Vårföräldrar 2018 del 3

[Kilauea]

Vad häftigt med engelskan! Jag tror definitivt inte tv bara är av ondo! Särskilt inte om man ser till att programmen är lugna och anpassade
Vi låter vår dotter titta ett par gånger om dagen, för att varva ner och vila. Antingen det eller läsa bok! Hon älskar bing och även bolibompa baby!

Hur är det med sömn dagtid för era nu? Era små är ju äldre än min tjej men vi har börjat få lite jobbigt med sömnen på dagen. Förut hade vi som gräns att hon inte får sova efter 13. Den senaste tiden har hon vägrat sova dagtid med sin pappa, utan det är bara på helgen om jag ammar henne till sömns. Fördelen är att då somnar hon 19 senast och sover oftast bra på kvällen och natten. Men det är kämpigt från 16 ca. Och jag får mindre vaken tid med henne på veckorna. Det får jag leva med såklart även det är tråkigt Samtidigt skönt att få egentid på kvällen.
Igår fick hon sova en halvtimme mellan 11:50 till 12:20, och det var jättesvårt att få henne att somna på kvällen. Klockan 21 somnade hon efter en timmes nattning.

Hur gör ni? Sover era på dagen?

Sonen sover oftast 45 min-2 tim på dagen. Ibland har han för roligt hos dagmamman, så då brukar han somna när han kommer hem. Eller i bilen.
Han behöver verkligen sin sömn på dagen fortfarande.

 

[anonymApril]

Vad häftigt med engelskan! Jag tror definitivt inte tv bara är av ondo! Särskilt inte om man ser till att programmen är lugna och anpassade
Vi låter vår dotter titta ett par gånger om dagen, för att varva ner och vila. Antingen det eller läsa bok! Hon älskar bing och även bolibompa baby!

Hur är det med sömn dagtid för era nu? Era små är ju äldre än min tjej men vi har börjat få lite jobbigt med sömnen på dagen. Förut hade vi som gräns att hon inte får sova efter 13. Den senaste tiden har hon vägrat sova dagtid med sin pappa, utan det är bara på helgen om jag ammar henne till sömns. Fördelen är att då somnar hon 19 senast och sover oftast bra på kvällen och natten. Men det är kämpigt från 16 ca. Och jag får mindre vaken tid med henne på veckorna. Det får jag leva med såklart även det är tråkigt Samtidigt skönt att få egentid på kvällen.
Igår fick hon sova en halvtimme mellan 11:50 till 12:20, och det var jättesvårt att få henne att somna på kvällen. Klockan 21 somnade hon efter en timmes nattning.

Hur gör ni? Sover era på dagen?

Ja man får ha koll på vad man sätter på. Bolibompa baby var en favorit förr men nu har det ratats till förmån av de här sångvideosarna ”loolookids”

Ang sömn så behövs det 1,5-2h här fortfarande för att hon ska orka med. Nattningarna har blivit lite längre men jag vet inte om det beror på minskat sömnbehov eller att vi försöker få henne att sova i sin egna säng. Tror snarare det senare. Det blir iaf katastrof när hon sover mindre än 1h. Vi räknar nog med att hon kommer behöva sin dagvila ett bra tag framöver, kanske året ut.

 

[Sedna]

H sover 1-1,5 timme på dagen, men vaknar 9 av 10ggr på uruselt humör. Senaste veckorna har jag dessutom haft svårt att söva honom både dagtid och kvällstid (busunge i kubik). Går bättre för maken men han kan ju inte alltid söva. Tror stöket delvis beror på att han inte varit på förskolan på flera veckor (lite snorig) så han är lite ur rutinerna. Hade varit skönt att kunna plocka bort sovstunden men tror inte han är redo. Kanske provar till semestern om stöket håller i sig. Nu hoppas jag att han ska kunna gå tillbaka till förskolan snart.

