Vårföräldrar 2023

[Beaatrice_]

Tyvärr var det inte min tur denna gången heller... Mina smärtor i magen blev värre och slutade i missfall i v 12+0. Lycka till framöver i tråden.

Åh så tråkigt

 

[Libbsticka]

Beklagar verkligen

 

[Voeux]

Var på MVC idag och pratade om mitt mående och kommande förlossning. Jag var ärlig med hur jag har mått det här året, men det kändes också skönt att kunna prata om det lite i retrospekt. Jag kan se, idag, att det under långa perioder varit svårt att hålla näsan ovanför ytan och det har gjort att det bitvis känts väldigt mörkt. Men det är annorlunda idag och det känns fint. De frågade hur jag ville göra med amningen eftersom det varit tufft med första barnet, men jag svarade att jag inte ser någon anledning att inte försöka. Jag vill amma, och kanske fungerar det alldeles utmärkt med nästa barn. Man vet inte fören man försökt. Men jag känner mig också trygg i att ersättning är ett alternativ om det verkligen inte går, och den här gången tänker jag inte kämpa i uppförsbacke 4-5 månader. Släpper det inte efter 1-2 månader så kommer jag inte fortsätta göra så mot mig själv.

Vi pratade även om förlossningen. Förra förlossningen var jag helt inställd på vaginal förlossning. Jag läste Föda utan rädsla och gjorde mina andningsövningar. Det slutade med att lillan blev en sätesbebis som trots vändningsförsök inte kom runt och det slutade med ett (odramatiskt) akutsnitt. Idag finns en risk för befintlig ärrbildning att spricka under krystarbetet och jag sa bara att jag gör det inte. Jag litar inte på att min kropp håller och den rädslan kommer att vara extremt hämmande under en vaginal förlossning. Jag kommer inte våga krysta. Jag har fortfarande ont i mitt ärr, både utifrån och inifrån. Jag råkar sträcka det ibland och det gör ont, jag blir rädd att jag skadar det. Tanken på att lägga den enorma belastningen på det som ett krystarbete innebär… nej. Bara nej. Jag vet att det statistiskt är en liten risk men min kropp säger nej. Så nu ska jag få en remiss till det sjukhus vi väljer och få ett möte för att planera min förlossning. De kommer säkert ställa frågor, och de kommer säkert försöka förklara att risken inte är så stor. Jag respekterar det, och att de inte tar lättvindigt på kejsarsnitt. Jag tycker det är bra. Men jag kommer inte acceptera något annat.

Har ni några tankar om er förlossning ännu?

 

[Libbsticka]

Har ni några tankar om er förlossning ännu?

Skräck. Vi ska gå profylax kurs. Jag är rädd för skador.

 

[Voeux]

Skräck. Vi ska gå profylax kurs. Jag är rädd för skador.

Om du inte läst Föda utan rädsla så är det en varm rekommendation. Den kan kännas lite fånig, bitvis, framför allt eftersom jag lyssnade på den som ljudbok och hade lite svårt för uppläsaren. Men den fick mig att gå från att vara väldigt nervös till att faktiskt bli lite taggad. Jag kände mig redo. Sen blev det ju ändå snitt för mig så jag blev lite snuvad på konfettin, men tyckte boken var toppen för mental förberedelse.

 

[Libbsticka]

Tack för tipset. Ska definitivt läsa

 

[AlltidElegant]

Var på MVC idag och pratade om mitt mående och kommande förlossning. Jag var ärlig med hur jag har mått det här året, men det kändes också skönt att kunna prata om det lite i retrospekt. Jag kan se, idag, att det under långa perioder varit svårt att hålla näsan ovanför ytan och det har gjort att det bitvis känts väldigt mörkt. Men det är annorlunda idag och det känns fint. De frågade hur jag ville göra med amningen eftersom det varit tufft med första barnet, men jag svarade att jag inte ser någon anledning att inte försöka. Jag vill amma, och kanske fungerar det alldeles utmärkt med nästa barn. Man vet inte fören man försökt. Men jag känner mig också trygg i att ersättning är ett alternativ om det verkligen inte går, och den här gången tänker jag inte kämpa i uppförsbacke 4-5 månader. Släpper det inte efter 1-2 månader så kommer jag inte fortsätta göra så mot mig själv.

