Vårföräldrar 2017 del fem

[kakan89]

Hittade en privat rehab-klinik som ligger bara stenkastet ifrån mig. De verkade väldigt seriösa och duktiga så ska dit nästa onsdag på bedömning. De erbjuder akepunktur nämligen.

 

[Comatose]

Yo


Hemma sedan 2 dagar, vi fick ligga kvar 4 dagar och bevaka vikten på GOLLUM.
Snitt är värsta bästa grejen om man frågar mig, så totalt odramatiskt. Är i bättre form redan än jag varit sedan augusti. Det stramar lite och är ömt, men jag kan gå och äta. Amningen funkar inte, så jag pumpar och stödmatar med ersättning för att slippa pumpa så mycket. Jag MÅR BRA. Är gladare och nöjdare än på länge, inget Depp i sikte vilket jag var orolig för.
Jag har energi, vill träffa folk och är allmänt glad. En jättefin liten GOLLUM på 3010 gram och 49 cm (pytte!) som känns helt självklar.
Det enda jag är lite ledsen över är hur miserabelt jag mådde förra gången, det är så stor skillnad. Jag borde fått hjälp och blivit uppfångad så mycket bättre och snabbare. Stora BARNET är väldigt kär i BEBISEN, än så länge.

Om någon undrar något om snitt och hur får ni fråga, svarar glatt på allt men orkar inte skriva något långt i "onödan".

Jag, jag! Har varit på ställningstagandesamtal och de vill att jag föder vaginalt helst, men får väl välja eftersom jag sprack en grad trea sist. Jag vill jättegärna höra ALLT om snittet och hur du kände/känner! Jag är livrädd av tanken på snitt (inte livrädd av tanken på v. Förlossning, men vill inte bli mer skadad än jag är).

Hakar upp mig på saker som "kommer jag verkligen inte få ha glasögon/linser på mig?? "Är det så vanligt med lång läkningstid som de säger?" (Sist tog det iof flera år och är inte bra än)

Men undrar också:
Känns det verkligen inget när de skär?

 

[Inte_Ung]

Jobbig natt inatt, bytt blöja två gånger och tankat tre sedan 22.

Om du hinkar te så kommer din bebis att starta nattklubb.
Om du har bh på dig så hindrar den mjölkproduktionen och du får amma typ jämt.

 

[Hyacinth]

Jag, jag! Har varit på ställningstagandesamtal och de vill att jag föder vaginalt helst, men får väl välja eftersom jag sprack en grad trea sist. Jag vill jättegärna höra ALLT om snittet och hur du kände/känner! Jag är livrädd av tanken på snitt (inte livrädd av tanken på v. Förlossning, men vill inte bli mer skadad än jag är).

Hakar upp mig på saker som "kommer jag verkligen inte få ha glasögon/linser på mig?? "Är det så vanligt med lång läkningstid som de säger?" (Sist tog det iof flera år och är inte bra än)

Men undrar också:
Känns det verkligen inget när de skär?

Inga problem.

Vi var där dagen innan och fick träffa en del av de som skulle vara med, en barnmorska, läkare och anestesi. Om jag upplevde illamående eller huvudvärk skulle jag säga till då det finns medicin som stoppar, man ska inte känna biverkningar av spinalbedövning.

D-day åkte vi in vid 11, sen satt vi och tittade på tv ett par timmar iförda sjukhuskläder. Jag fick en infart på handen och glukosdropp för att bli piggare eftersom jag hade lång fasta. Glasögonen fick maken ta hand om.
Sen blev vi hämtade och jag gick ner till operation med min droppställning.
Fick sitta på britsen och böja mig framåt efter förmåga, ryggen spritades där de sticker, sen sattes nål 1. Det gjorde inte ont men var lite obehagligt. Nål 2 förs in genom infarten från nål 1 och kändes inte alls.

Sen fick jag ligga ner och kände bedövningen komma, värmekänsla i lår och rumpa och sen domnade tårna. Tog väl 1-2 minuter totalt om inte mindre.
Kateter sattes vilket inte kändes alls, men det "kittlades" när de lyfte mina ben. Som en jättestor tandläkarbedövning, det "känns" att man tar på huden, men ingen smärta och stumt i känslan.

