Vårföräldrar 2016 del 4

[inverterad]

Om du går samma väg som ovan, fast in på att söka föräldrapenning istället för att anmäla 10 dagar. Finns inte ert barn då?

Nix. Partnern har mailat dem nu.

 

[Bexzor]

Nix. Partnern har mailat dem nu.

Loggade in, och det finns en flik som heter anmäl föräldrapenning

Annars är kundtjänst fortfarande öppet om ni har tid att ringa

 

[BubbelA]

Hur mår era relationer nu när bebisarna har kommit?

Min och makens relation mår sådär ska jag erkänna. Jag har haft otroligt jobbigt med hormoner och allt efter förlossningen och känner inte att jag får det stöd jag behöver från honom, och han känner sig utanför. Vi har inte haft sex än, vilket han tjatar om men man blir ju inte särskilt sugen när vi bråkar typ jämt Hoppas att det blir bättre men just nu känns det rätt pissigt... Hur går det för er andra?

 

[KattenKorven]

Hur mår era relationer nu när bebisarna har kommit?

Min och makens relation mår sådär ska jag erkänna. Jag har haft otroligt jobbigt med hormoner och allt efter förlossningen och känner inte att jag får det stöd jag behöver från honom, och han känner sig utanför. Vi har inte haft sex än, vilket han tjatar om men man blir ju inte särskilt sugen när vi bråkar typ jämt Hoppas att det blir bättre men just nu känns det rätt pissigt... Hur går det för er andra?

Det har varit lite upp och ner här. Jag har varit superhormonell och bölat i två veckor i sträck och det tyckte min man var ganska jobbigt att hantera. Han försökte hjälpa mig, men det fanns ju inte så mycket han kunde göra.

Jag har stört mig på att han har en oerhört stark aversion mot att byta blöjor (fobi för bajs), men han jobbar på att överkomma den så det stör mig mindre nu. Han har tagit över samtliga hushållssysslor eftersom jag spenderar större delen av tiden ammandes, så på den punkten funkar det okej och vi tjafsar inte speciellt mycket om praktiska grejer.

Sex har vi inte börjat närma oss än (förutom makens milda fascination för mina nya gigantiska amnings-bröst ), ungen är ju inte ens tre veckor, men det låter ju inte så kul att din man tjatar. Tjat ökar ju sällan lusten. :-/

 

[MM]

Vi skall tillbaka inom kort för att göra magnet röntgen för att se om något mer är skadat i hjärnan.
Hoppas han har passerat 3 månader innan för då behlver han inte ligga inne i 24 timmar minst pga narkosen. Om inget annat händer då.
Kommer få någon sorts utrednings team som skall hjälpa oss med allt praktiskt.
På väg hem nu, fått underbart bemötande, sett mycket och är glad över att våran kille inte har alla dessa skador och missbildningar som andra. Men ögonen är enormt påverkade, i vårat samhälle behöver man ögonen väldigt mycket. Samtidigt som vi är så ledsna, så är det inget vi kunnat påverka.
Vi kommer fp bygga om huset och bygga ut, för att han skall få bra möjligheter.
Gammalt hus på en gård. Just nu önskar jag att man var stenrik så vi hade haft råd att bygga helt nytt hus med alla förutsättningar för hans skull för att de skall bli så bra som möjligt.

Ni kommer inte få bidrag till det nu när han är liten men ju äldre han blir så kan ni kolla bostadsanpassning hos kommunen. Ni behöver inte stå för alla ombyggnationer själva utan när det närmar sig att anpassa bostaden så be en arbetsterapeut komma hem till er och gå igenom vad för förändringar i hemmet ni är är i behov av och se vad kommunen kan hjälpa er med (det finns alla möjliga hjälpmedel för att anpassa hemmet!, vet själv eftersom vi nyligen gått igenom den här processen).
Det är en liten bit på vägen iaf.
Ni borde träffa en arbetsterapeut via det där hjälpteamet och dom kommer säkert att hjälpa er och vet redan på ett ungefär i vilken ålder bostaden bör börja anpassas mer och mer.

Kram!