 

[Linn-Nora]

Tack för era svar

Jag tycker det är så svårt! För som sagt blir det väldigt sena läggningar när hon sover på dagen, det är som sagt omöjligt att få henne att somna innan 21/22 om hon sover på dagen. Efter i lördags när hon bara sov en halvtimme mitt på dagen och var sprudlande och jättepigg vid 21 tänkte jag att nej, nu är det slut med dagsömnen. Då hade vi dessutom varit på utflykt efter sömnen så hon hade härjat av sig ordentligt ute. Samtidigt, igår var hon jättetrött vid 16 utan sömnen. Jag tror att hon är i ett mellanläge nu att hon behöver sömnen, eller i alla fall vilan, men att blir det för mycket så blir det inte bra heller. Det är inte så att hon sover till 9 på morgonen direkt när hon somnar efter 21

Jag har googlat och läst och det verkar vara vissa barn som slutar sova dagtid i den här åldern, men jag tror inte hon är där 100%. Så svårt att avgöra hur vi ska göra...
En i min familj slutade sova på dagen när hen var ett på grund av samma anledning. Hen var då gärna vaken fram emot 23-tiden på kvällen. Hen var dock väldigt energisk överlag.
Jag ska höra med min mor när jag slutade sova på dagen. Men jag minns när jag började på förskola vid 3 år ålder att jag tyckte det var jättekonstigt att fröknarna tvingade mig att ligga och vila på en madrass. Så det kanske ligger i släkten

Läste här https://loppi.se/5-tecken-pa-att-ditt-barn-kan-sluta-sova-pa-dagen/ (inte världens bästa källa kanske ), där tickar hon in alla utom punkt 2 pga att hon inte går på förskolan, och punkt 5 skulle jag säga är halvt om halvt.
Nä usch, vet inte hur vi ska göra...

EDIT: Tydligen slutade jag sova på dagen innan två och ett halvt, så det är kanske inte osannolikt att min dotter följer det... Men kanske gjorde mina föräldrar fel och borde låtit mig sova Enligt min mor slutade alla syskon dagsova innan 2,5 års ålder.

 

[Sedna]

Tack för era svar

Jag tycker det är så svårt! För som sagt blir det väldigt sena läggningar när hon sover på dagen, det är som sagt omöjligt att få henne att somna innan 21/22 om hon sover på dagen. Efter i lördags när hon bara sov en halvtimme mitt på dagen och var sprudlande och jättepigg vid 21 tänkte jag att nej, nu är det slut med dagsömnen. Då hade vi dessutom varit på utflykt efter sömnen så hon hade härjat av sig ordentligt ute. Samtidigt, igår var hon jättetrött vid 16 utan sömnen. Jag tror att hon är i ett mellanläge nu att hon behöver sömnen, eller i alla fall vilan, men att blir det för mycket så blir det inte bra heller. Det är inte så att hon sover till 9 på morgonen direkt när hon somnar efter 21

Jag har googlat och läst och det verkar vara vissa barn som slutar sova dagtid i den här åldern, men jag tror inte hon är där 100%. Så svårt att avgöra hur vi ska göra...
En i min familj slutade sova på dagen när hen var ett på grund av samma anledning. Hen var då gärna vaken fram emot 23-tiden på kvällen. Hen var dock väldigt energisk överlag.
Jag ska höra med min mor när jag slutade sova på dagen. Men jag minns när jag började på förskola vid 3 år ålder att jag tyckte det var jättekonstigt att fröknarna tvingade mig att ligga och vila på en madrass. Så det kanske ligger i släkten

Läste här https://loppi.se/5-tecken-pa-att-ditt-barn-kan-sluta-sova-pa-dagen/ (inte världens bästa källa kanske ), där tickar hon in alla utom punkt 2 pga att hon inte går på förskolan, och punkt 5 skulle jag säga är halvt om halvt.
Nä usch, vet inte hur vi ska göra...

EDIT: Tydligen slutade jag sova på dagen innan två och ett halvt, så det är kanske inte osannolikt att min dotter följer det... Men kanske gjorde mina föräldrar fel och borde låtit mig sova Enligt min mor slutade alla syskon dagsova innan 2,5 års ålder.

Det här mellanläget kan ju vara lite knepigt. Vår äldsta slutade sova vid 2,5 år, men det strulade från ca 2 års ålder men var svårt att sluta när hon gick på förskola, det löste sig när hon var hemma och H var nyfödd.

Jag skulle ju råda er att prova sluta med dagssömnen innna hon börjar förskolan, för väl på förskolan sitter vanan. Dotters förskolekompisar har alla sovit till 4 års ålder. Vi fick ställa ganska hårda krav på att de skulle hålla henne vaken.

