Vårföräldrar 2018 del 3

[Linn-Nora]

Helt plötsligt rasslar det till och ungen börjar med nya ord varje dag. Igår satt hon med en gitarr över knät och "sjöng" Och hon har börjat rita ansikten. Eller ja, rund cirkel med små runda cirklar i (ögon) och mun, eller mnnn som hon säger.
Tycker det händer saker så snabbt. Och jag börjar inse att min bebis inte är en bebis längre alls

Det är för övrigt något jag grubblar på. Vi har ju sagt att det bara ska bli ett barn, men jag har ändå börjat känna mig ledsen över att inte gå igenom en graviditet till, ingen mer förlossning, ingen mer bebistid. Och att dottern inte kommer få syskon.
Jag var helt övertygad om att jag råkat bli gravid den här månaden och var så inställd på det att jag redan funderade på hur jag skulle berätta det för min man. Nu visade det sig att jag inte är gravid. Och jag blev både besviken och lättad.
Antar att jag får fundera lite mer och se vart jag landar... Men jag tror att jag kanske lutar åt att jag vill ha en till. Samtidigt är jag oerhört tacksam över min dotter, och blir det inte fler barn, vilket jag gissar blir fallet, så får det väl vara så. Jag vet ju inte ens om jag kan få fler...

 

[anonymApril]

Helt plötsligt rasslar det till och ungen börjar med nya ord varje dag. Igår satt hon med en gitarr över knät och "sjöng" Och hon har börjat rita ansikten. Eller ja, rund cirkel med små runda cirklar i (ögon) och mun, eller mnnn som hon säger.
Tycker det händer saker så snabbt. Och jag börjar inse att min bebis inte är en bebis längre alls

Det är för övrigt något jag grubblar på. Vi har ju sagt att det bara ska bli ett barn, men jag har ändå börjat känna mig ledsen över att inte gå igenom en graviditet till, ingen mer förlossning, ingen mer bebistid. Och att dottern inte kommer få syskon.
Jag var helt övertygad om att jag råkat bli gravid den här månaden och var så inställd på det att jag redan funderade på hur jag skulle berätta det för min man. Nu visade det sig att jag inte är gravid. Och jag blev både besviken och lättad.
Antar att jag får fundera lite mer och se vart jag landar... Men jag tror att jag kanske lutar åt att jag vill ha en till. Samtidigt är jag oerhört tacksam över min dotter, och blir det inte fler barn, vilket jag gissar blir fallet, så får det väl vara så. Jag vet ju inte ens om jag kan få fler...

Häftigt att hon redan ritar ansikten! Här ritas det bara streck i random mönster

Förstår att det är svårt med känslorna kring ett till barn. Minns när jag och mannen hade noll förutsättningar för att skaffa ett barn o jag blev rädd att jag råkat bli gravid av misstag. Även om det negativa testet var en lättnad så var det faktiskt också en besvikelse konstigt nog, precis som du beskriver. Ni kanske kan ta upp saken till diskussion igen och känna lite på var ni båda står?

 

[Linn-Nora]

Häftigt att hon redan ritar ansikten! Här ritas det bara streck i random mönster

Förstår att det är svårt med känslorna kring ett till barn. Minns när jag och mannen hade noll förutsättningar för att skaffa ett barn o jag blev rädd att jag råkat bli gravid av misstag. Även om det negativa testet var en lättnad så var det faktiskt också en besvikelse konstigt nog, precis som du beskriver. Ni kanske kan ta upp saken till diskussion igen och känna lite på var ni båda står?

Ja, det är jättehäftigt Blev så paff när jag såg det! Så nu är det ritpapper fulla med underliga ansikten, ser nästan läskiga ut

Vi har tidigare pratat om det och då har maken varit väldigt tydlig med att han inte vill ha fler. För honom var det ju inte i planerna med barn över huvud taget, och jag märker att småbarnsåren känns jobbiga för honom. Med det sagt så älskar han dottern och är glad att hon finns och att vi ändå tog steget och skaffade barn. Han är en jättefin pappa (annars hade jag inte stannat med honom ). Men jag får nog acceptera att han inte vill. Däremot kommer jag vara tydlig med att jag inte kommer göra någon abort om jag råkar bli gravid så om han verkligen inte vill så får han se till att det inte blir.
Det är så svårt, för oavsett vilket man väljer så är det ett definitivt beslut, och det var väl så vi kom fram till att bli gravida första gången. Eller jag landade till slut i att jag inte kunde kompromissa bort barn. Jag ville ju helst ha ett med honom, men jag sa att jag tror att jag kommer bli väldigt ångerfull om jag inte ens försöker. Och som sagt blev det ju bra.
Men som sagt, vill han inte så vill han inte. Och för egen del känner jag att det får bli helsyskon eller inget alls. Och jag vill ju leva med min man. Jag tänker att ändå får prata med honom om det, och så får jag gå vidare. Det är ju inte ens säkert att ens skulle kunna bli gravid igen.
Men jag tänker mycket på det. Jag hade velat ge min dotter ett syskon. Och jag hade velat få uppleva allt en gång till.

