Vad blev det för några?
Retropi bambu.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad blev det för några?
Det gick fort som bara den... Värkarna började väll dra igång med lite ordning vid 14-tiden och sen var det utförsbacke.. Vi åkte in vid 17-tiden (sambon han knappt innanför dörren) och de sista värkarna kom då med kanske en minuts mellanrum. Det lugnade sig lite i bilen men hade fortfarande kraftiga värkar. När vi kom in på FL och blev undersökta vid 17.30 var jag 3-4 cm öppen och värkarna gick tillbaka till att i stort sett avlösa varandra. Sen rullade det på i en rasande fart. Hängde först på en gåstol så jag kunde vagga under värkarna och testade lustgasen ganska omgående, den var ju klart till nytta när man kom på knepet Hade TENSen på som jag började använda redan hemma och den var också till hjälp.. Sambon fick kommandot över den under senare delen av förlossningen och en värk fick han inte på den utan den gick på när han skulle stänga av den när värken var slut - märkte väldigt stor skillnad! Efter en stund i gåstolen fick jag lägga mig på sängen, låg där tills jag var helt öppen och då ställde jag mig upp en stund på knä för att hon skulle komma ner ordentligt. Sen fick jag lägga mig ner när hon hade vandrat ner mot bäckenbotten och sen tog det kanske 10 krystvärkar innan hon var ute vid 21.00 prick (lätt att komma ihåg ) Klarade mig bra, sprack väll ytepytte (nån centimeter) som jag förstod det i kanten mellan slemhinnan och mellangården.. Blev 3-4 stygn totalt tror jag och då sydde de fast några flikar som blivit också, mer kosmetiska grejer sa de.
Nu väntar vi väll på att komma till nått rum där vi kan sova och så - antar jag
Förlossningen blev väll inte som jag föreställt mig, men är glad att den blev som den blev (och att den är över) Var ju inställd på en "normal" förstagångsförlossning men jag han knappt blinka, det var bara att gilla läget och andas långa, djupa andetag i lustgasmasken
3,5 timme tog det.. - lagom till BM skulle gå av sitt pass så det var bra timing och det gick undan såpass att BM typ inte lämnade rummet. Hade två st, en som snart var färdigutbildad och en "riktig", det var toppen faktiskt även om jag knappt visste vilka som var i rummet eller vem som gjorde vad så fanns där alltid någon som hörde vad man sa eller rörde vid en
Så jag är nöjd och inte alls särskilt medtagen I alla fall just nu, haha. Är väll nu det tuffa börjar för mig som haft det så lätt hela vägen
**varning gnäll inlägg!!**
Jag blir så jävla trött på min familj ibland. Jag har en 19 årig syster som har ett helt sjukt attityds/ aggressionsproblem för tillfället. Så fort hon inte får som hon vill eller något/någon går emot henne så blir hon som en gnällig och tjurig treåring som bara käftar emot och tycker hela världen vill bli av med henne.
Idag sa jag till henne att jag inte vill ha hennes flytthjälp på lördag för jag har annat att göra och tänka på än att få henne att inte få nåt jäkla utbrott.
Nu gnäller hon hos resten av familjen att jag inte ställer upp och hjälper henne, att jag är störd i huvudet och att det är min förlust Och att jag kanske borde lära mig att hantera människor med aggressionsproblem.
Så all kraft och pepp jag hade plockat ihop för att göra en riktig packrusch idag den bara pös ut ur öronen på mig
Är det jag som är den elaka människan här? Är det min uppgift att lära mig hantera henne istället för att hon lär sig hantera sina egna problem?? Nu vill jag bara säga upp kontakten med hela familjen och gräva ner mig i sängen
Sorry för romanen
Min mamma förstår mig för hon bor ju hemma hos mamma än, så mamma får ju ta dem största smällarna. Vår pappa finns inte med i bilden sen många pr tillbaka, nog för att jag ett flertal gå her funderat på atg dumpa av henne där och säga att nu är det fan hans tur!Varför ska andra människor lära sig att hantera henne när det är hon som borde lära sig att hantera sig själv?
Va säger dina föräldrar om detta?
Jag hade inte orkat med en sånn människa vid en flytt ogravid så förstår helt och fullt att du inte vill ha henne där när du är höggravid.