Vi nattar vid 19 och jag skulle inte orka ha barnen vakna till 21/22 annat än vid undantag. Vet att många har har det så men jag föredrar helt klart nattsömn framför dagssömn. Så skulle H vara vaken så länge skulle jag ta bort dagsömnen direkt. Att bli trött vid 16 låter inte märkligt alls under en övergångsfas. Det kan ju tar flera veckor att komma in i nya vanor.

 

[Linn-Nora]

Det här mellanläget kan ju vara lite knepigt. Vår äldsta slutade sova vid 2,5 år, men det strulade från ca 2 års ålder men var svårt att sluta när hon gick på förskola, det löste sig när hon var hemma och H var nyfödd.

Jag skulle ju råda er att prova sluta med dagssömnen innna hon börjar förskolan, för väl på förskolan sitter vanan. Dotters förskolekompisar har alla sovit till 4 års ålder. Vi fick ställa ganska hårda krav på att de skulle hålla henne vaken.

Vi nattar vid 19 och jag skulle inte orka ha barnen vakna till 21/22 annat än vid undantag. Vet att många har har det så men jag föredrar helt klart nattsömn framför dagssömn. Så skulle H vara vaken så länge skulle jag ta bort dagsömnen direkt. Att bli trött vid 16 låter inte märkligt alls under en övergångsfas. Det kan ju tar flera veckor att komma in i nya vanor.

Ja, det känns verkligen jobbigt Vill ju att hon ska ha bra dagar! Ibland har jag tänkt att det kanske är för att hon inte träffar så många barn just nu och inte får leka av sig med jämnåriga. Lekplatserna är oftast tomma (kanske beror på situationen, eller så bara är det så där vi bor). Samtidigt härjar hon ju hela dagarna med sin pappa så hon är ju konstant igång. Och i ärlighetens namn så har hon väl hittills mest varit intresserad av att leka bredvid andra barn och inte så mycket med
Men den tanken slog mig. Och att det är därför hon är för pigg på kvällen om hon sover dagtid, att hon inte blir tillräckligt stimulerad. Men hon gör ju som sagt grejer hela dagen. Förutom lekplats älskar hon att rita, leka med lera och allmänt härja runt med sina leksaker.

Det låter ju klokt faktiskt Då kan jag säga till pedagogerna direkt att hon slutat dagsova så behöver dom inte greja med det. Har även det varit ett om inte orosmoment men något jag tänkt på inför förskolestarten - hur sjutton dom ska få vår svårsövda unge att varva ner och sova på dagarna Men jag har samtidigt tänkt att dom är nog mer erfarna och har fler knep än oss!

TACK för ditt inlägg!! Jag behövde verkligen läsa det!

 

[Sedna]

Ja, det känns verkligen jobbigt Vill ju att hon ska ha bra dagar! Ibland har jag tänkt att det kanske är för att hon inte träffar så många barn just nu och inte får leka av sig med jämnåriga. Lekplatserna är oftast tomma (kanske beror på situationen, eller så bara är det så där vi bor). Samtidigt härjar hon ju hela dagarna med sin pappa så hon är ju konstant igång. Och i ärlighetens namn så har hon väl hittills mest varit intresserad av att leka bredvid andra barn och inte så mycket med
Men den tanken slog mig. Och att det är därför hon är för pigg på kvällen om hon sover dagtid, att hon inte blir tillräckligt stimulerad. Men hon gör ju som sagt grejer hela dagen. Förutom lekplats älskar hon att rita, leka med lera och allmänt härja runt med sina leksaker.

Det låter ju klokt faktiskt Då kan jag säga till pedagogerna direkt att hon slutat dagsova så behöver dom inte greja med det. Har även det varit ett om inte orosmoment men något jag tänkt på inför förskolestarten - hur sjutton dom ska få vår svårsövda unge att varva ner och sova på dagarna Men jag har samtidigt tänkt att dom är nog mer erfarna och har fler knep än oss!

TACK för ditt inlägg!! Jag behövde verkligen läsa det!

Att få svårsövda barn att sova på förskola verkar sällan vara något problem, förskolor är nästan magiska på den punkten. Det verkar snarare svårt att få barnen att sluta sova på förskolan.

Jag uppfattar dig som att hon får lite lite sömn totalt när hon somnar sent på kvällen?

Vi hade så med storasyster när hon sov på förskolan som tvååring. Hon sov 30 min på dagen och var vaken 2-3 timmar längre på kvällen. Tappade alltså ett par timmars sömn per dygn. Blev bättre för alla (utom möjligtvis förskolan) när hon sov sina 12 timmar per natt istället.