Vi pratade även om förlossningen. Förra förlossningen var jag helt inställd på vaginal förlossning. Jag läste Föda utan rädsla och gjorde mina andningsövningar. Det slutade med att lillan blev en sätesbebis som trots vändningsförsök inte kom runt och det slutade med ett (odramatiskt) akutsnitt. Idag finns en risk för befintlig ärrbildning att spricka under krystarbetet och jag sa bara att jag gör det inte. Jag litar inte på att min kropp håller och den rädslan kommer att vara extremt hämmande under en vaginal förlossning. Jag kommer inte våga krysta. Jag har fortfarande ont i mitt ärr, både utifrån och inifrån. Jag råkar sträcka det ibland och det gör ont, jag blir rädd att jag skadar det. Tanken på att lägga den enorma belastningen på det som ett krystarbete innebär… nej. Bara nej. Jag vet att det statistiskt är en liten risk men min kropp säger nej. Så nu ska jag få en remiss till det sjukhus vi väljer och få ett möte för att planera min förlossning. De kommer säkert ställa frågor, och de kommer säkert försöka förklara att risken inte är så stor. Jag respekterar det, och att de inte tar lättvindigt på kejsarsnitt. Jag tycker det är bra. Men jag kommer inte acceptera något annat.

Har ni några tankar om er förlossning ännu?

Blev tvingad till ett förlossningskontrakt sist och hoppas på ett planerat snitt denna gång. Vill helt enkelt inte föda vaginalt då förlossningsvården är under all kritik och jag är alldeles för påläst för att vilja riskera framförallt bäbis men också mitt eget underliv. Mitt snitt sist blev helt fantastiskt men vägen dit fruktansvärt horribel och tuff, så hoppas slippa den kampen denna gång.

 

[Förgätmigej]

Jag är taggad inför förlossningen! Tog visserligen 64h sist för det var så trögstartat men det gjorde å andra sidan att jag bara minns hur fasansfullt trött jag var fram till epiduralen. Så nu är jag inställd och peppad på en kortare

 

[Voeux]

Blev tvingad till ett förlossningskontrakt sist och hoppas på ett planerat snitt denna gång. Vill helt enkelt inte föda vaginalt då förlossningsvården är under all kritik och jag är alldeles för påläst för att vilja riskera framförallt bäbis men också mitt eget underliv. Mitt snitt sist blev helt fantastiskt men vägen dit fruktansvärt horribel och tuff, så hoppas slippa den kampen denna gång.

Hoppas du får det du väljer!

För att ge lite balans i diskussionen, eftersom vi har uppenbart förlossningsrädda i tråden, så känner jag bara personer som varit nöjda med förlossningsvården trots alla skriverier. En har fått skada, hon hade också en mycket stor bebis. Men det kanske får vara en egen tråd

 

[Voeux]

Jag är taggad inför förlossningen! Tog visserligen 64h sist för det var så trögstartat men det gjorde å andra sidan att jag bara minns hur fasansfullt trött jag var fram till epiduralen. Så nu är jag inställd och peppad på en kortare

En vän till mig hade 30 h efter att hon kom in på BB första gången, vet inte hur lång tid hon höll på innan. Men vid andra barnet var det 3 h efter att hon kom in Hoppas det går lite snabbare för dig denna gång!

 

[Flummflicka]

Jag hoppas ni blir bemött bra och kan få godkänt era snitt utan för mkt svårigheter Voeux og AlltidElegant. Kan tänka mig att det är ett orosmoment som hänger över en innan det är godkänt?

Jag är pepp på förlossningen. Har jobbat där och har alltid varit fascinerad av hur kvinnokroppen liksom ’bara tar över’. Jag är däremot ganska rädd för snitt. Tycker det (och höftbyte) är de mest våldsamma operationerna jag sett. Men är otroligt tacksam för vi bor i länder där det är möjligt (och tillgången är snabb) så är såklart också inställd på att det kan hända om det uppstår problem.
Tror jag är väldigt öppen för vägledning och hjälp, har inte så många förväntningar mer än att personalen guidar oss igenom det. Jag känner mig trygg där jag ska föda, tror det hjälper att jag jobbat där och vet hur professionellt de är. Men såklart också orolig för vad som kan gå fel - det är något av det mest ’akuta’ man kan stå med.

