Vårföräldrar 2019

[Ynnej]

Kan inte heller föreställa mig vad ni går igenom @BusBarro men skickar en styrkekram och hoppas du kan få hjälp och stöttning på något vis!

 

[Flixon]

Barnmorskan igen, eftersom förra veckans besök var lite framflyttat. Allt bra, förhoppningsvis är det bara ett besök kvar, annars lovade hon i princip att jag inte ska behöva gå 42 veckor innan igångsättning pga fogarna. Jag tog det i alla fall som ett löfte förmodligen går jag inte över så länge ändå mtp att storasystern är född i 40+2, bm menade att det brukar inte skilja så mycket mellan syskon om det inte är något särskilt.

 

[turbofling]

Magsjuka har hittat till oss, Ida hade ngn lindrig variant i söndags där vi var osäkra på om det verkligen var magsjuka. Idag är de två äldsta sjuka. Jag har frusit, ont i kroppen och mått illa hela dagen men inte mer än så, hoppas det inte blir mer.

 

[Flixon]

Magsjuka har hittat till oss, Ida hade ngn lindrig variant i söndags där vi var osäkra på om det verkligen var magsjuka. Idag är de två äldsta sjuka. Jag har frusit, ont i kroppen och mått illa hela dagen men inte mer än så, hoppas det inte blir mer.

Åh fy, håller tummarna för att det lägger sig strax!

 

[Elin_B]

Ugh... Gjorde just en vurpa på väg till tåget och jobbet. Gick på en vanlig plan men sjukt grusig trottoar och lyckades trampa snett(?) och skrapade upp knäet och stukade fotleden. Tog emot mig så tror inte magen ens nuddade marken men det måste sett så jävla klumpigt ut och typ 10 pers hastade fram och ojade sig och frågade hur det gick med magen osv. Mest skämmigt och nu sitter jag här med en bultande fotled, trasiga jeans och blödande knä. Gravidglow är det första that comes to mind!

 

[Luktpion]

Ugh... Gjorde just en vurpa på väg till tåget och jobbet. Gick på en vanlig plan men sjukt grusig trottoar och lyckades trampa snett(?) och skrapade upp knäet och stukade fotleden. Tog emot mig så tror inte magen ens nuddade marken men det måste sett så jävla klumpigt ut och typ 10 pers hastade fram och ojade sig och frågade hur det gick med magen osv. Mest skämmigt och nu sitter jag här med en bultande fotled, trasiga jeans och blödande knä. Gravidglow är det första that comes to mind!

Ouch, tur det gick bra med magen i alla fall, hoppas fotleden repar sig snabbt. Ändå fint att folk bryr sig om det är någon som ramlar. Det är så otäckt nu här för det är rena isgator och så ett par plusgrader så det är ett litet lager med vatten på isen också. Köpte mig faktiskt sådana där broddar man trär på skorna. Känner mig oerhört gravid (och lite gammal) när jag kommer gående brodd-klickandes.

 

[Elin_B]

Ouch, tur det gick bra med magen i alla fall, hoppas fotleden repar sig snabbt. Ändå fint att folk bryr sig om det är någon som ramlar. Det är så otäckt nu här för det är rena isgator och så ett par plusgrader så det är ett litet lager med vatten på isen också. Köpte mig faktiskt sådana där broddar man trär på skorna. Känner mig oerhört gravid (och lite gammal) när jag kommer gående brodd-klickandes.

Haha jag har levt med såna hela vintern... bor ju som tur är på landet så typ ingen ser mig.

 

[Luktpion]

Nu plötsligt tycker jag att det är jobbigt att tänka på förlossningen. Vet inte om det är hormoner som spökar eller vad, men jag börjar gråta så fort jag tänker en tanke på att någon ska bestämma något åt mig under förlossningen eller att man typ skulle behöva argumentera för något man inte vill. Såg en informationsfilm om sugklocka på en docka och började gråta då också. Jag börjar väl inse att det börjar närma sig och att jag nog inte är så obrydd som jag tidigare trott.

 

[Elin_B]

Nu plötsligt tycker jag att det är jobbigt att tänka på förlossningen. Vet inte om det är hormoner som spökar eller vad, men jag börjar gråta så fort jag tänker en tanke på att någon ska bestämma något åt mig under förlossningen eller att man typ skulle behöva argumentera för något man inte vill. Såg en informationsfilm om sugklocka på en docka och började gråta då också. Jag börjar väl inse att det börjar närma sig och att jag nog inte är så obrydd som jag tidigare trott.

Jag förstår dig.. Den där kontrollförlusten är nog det som skrämmer de flesta.

Jag tyckte det var jättejobbigt under min första även om det bara var några få beslut som fattades som jag från början inte ville vara med om - fick inte föda i den ställning jag önskat och de satte värkförstärkande dropp. Det enda rådet jag kan ge är att byta team om du inte känner fullt förtroende. Jag tror säkert att någon annan fattat precis samma beslut som hon gjorde men det hade känts lättare att hantera om jag haft större förtroende för personen. Men jag var väldigt konflikträdd och tänkte att det nog inte spelar så stor roll men i efterhand inser jag att det gör det visst... Var inte rädd att byta team helt enkelt! Förtroende är A och O.

