Vårföräldrar 2019

[rosapantern]

Jag har också ny lön från 1a april, men kunde ändra det i samband med att jag ansökte om föräldrapenning nu i förtid. Hoppas att gravpenningen hänger med där, annars antar jag att det fixar sig i efterhand.

Okej, jag pratade med fk och de ville veta vilket datum avtal undertecknades så väntar på svar från löne för att kunna fullborda ändringen av inkomst. När du säger ansöka om föräldrapenning, menar du då där man klickar i på en kalender vilka dagar man vill ta ut fp på?

 

[Schleten]

Jag läste boken inför första förlossningen men klarade inte att hålla fokus när det blev för intensivt. Min sambo hade inte läst den. Det krävdes dock bara en påminnelse från barnmorskan som kom in och la en hand på axeln och sa åt min att slappna av, inte låta med gäll röst (typ när det kom en ny värk började jag mantra "Nejnejnejnejnej inte igen inte igen snälla") osv. Bara det lilla tog bort en stooor del av rädslan och smärtan omedelbart så jag tror verkligen medföljande behöver inse vilket stort ansvar de har att hjälpa en tillbaka till sig själv. Barnmorskan är ju inte där hela tiden men det är partnern (oftast).

Jag jobbar med det med min sambo men han är lite nonchalant kan jag tycka. Han har nu läst partnerdelen i boken men hans enda kommentar var "jag fattar inte riktigt vad jag ska göra dock" Kan bli så jäkla irriterad på honom när han säger så.

Jättebra att försöka konkretisera rädslan för det kan vara jätteolika. En del är rädda för förlossningsskador, andra för kontrollförlust, smärta m.m. och som du säger - ibland är det bara en blandning av alla delar. Men jag tror att det kan vara bra att våga möta det lite och försöka sätta ord på vad det är som skrämmer.

Jag känner mig till och från lite ensam i förberedelserna inför förlossningen och kan reta mig på att min partner är så avslappnad! Samtidigt är det ju bra att han inte jagar upp sig, men jag behöver veta att vi är ett team och jag behöver ju lita på att han vet vad han ska göra (och det gör jag inte riktigt, men så brukar jag också underskatta honom, det är jag medveten om). Ibland är jag ledsen och frustrerad över detta och jag har just läst Föda utan rädsla och vill att han ska läsa partnerkapitlet, men jag vill liksom inte behöva bli pushig och påminna honom om att göra det. Jag vill INTE vara drivande projektledare i Projekt förlossning och Projekt bebis, jag vill att vi ska vara lika drivande och ta lika mycket initiativ...

 

[Undeniable]

Okej, jag pratade med fk och de ville veta vilket datum avtal undertecknades så väntar på svar från löne för att kunna fullborda ändringen av inkomst. När du säger ansöka om föräldrapenning, menar du då där man klickar i på en kalender vilka dagar man vill ta ut fp på?

Ja precis! Tror det var ngt steg därefter där man kunde fylla i förändrad lön. Just ja, avtalsdatumet måste man ha med. Tror vårt ligger en månad innan som standard typ

 

[Undeniable]

Jag känner mig till och från lite ensam i förberedelserna inför förlossningen och kan reta mig på att min partner är så avslappnad! Samtidigt är det ju bra att han inte jagar upp sig, men jag behöver veta att vi är ett team och jag behöver ju lita på att han vet vad han ska göra (och det gör jag inte riktigt, men så brukar jag också underskatta honom, det är jag medveten om). Ibland är jag ledsen och frustrerad över detta och jag har just läst Föda utan rädsla och vill att han ska läsa partnerkapitlet, men jag vill liksom inte behöva bli pushig och påminna honom om att göra det. Jag vill INTE vara drivande projektledare i Projekt förlossning och Projekt bebis, jag vill att vi ska vara lika drivande och ta lika mycket initiativ...