 

[BubbelA]

Det har varit lite upp och ner här. Jag har varit superhormonell och bölat i två veckor i sträck och det tyckte min man var ganska jobbigt att hantera. Han försökte hjälpa mig, men det fanns ju inte så mycket han kunde göra.

Jag har stört mig på att han har en oerhört stark aversion mot att byta blöjor (fobi för bajs), men han jobbar på att överkomma den så det stör mig mindre nu. Han har tagit över samtliga hushållssysslor eftersom jag spenderar större delen av tiden ammandes, så på den punkten funkar det okej och vi tjafsar inte speciellt mycket om praktiska grejer.

Sex har vi inte börjat närma oss än (förutom makens milda fascination för mina nya gigantiska amnings-bröst ), ungen är ju inte ens tre veckor, men det låter ju inte så kul att din man tjatar. Tjat ökar ju sällan lusten. :-/

Skönt att höra att det finns fler
Skönt att slippa tjafsa om det praktiska. Det gör faktiskt inte vi heller kom jag att tänka på nu när du nämner det, det gjorde vi ofta förr. Sedan bebis kom delar vi mycket bättre på hushållssysslor.

Jobbigt med fobi för bajs Och nu innan de får riktig mat luktar det ju knappt nåt heller.

Sex är verkligen det sista jag tänker på just nu. Och om jag hade lust undrar jag hur vi skulle få till det då bebis, i alla fall just nu, bara sover kortare pass dagtid och somnar inte förrän runt 23 på kvällen och då är jag helt färdig

 

[robl]

Hur mår era relationer nu när bebisarna har kommit?

Min och makens relation mår sådär ska jag erkänna. Jag har haft otroligt jobbigt med hormoner och allt efter förlossningen och känner inte att jag får det stöd jag behöver från honom, och han känner sig utanför. Vi har inte haft sex än, vilket han tjatar om men man blir ju inte särskilt sugen när vi bråkar typ jämt Hoppas att det blir bättre men just nu känns det rätt pissigt... Hur går det för er andra?

Våra är snart 4 månader, o här är det lite upp o ner. Dagar då barnen skrikit mycket, jag ätit dåligt, då är min stubin kort.
Det är oftast småsaker vi bråkar om, o det känns "skönt" för då vet jag att det beror på brist på något, sömn, mat osv..
Nu när barnen börjat få lite nattningsrutiner, sover bra på natten så är det mkt mindre bråk. Så för oss har det blivit bättre o bättre.
Sexet fungera bra för oss direkt, va ett par veckor då jag blödde o hade för mycket hormoner.

Har ni pratat med nån, exempel barnmorska / BVC, eller varandra?
Förstår han hur mycket hormoner som spritter i din kropp? Varför känner han sig utanför?
Det är nog svårt o behövs omvårdnad i förhållandet när man fått barn, i vårt är det iallafall så

 

[Ottisen]

Hur mår era relationer nu när bebisarna har kommit?

Min och makens relation mår sådär ska jag erkänna. Jag har haft otroligt jobbigt med hormoner och allt efter förlossningen och känner inte att jag får det stöd jag behöver från honom, och han känner sig utanför. Vi har inte haft sex än, vilket han tjatar om men man blir ju inte särskilt sugen när vi bråkar typ jämt Hoppas att det blir bättre men just nu känns det rätt pissigt... Hur går det för er andra?

Vi är nästan för trötta för att bråka hittills. Vår pojke verkar ha satt i system att vara vaken halva natten, han skriker inte (det gör han ytterst sällan) men stånkar och stönar och låter precis som en kråka. Ljudet går in i tinningen och exploderar som små knivar i huvudet känns det som. Först sover han fyra timmar, sen stånkas det av och till i fyra timmar till. Sen åker pappa till jobbet som ett vrak och lämnar mamma som ett annat vrak inatt sov han dock igenom hela natten med en matpaus man vågar ju knappast tro att det är en vana men ack så välkommet. Idag kanske vi tom orkar bråka, vem vet! Skämt åsido, nog irriterar vi oss på varandra och ibland vill jag kasta ut min sambo med huvudet före. Men det ville jag av och till när vi inte hade barn också!