Tog bara tid att få förskolan att förstå vilken effekt en så kort sovstund hade. Varje gång man hämtade och de sa ”hon har bara sovit en halvtimme”.
”BARA?!”
Ganska skönt att rodda ett sluta-sova projekt när man själv kan styra förutsättningarna.

Självklart ska ni först och främst sluta om hon verkar redo för det, men låter som att det kan vara så. Det har ju inte så mycket med åldern att göra utan vad som fungerar, ger mest och bäst sömn samt mående.

 

[vinkelina]

Att få svårsövda barn att sova på förskola verkar sällan vara något problem, förskolor är nästan magiska på den punkten. Det verkar snarare svårt att få barnen att sluta sova på förskolan.

Jag uppfattar dig som att hon får lite lite sömn totalt när hon somnar sent på kvällen?

Vi hade så med storasyster när hon sov på förskolan som tvååring. Hon sov 30 min på dagen och var vaken 2-3 timmar längre på kvällen. Tappade alltså ett par timmars sömn per dygn. Blev bättre för alla (utom möjligtvis förskolan) när hon sov sina 12 timmar per natt istället.

Tog bara tid att få förskolan att förstå vilken effekt en så kort sovstund hade. Varje gång man hämtade och de sa ”hon har bara sovit en halvtimme”.
”BARA?!”
Ganska skönt att rodda ett sluta-sova projekt när man själv kan styra förutsättningarna.

Självklart ska ni först och främst sluta om hon verkar redo för det, men låter som att det kan vara så. Det har ju inte så mycket med åldern att göra utan vad som fungerar, ger mest och bäst sömn samt mående.

de där med att få med förskolan har vi massa problem med. Storebror slutade sova dagtid när han var 2 år 2 månader. Hade alltså inte sovit på 6 månader när han började förskolan. Och då har vi inte direkt haft lugna dagar innan dess.

men nej att förskolan fattar. Vi har kämpat ett år med att försöka få dem att förstå att han INTE skall sova. Händer ännu ca 1 gång i veckan att han somnar och ”bara” sover 20 min. Hej 2 timmars nattning. Jag skulle också somna om jag måste ligga i ett mörkt tyst rum i över 30 min. Vila är helt okej, men de kan man göra på andra sätt.

 

[anonymApril]

Nu när vi är inne på sömn tänkte jag passa på att ventilera/fråga er andra hur ni ser på saken.. Dottern är väldigt mammig fortf, vill helst bli tröstad av mig och finner inte lika stor trygghet i sin pappa om jag är där. Är jag borta brukar det inte vars något bekymmer. Men nattningarna... ibland är det så jäkla hjärtskärande och jag funderar på vad som är vettigt. Vi tar varannan kväll, och oftast går det bra men som nu så ligger dottern o skriker/gråter om vartannat och det har pågått en stund.. Jag klarar knappt av att hålla mig borta. En del av mig säger att det ju inte blir hållbart med en nyfödd samtidigt som jag måste ta alla nattningar med äldsta för att hon ska vara nöjd. Men samtidigt känns det som ett svek mot henne, att hon kanske uppfattar det som att jag inte hörsammar hennes vädjan om närhet till mig.

Ja.. så hur sjutton gör man? Hur ska man tänka? Jag tillåter inte mitt barn skrika sig till sömns, och pappan gör sitt bästa med sagor etc och oftast är det bara en kort gråt (om någon). Men så kommer sådana här kvällar när det håller på i säkert 10-15 min med gråt (hon vill helst inte sova så det gör ju inte saken lättare). Och då känns det som en jäkla evighet och jag vill absolut inte att hon ska somna så upprörd (har nog inte hänt hittills iofs, så kanske målar fan på väggen..).. Vanligtvis löser det sig innan men bara korta sekvenser gråt tär på mitt mammahjärta enormt. Så, hur hade ni resonerat i en liknande situation?

 

[Pengy]

Nu när vi är inne på sömn tänkte jag passa på att ventilera/fråga er andra hur ni ser på saken.. Dottern är väldigt mammig fortf, vill helst bli tröstad av mig och finner inte lika stor trygghet i sin pappa om jag är där. Är jag borta brukar det inte vars något bekymmer. Men nattningarna... ibland är det så jäkla hjärtskärande och jag funderar på vad som är vettigt. Vi tar varannan kväll, och oftast går det bra men som nu så ligger dottern o skriker/gråter om vartannat och det har pågått en stund.. Jag klarar knappt av att hålla mig borta. En del av mig säger att det ju inte blir hållbart med en nyfödd samtidigt som jag måste ta alla nattningar med äldsta för att hon ska vara nöjd. Men samtidigt känns det som ett svek mot henne, att hon kanske uppfattar det som att jag inte hörsammar hennes vädjan om närhet till mig.

