Vårföräldrar 2022

[Aconite]

V.38 och 18 dagar kvar till BF. BB-väskan är packad, nästan allt är tvättat och ikväll ska babyskyddet monteras. Jag har svängt fullständigt mentalt gällande förlossningen och ser fram emot den (!), det ska bli spännande att få uppleva det och framförallt att få ha bebis på utsidan.

Bortsett från det så slog den stora tröttheten till för bara några dagar sedan, inser att jag klarat mig lindrigt undan. Men nu stånkas och stönas det, jag hasar mig fram och behöver hjälp upp från soffan. Plus förvärkar/ mensvärksliknande smärta i nedre delen av magen som kommer och går. Härligt att vara gravid

Hur går det för er?

 

[gulakatten]

Jag har svängt fullständigt mentalt gällande förlossningen och ser fram emot den (!), det ska bli spännande att få uppleva det och framförallt att få ha bebis på utsidan.

Vad härligt att du känner så! Jag kände precis samma efter vår profylaxkurs - redo att liksom få uppleva förlossningen och väldigt väldigt redo att få träffa vår dotter. Hon som höll i kursen sa också att man ska tänka att förlossningen ju är det sista som står i mellan en själv och det man längtat efter: att få träffa sin bebis. Att varje värk är ett steg närmare det. Och för mig hjälpte det jättemycket att tänka så .

Vad spännande att det är så kort tid kvar för dig också - 18 dagar kvar till BF är ju ingenting!

 

[Jossan_92]

Den här veckan verkar bli bättre än den förra Fuktmätning igår visade att det enda som behöver bytas efter förra veckans kaos är tröskeln in till badrummet!
Och idag har jag både hunnit med ett besök hos barnmorskan & TUL. Allt ser bra ut och uppskattad vikt idag (v.32+6) är 2370g Mitt SF-mått har planat ut något men inget som BM var orolig över och han har lagt sig med huvudet neråt nu så förhoppningsvis stannar han åt det hållet!

 

[Vira]

Vad fint att du känner dig peppad! Alltså det är verkligen underbart att ha henne här. Jag har aldrig varit med om nåt liknande (såklart ), känslorna är så starka och hjärtat är så himla FULLT bara. Trots fix med amning och oro över vikt.

Jag kände att vi nog hade lite svårt att hänga med mentalt eftersom hon kom tidigt (jag var inställd dessutom på att gå över tiden nån vecka i alla fall), och så än mer eftersom det blev lite dramatiskt. När vi kom in till förlossningen hoppades jag på att bli hemskickad igen - jag kände mig inte alls redo för att föda barn. Men det var ju bara att acceptera läget och köra på . De första dagarna kunde vi inte fatta att hon var här men nu känns det bara rätt och bra. Tryggt att ha henne på utsidan liksom . På torsdag är hon två veckor och jag kan fortfarande inte begripa vår tur - att jag blev gravid, att allt gick bra, att hon är vår .

Blir så glad av att läsa dina inlägg, det låter verkligen så himla mysigt och så efterlängtat efter all oro tidigare ❤ Men jag förstår att det måste ha varit svårt att hänga med mentalt (men det kanske det å andra sidan alltid är om det nu är så att man inte riktigt kan förbereda sig?).

Haha jag började läcka mjölk i vecka 20 typ . Jag orkade inte med BH så vi tvättade oftare bara. Läckte för övrigt bara från ena bröstet och det bröstet är också bebisen favorit att äta ifrån och det bröst som amning kom igång med nästan på en gång. Ambitiöst bröst helt enkelt .

Jisses, då hade jag tur att det dröjde så här långt ändå! Har knappt vågat peta på brösten sedan dess och då har det hållit sig från mer läckage tack och lov - sover under graviditeten på lånad supermadrass från svärmor som nog inte skulle uppskatta mjölk på den

 

[Vira]

V.38 och 18 dagar kvar till BF. BB-väskan är packad, nästan allt är tvättat och ikväll ska babyskyddet monteras. Jag har svängt fullständigt mentalt gällande förlossningen och ser fram emot den (!), det ska bli spännande att få uppleva det och framförallt att få ha bebis på utsidan.

Bortsett från det så slog den stora tröttheten till för bara några dagar sedan, inser att jag klarat mig lindrigt undan. Men nu stånkas och stönas det, jag hasar mig fram och behöver hjälp upp från soffan. Plus förvärkar/ mensvärksliknande smärta i nedre delen av magen som kommer och går. Härligt att vara gravid

Hur går det för er?

Gud vad spännande med så kort tid kvar!