Sen startade snittet, jag fick syrgas och de pratade med mig under tiden. När de sög ut fostervattnet blev MAKEN grå och fick lämna rummet. Jag kände ingenting alls som var obehagligt, det som känns är att de trycker högt uppe på magen för att pressa ut barnet. Det gör inte ont men det känns att de trycker. Gjorde nada, eftersom de samtidigt sade att de såg huvudet.
Sen tog det några sekunder så lyfte de upp GOLLUM över skynket så vi fick se (MAKEN återvände från golvet när det kom ett barnskrik), sen lades barnet på mitt bröst medan de sydde ihop mig.

När allt var klart vägdes och mättes barnet inom synhåll från mig, sen låg hen på mitt bröst när vi åkte till uppvaket. Där låg vi ca 45 min tills jag kunde vicka på tårna, sen vidare till BB.

Allt som allt en toppenupplevelse, 4 timmar efter snitt satte jag mig upp, morgonen efter stod jag och gick och duschade.

Det som var så stort för mig var att jag var vaken, jag mådde bra, inte smärtpåverkad och inte ensam på uppvak som förra gången. Jag har ett helt underliv, och bra smärtlindring. Nu äter jag bara maxdos alvedon, kan gå och sitta. Går jag för mycket får jag ont, men jag är i bättre form än sedan augusti och var mycket mer medtagen även fysiskt efter min vaginala förlossning. Sånt kan ju skilja, men för mig blev det så.

 

[Comatose]

Inga problem.

Vi var där dagen innan och fick träffa en del av de som skulle vara med, en barnmorska, läkare och anestesi. Om jag upplevde illamående eller huvudvärk skulle jag säga till då det finns medicin som stoppar, man ska inte känna biverkningar av spinalbedövning.

D-day åkte vi in vid 11, sen satt vi och tittade på tv ett par timmar iförda sjukhuskläder. Jag fick en infart på handen och glukosdropp för att bli piggare eftersom jag hade lång fasta. Glasögonen fick maken ta hand om.
Sen blev vi hämtade och jag gick ner till operation med min droppställning.
Fick sitta på britsen och böja mig framåt efter förmåga, ryggen spritades där de sticker, sen sattes nål 1. Det gjorde inte ont men var lite obehagligt. Nål 2 förs in genom infarten från nål 1 och kändes inte alls.

Sen fick jag ligga ner och kände bedövningen komma, värmekänsla i lår och rumpa och sen domnade tårna. Tog väl 1-2 minuter totalt om inte mindre.
Kateter sattes vilket inte kändes alls, men det "kittlades" när de lyfte mina ben. Som en jättestor tandläkarbedövning, det "känns" att man tar på huden, men ingen smärta och stumt i känslan.

Sen startade snittet, jag fick syrgas och de pratade med mig under tiden. När de sög ut fostervattnet blev MAKEN grå och fick lämna rummet. Jag kände ingenting alls som var obehagligt, det som känns är att de trycker högt uppe på magen för att pressa ut barnet. Det gör inte ont men det känns att de trycker. Gjorde nada, eftersom de samtidigt sade att de såg huvudet.
Sen tog det några sekunder så lyfte de upp GOLLUM över skynket så vi fick se (MAKEN återvände från golvet när det kom ett barnskrik), sen lades barnet på mitt bröst medan de sydde ihop mig.

När allt var klart vägdes och mättes barnet inom synhåll från mig, sen låg hen på mitt bröst när vi åkte till uppvaket. Där låg vi ca 45 min tills jag kunde vicka på tårna, sen vidare till BB.

Allt som allt en toppenupplevelse, 4 timmar efter snitt satte jag mig upp, morgonen efter stod jag och gick och duschade.

Det som var så stort för mig var att jag var vaken, jag mådde bra, inte smärtpåverkad och inte ensam på uppvak som förra gången. Jag har ett helt underliv, och bra smärtlindring. Nu äter jag bara maxdos alvedon, kan gå och sitta. Går jag för mycket får jag ont, men jag är i bättre form än sedan augusti och var mycket mer medtagen även fysiskt efter min vaginala förlossning. Sånt kan ju skilja, men för mig blev det så.

Tack! Hur kändes det när de sydde och hur känns stygnen nu? Hur ser det ut? :O

Jag får så himla ont i magen av tanken på att göra operationen utan glasögon/linser, jag är nära blind utan. Och det känns ungefär som att de skulle be mig hoppa bungyjump med ögonbindel. Jag vågar knappt tänka på att göra det MED syn, men utan... Herregud.