Ja.. så hur sjutton gör man? Hur ska man tänka? Jag tillåter inte mitt barn skrika sig till sömns, och pappan gör sitt bästa med sagor etc och oftast är det bara en kort gråt (om någon). Men så kommer sådana här kvällar när det håller på i säkert 10-15 min med gråt (hon vill helst inte sova så det gör ju inte saken lättare). Och då känns det som en jäkla evighet och jag vill absolut inte att hon ska somna så upprörd (har nog inte hänt hittills iofs, så kanske målar fan på väggen..).. Vanligtvis löser det sig innan men bara korta sekvenser gråt tär på mitt mammahjärta enormt. Så, hur hade ni resonerat i en liknande situation?

Det är ju alltid svårt att veta vad som är bäst för er och mycket får ni nog känna efter själva vad som känns bäst men rent spontant tycker jag ni ska fortsätta att lägga varannan natt så hon förhoppningsvis längre fram känner samma trygghet i er båda. Jag skulle nog lyssna mer på vad din man känner och tycker i det lägena hon blir sådär ledsen. Så länge han känner att han har koll på situationen och känner sig lugn med att fortsätta trösta hade jag inte "lagt mig i" även om det är sjukt jobbigt att sitta och höra. Vi har ibland "switschat" i läggningen men först när den andra förälderns tålamod börjar tryta och man känner att man håller på och tappa det. Och att hon skulle somna upprörd och utan att du hörsammar henne tror jag inte du behöver känna alls, då skulle hon ha gråtit/ skrikigt betydlig längre och som du skriver så är det ju ytterst få gånger som hon är så ledsen och att de flesta läggningarna faktiskt går bra

 

[anonymApril]

Det är ju alltid svårt att veta vad som är bäst för er och mycket får ni nog känna efter själva vad som känns bäst men rent spontant tycker jag ni ska fortsätta att lägga varannan natt så hon förhoppningsvis längre fram känner samma trygghet i er båda. Jag skulle nog lyssna mer på vad din man känner och tycker i det lägena hon blir sådär ledsen. Så länge han känner att han har koll på situationen och känner sig lugn med att fortsätta trösta hade jag inte "lagt mig i" även om det är sjukt jobbigt att sitta och höra. Vi har ibland "switschat" i läggningen men först när den andra förälderns tålamod börjar tryta och man känner att man håller på och tappa det. Och att hon skulle somna upprörd och utan att du hörsammar henne tror jag inte du behöver känna alls, då skulle hon ha gråtit/ skrikigt betydlig längre och som du skriver så är det ju ytterst få gånger som hon är så ledsen och att de flesta läggningarna faktiskt går bra

Ja, det är verkligen inte lätt att veta vad som är rätt och bäst. Men vi är nog båda överens om att vi fortsätter med varannan, även om det vissa kvällar är kämpigt för oss båda.. Tack för lite input, det hjälper att höra någon annans syn på saken.

 

[Jenka]

Nu börjar hon faktiskt bli svårsövd på kvällarna... Vet inte om det är värme, sol eller dagsömn.
Påbörjar potträning så smått också

Hon har kommit på att hon kan dra fram en stol och stjälpa till med disk och matlagning
Men go och glad och nu börjar hon faktiskt säga några ord!

Sitter och känner mig duktig ikväll, börjat lite utrensning av kläder och bebissaker.

 

[Linn-Nora]

Att få svårsövda barn att sova på förskola verkar sällan vara något problem, förskolor är nästan magiska på den punkten. Det verkar snarare svårt att få barnen att sluta sova på förskolan.

Jag uppfattar dig som att hon får lite lite sömn totalt när hon somnar sent på kvällen?

Vi hade så med storasyster när hon sov på förskolan som tvååring. Hon sov 30 min på dagen och var vaken 2-3 timmar längre på kvällen. Tappade alltså ett par timmars sömn per dygn. Blev bättre för alla (utom möjligtvis förskolan) när hon sov sina 12 timmar per natt istället.