 

[anonymApril]

Ja, det är jättehäftigt Blev så paff när jag såg det! Så nu är det ritpapper fulla med underliga ansikten, ser nästan läskiga ut

Vi har tidigare pratat om det och då har maken varit väldigt tydlig med att han inte vill ha fler. För honom var det ju inte i planerna med barn över huvud taget, och jag märker att småbarnsåren känns jobbiga för honom. Med det sagt så älskar han dottern och är glad att hon finns och att vi ändå tog steget och skaffade barn. Han är en jättefin pappa (annars hade jag inte stannat med honom ). Men jag får nog acceptera att han inte vill. Däremot kommer jag vara tydlig med att jag inte kommer göra någon abort om jag råkar bli gravid så om han verkligen inte vill så får han se till att det inte blir.
Det är så svårt, för oavsett vilket man väljer så är det ett definitivt beslut, och det var väl så vi kom fram till att bli gravida första gången. Eller jag landade till slut i att jag inte kunde kompromissa bort barn. Jag ville ju helst ha ett med honom, men jag sa att jag tror att jag kommer bli väldigt ångerfull om jag inte ens försöker. Och som sagt blev det ju bra.
Men som sagt, vill han inte så vill han inte. Och för egen del känner jag att det får bli helsyskon eller inget alls. Och jag vill ju leva med min man. Jag tänker att ändå får prata med honom om det, och så får jag gå vidare. Det är ju inte ens säkert att ens skulle kunna bli gravid igen.
Men jag tänker mycket på det. Jag hade velat ge min dotter ett syskon. Och jag hade velat få uppleva allt en gång till.

Visste inte att det var din man som höll tillbaka, vilken jobbig situation när du kanske känner att du ändrat dig lite ang nr 2.. Men som du säger så är ett barn en otrolig gåva och er lilla kommer helt säkert klara sig fint utan ett syskon om det skulle bli så.

Tycker det verkar rimligt att du inte ska tvingas till en ev abort om ett ”misstag” skulle ske. Hoppas att ni kan landa i något som känns ok för båda, att du får utrymme att bearbeta dina känslor och eventuella sorg kring att inte skaffa ett till barn om så skulle bli.

 

[Kilauea]

Ja, det är jättehäftigt Blev så paff när jag såg det! Så nu är det ritpapper fulla med underliga ansikten, ser nästan läskiga ut

Vi har tidigare pratat om det och då har maken varit väldigt tydlig med att han inte vill ha fler. För honom var det ju inte i planerna med barn över huvud taget, och jag märker att småbarnsåren känns jobbiga för honom. Med det sagt så älskar han dottern och är glad att hon finns och att vi ändå tog steget och skaffade barn. Han är en jättefin pappa (annars hade jag inte stannat med honom ). Men jag får nog acceptera att han inte vill. Däremot kommer jag vara tydlig med att jag inte kommer göra någon abort om jag råkar bli gravid så om han verkligen inte vill så får han se till att det inte blir.
Det är så svårt, för oavsett vilket man väljer så är det ett definitivt beslut, och det var väl så vi kom fram till att bli gravida första gången. Eller jag landade till slut i att jag inte kunde kompromissa bort barn. Jag ville ju helst ha ett med honom, men jag sa att jag tror att jag kommer bli väldigt ångerfull om jag inte ens försöker. Och som sagt blev det ju bra.
Men som sagt, vill han inte så vill han inte. Och för egen del känner jag att det får bli helsyskon eller inget alls. Och jag vill ju leva med min man. Jag tänker att ändå får prata med honom om det, och så får jag gå vidare. Det är ju inte ens säkert att ens skulle kunna bli gravid igen.
Men jag tänker mycket på det. Jag hade velat ge min dotter ett syskon. Och jag hade velat få uppleva allt en gång till.

Absolut ska du vara tydlig till honom att vill han inte ha fler barn så får han se till att skydda sig, på ett eller annat sätt.

Både jag och sambon var länge helt inne på att en räckte, men sen tänkte vi om. Hoppas din man också ändrar sig, om det är det du önskar.