Den här veckan verkar bli bättre än den förra Fuktmätning igår visade att det enda som behöver bytas efter förra veckans kaos är tröskeln in till badrummet!
Och idag har jag både hunnit med ett besök hos barnmorskan & TUL. Allt ser bra ut och uppskattad vikt idag (v.32+6) är 2370g Mitt SF-mått har planat ut något men inget som BM var orolig över och han har lagt sig med huvudet neråt nu så förhoppningsvis stannar han åt det hållet!

Vad skönt! Både med fukten och med fint TUL! Lugnande ändå att dessutom ha TUL att luta sig på när SF-måttet varit lite flackare, så att ni samtidigt kunde se att allt ändå såg bra ut

 

[Vira]

Här rullar allt på, jag har blivit så pass distraherad av Ukraina att det varit svårt att fokusera på babyförberedelser ordentligt. Men vi har fortfarande 54 dagar kvar till BF, så om hon passar tiden så har vi ändå ok med tid kvar att förbereda oss. Efter pepp från er, barnmorskan och maken har jag pratat med jobbet och fått ett "jaja, självklart, blocka i din kalender när du vill vara ledig bara så att vi inte råkar boka något" till svar ❤. Så nu har jag sprängt in lite ledighet här och där de närmaste veckorna och det känns plötsligt mycket mer rimligt att jobba de veckor som är kvar.

 

[soom]

Jag blev väldigt gravid över en natt. Inte för att jag var ogravid innan precis, men från en dag till en annan blev det svårt att nå fötterna, svullen, tryck neråt, sover sjukt dåligt. Och jag är varm, jättevarm, jag som alltid fryser annars, det är en intressant upplevelse. 33 dagar kvar, två veckor kvar att jobba. Har iaf påbörjat packlista nu
Just nu står att få sova gott högt upp på min önskelista. Tänk att kunna vända sig i sömnen (jaja jag vet att man blir väckt hela tiden av en bebis, men sömnkvaliteten när man väl sover är ändå SÅ mycket bättre)

 

[Vira]

Jag blev väldigt gravid över en natt. Inte för att jag var ogravid innan precis, men från en dag till en annan blev det svårt att nå fötterna, svullen, tryck neråt, sover sjukt dåligt. Och jag är varm, jättevarm, jag som alltid fryser annars, det är en intressant upplevelse. 33 dagar kvar, två veckor kvar att jobba. Har iaf påbörjat packlista nu
Just nu står att få sova gott högt upp på min önskelista. Tänk att kunna vända sig i sömnen (jaja jag vet att man blir väckt hela tiden av en bebis, men sömnkvaliteten när man väl sover är ändå SÅ mycket bättre)

Och tänk att plötsligt kunna ligga hur man vill, till exempel på mage Känner annars igen att det känns som att det blir "hopp" i hur gravid man känner sig, det senaste här var svullnaden i händer och fötter som jag nästan hade trott att det skulle gå att komma undan med vinter/vårgraviditet.

 

[soom]

Och tänk att plötsligt kunna ligga hur man vill, till exempel på mage Känner annars igen att det känns som att det blir "hopp" i hur gravid man känner sig, det senaste här var svullnaden i händer och fötter som jag nästan hade trott att det skulle gå att komma undan med vinter/vårgraviditet.

Ja! Och tänk att kunna gå en promenad!
Är tacksam att inte vara höggravid på sommaren, det måste vara jobbigt.

 

[Vira]

Ja! Och tänk att kunna gå en promenad!
Är tacksam att inte vara höggravid på sommaren, det måste vara jobbigt.

Ja verkligen - eller till och med kunna jogga lite! Och den där mögelosten är snart inom räckhåll också!

 

[soom]

Ja verkligen - eller till och med kunna jogga lite! Och den där mögelosten är snart inom räckhåll också!

Erhm, just att kunna jogga ser inte jag fram emot..
Men brieost! Äter det nästan aldrig annars, men är såklart jättesugen nu. Och vin!

 

[Aconite]

Jag blev väldigt gravid över en natt. Inte för att jag var ogravid innan precis, men från en dag till en annan blev det svårt att nå fötterna, svullen, tryck neråt, sover sjukt dåligt. Och jag är varm, jättevarm, jag som alltid fryser annars, det är en intressant upplevelse. 33 dagar kvar, två veckor kvar att jobba. Har iaf påbörjat packlista nu
Just nu står att få sova gott högt upp på min önskelista. Tänk att kunna vända sig i sömnen (jaja jag vet att man blir väckt hela tiden av en bebis, men sömnkvaliteten när man väl sover är ändå SÅ mycket bättre)

Jag blev också väldigt gravid över en natt. Kommer knappt upp ur soffan själv och stånkar och stönar. Min sambo kallar mig lite kärleksfullt för "den stora suckaren" och det är så det känns. Kom prick 30 dagar innan BF. Den här veckan har dock varit lite bättre med mer energi, säkert tack vare solen så kan flukurera om det är någon tröst!