Tog bara tid att få förskolan att förstå vilken effekt en så kort sovstund hade. Varje gång man hämtade och de sa ”hon har bara sovit en halvtimme”.
”BARA?!”
Ganska skönt att rodda ett sluta-sova projekt när man själv kan styra förutsättningarna.

Självklart ska ni först och främst sluta om hon verkar redo för det, men låter som att det kan vara så. Det har ju inte så mycket med åldern att göra utan vad som fungerar, ger mest och bäst sömn samt mående.

Ja precis, om hon sover så lite som en halvtimme på dagen är hon uppe till 21-22, och vaknar som senast vid 7. Så då tänker jag att det är bättre om hon som sover på natten.
Men just de där sista timmarna innan natten är jobbiga. Senaste dagarna har det gått bättre dock och igår var hon pigg och glad ändra till strax efter sju när jag frågade om hon ville gå och lägga sig varpå hon sa ja och tog sin nalle och gick till sin säng och väntade på mig Men vi får se tiden an.

Nu är det projekt blöjfri som snart skall inledas. Håller på att läsa på nu och sen kommer blöjorna ryka. Jag tror att när hon väl fattar galoppen kommer hon tycka det är roligt att kunna gå på pottan. Hon gillar verkligen att behärska saker själv och vill gärna försöka knäppa knappar och ta av och på kläder Hon gillar att visa att hon har koll på läget. Och det har hon, ungen är som en svamp och tar efter allt vi gör och har stenkoll på var alla prylar finns Så jag hoppas det går bra! Kommer köra efter boken "Blöjfri på tre dagar". Har läst halva och tycker det låter vettigt. Men det återstår att se

Det som är roligast nu är språket! Det börjar verkligen lossna nu, även om det är mest vi som förstår, men hon pratar hela tiden och kan hon inte orden så hittar hon på egna Även två-ord och tre-ords-meningar kommer det. Jag som var orolig eftersom det för inte alls längesen bara var en handfull ord hon använda, eller kanske 15 om man räknar ord och ljud för djur typ.

Annars är det mest jobbigt att jobba heltid och bara få helgerna med henne. Och jag oroar mig mycket inför hösten och förskolan. Dels på grund av Coronan, men jag inser också att min egen bakgrund som mobbad när jag var barn präglar känslan. Jag tänker redan in i scenarier om hon inte skulle få kompisar eller bli inbjuden på kalas.
Vi har ju haft några barn hon umgåtts med, mest lekt bredvid, men det senaste i och med coronan så har vi inte träffat mer än de få barn som är på lekplatsen, så jag är rädd att hon kommer ligga efter socialt. Samtidigt försöker jag trösta mig med att pedagogerna säkert kan hjälpa henne där. Men ja, oron finns där.

 

[Linn-Nora]

Idag känner jag mig inte som en fantastisk moder.

Vi var ute och gick och dottern ville gå till lekplatsen och gunga. Absolut sa jag men då får du putta vagnen eller sitta i den, börjar bli tungt att bära med en arm längre bitar
Hur som helst ville hon bara bli buren. Det var varmt och kvavt och jag försökte sätta ner henne på marken. När hon typ sitter på marken kastar hon sig bakåt och jag som hade dåligt grepp tappade taget så hon föll. På gräs och inte mer än 10 cm. Men det kändes ändå inte bra!
Givetvis satt några ute på sin altan en bit bort och såg spektaklet.
Så utmärkelsen för årets lär inte gå till mig

Det är för övrigt så väldigt mycket vilja nu. Undrar om det är nån fas nu, är dåligt påläst. Men hjälp vad arg hon blir.
Hon vägrar ha på sig mycket av sina kläder och är väldigt kräsen med maten igen.
Hoppas det går över snart!

Annars är det så himla kul att ändå kunna prata med sitt barn! Har tappat räkningen på orden hon använder. Vilket är häftigt eftersom hon för kanske 3 månader sen använde sig av max 15.

Bäst av allt, hon sover i sin säng i sitt rum på kvällen, trodde aldrig det skulle ske

Hur går det för er i sommarvärmen?

 

[Kilauea]

Idag känner jag mig inte som en fantastisk moder.