 

[KarinStarfighter]

En vecka kvar till bf nu Är hemma sedan i måndags och känner mig redan rastlös. Jag försöker vila så gott det går, men det är svårt när jag ändå känner mig pigg. Har varit på gymmet och idag har jag simmat. Känns som ungen aldrig ska komma ut. För er som inte väntar ert första barn. Hur startade det? Kan det komma igång utan att man har den minsta känning/ förvärkar eller annat innan?

 

[Elin_B]

En vecka kvar till bf nu Är hemma sedan i måndags och känner mig redan rastlös. Jag försöker vila så gott det går, men det är svårt när jag ändå känner mig pigg. Har varit på gymmet och idag har jag simmat. Känns som ungen aldrig ska komma ut. För er som inte väntar ert första barn. Hur startade det? Kan det komma igång utan att man har den minsta känning/ förvärkar eller annat innan?

Jag gick ju aldrig längre än till vecka 38 men jag hade ganska mycket typ förvärkar eller sammandragningar (tyckte det var typ lika bara att de blev allt kraftigare och kom oftare mot slutet) ända från vecka 33-34 nånting.

Sista dagarna var jag EXTREMT sliten - typ en hel dimension värre än innan när jag också var väldigt slut. Hade tänkt gå hem 2 veckor före bf men mitt i veckan före dess, dvs 2,5 vecka innan kräktes jag på morgonen och bara kände "nu räcker det". Så jag mailade jobbet och sa att nu kommer jag inte in mer.

Vi åkte till landet för att fira midsommar (inte så långt - Uppsala och jag skulle föda i Sthlm) och vi hade sex på kvällen. Vi skämtade lite om att "nu kanske det blir en färdknäpp så ungen kommer". Sen vaknade jag 2 timmar senare av en enda ihållande kraftig mensvärk som jag inte kände igen. Gick upp för att kissa och kände när jag satt på toa att det bara fortsatte rinna. Fattade efter ett tag att det var vattnet som gått och mensvärken höll i sig så jag la mig i ett bad. Sen var det liksom igång

Men jag tror inte det är ovanligt att inte känna så mycket alls. Har du sammandragningar så att livmodern blir hård och putig typ?

 

[nejlica]

Ugh... Gjorde just en vurpa på väg till tåget och jobbet. Gick på en vanlig plan men sjukt grusig trottoar och lyckades trampa snett(?) och skrapade upp knäet och stukade fotleden. Tog emot mig så tror inte magen ens nuddade marken men det måste sett så jävla klumpigt ut och typ 10 pers hastade fram och ojade sig och frågade hur det gick med magen osv. Mest skämmigt och nu sitter jag här med en bultande fotled, trasiga jeans och blödande knä. Gravidglow är det första that comes to mind!

Kunde inte låta bli att skratta när jag läste sista meningen! Men vad tur att det gick bra med dig! Här är en till som sällan går utanför dörren utan broddar numer. Och som absolut saknar det där "glowet" Känner mig otroligt glammig nu när jag sitter på kontoret med uppknäppta byxor för att magen känns stor idag... Insåg att jag kanske hade behövt en längre tröja för att kunna knäppa upp så när jag reste mig och gick till postfacket...

En vecka kvar till bf nu Är hemma sedan i måndags och känner mig redan rastlös. Jag försöker vila så gott det går, men det är svårt när jag ändå känner mig pigg. Har varit på gymmet och idag har jag simmat. Känns som ungen aldrig ska komma ut. För er som inte väntar ert första barn. Hur startade det? Kan det komma igång utan att man har den minsta känning/ förvärkar eller annat innan?

Gillar såklart inte rastlösheten och den evinnerliga väntan, men vad skönt att komma iväg och gymma och simma!

 

[KarinStarfighter]

Jag gick ju aldrig längre än till vecka 38 men jag hade ganska mycket typ förvärkar eller sammandragningar (tyckte det var typ lika bara att de blev allt kraftigare och kom oftare mot slutet) ända från vecka 33-34 nånting.

Sista dagarna var jag EXTREMT sliten - typ en hel dimension värre än innan när jag också var väldigt slut. Hade tänkt gå hem 2 veckor före bf men mitt i veckan före dess, dvs 2,5 vecka innan kräktes jag på morgonen och bara kände "nu räcker det". Så jag mailade jobbet och sa att nu kommer jag inte in mer.

Vi åkte till landet för att fira midsommar (inte så långt - Uppsala och jag skulle föda i Sthlm) och vi hade sex på kvällen. Vi skämtade lite om att "nu kanske det blir en färdknäpp så ungen kommer". Sen vaknade jag 2 timmar senare av en enda ihållande kraftig mensvärk som jag inte kände igen. Gick upp för att kissa och kände när jag satt på toa att det bara fortsatte rinna. Fattade efter ett tag att det var vattnet som gått och mensvärken höll i sig så jag la mig i ett bad. Sen var det liksom igång

Men jag tror inte det är ovanligt att inte känna så mycket alls. Har du sammandragningar så att livmodern blir hård och putig typ?