Åh känner igen det där, har nästan börjat bråka ngr ggr pga detta Han ser inte sin roll på förlossningen, och tycker därför inte att det är viktigt att han läser på eller förbereder sig. Men tyckte faktiskt det blev mkt bättre efter jag tvingade med honom på en förlossningskurs, tror att det släppte lite och att han inser att hans stöd mm är väldigt betydelsefullt.. så nu har han börjat fråga mig mer kring hur jag vill ha det och så

 

[KarinStarfighter]

Jag känner mig till och från lite ensam i förberedelserna inför förlossningen och kan reta mig på att min partner är så avslappnad! Samtidigt är det ju bra att han inte jagar upp sig, men jag behöver veta att vi är ett team och jag behöver ju lita på att han vet vad han ska göra (och det gör jag inte riktigt, men så brukar jag också underskatta honom, det är jag medveten om). Ibland är jag ledsen och frustrerad över detta och jag har just läst Föda utan rädsla och vill att han ska läsa partnerkapitlet, men jag vill liksom inte behöva bli pushig och påminna honom om att göra det. Jag vill INTE vara drivande projektledare i Projekt förlossning och Projekt bebis, jag vill att vi ska vara lika drivande och ta lika mycket initiativ...

Känner igen mig i allt du skriver! Jag fick till sist sätta ner foten och kräva att sambon läste boken. Ska jag klämma ut en unge är det inte för mkt att begära i motprestation!

 

[_Zvea_]

Jag känner mig till och från lite ensam i förberedelserna inför förlossningen och kan reta mig på att min partner är så avslappnad! Samtidigt är det ju bra att han inte jagar upp sig, men jag behöver veta att vi är ett team och jag behöver ju lita på att han vet vad han ska göra (och det gör jag inte riktigt, men så brukar jag också underskatta honom, det är jag medveten om). Ibland är jag ledsen och frustrerad över detta och jag har just läst Föda utan rädsla och vill att han ska läsa partnerkapitlet, men jag vill liksom inte behöva bli pushig och påminna honom om att göra det. Jag vill INTE vara drivande projektledare i Projekt förlossning och Projekt bebis, jag vill att vi ska vara lika drivande och ta lika mycket initiativ...

Och @KarinStarfighter och @nejlica

Alltså... jag och mannen hade t om ett bråk om det. Han tyckte jag tjatade, jag tyckte att han var sjukt nonschig som sa "jag läser den sen". Jag kan ju tekniskt sett få barn när som helst nu! Det finns inget sen! När han väl läste den tyckte han att den var jättebra och vi hade många diskussioner efter. Jag tror att han insåg att han hade varit lite ego i det hela. Känns som om många män, även supervettiga män, inte riktigt fattar vilken stor grej det är att ha framför sig. Jag är inte intresserad av hans resonemang om att "vi har så bra sjukvård" och "kvinnor har fött barn i alla tider" och "det är det mest naturliga som finns". JAG ska föda barn och JAG tycker att det är obehagligt. Jag skiter i vad alla andra har gjort :P

Det är min största rädsla inför föräldraskapet - min man är väldigt duktig på att göra saker, och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer göra minst hälften av alla blöjbyten, hushållssysslor och VAB-dagar (säkert mer än hälften). Däremot vet jag redan nu att jag kommer få projektleda. Samtidigt som jag önskar att jag kunde släppa lite på det och också vara lite mer mindful och bara låta saker komma som de kommer. Färdiggnällt.

 

[Killaloe]

Hej alla!
Och stort grattis till er som fått era små!
Har följt tråden lite då och då "i smyg". Är själv i vecka 35 nu.
Såg att ni pratat lite om andningslarm, funderar därför på om det är någon som vet om andningsuppehåll hos nyfödda kan vara ärftligt? Själv hade jag nämligen sådana ideligen mina första 6 - 12 månader (utan upptäckt orsak) och tänker att det isf kanske är än mer motiverat med andningslarm. Någon som har erfarenhet av olika varianter och kan tipsa om vilken som är säkrast)/pålitligast?

Jag tror att det här är en bra fråga för en egen tråd /mod

 

[Schleten]

Åh känner igen det där, har nästan börjat bråka ngr ggr pga detta Han ser inte sin roll på förlossningen, och tycker därför inte att det är viktigt att han läser på eller förbereder sig. Men tyckte faktiskt det blev mkt bättre efter jag tvingade med honom på en förlossningskurs, tror att det släppte lite och att han inser att hans stöd mm är väldigt betydelsefullt.. så nu har han börjat fråga mig mer kring hur jag vill ha det och så

Känner igen mig i allt du skriver! Jag fick till sist sätta ner foten och kräva att sambon läste boken. Ska jag klämma ut en unge är det inte för mkt att begära i motprestation!