 

[Thalbaz]

Har ni några tankar om er förlossning ännu?

Jag vill helst föda vaginalt. Känns som återhämtningen på snitt är längre men kan inte säga att jag är speciellt påläst. Förra gången funkade det ju fint men hon var ju inte så stor heller. Däremot har jag funderat lite på smärtlindring. Lustgas funkade inget bra för mig, jag hade kass tajming och det kändes mest som jag inte fick luft. Epidural kom jag på lite sent att jag ville ha och misstänker att det blir samma den här gången då jag har ganska hög smärttröskel.

 

[Voeux]

Jag hoppas ni blir bemött bra och kan få godkänt era snitt utan för mkt svårigheter Voeux og AlltidElegant. Kan tänka mig att det är ett orosmoment som hänger över en innan det är godkänt?

Jag är pepp på förlossningen. Har jobbat där och har alltid varit fascinerad av hur kvinnokroppen liksom ’bara tar över’. Jag är däremot ganska rädd för snitt. Tycker det (och höftbyte) är de mest våldsamma operationerna jag sett. Men är otroligt tacksam för vi bor i länder där det är möjligt (och tillgången är snabb) så är såklart också inställd på att det kan hända om det uppstår problem.
Tror jag är väldigt öppen för vägledning och hjälp, har inte så många förväntningar mer än att personalen guidar oss igenom det. Jag känner mig trygg där jag ska föda, tror det hjälper att jag jobbat där och vet hur professionellt de är. Men såklart också orolig för vad som kan gå fel - det är något av det mest ’akuta’ man kan stå med.

Just nu inget orosmoment, jag har bestämt mig så även om de skulle tvinga mig till vaginal förlossning så kommer jag att skrika att jag kniper fan. ”Rulla in mig på operation nu!” Men visst, skulle det bli motstånd och det börjar närma sig så kommer det nog inte bli kul.

Kejsarsnitt ska man verkligen inte ta lätt på, under andra omständigheter hade jag inte valt det. När dottern inte vände sig och det blev tal om kejsarsnitt så var det många vänner som reagerade med ”men är inte det skönt då, om du bara skulle slippa föda?” och jag blev alltid så irriterad för snitt är ingen enkel utväg. Jag fick en fantastisk operation som var okomplicerad, men det har ändå varit traumatiskt och tiden efter saknar jag nästan ord för. En bukoperation är alltid en bukoperation med allt som kommer därtill. Är inte taggad på att göra det igen men inser att barnet måste komma ut på nåt sätt

Skönt att du känner dig trygg inför förlossningen. Det gör jag också, på så vis att jag har stort förtroende för att jag är i goda händer. Jag tror det är en stor fördel om man är öppen för vägledning, och kanske inte har för höga förväntningar på exakt hur det ska bli. Jag hade noll förväntningar inför första förlossningen och det gjorde också att jag kunde acceptera att det blev snitt ganska snabbt.

 

[Voeux]

Känns som återhämtningen på snitt är längre men kan inte säga att jag är speciellt påläst.

Det är helt rätt. Förutsatt att man inte får några svårare förlossningsskador då skulle jag anta, men i regel är återhämtningen mycket snabbare.

 

[Beaatrice_]

Var på MVC idag och pratade om mitt mående och kommande förlossning. Jag var ärlig med hur jag har mått det här året, men det kändes också skönt att kunna prata om det lite i retrospekt. Jag kan se, idag, att det under långa perioder varit svårt att hålla näsan ovanför ytan och det har gjort att det bitvis känts väldigt mörkt. Men det är annorlunda idag och det känns fint. De frågade hur jag ville göra med amningen eftersom det varit tufft med första barnet, men jag svarade att jag inte ser någon anledning att inte försöka. Jag vill amma, och kanske fungerar det alldeles utmärkt med nästa barn. Man vet inte fören man försökt. Men jag känner mig också trygg i att ersättning är ett alternativ om det verkligen inte går, och den här gången tänker jag inte kämpa i uppförsbacke 4-5 månader. Släpper det inte efter 1-2 månader så kommer jag inte fortsätta göra så mot mig själv.