 

[Hyacinth]

Tack! Hur kändes det när de sydde och hur känns stygnen nu? Hur ser det ut? :O

Jag får så himla ont i magen av tanken på att göra operationen utan glasögon/linser, jag är nära blind utan. Och det känns ungefär som att de skulle be mig hoppa bungyjump med ögonbindel. Jag vågar knappt tänka på att göra det MED syn, men utan... Herregud.

Att de sydde kändes inte heller. Bandaget togs bort efter 48 timmar, snittet är ca 12 cm långt och ser jättefint ut. Magen är ju som en överjäst bulldeg, så jag får ta en spegel om jag vill titta på det.
Jag ser dåligt på långt håll, men skynket är precis nedanför brösten så man ser typ 30 cm framåt. Sen när bebisen läggs på bröstet är den 10 cm från ditt ansikte. Du kan ju fråga om du får ha glasögon så länge som möjligt? Jag låg oavsett och tittade i taket ända tills bebis kom ut, jag går väldigt mycket in i mig själv i sjukhussitiationer.


Stygnen känns inte nu, de är pyttesmå och fina och lossnar av sig själva.

 

[Imnir]

Min tes om att det aldrig kommer komma in en jakthund i vårat liv bekräftades nu igen på morgonpromenaden... Jag är hundvakt åt en fågelhund.
Hon drog runt mig i skogen efter alla rådjur Jag är van vid schäfer och att uppfostra hund, men det här att dom stänger av öronen och bara drar är inte min grej

Det skulle inte förvåna mig om den här dragpromenaden sätter igång förlossningen

 

[Lazy Lady]

Min tes om att det aldrig kommer komma in en jakthund i vårat liv bekräftades nu igen på morgonpromenaden... Jag är hundvakt åt en fågelhund.
Hon drog runt mig i skogen efter alla rådjur Jag är van vid schäfer och att uppfostra hund, men det här att dom stänger av öronen och bara drar är inte min grej

Det skulle inte förvåna mig om den här dragpromenaden sätter igång förlossningen

Låter som en ohyfsad fågelhund Dom ska ju inte gå på hår och klövvilt alls! Och dom ska vara föriga..
I vårt hus kommer det inte in annat än fågelhundar Ylande schäfrar göre sej icke besvär!

Startar det inte förlossningen så har du i alla fall fått frisk luft

 

[lil-sis]

Gått till affären med V i vagnen den här gången. Hade sjalen på ifall att...

Blev oplanerat mycket varor som vanligt

V sov större delen av tiden.

 

[inverterad]

Jag, jag! Har varit på ställningstagandesamtal och de vill att jag föder vaginalt helst, men får väl välja eftersom jag sprack en grad trea sist. Jag vill jättegärna höra ALLT om snittet och hur du kände/känner! Jag är livrädd av tanken på snitt (inte livrädd av tanken på v. Förlossning, men vill inte bli mer skadad än jag är).

Hakar upp mig på saker som "kommer jag verkligen inte få ha glasögon/linser på mig?? "Är det så vanligt med lång läkningstid som de säger?" (Sist tog det iof flera år och är inte bra än)

Men undrar också:
Känns det verkligen inget när de skär?

Jag hade också superpositiv upplevelse av mitt snitt (fick barn i juni) så jag berättar gärna om du vill. Blev väldigt snabbt återhämtad. Och nej, snittet kändes ingenting förutom att det blev lite kallt och märkligt.

 

[Donnatello]

12 dagar kvar till BF varav 4,5 jobbdag och min sambo vaknar upp med trolig magsjuka i morse Jag orkar inte med magsjuka barn just nu och vill inte åka på det själv heller. Räcker med en jäkla förkylning som jag dras med sen en vecka tillbaka...

 

[Comatose]

Jag hade också superpositiv upplevelse av mitt snitt (fick barn i juni) så jag berättar gärna om du vill. Blev väldigt snabbt återhämtad. Och nej, snittet kändes ingenting förutom att det blev lite kallt och märkligt.

Tack! Du får jättegärna berätta, jag är sådär fånigt rädd som jag inte brukar bli, känner mig lite blockerad...