Ja, lite sammandragningar har jag nog (tror jag). Det är lite svårt att veta, men känner igen beskrivningen av att magen blir helt hård. Kanske är ett ligg som krävs. Men det har inte skett sen innan jul så kommer nog inte hända nu heller

 

[Elin_B]

Ja, lite sammandragningar har jag nog (tror jag). Det är lite svårt att veta, men känner igen beskrivningen av att magen blir helt hård. Kanske är ett ligg som krävs. Men det har inte skett sen innan jul så kommer nog inte hända nu heller

Haha nej, det var nog mest för att jag hoppades lite på att det skulle hända något. Lusten var (och är) inte på topp när man knappt kan vända sig i sängen om natten. För MIG, jag vet att andra kan uppleva det annorlunda. Låter skönt att kunna gymma och simma och må bra av det. Jag är lite sugen på en promenad i vårsolen men dels har vi ju skridskobana på vägarna och sen tror jag bara att jag skulle bli mer trasig av det så jag blir stadigt mer och mer immobil och räknar ner dagarna

 

[Elin_B]

Jag drack även hallonbladste de sista veckorna. Det är väl tveksamt om och vilken effekt det har, jag hade nog en hel del sammandragningar redan innan men kanske förstärkte det lite. Det var helt ok till frukostmackan iaf

 

[Ja88]

Min första förlossning startade natten mot dagen före BF och det med vattenavgång och svaga, oregelbundna värkar. Pga GBS så fick vi ändå komma in direkt så jag fick antibiotika och de hjälpte värkarbetet på traven senare under dagen. Minns att vi varit ute med stövarvalpen på dagen innan det startade så jag hade gått och pulsat i en massa snö och på kvällen åt vi en massa godis vill jag minnas. Och jag har för mig att sista tiden så hade jag väl sammandragningar och förvärkar av och till men jag minns inte i detalj. Det är ju faktiskt 8 år sen!

Idag har dagens stordåd varit att ta in två korgar med ved till kaminen då vi vaknade till snöstorm som känns som den blåser rätt igenom huset. Myspys liksom, or not, igår var det sol och bortåt 10 grader i solskenet... men med "vår" i februari får man såklart räkna med bakslag. Men jag är såå redo för vår nu! Har även monterat spjälsängen och riggat den i sovrummet, 4 veckor kvar till snittet nu så då kan man få boa lite tycker jag. Så nu är jag såklart helt slut och kroppen värker...

 

[Panamera]

Hej allesammans!

Jag är inte så aktiv här i tråden, men tänkte hoppa in lite snabbt och ge en uppdatering.

Jag är nu i v.35+5, och allt rullar på.
Jag skriver sista tentan på tisdag, sedan får det bli så att jag är borta ca 6 månader från plugget, trots att vi hade en tidigare plan som var totalt tvärt om.
Ibland blir livet inte alls som man tänkt sig, och det krävs lite omplanering. Men det blir bra ändå!

Jag var hos barnmorskan igår, och alla värden hos mig är bra, samtidigt som den lille följer sin kurva.

Sedan är det så att det maximalt är tre veckor kvar tills jag kommer att bli mamma, då jag har fått tid för snitt. Känns så skönt, och det är en sten som har tagits bort från mina axlar.

Så senast den 14/3 kommer han att vara här, och vi kommer helt plötsligt att vara föräldrar
Så overkligt, och så magiskt!

 

[Flixon]

En vecka kvar till bf nu Är hemma sedan i måndags och känner mig redan rastlös. Jag försöker vila så gott det går, men det är svårt när jag ändå känner mig pigg. Har varit på gymmet och idag har jag simmat. Känns som ungen aldrig ska komma ut. För er som inte väntar ert första barn. Hur startade det? Kan det komma igång utan att man har den minsta känning/ förvärkar eller annat innan?

Jag hade bara "vanliga" sammandragningar, inga övriga tecken på att det skulle komma igång. Sen på morgonen på 40+1 hade jag svaga, oregelbundna värkar som sen försvann. På kvällen testade vi en färdknäpp, och typ direkt efter det fick jag regelbundna värkar 6 timmar senare föddes dottern.

 

[KarinStarfighter]

Jag hade bara "vanliga" sammandragningar, inga övriga tecken på att det skulle komma igång. Sen på morgonen på 40+1 hade jag svaga, oregelbundna värkar som sen försvann. På kvällen testade vi en färdknäpp, och typ direkt efter det fick jag regelbundna värkar 6 timmar senare föddes dottern.

Färdknäpp verkar vara det som gör det

 

[turbofling]

Jag hade inga förvärkar eller andra känningar med första barnet, lite tryck nerat mot slutet när jag gick längre bara. Hon var planerad till 12 mars och jag var säker pa att ga över tiden men sa blev det inte
En fredag var jag och hennes pappa och storhandlade och kände inget. Pa kvällen började jag fa lite "mensvärk" och en känsla av att det händer ngt. Pa lördags morgonen vaknade jag av värkar, regelbundna men svaga. Hon föddes sedan vid lunchtid pa söndagen den 8 mars. Imorgon är det det 2 veckor till hennes 10ars dag, tiden springer iväg.