Jag längtar efter att få slippa gå upp och kissa varannan-var tredje h nätterna igenom. Har sovit två (!) hela nätter sedan september pga småskvättandet. Och hör jag ett hurtigt att kroppen tränar inför bebis så skriker jag Enda trösten är att jag passar på att vända mig när jag ändå varit uppe ur sängen..

 

[Aconite]

Ja verkligen - eller till och med kunna jogga lite! Och den där mögelosten är snart inom räckhåll också!

Jag har inte sprungit på säkert 10 år, är inte min grej men har också börjat längta efter att jogga Men framförallt att känna mig stark och rörlig

 

[Aconite]

Vad härligt att du känner så! Jag kände precis samma efter vår profylaxkurs - redo att liksom få uppleva förlossningen och väldigt väldigt redo att få träffa vår dotter. Hon som höll i kursen sa också att man ska tänka att förlossningen ju är det sista som står i mellan en själv och det man längtat efter: att få träffa sin bebis. Att varje värk är ett steg närmare det. Och för mig hjälpte det jättemycket att tänka så .

Vad spännande att det är så kort tid kvar för dig också - 18 dagar kvar till BF är ju ingenting!

Ja men precis. Tycker att det är ett fint sätt att tänka att varje värk är en närmare bebis, att just den värken aldrig kommer tillbaka utan kan läggas på en mental hög. Har läst mycket om dyktekniken med och börjat träna på det. Är intressant hur mycket man kan göra med det mentala

13 dagar idag så det närmar sig med stormsteg, är så färdig med att vara gravid och vill bara ha ut bebis nu!

 

[gulakatten]

Nu ska jag försöka mig på en förlossningsberättelse . Obs att det alltså slutade i akutsnitt för oss. Allt gick bra men känner man sig orolig kanske man bör avstå att läsa?

Spoiler: Förlossningsberättelse

Jag vaknade vid tre-halv fyra med värkar. Hade varit hos BM samma eftermiddag och fått veta att bebisen nästan var fixerad och att allt såg bra ut. När jag vaknade på natten med värkar var jag övertygad om att det var förvärkar bara, plågsamma förvisso men inte "på riktigt". Jag gick fram och tillbaka i lägenheten och försökte djupandas men väckte inte min man eftersom jag inte trodde att det var på riktigt. Han vaknade dock av mitt flåsande och kom upp och masserade min rygg och klockade värkarna. Efter kanske en timma av detta hade jag så ont och ganska så regelbundna värkar så jag bestämde mig för att ringa förlossningen eftersom jag ville få komma in och få smärtlindring. De bad mig komma in på en gång så vi packade hastigt (och dåligt) en BB-väska och åkte. Vi kom till sjukhuset vid kvart över sex på morgonen.

När vi kom in var jag 3-4 cm öppen och de bestämde att vi skulle stanna. Jag blev besviken (!) eftersom jag hoppades på hemskick och smärtlindring. Jag kände mig liksom för trött för att föda barn och det kändes alldeles för tidigt. Varken jag eller min man fattade liksom att det var dags, vi var så säkra på att det var förvärkar bara. Jag fick nån medicin som smärtlindring och fick hjälp av min man att ta mig igenom värkarna. Jag hade rätt regelbundna värkar och väldigt kraftiga sådana. Efter några timmar fick jag EDA. Tyvärr lyckades inte första läkaren sätta den på mig så det tog tre försök innan de lyckades. Jag tyckte att det var mycket obehaglig och framförallt svårt att ligga still. Det gjorde dock inte ont alls! Epiduralen gjorde att jag kunde vila lite och ha mindre ont men när den sen behövde fyllas på hjälpte den inte så mycket tyvärr, så jag hade fortsatt mycket plågsamma värkar att ta mig igenom. Jag blev också oerhört illamående och kräktes vid två tillfällen - kul!

Jag öppnade mig helt enligt "schema" och allt såg bra ut. Jag var till slut öppen 10 cm och BM sa att "nu är det här snart över". Jag var helt inställd på att snart ska jag börja pusha och faktiskt få ut min bebis! Bebisens puls gick dock upp och ner väldigt mycket och jag fick konstant byta ställning för att bebisen skulle bli lugnare. Till slut bestämdes det att de skulle sätta en skallelektrod på bebisen för att bättre ha koll på henne. När detta hade gjorts bestämdes det att man skulle ta ett mjölksyreprov från hennes huvud för att se hur hon mådde. En läkare kom in och tog provet och såg på en gång att det inte var bra och fattade beslut att det skulle bli ett akut kejsarsnitt. Bebisen var stressad och orkade inte mer snart sa läkaren. Varken jag eller maken fattade någonting - jag skulle ju precis börja krysta trodde vi?