 

[anonymApril]

Någon annan vars knodd kommit in i det karaktäristiska tvåårshumöret? Här är det nämligen uppstartat i full styrka Der blir utbrott för vad som, ofta har vi föräldrar ingen aning.. Vi försöker lirka, avstyra och prata om vad som händer men der är verkligen inte lätt. Lillan har redan sedan sina första sekunder i livet varit ett barn med temperament, vilket säkert gör det extra jobbigt för henne nu.

Men det är givetvis inte bara utmaningar utan hon är ju även en rolig, trevlig, härlig och omtänksam individ. I allt detta ser man hur hon börjar förstå att andra har känslor och hur man kan göra någon glad osv det är fint att se!

Hur går det för er andra?

 

[Pengy]

Någon annan vars knodd kommit in i det karaktäristiska tvåårshumöret? Här är det nämligen uppstartat i full styrka Der blir utbrott för vad som, ofta har vi föräldrar ingen aning.. Vi försöker lirka, avstyra och prata om vad som händer men der är verkligen inte lätt. Lillan har redan sedan sina första sekunder i livet varit ett barn med temperament, vilket säkert gör det extra jobbigt för henne nu.

Men det är givetvis inte bara utmaningar utan hon är ju även en rolig, trevlig, härlig och omtänksam individ. I allt detta ser man hur hon börjar förstå att andra har känslor och hur man kan göra någon glad osv det är fint att se!

Hur går det för er andra?

Japp här är vi också inne i 2-års trotts om det nu finns något som heter så Många utbrott kommer från ingenstans och man ser att han testar gränser på ett helt annat sätt än tidigare. Mycket ”kan själv” för att någon minut senare bli ”bebis” igen. Jag och sambon brukar säga att det är tur att det redan är en till påväg annars hade vi inte skaffat någon mer Men samtidigt är han så go och rolig att prata/ sjunga/ hänga med när allt är bra så då glömmer man bort de lite jobbigare stunderna!

 

[Jenka]

Någon annan vars knodd kommit in i det karaktäristiska tvåårshumöret? Här är det nämligen uppstartat i full styrka Der blir utbrott för vad som, ofta har vi föräldrar ingen aning.. Vi försöker lirka, avstyra och prata om vad som händer men der är verkligen inte lätt. Lillan har redan sedan sina första sekunder i livet varit ett barn med temperament, vilket säkert gör det extra jobbigt för henne nu.

Men det är givetvis inte bara utmaningar utan hon är ju även en rolig, trevlig, härlig och omtänksam individ. I allt detta ser man hur hon börjar förstå att andra har känslor och hur man kan göra någon glad osv det är fint att se!

Hur går det för er andra?

Eh... Den fasen har vi nog varit inne i ett år

 

[Jenka]

Japp här är vi också inne i 2-års trotts om det nu finns något som heter så Många utbrott kommer från ingenstans och man ser att han testar gränser på ett helt annat sätt än tidigare. Mycket ”kan själv” för att någon minut senare bli ”bebis” igen. Jag och sambon brukar säga att det är tur att det redan är en till påväg annars hade vi inte skaffat någon mer Men samtidigt är han så go och rolig att prata/ sjunga/ hänga med när allt är bra så då glömmer man bort de lite jobbigare stunderna!

Jag började känna likadant när jag väntade E, minns jag. Och hon är ju i ungefär samma ålder nu. Skönt tycker jag att börja lämna bebisstadiet!

 

[Pengy]

Jag började känna likadant när jag väntade E, minns jag. Och hon är ju i ungefär samma ålder nu. Skönt tycker jag att börja lämna bebisstadiet!

Skönt att man inte är ensam om att undra vad man gett sig in på

 

[Kilauea]

Någon annan vars knodd kommit in i det karaktäristiska tvåårshumöret? Här är det nämligen uppstartat i full styrka Der blir utbrott för vad som, ofta har vi föräldrar ingen aning.. Vi försöker lirka, avstyra och prata om vad som händer men der är verkligen inte lätt. Lillan har redan sedan sina första sekunder i livet varit ett barn med temperament, vilket säkert gör det extra jobbigt för henne nu.

Men det är givetvis inte bara utmaningar utan hon är ju även en rolig, trevlig, härlig och omtänksam individ. I allt detta ser man hur hon börjar förstå att andra har känslor och hur man kan göra någon glad osv det är fint att se!

Hur går det för er andra?

Jupp, det märks att det är svårt hantera alla känslor ibland, särskilt om han är trött.

 

[Linn-Nora]

Någon annan vars knodd kommit in i det karaktäristiska tvåårshumöret? Här är det nämligen uppstartat i full styrka Der blir utbrott för vad som, ofta har vi föräldrar ingen aning.. Vi försöker lirka, avstyra och prata om vad som händer men der är verkligen inte lätt. Lillan har redan sedan sina första sekunder i livet varit ett barn med temperament, vilket säkert gör det extra jobbigt för henne nu.