Jag orkar inte bry mig längre faktiskt. Jag har ställt upp så fruktansvärt mycket och hennes attacker är tacken för det. Så jag sa till sambon att han skulle ryta ifrån om jag börjar vackla, för jag är vanligtvis den som böjer mig för att alla ska ha det bra. Men nu tänker jag skita i det, när hon har vuxit upp och tagit tag i sitt liv får hon gärna höra av sig och tills dess är hon inte välkommen hem till mig.@BobberiBoo - Inte du som har problemen här utan din syster. Jag förstår helt klart varför du sa nej till henne, nu försöker hon vinkla det så att det är mest synd om henne. Offerkofta deluxe som hon inte har rätten att bära. Jag hade bara struntat i henne och sedan tagit upp det när du hade ork igen, om du känner behovet av det.
Man undrar ju lite vad som ligger bakom hennes beteende, kanske mår hon inte bra MEN det är fortfarande inte ditt ansvar att hålla henne nöjd. Så bra att du gör en markering tycker jag. Trist när det är någon man står nära men man väljer inte sina syskon. Jag har haft liknande trassel med mina föräldrar, blivit mycket bättre sedan jag började sätta ner foten och markera att jag inte accepterade deras beteende.Jag orkar inte bry mig längre faktiskt. Jag har ställt upp så fruktansvärt mycket och hennes attacker är tacken för det. Så jag sa till sambon att han skulle ryta ifrån om jag börjar vackla, för jag är vanligtvis den som böjer mig för att alla ska ha det bra. Men nu tänker jag skita i det, när hon har vuxit upp och tagit tag i sitt liv får hon gärna höra av sig och tills dess är hon inte välkommen hem till mig.
Hon har haft en nedåtgående spiral i ett oar år och vi har hela familjen försökt hjälpa men hon vill ju inte ha hjälpen. Hon skulle behöva träffa en psykolog men det vill hon inte, hon skulle behöva skaffa ett jobb men det är ju jobbigt, hon skulle behöva göra något annat än att drälla runt med hennes sk vänner men så fort man säger något så är man elak och bara trycker ner henne när hon mår dåligt Man kan ju tyvärr inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp, så nu är konsekvenser till handlingar vad som gäller. Jag och mina syskon har börjat nu ska vi bara få mamma att ta av sig tofflorna också.Man undrar ju lite vad som ligger bakom hennes beteende, kanske mår hon inte bra MEN det är fortfarande inte ditt ansvar att hålla henne nöjd. Så bra att du gör en markering tycker jag. Trist när det är någon man står nära men man väljer inte sina syskon. Jag har haft liknande trassel med mina föräldrar, blivit mycket bättre sedan jag började sätta ner foten och markera att jag inte accepterade deras beteende.
Jag kunde lägga ner sovande V i vagnen undrar hur länge det varar.
Ja tänk så hemskt med ett barn man kan förflytta när dem sover huihh mardröm..Han sover fortfarande
Tänk om det här kunde bli en vana
Ja tänk så hemskt med ett barn man kan förflytta när dem sover huihh mardröm..
Jag orkar inte bry mig längre faktiskt. Jag har ställt upp så fruktansvärt mycket och hennes attacker är tacken för det. Så jag sa till sambon att han skulle ryta ifrån om jag börjar vackla, för jag är vanligtvis den som böjer mig för att alla ska ha det bra. Men nu tänker jag skita i det, när hon har vuxit upp och tagit tag i sitt liv får hon gärna höra av sig och tills dess är hon inte välkommen hem till mig.
Min mamma förstår mig för hon bor ju hemma hos mamma än, så mamma får ju ta dem största smällarna. Vår pappa finns inte med i bilden sen många pr tillbaka, nog för att jag ett flertal gå her funderat på atg dumpa av henne där och säga att nu är det fan hans tur!
Det bästa är ju när jag sa att världen inte kretsar runt henna, då blev hon sur och sa att det har hon aldrig sagt. Nähä men nu kretsar ju min flytt runt henne och hennes känslor, logiskt
Jobbigt med energitjuvar oavsett om det är familj eller ej.. Jag hade bett mina syskon fara och flyga om dom betedde sej illa trots erbjudande om stöd eller push framåt. Klarar mej bra utan dumheter, det gör nog dom flesta.Hon har haft en nedåtgående spiral i ett oar år och vi har hela familjen försökt hjälpa men hon vill ju inte ha hjälpen. Hon skulle behöva träffa en psykolog men det vill hon inte, hon skulle behöva skaffa ett jobb men det är ju jobbigt, hon skulle behöva göra något annat än att drälla runt med hennes sk vänner men så fort man säger något så är man elak och bara trycker ner henne när hon mår dåligt Man kan ju tyvärr inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp, så nu är konsekvenser till handlingar vad som gäller. Jag och mina syskon har börjat nu ska vi bara få mamma att ta av sig tofflorna också.