Inom loppet av tre minuter hade vi rullats ut ur rummet och mot operation. Jag fick medicin som stoppade värkarna så att bebisen skulle bli lugnare i magen. Jag bara grät, livrädd för att något hade eller skulle gå fel. Min man grät han med, men försökte dölja det så att jag skulle bli lugnare. In i operationsrummet och så fick jag spinalbedövning (?). Jag var rädd men en av alla läkarna lugnade mig med att de gör det här varje dag, att det är en helt vanlig arbetsdag för dem, även om det för mig verkar läskigt och konstigt. Jag frågade en i personalen om allt var bra med min bebis och då svarade hon bara "vi ska få ut bebisen så fort det går". Då fick jag panik och blev helt kall och tyst och fokuserad. Jag ville bara att de skulle få ut henne. Rummet kändes så sterilt och tyst och som att tiden stod still. Men ut kom hon! Det tog bara några minuter innan de hade fått ut henne och jag äntligen hörde henne skrika. Läkarna skrattade - hon skrek innan de ens tagit ut henne ur magen. Allt såg bra ut så jag fick först upp henne i ansiktet och sedan på bröstet. Hon var så liten men så himla himla fin och jag var så tacksam att allt gått bra. Jag har aldrig känt sån lättnad som först när jag hörde henne skrika och sen när de la henne hos mig.

Läkarna sa att allt såg bra ut, inga problem med andning eller syresättning. Jag frågade hur stor hon var och någon svarade "alldeles lagom". Jag grät, maken grät, bebisen grät haha! Jag kände total lycka typ omgående, och en sån himla stark kärlek till bebisen. Har aldrig varit med om något finare.

Klockan var 17:07 när hon kom ut.

En läkare kom och pratade med oss dagen efter, för att förklara varför det blev snitt. Då fick vi veta att vår bebis aldrig kommit ner ordentligt och låg så högt upp att sugklocka inte hade gått att sätta. De kunde inte vänta in att hon skulle komma ner, eller att jag skulle få krystvärkar, eftersom hon visade tecken på stress och att inte orka mer.

Trots att jag var så orolig för bebisen när vi fick veta att det blev kejsarsnitt, och trots att hela alltet var rätt traumatiserande, så är min upplevelse av förlossningen positiv. Alla var stöttande och bra och pedagogiska, alla tog sig tid för oss och framförallt var operationsteamet så sjukt bra. Så jag är mest oerhört tacksam, för att allt gick bra i slutänden.

 

[gulakatten]

Ja men precis. Tycker att det är ett fint sätt att tänka att varje värk är en närmare bebis, att just den värken aldrig kommer tillbaka utan kan läggas på en mental hög. Har läst mycket om dyktekniken med och börjat träna på det. Är intressant hur mycket man kan göra med det mentala

Ja, precis! Och det mentala gör sån himla skillnad - när jag höll koll på min andning och gjorde som jag skulle så var värkarna hanterbara och okej. Vid två tillfällen fick jag panik (jag var så trött) och höll inte koll på andningen och på en gång blev det mycket jobbigare. Så för mig och för oss gjorde profylaxkursen stor skillnad och det hjälpte mig otroligt mycket att min man också gått den och kunde hjälpa mig att andas.

13 dagar idag så det närmar sig med stormsteg, är så färdig med att vara gravid och vill bara ha ut bebis nu!

Gud så nära det är! Förstår att du vill ha ut bebisen, kom igen nu bebisen! Heja!

 

[underensten]

Bf+6 idag och ingen bebis i sikte. Är inte förvånad då jag gick över 12 dagar med dottern. Nu får man bara gå över en vecka är så överburenhetskontroll med troligtvis igångsättning på onsdag kl 08. Så nära nu. Är inte riktigt redo och fattar fortfarande inte att vi ska få bebis

 

[Vira]

Bf+6 idag och ingen bebis i sikte. Är inte förvånad då jag gick över 12 dagar med dottern. Nu får man bara gå över en vecka är så överburenhetskontroll med troligtvis igångsättning på onsdag kl 08. Så nära nu. Är inte riktigt redo och fattar fortfarande inte att vi ska få bebis

Men gud vad spännande! Låter nästan som extra overkligt att få ett datum och tid liksom, kan tänka mig att jag skulle ha svårt att sova kvällen innan

 

[underensten]

Men gud vad spännande! Låter nästan som extra overkligt att få ett datum och tid liksom, kan tänka mig att jag skulle ha svårt att sova kvällen innan

Ja, kommer nog bli sjukt svårt att sova... Hoppas verkligen att det blir igångsättning då och att de inte har fullt och skjuter på det. Då kommer jag nog bli sjukt besviken.

 

[gulakatten]

Heja @underensten ! Ska hålla tummarna här för dig och bebisen!