid en bukoperation med allt som kommer därtill. Är inte taggad på att göra det igen men inser att barnet måste komma ut på nåt sätt
Skönt att du känner dig trygg inför förlossningen. Det gör jag också, på så vis att jag har stort förtroende för att jag är i goda händer. Jag tror det är en stor fördel om man är öppen för vägledning, och kanske inte har för höga förväntningar på exakt hur det ska bli. Jag hade noll förväntningar inför första förlossningen och det gjorde också att jag kunde acceptera att det blev snitt ganska snabbt.
Haha, bra! Och det skulle vara otroligt konstigt om du inte blev beviljat det!
Tycker det varit en spännande diskussion jag kan se har förts sista dagarna. Verkar vara en del här i tråden som ska föda med snitt. Jag satsar på att min kropp, som uppenbart är dålig på att vara gravid tar revanch på förlossningen. Men det må ju tiden visa.
Har första barnmorskebesöket i morgen och går in i vecka 18 på onsdag. Tycker tiden går sååå långsamt.
Har tid til RUL 7 dec, när har ni andra?
Vi kör RUL den 25 november
Vad kul - det börjar ju närma sig för er båda!
Har ju ingen aning men känna ialfl helt annorlunda än de tarmrörelser jag annars känner.Jag var lika säker på tjej för en vecka senVad kul - det börjar ju närma sig för er båda!
Vi önskar också att veta könet - men jag är fortfarande 110% säker på att det är en tjej.
Jeg tror kanske jag har känt fosterrörelser ett par gånger i helgen. Har liksom känt som typ en ‘våg’/skvulp som kittlas lite.
men det var det ju icke.Haha ja just det.Jag var lika säker på tjej för en vecka sen
Jag har rul 28/11.
Har ni vant er vid tanken nu? Nja, sådärHaha ja just det.
Det blir spännande. Har verkligen ingen önska om vilket kön det blir, så är så lustigt känslan ändå är så stark. Vet inte vart den hang-up kommer från.
googlade första dagen på om nipt kunde visa fel haha. Känner ändå att det är tur att jag inte gick och trodde det i 9 månader nu har vi börjat prata namn så det börjar kännas mer verkligt. Har alltid föreställt mig att ha en pojke och en flicka om jag ska ha två barn, så det känns lite märkligt att ha två pojkar, men jag vänjer mig nog snart.Jag hade också väldigt ont. I mer än en vecka.
Kommer förmodligen vilja ha snitt nästa gång också (om det blir fler), mest för att kroppen inte samarbetade sist och jag ändå blivit uppsprättad en gång
Jag kollade upp varför jag inte fick svar om kön. Tydligen får man inte det via min region då de inte anser svaren som tillförlitligaNja, sådär
Nja, sådär
Nu blir det spännande.
Jaså? När jag sökte stod det ändå 99% säkert och att felet kunde bli om man råkade få tag i mammans Dna istället för barnets. Dvs att testet säger flicka och det blir pojke. Eller om man var gravid tätt så kunde det finnas kvar från den gamla graviditeten.
Flest fel verkar ju bli att man säger tjej och det är kille. Det måste ju vara jobbigt hursomhelst att man tror något och ut kommer annatNu blir det spännande.
Ja jag tänker också att det är skönt man har möjlighet att få veta det innan barnet kommer så man vänjer sig.
Min kollega fick dock veta hon väntade en tjej - men ut kom en kille. Så allt kan ju hända (är ju ovanligt dockk).