Och @KarinStarfighter och @nejlica

Alltså... jag och mannen hade t om ett bråk om det. Han tyckte jag tjatade, jag tyckte att han var sjukt nonschig som sa "jag läser den sen". Jag kan ju tekniskt sett få barn när som helst nu! Det finns inget sen! När han väl läste den tyckte han att den var jättebra och vi hade många diskussioner efter. Jag tror att han insåg att han hade varit lite ego i det hela. Känns som om många män, även supervettiga män, inte riktigt fattar vilken stor grej det är att ha framför sig. Jag är inte intresserad av hans resonemang om att "vi har så bra sjukvård" och "kvinnor har fött barn i alla tider" och "det är det mest naturliga som finns". JAG ska föda barn och JAG tycker att det är obehagligt. Jag skiter i vad alla andra har gjort :P

Det är min största rädsla inför föräldraskapet - min man är väldigt duktig på att göra saker, och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer göra minst hälften av alla blöjbyten, hushållssysslor och VAB-dagar (säkert mer än hälften). Däremot vet jag redan nu att jag kommer få projektleda. Samtidigt som jag önskar att jag kunde släppa lite på det och också vara lite mer mindful och bara låta saker komma som de kommer. Färdiggnällt.

Igår frågade min partner självmant efter boken och ville läsa. Det är såklart ingen bedrift, men det var skönt. Jag ville verkligen inte behöva påminna honom.

Jag har väldigt lätt att oroa mig över att vi inte är lika engagerade i allt som rör barnet och graviditeten och det är ju inte så konstigt, med tanke på hur det ser ut runt omkring mig. När folk får barn flyger jämställdheten åt helskotta, även hos par som haft de bästa intentioner. Ofta underskattar jag min partner, men ibland har jag tyvärr rätt i mina farhågor.

Vi gick en profylaxkurs och det var väldigt välgörande, eftersom vi båda blev mer klara över vilken min partners roll vid förlossningen kan vara. Ingen av oss hade egentligen riktigt grepp om det tidigare; vi hade mest bara en diffus tanke om att han skulle vara med och att det var viktigt.

Jag tänker att det sista vi ska göra är att skuldbelägga oss själva för att vi ”inte är mer mindful” eller dylikt, utan känsla av stöd och delad börda är det fan inte lätt att vara mindful!

 

[Luktpion]

Jag kan konstatera att om man inte har problem med foglossning i v 37 så kan man skaffa sig det genom att tapetsera några timmar. Learning by doing.

I övrigt känns det typ som att jag har sommarlov. Inget planerat på flera veckor. Det största som händer nästa vecka är att det är våffeldagen imorgon och Earth hour på lördag. Ska försöka njuta så mycket det går av den sista lugna tiden på länge, men rastlösheten börjar komma lite krypande nu.

Tänk vilken kontrast det är nu för oss i tråden. Vissa har fullt upp med sina bebisar och vi andra bara väntar och väntar, funderar över förlossning och vem som är där inne.

 

[Ynnej]

Ja det är stora kontraster. Här kollas det fortfarande skidskytte från soffan i eftermiddag precis som när jag gick hemma och väntade, men nu en lite tröttare version av mig och med en ammande bebis i famnen

Vår tjej blir en vecka idag. Vi har haft stallpremiär och bilpremiär på förmiddagen. Vi överlevde

 

[Flixon]

Jag hade glömt hur stora och spända brösten blir i början. Och hur ont de kan göra tillgången matchar inte efterfrågan nu, kan jag lugnt säga... Det hjälper ju inte att hon kan sova hur långa stunder som helst (inte för att det är något jag klagar över!).

Såhär ser det ut mest hela tiden

 

[Elin_B]

Två dagar kvar till BF -16 då sonen kom till världen. Kände mig så enormt sliten den gången men nu känner jag mig rätt fräsch. Mycket bättre än för bara någon vecka sedan. Den får som sagt gärna stanna inne typ en vecka till men sen börjar jag nog tycka att det räcker

Igår kväll fick jag för mig att förlossningen skulle sätta igång. Hade egentligen inga indikationer på det mer än lite mensvärkskänningar men det har jag ju haft till och från länge nu. Men det var som att idén satte sig i huvudet och sen låg jag och varvade upp mig själv och låg vaken halva natten bara för att jag kände att "nu MÅSTE jag somna så att jag orkar föda barn inatt" Men sen vaknade jag imorse precis som vanligt.