Men det är givetvis inte bara utmaningar utan hon är ju även en rolig, trevlig, härlig och omtänksam individ. I allt detta ser man hur hon börjar förstå att andra har känslor och hur man kan göra någon glad osv det är fint att se!

Hur går det för er andra?

Oh yes! Hon har ju haft humör från start, men nu märker man målmedvetenheten på ett annat sätt. Och kanske framförallt frustrationen när hennes korkade päron inte fattar vad hon menar


Men det vägs upp vad som jag tror är "älskar mamma, älskar pappa" (ännar mamma, ännar pappa)
Okej, kanske inte det hon säger men det brukar efterföljas av pussar och kramar så jag tänker bestämma mig för att tolka det så

 

[anonymApril]

Jag verkar inte vara ensam om att ha en tvååring med frekventa sammanbrott ser jag Undra hur lång tid detta ska hålla på..? Ett år?

Håller med er @Jenka och @Pengy, tur att nästa redan är påväg så att man inte kan ändra sig

 

[Sedna]

Här har utbrotten börjat ebba ut, men det går ju i perioder och kan komma tillbaka. Vem vet!

Jag tycker den här åldern är så härlig, så mycket människa i en så liten kropp. Supercharmigt! Lite krävande, men supercharmigt.

 

[Jenka]

Här har utbrotten börjat ebba ut, men det går ju i perioder och kan komma tillbaka. Vem vet!

Jag tycker den här åldern är så härlig, så mycket människa i en så liten kropp. Supercharmigt! Lite krävande, men supercharmigt.

Ja, nu börjar de verkligen bli egna personer och inte bara bebis, eller hur man nu ska uttrycka sig. De stora intressena håller i sig: dansa och klä ut sig. Och en del matande med leksaksmat för tillfället.

Här härmas det massor i vad vi/hon gör nu.

 

[anonymApril]

Hej! Hur mår ni och era små? Har ni sluppit undan corona?

Här är det fortfarande utmanande tvåårshumör men vi börjar bli lite mer synkade tror jag, för många gånger känns det inte som att det blir alltför kaotiskt iaf Men vi föräldrar är lite trötta, speciellt jag eftersom nästa bebis är beräknad på måndag. Därav har vi varit lite frikostiga med skärmtid... men sedan vi tröttnat på svenska animerade sångvideos (lillan älskar musik) så har vi kört på engelska. Så nu har hon börjat prata engelska också hehe. Första gångerna det hände var det knepigt att förstå, men efter ett tag kom vi på att hon hade bytt språk Nu säger hon ord såsom ”monkey”, ”spider” och ”daddy” samt kan sjunga lite av sångtexterna.

Så inte bara negativt med tv:n kanske

 

[Pengy]

Hej! Hur mår ni och era små? Har ni sluppit undan corona?

Här är det fortfarande utmanande tvåårshumör men vi börjar bli lite mer synkade tror jag, för många gånger känns det inte som att det blir alltför kaotiskt iaf Men vi föräldrar är lite trötta, speciellt jag eftersom nästa bebis är beräknad på måndag. Därav har vi varit lite frikostiga med skärmtid... men sedan vi tröttnat på svenska animerade sångvideos (lillan älskar musik) så har vi kört på engelska. Så nu har hon börjat prata engelska också hehe. Första gångerna det hände var det knepigt att förstå, men efter ett tag kom vi på att hon hade bytt språk Nu säger hon ord såsom ”monkey”, ”spider” och ”daddy” samt kan sjunga lite av sångtexterna.

Så inte bara negativt med tv:n kanske

Härligt med engelskan Tv är ju faktiskt inte bara dåligt och speciellt inte om man sitter med bredvid och pratar/diskuterar om det man ser.

 

[Linn-Nora]

Hej! Hur mår ni och era små? Har ni sluppit undan corona?

Här är det fortfarande utmanande tvåårshumör men vi börjar bli lite mer synkade tror jag, för många gånger känns det inte som att det blir alltför kaotiskt iaf Men vi föräldrar är lite trötta, speciellt jag eftersom nästa bebis är beräknad på måndag. Därav har vi varit lite frikostiga med skärmtid... men sedan vi tröttnat på svenska animerade sångvideos (lillan älskar musik) så har vi kört på engelska. Så nu har hon börjat prata engelska också hehe. Första gångerna det hände var det knepigt att förstå, men efter ett tag kom vi på att hon hade bytt språk Nu säger hon ord såsom ”monkey”, ”spider” och ”daddy” samt kan sjunga lite av sångtexterna.