Vi var ute och gick och dottern ville gå till lekplatsen och gunga. Absolut sa jag men då får du putta vagnen eller sitta i den, börjar bli tungt att bära med en arm längre bitar
Hur som helst ville hon bara bli buren. Det var varmt och kvavt och jag försökte sätta ner henne på marken. När hon typ sitter på marken kastar hon sig bakåt och jag som hade dåligt grepp tappade taget så hon föll. På gräs och inte mer än 10 cm. Men det kändes ändå inte bra!
Givetvis satt några ute på sin altan en bit bort och såg spektaklet.
Så utmärkelsen för årets lär inte gå till mig

Det är för övrigt så väldigt mycket vilja nu. Undrar om det är nån fas nu, är dåligt påläst. Men hjälp vad arg hon blir.
Hon vägrar ha på sig mycket av sina kläder och är väldigt kräsen med maten igen.
Hoppas det går över snart!

Annars är det så himla kul att ändå kunna prata med sitt barn! Har tappat räkningen på orden hon använder. Vilket är häftigt eftersom hon för kanske 3 månader sen använde sig av max 15.

Bäst av allt, hon sover i sin säng i sitt rum på kvällen, trodde aldrig det skulle ske

Hur går det för er i sommarvärmen?

Här är det mycket "mamma/pappa bära" just nu. Och väldigt kräsen. Vi serverar mycket makaroner och korv eller köttbullar nu. Känner hellre det ofta än att han inte äter alls. Vet inte om det är "rätt eller fel", om det ens finns nåt rätt eller fel i det. Hur gör ni?

Här sprutar det ut nya ord hela tiden och även meningar med tre ord i numera.

 

[Pengy]

Idag känner jag mig inte som en fantastisk moder.

Vi var ute och gick och dottern ville gå till lekplatsen och gunga. Absolut sa jag men då får du putta vagnen eller sitta i den, börjar bli tungt att bära med en arm längre bitar
Hur som helst ville hon bara bli buren. Det var varmt och kvavt och jag försökte sätta ner henne på marken. När hon typ sitter på marken kastar hon sig bakåt och jag som hade dåligt grepp tappade taget så hon föll. På gräs och inte mer än 10 cm. Men det kändes ändå inte bra!
Givetvis satt några ute på sin altan en bit bort och såg spektaklet.
Så utmärkelsen för årets lär inte gå till mig

Det är för övrigt så väldigt mycket vilja nu. Undrar om det är nån fas nu, är dåligt påläst. Men hjälp vad arg hon blir.
Hon vägrar ha på sig mycket av sina kläder och är väldigt kräsen med maten igen.
Hoppas det går över snart!

Annars är det så himla kul att ändå kunna prata med sitt barn! Har tappat räkningen på orden hon använder. Vilket är häftigt eftersom hon för kanske 3 månader sen använde sig av max 15.

Bäst av allt, hon sover i sin säng i sitt rum på kvällen, trodde aldrig det skulle ske

Hur går det för er i sommarvärmen?

Sambon tappade sonen så förra sommaren när vi var ute med husvagnen. Också på gräs så allt gick bra förutom ett litet skrapsår, är så läskigt men samtidigt får de ju också lära sig att man inte kan kasta sig hur som helst heller.

Här går det bäst om vi istället för att tvinga på saker ger två olika valmöjligheter som han kan välja mellan. Då blir det inte alls lika mycket bråk. T.ex så har vi två par sneakers och då håller vi fram båda och frågar vilka han vill ha och då väljer han glatt. Eller så frågar vi om han vill ha mjölk eller vatten till maten osv.

W har dessutom lärt sig sjunga refrängen i We Will rock you och det är så sjukt gulligt när han går och nynnar på den Han kan också utan minsta hjälp titta på bilar och säga om det är en Volvo, Opel, Kia, Porsche, Audi (eller Audo som han säger), volkswagen eller merca De övriga bilmärkena över vi vidare på

 

[Kilauea]

Sambon tappade sonen så förra sommaren när vi var ute med husvagnen. Också på gräs så allt gick bra förutom ett litet skrapsår, är så läskigt men samtidigt får de ju också lära sig att man inte kan kasta sig hur som helst heller.

Här går det bäst om vi istället för att tvinga på saker ger två olika valmöjligheter som han kan välja mellan. Då blir det inte alls lika mycket bråk. T.ex så har vi två par sneakers och då håller vi fram båda och frågar vilka han vill ha och då väljer han glatt. Eller så frågar vi om han vill ha mjölk eller vatten till maten osv.