 

[Linduzz]

Tack för svaret!
Känns lite positivare om vi inte behöver stå för allting själva.
Skall även kolla upp det där med arbetsterapeut.

Ni kommer inte få bidrag till det nu när han är liten men ju äldre han blir så kan ni kolla bostadsanpassning hos kommunen. Ni behöver inte stå för alla ombyggnationer själva utan när det närmar sig att anpassa bostaden så be en arbetsterapeut komma hem till er och gå igenom vad för förändringar i hemmet ni är är i behov av och se vad kommunen kan hjälpa er med (det finns alla möjliga hjälpmedel för att anpassa hemmet!, vet själv eftersom vi nyligen gått igenom den här processen).
Det är en liten bit på vägen iaf.
Ni borde träffa en arbetsterapeut via det där hjälpteamet och dom kommer säkert att hjälpa er och vet redan på ett ungefär i vilken ålder bostaden bör börja anpassas mer och mer.

Kram!

 

[Calazirya]

Nä men du skrev att pappan måste anmäla i tid. Vilket inte stämmer. Går lika bra oavsett när man gör det uppenbarligen.

Ja för att det står så på Fk. Men det är ju bra om det går iaf.

 

[Calazirya]

Ursäkta om jag tar över er tråd med dumma frågor om fp. @Calazirya, min partner provade nu men enligt FS sida kan han inte söka några fpdagar alls, varken de 10 första eller några andra, innan barnet är fött? Vilket blir väldigt knäppt för oss för det är han som ska börja vara föräldraledig medan jag har semester.

Han ska inte söka fp, bara anmäla. Det är lite krångligt att förstå Fk. Vi satt dagen innan snittet och försökte ett bra tag innan vi lyckades.

 

[inverterad]

Han ska inte söka fp, bara anmäla. Det är lite krångligt att förstå Fk. Vi satt dagen innan snittet och försökte ett bra tag innan vi lyckades.

Vi mailade och hoppas på nån form av vettigt svar, annars får han ringa dem senare. Det är verkligen en djungel.

 

[Calazirya]

Vi mailade och hoppas på nån form av vettigt svar, annars får han ringa dem senare. Det är verkligen en djungel.

Jobbar själv på myndighet. Men FK är verkligen ett kapitel för sig

 

[BubbelA]

Vi är nästan för trötta för att bråka hittills. Vår pojke verkar ha satt i system att vara vaken halva natten, han skriker inte (det gör han ytterst sällan) men stånkar och stönar och låter precis som en kråka. Ljudet går in i tinningen och exploderar som små knivar i huvudet känns det som. Först sover han fyra timmar, sen stånkas det av och till i fyra timmar till. Sen åker pappa till jobbet som ett vrak och lämnar mamma som ett annat vrak inatt sov han dock igenom hela natten med en matpaus man vågar ju knappast tro att det är en vana men ack så välkommet. Idag kanske vi tom orkar bråka, vem vet! Skämt åsido, nog irriterar vi oss på varandra och ibland vill jag kasta ut min sambo med huvudet före. Men det ville jag av och till när vi inte hade barn också!

Det där stånkandet och stönandet håller vår pojke också på med, otroligt enerverande! Dock inte alls lika länge, max en timme innan han somnar. Vi skaffade sånna tassar till spjälsängen så att den går att gunga, funkar kanon! Han somnar mycket fortare och en själv slipper bli helt slut av att gå runt eller buffa rumpa. Min man är ju även så härlig att han inte vaknar när bebis stökar på nätterna så jag får ju ta allt själv Går inte att väcka honom heller.

 

[Pontevecchio]

BubbelA, det är tufft för många. Ni är inte själva. Ang nätter så handlar det om att ta ett ansvar. Nu är min som äldre men efter att jag åkte iväg tre nätter och lämnade sonen hemma med pappan så är det pappan som vaknar på nätterna. Åka iväg är kanske drastiskt men sov i ett annat rum en natt?

 

[Whirlie]

Hur mår era relationer nu när bebisarna har kommit?