 

[Comatose]

Att de sydde kändes inte heller. Bandaget togs bort efter 48 timmar, snittet är ca 12 cm långt och ser jättefint ut. Magen är ju som en överjäst bulldeg, så jag får ta en spegel om jag vill titta på det.
Jag ser dåligt på långt håll, men skynket är precis nedanför brösten så man ser typ 30 cm framåt. Sen när bebisen läggs på bröstet är den 10 cm från ditt ansikte. Du kan ju fråga om du får ha glasögon så länge som möjligt? Jag låg oavsett och tittade i taket ända tills bebis kom ut, jag går väldigt mycket in i mig själv i sjukhussitiationer.


Stygnen känns inte nu, de är pyttesmå och fina och lossnar av sig själva.

Tack!!

 

[Imnir]

@Lazy Lady
Ja hon är helt bedrövlig att gå i koppel med!
Mina föräldrar hade en ouppfostrad welsh springel spaniel när jag bodde hemma, det var hon som gjorde att jag fick avsmak hon drog också efter allt vilt och kunde aldrig vara lös.

Vi har en liten papillon/tibetansk spaniel (95% papillon) som inte går ifrån min sida, hon vet inte vad ett koppel är längre (vi flyttade förra sommaren), går vi vid våran enda "trafikerade" väg så knyter jag min halsduk som ett koppel. Hon går inte fram till människor, hundar, katter eller vilt.
När jag passar andra hundar så inser jag hur mycket jag älskar min hund love:

 

[kakan89]

12 dagar kvar till BF varav 4,5 jobbdag och min sambo vaknar upp med trolig magsjuka i morse Jag orkar inte med magsjuka barn just nu och vill inte åka på det själv heller. Räcker med en jäkla förkylning som jag dras med sen en vecka tillbaka...

Hoppas det bara är matförgiftning!

 

[Ariane]

Rackarungen höll på att ge mig hjärtstillestånd nyss. Hon hade sovit i vagnen i 3.5 timme och när jag tog in henne så syntes det inte att hon andades och hon reagerade inte när jag knäppte upp overallen.
Hon sov tungt, långt inne i sin egen värld och jag hann tänka väldigt mycket innan hon slog upp ögonen. 

 

[inverterad]

Tack! Du får jättegärna berätta, jag är sådär fånigt rädd som jag inte brukar bli, känner mig lite blockerad...

Alltså det var verkligen inte läskigt alls. Det jobbigaste var väntan innan då jag hade varit fastande rätt länge och fick lite blodsockerfall, men det avhjälptes med lite saft. När vi väl kom in på operationssalen så var det jättetrevlig stämning, alla skämtade och skojade. Jag fick böja mig framåt för att få ryggmärgsbedövningen vilket jag hade gruvat mig lite för, men det stack till och sen var det över, och en märklig känsla spred sig i kroppen. Katetern kändes bara som ett litet obehag, mest eftersom jag inte kunde röra mina ben. Snittet kändes som en kall, märklig känsla mot huden. Efter 10 minuter hördes ett skrik och tösen lyftes över skynket och lades på mitt bröst, helt sjukt häftigt! Sen fick jag lite blodtrycksfall så hon fick ligga i sin fars famn medan han satt bredvid mitt huvud och de sydde ihop mig. Inget kändes alls när de sydde. Sen rullade vi alla ut på uppvak. Efter 2 timmar fick jag en HIMMELSKT god ostmacka med saft, och katetern togs så jag kunde gå på toaletten (stappligt och visst gjorde det ont, men det kändes ändå helt ok). Redan dagen efter snittet gick jag hyfsat obehindrat med smärtstillande. Sen klarade jag mig fint med maxdos alvedon ett par dagar hemma innan jag slutade helt med smärtstillande.

Mitt snitt är ca 10 cm långt och nu efter 10 månader syns bara en ljusröd linje där snittet gått. Det läkte verkligen väldigt fint (och snabbt!) och det fortsätter ljusna hela tiden.

Jätte-jättenöjd med mitt snitt och hela upplevelsen!

 

[Mayalv]

Extra besök på BVC idag. Gått upp 250g på 6 dagar så allt slit med amningen börjar äntligen ge resultat .

 

[kakan89]

Varit och handlat med svärmor och en virrig sambo. Nu säger jag upp mig från tillvaron

 

[TeamLundVer]

Man skulle kunna tro att man som höggravid skulle bli lite uppassad av sin man men nejdå. Mannen satt för länge på toa så han fick ryggskott.. Nu är det alltså jag som passar upp på honom. Allt bra tur att det inte är karlarna som är gravida.