W har dessutom lärt sig sjunga refrängen i We Will rock you och det är så sjukt gulligt när han går och nynnar på den Han kan också utan minsta hjälp titta på bilar och säga om det är en Volvo, Opel, Kia, Porsche, Audi (eller Audo som han säger), volkswagen eller merca De övriga bilmärkena över vi vidare på

Och jag som är nöjd med att sonen vet vad våra djur heter . Och att han gillar Beatles.

 

[Linn-Nora]

Här är det mycket "mamma/pappa bära" just nu. Och väldigt kräsen. Vi serverar mycket makaroner och korv eller köttbullar nu. Känner hellre det ofta än att han inte äter alls. Vet inte om det är "rätt eller fel", om det ens finns nåt rätt eller fel i det. Hur gör ni?

Här sprutar det ut nya ord hela tiden och även meningar med tre ord i numera.

Vi tänker lite samma där men maten. Hellre att hon faktiskt äter samma och får i sig mat, än att bråka om vad! Sen erbjuder vi allt vi äter. Men vill hon inte ha slipper hon. Så hennes kost består av typ ris, ärtor, köttbullar broccoli, yoghurt och mackor. Och frukt! Så inte så varierat. Men det reder sig! Kollade matlistan på förskolan hon ska börja på, och typ inget av det hade hon ätit men jag förlorar mig på att grupptryck och pedagogerna kommer hjälpa

Så roligt med ord! Kommer treordsmeningar här också hon pratar hela tiden sen är det mest vi som förstår, men det räcker ju bra än så länge

Sambon tappade sonen så förra sommaren när vi var ute med husvagnen. Också på gräs så allt gick bra förutom ett litet skrapsår, är så läskigt men samtidigt får de ju också lära sig att man inte kan kasta sig hur som helst heller.

Här går det bäst om vi istället för att tvinga på saker ger två olika valmöjligheter som han kan välja mellan. Då blir det inte alls lika mycket bråk. T.ex så har vi två par sneakers och då håller vi fram båda och frågar vilka han vill ha och då väljer han glatt. Eller så frågar vi om han vill ha mjölk eller vatten till maten osv.

W har dessutom lärt sig sjunga refrängen i We Will rock you och det är så sjukt gulligt när han går och nynnar på den Han kan också utan minsta hjälp titta på bilar och säga om det är en Volvo, Opel, Kia, Porsche, Audi (eller Audo som han säger), volkswagen eller merca De övriga bilmärkena över vi vidare på

Ja, det är läskigt, men du har ju rätt. Nånstans måste dom ju lära sig
men jag kände mig ganska kass efteråt. Fast det är bättre nu med lite distans

Ah, bra idé! Så ska vi bli bättre på att göra!
Hon är ju hemma med sin pappa på dagarna, och han är inte mycket för att ta "fighten" alltid. Men vi får prata ihop oss lite och bestämma så vi gör hyfsat samma. Men oj vad tvååringar kan ha stark vilja

Men vad gulligt
och duktigt att lära sig bilmärken! Så gulligt!!

 

[anonymApril]

Vi har också samma bekymmer med maten just nu @Linn-Nora och @hemlig.. Kör samma metod som ni, serverar det som hon gillar. Jag är av den bestämda åsikten att det inte ska vara något bråk kring maten, dvs inget tvång att man ska smaka eller äta upp det man tagit/blivit serverad, inget beröm för att man är ”duktig” som äter heller för den delen. Jag tror inte att det för med sig något gott utan räknar kallt med att dottern kommer igång och äter igen när hon trasslat sig genom den här perioden. Förut åt hon typ allt, nu äter hon nästan bara ost och frukt. Går typ åt 1kg hushållsost i veckan här hemma

 

[Pengy]

Var uppe på vårt landställe i helgen och kommer på under fredagen att jag glömt ta med napp till W. Tänker att då är det lika bra att sluta med napp nu, läggningarna tog jättelång tid men inte en enda gång frågade han efter nappen så tror det mer berodde på att han var uppe varv pga. mormor och morfar också var där. Så idag när vi kom hem hade jag bett sambon ta bort alla nappar men då kommer jag på att jag glömt vällingen på landet. Vår lilla affär var stängd så det stackars barnet fick alltså somna utan både välling och napp ikväll Behöver jag ens nämna att det var kaos? Men utan napp somnade han tillslut i alla fall så nu får vi helt enkelt fortsätta att hålla ut