Så inte bara negativt med tv:n kanske

Vad häftigt med engelskan! Jag tror definitivt inte tv bara är av ondo! Särskilt inte om man ser till att programmen är lugna och anpassade
Vi låter vår dotter titta ett par gånger om dagen, för att varva ner och vila. Antingen det eller läsa bok! Hon älskar bing och även bolibompa baby!

Hur är det med sömn dagtid för era nu? Era små är ju äldre än min tjej men vi har börjat få lite jobbigt med sömnen på dagen. Förut hade vi som gräns att hon inte får sova efter 13. Den senaste tiden har hon vägrat sova dagtid med sin pappa, utan det är bara på helgen om jag ammar henne till sömns. Fördelen är att då somnar hon 19 senast och sover oftast bra på kvällen och natten. Men det är kämpigt från 16 ca. Och jag får mindre vaken tid med henne på veckorna. Det får jag leva med såklart även det är tråkigt Samtidigt skönt att få egentid på kvällen.
Igår fick hon sova en halvtimme mellan 11:50 till 12:20, och det var jättesvårt att få henne att somna på kvällen. Klockan 21 somnade hon efter en timmes nattning.

Hur gör ni? Sover era på dagen?

 

[Pengy]

Vad häftigt med engelskan! Jag tror definitivt inte tv bara är av ondo! Särskilt inte om man ser till att programmen är lugna och anpassade
Vi låter vår dotter titta ett par gånger om dagen, för att varva ner och vila. Antingen det eller läsa bok! Hon älskar bing och även bolibompa baby!

Hur är det med sömn dagtid för era nu? Era små är ju äldre än min tjej men vi har börjat få lite jobbigt med sömnen på dagen. Förut hade vi som gräns att hon inte får sova efter 13. Den senaste tiden har hon vägrat sova dagtid med sin pappa, utan det är bara på helgen om jag ammar henne till sömns. Fördelen är att då somnar hon 19 senast och sover oftast bra på kvällen och natten. Men det är kämpigt från 16 ca. Och jag får mindre vaken tid med henne på veckorna. Det får jag leva med såklart även det är tråkigt Samtidigt skönt att få egentid på kvällen.
Igår fick hon sova en halvtimme mellan 11:50 till 12:20, och det var jättesvårt att få henne att somna på kvällen. Klockan 21 somnade hon efter en timmes nattning.

Hur gör ni? Sover era på dagen?

W sover fortfarande på dagen, på förskolan sover han ca. 1h. På helgerna brukar han faktiskt sova lite längre runt 1,5 h och ibland 2h. Det är egentligen i längsta laget för då är han pigg på kvällen men vi har märkt att det också är otroligt svårt att väcka honom efter 1 h. Inte för att han inte vaknar men han är ofta gnällig 1-2 h efteråt om han inte får vakna till av sig själv. Så för oss har vi fått en bättre och roligare dag tillsammans om han sover 1,5h istället för att väcka.
Vi har märkt att han har lite svårare att somna på kvällarna än tidigare men vi lägger ändå ganska tidigt (runt 19) och han somnar ju själv i sitt rum så det är inte så ansträngande för oss även om det tar ca. 30 min innan han somnar. Vanligaste är att kasta ut napparna för att sen ropa att man ”tappat nappen”

 

[Jenka]

Vad häftigt med engelskan! Jag tror definitivt inte tv bara är av ondo! Särskilt inte om man ser till att programmen är lugna och anpassade
Vi låter vår dotter titta ett par gånger om dagen, för att varva ner och vila. Antingen det eller läsa bok! Hon älskar bing och även bolibompa baby!

Hur är det med sömn dagtid för era nu? Era små är ju äldre än min tjej men vi har börjat få lite jobbigt med sömnen på dagen. Förut hade vi som gräns att hon inte får sova efter 13. Den senaste tiden har hon vägrat sova dagtid med sin pappa, utan det är bara på helgen om jag ammar henne till sömns. Fördelen är att då somnar hon 19 senast och sover oftast bra på kvällen och natten. Men det är kämpigt från 16 ca. Och jag får mindre vaken tid med henne på veckorna. Det får jag leva med såklart även det är tråkigt Samtidigt skönt att få egentid på kvällen.
Igår fick hon sova en halvtimme mellan 11:50 till 12:20, och det var jättesvårt att få henne att somna på kvällen. Klockan 21 somnade hon efter en timmes nattning.

Hur gör ni? Sover era på dagen?

Hon sover fortfarande 1.5-2 timmar och har inga planer på att minska