Vi pratade även om förlossningen. Förra förlossningen var jag helt inställd på vaginal förlossning. Jag läste Föda utan rädsla och gjorde mina andningsövningar. Det slutade med att lillan blev en sätesbebis som trots vändningsförsök inte kom runt och det slutade med ett (odramatiskt) akutsnitt. Idag finns en risk för befintlig ärrbildning att spricka under krystarbetet och jag sa bara att jag gör det inte. Jag litar inte på att min kropp håller och den rädslan kommer att vara extremt hämmande under en vaginal förlossning. Jag kommer inte våga krysta. Jag har fortfarande ont i mitt ärr, både utifrån och inifrån. Jag råkar sträcka det ibland och det gör ont, jag blir rädd att jag skadar det. Tanken på att lägga den enorma belastningen på det som ett krystarbete innebär… nej. Bara nej. Jag vet att det statistiskt är en liten risk men min kropp säger nej. Så nu ska jag få en remiss till det sjukhus vi väljer och få ett möte för att planera min förlossning. De kommer säkert ställa frågor, och de kommer säkert försöka förklara att risken inte är så stor. Jag respekterar det, och att de inte tar lättvindigt på kejsarsnitt. Jag tycker det är bra. Men jag kommer inte acceptera något annat.

Har ni några tankar om er förlossning ännu?

Jag kommer att föda med planerat snitt. Fick det beviljat innan graviditeten, annars hade det inte blivit några barn gjorda här...

Jag har spenderat flera år på att läsa på och trots det stora ingreppet som en bukoperation innebär så är jag fast övertygad om att det är det bästa för mig. Tacksam över att jag blev lyssnad på då jag vet att det ser väldigt olika ut i olika regioner.

 

[Voeux]

Jag kommer att föda med planerat snitt. Fick det beviljat innan graviditeten, annars hade det inte blivit några barn gjorda här...

Jag har spenderat flera år på att läsa på och trots det stora ingreppet som en bukoperation innebär så är jag fast övertygad om att det är det bästa för mig. Tacksam över att jag blev lyssnad på då jag vet att det ser väldigt olika ut i olika regioner.

Vad skönt att det är klart Det är det viktigaste, att det känns bra för en själv och alla har olika förutsättningar och utgångspunkt. Vi har fantastisk vård som ger oss möjligheten.

 

[AlltidElegant]

Det är helt rätt. Förutsatt att man inte får några svårare förlossningsskador då skulle jag anta, men i regel är återhämtningen mycket snabbare.

Jag var på benen så fort bedövningen släppte och kände mig helt fräsch efter en vecka, var mest irriterad på att behöva ta det lugnt och läka så att säga, hade knappt ens ont

 

[AlltidElegant]

Jag kommer att föda med planerat snitt. Fick det beviljat innan graviditeten, annars hade det inte blivit några barn gjorda här...

Jag har spenderat flera år på att läsa på och trots det stora ingreppet som en bukoperation innebär så är jag fast övertygad om att det är det bästa för mig. Tacksam över att jag blev lyssnad på då jag vet att det ser väldigt olika ut i olika regioner.

Wow vilken lyx. Så avundsjuk.

 

[Kilauea]

Jag var på benen så fort bedövningen släppte och kände mig helt fräsch efter en vecka, var mest irriterad på att behöva ta det lugnt och läka så att säga, hade knappt ens ont

Det finns vissa som föredrar snitt, andra vaginalt. Jag hade tex fruktansvärt ont efter mitt snitt, behövde morfin och starka Alvedon i en vecka efter.

 

[Sleepan]

Det finns vissa som föredrar snitt, andra vaginalt. Jag hade tex fruktansvärt ont efter mitt snitt, behövde morfin och starka Alvedon i en vecka efter.

Jag hade också väldigt ont. I mer än en vecka.
Kommer förmodligen vilja ha snitt nästa gång också (om det blir fler), mest för att kroppen inte samarbetade sist och jag ändå blivit uppsprättad en gång