 

[Elin_B]

Jag hade glömt hur stora och spända brösten blir i början. Och hur ont de kan göra tillgången matchar inte efterfrågan nu, kan jag lugnt säga... Det hjälper ju inte att hon kan sova hur långa stunder som helst (inte för att det är något jag klagar över!). Visa bifogad fil 27131
Såhär ser det ut mest hela tiden

Gullunge

Då är det praktiskt med en långtidsammare. Ser faktiskt fram emot det. Hade så jäkla mycket överproduktion de typ 3-4 första månaderna. Brösten var som sprängfyllda kanoner mest jämt och så fort han sov mer än ett par timmar var det panik-handmjölka i handfatet. Och stackarn dränktes och blev nersprutad varje gång han vaknade och skulle äta på grund av kraftig utdrivning...

 

[Schleten]

Jag hade glömt hur stora och spända brösten blir i början. Och hur ont de kan göra tillgången matchar inte efterfrågan nu, kan jag lugnt säga... Det hjälper ju inte att hon kan sova hur långa stunder som helst (inte för att det är något jag klagar över!). Visa bifogad fil 27131
Såhär ser det ut mest hela tiden

Men vilken sötnos

 

[Ja88]

fel

 

[Ja88]

Ja, kontraster blir det! Även här - från all denna anspänning och förväntan och så poff, slut på graviditeten, nu är bebis och det nya livet som fyrabarnsfamilj är ett faktum.

Allt gick väldigt smidigt med snittet. Bebis skrek innan hon var helt ute ur magen och jag var uppe på benen någon timme efter att vi kommit upp till avdelningen (typ 4 timmar efter att hon kom ut kanske). Så det blev att vi åkte hem redan i fredags eftermiddag (född torsdag fm). Jag mår oförskämt bra för att vara nyopererad och har inte alls särskilt ont av snittet. Men visst är kroppen allmänt sliten, foglossningen hänger i än och vågen står på ofattbara 40 kg plus före gravid vikt. försöker att inte tänka på det, förra gången var det + 30 kg efter födseln och det gick jag ner utan några problem. Och ffa så är det ju sekundärt till att vi mår bra.

Bebisen är väldigt "snäll" och tillfreds såhär långt och ammar som ett proffs. Syskonen är förtjusta i henne, allra mest 4-åringen som är lite i mesta laget på, det blir ett ständigt tjat/påminnande om att vara försiktig, ta det lugnt, låta henne vara ifred när hon sover osv. Men det lägger sig väl förhoppningsvis lite när allt inte är så nytt längre.

 

[Anemone]

Går runt i en bebisbubbla och mest bara njuter. Är så där små lycklig och bebisförälskad att ömma bröstvårtor och osammanhängande sömn glöms bort.
Hade förträngt en del om ömmande bröst på storlek med vattenmeloner (kändes det som). Den här gången släppte det dock redan efter någon dag.

Gick första rundan med vagnen igår, och lyckades longera en mycket glad häst idag. Det var första gången på några månader, pga foglossning och trötthet.

 

[turbofling]

Vad mysigt det later med era bebisbubblor. Här är det ungefär 6 veckor kvar och jag varvar mellan att fa lite smatt panik över att det "snart" är dags till att känna att det är en evighet kvar. Magen börjar bli stor och ivägen och jag förstar inte hur den ska kunna växa i 6 veckor till.

Imorgen är det läkarbesök med ultaljud igen, ska bli roligt att fa se bebisen igen.

 

[Ja88]

I min bebisbubbla svänger det mellan svindlande lycka och kärlek till denna perfekta lilla varelse (hur är det möjligt att få världens finaste bebis fyra gånger? ) och skvalande tårar och allmän ångest över att det ska hända henne eller nån av oss något ont. Vet ju att det är väldigt normalt och vanligt i det här skedet men det är jobbigt att känna sig så mentalt skör.

 

[lytesout95]

Alltså, jag vet inte om detta är rätt forum, men jag måste ändå passa på att få hylla personalen på förlosssningen.

Jag hade ju en rätt så jobbig förlossning som inte gick framåt alls trots värkstimulerande dropp. Under större delen av em, kväll och natt hade jag två fantastiska bm och en uska samt en läkaresom var så fina och fick mig att känna mig så trygg och väl omhändertagen ❤

Min sambo är ju läkare och han hade träffat på en av bm på jobbet igår och berättat för henne att vi var så tacksamma över hjälpen vi fått av henne. Hon blev så rörd att hon började gråta. sambon hade också tårar i ögonen.

Nej, det är dags att denna yrkesgrupp får mer uppskattning från samhället i stort ❤

Vi var in med tårtor till personalen på förlossningen, och jag håller med dig fullständigt!

(Smyger ut igen )