Min och makens relation mår sådär ska jag erkänna. Jag har haft otroligt jobbigt med hormoner och allt efter förlossningen och känner inte att jag får det stöd jag behöver från honom, och han känner sig utanför. Vi har inte haft sex än, vilket han tjatar om men man blir ju inte särskilt sugen när vi bråkar typ jämt Hoppas att det blir bättre men just nu känns det rätt pissigt... Hur går det för er andra?

Vi tar oss igenom de jobbiga dagarna tillsammans. Jag tar nätterna och maken tar lillen på sjalpromenader på dan när det hinns med så jag får sova. Och han har haft underbart överseende med mitt humör när det krisar. Jag tror tyvärr att han känner sig otillräcklig ibland då sonen har stort behov av närhet och mat, och ofta klänger på mig. Men maken duger mer och mer och kan tröstar nu när han är hemma hela dagarna.

Sex är knappt att tänka på då lillen knappt kan ligga själv 10 min förutom första sovstinten på natten. Och då är jag för trött! Vi lyckades dock häromdagen få till det, och det började super. Dock var jag för trång när det kom till inträngandet. Det gjorde jätteont och jag tror inte han skulle kommit in ens med våld. När den slaknat och minskat något i storlek provade vi igen och då kunde han klämma in den med stor ansträngning och även det kändes. Det känns jättekonstigt för jag har alltid varit åt det stora hållet och ALDRIG haft problem att det gjort ont eller varit ens i närheten av för trångt. Läste ngnstans att det var normalt pga hormoner. Men blir det verkligen SÅ extrem skillnad? Hur ska man lyckas klämma ut ett syskon där när det knappt kommer gå att tillverka ett?

 

[Elisha]

Hur mår era relationer nu när bebisarna har kommit?

Min och makens relation mår sådär ska jag erkänna. Jag har haft otroligt jobbigt med hormoner och allt efter förlossningen och känner inte att jag får det stöd jag behöver från honom, och han känner sig utanför. Vi har inte haft sex än, vilket han tjatar om men man blir ju inte särskilt sugen när vi bråkar typ jämt Hoppas att det blir bättre men just nu känns det rätt pissigt... Hur går det för er andra?

Jag har skickat in skilsmässopapper t.o.m. vi har mycket sex men de ä väl de, bråkar mycket. Eller ja, då är väl mest jag som bråkar, lr iallfall startar bråken.

 

[Pontevecchio]

Whirlie torra slemhinnor under amning är nog svaret.

 

[Magnum]

Om någon orkar/vill läsa :

Spoiler: Förlossningsberättelse

Eftersom jag kissat varannan timme största delar av graviditeten reflekterade jag inte så över att jag behövde springa en gång i timmen denna natt.
Inte heller över den då svaga mensvärken som började vid 6-tiden.
Först när den blev lite mer regelbunden på ca tio minuter emellan tänkte jag tanken att det kanske dragit igång
Ringer förlossningen som ber oss göra oss redo för att komma in någon gång under dagen. Ringer hem sambon, försöker packa det sista men det gör bara mer och mer ont och blir mest sittande med glad ettåring busandes omkring.
Vi tar det lugnt när sambon kommit hem, ingen av oss tror bebis kommer komma föränn dagen därpå ändå beslutar ändå åka och isf vänta hos sonens barnvakt, min pappa.
Trettio minuter senare står jag dubbelvikt hos far och ringer återigen förlossningen som tycker jag låter ansträngd och ber oss komma in
Halv ett kliver vi in och blir visade direkt till förlossningsrummet och blir inskrivna.
5 cm öppen..
Värkarna blir bara värre att andas genom och jag funderar ett tag på om jag har tillräckligt ont för lustgas eller om det är för tidigt... Fortfarande övertygad om att det är långt till ankomsten.

Bm frågar så om jag vill bada (:NEJ!!) eller ha lustgas (nickar tacksamt). Eda föreslår hon inte ens då hon förmodligen ser att det här kommer gå rätt snabbt.
Älska lustgas och sambon som stöttar som en gud. Hade ingen ctg längre och får känna in värken själv och tajma lustgasen, sist kunde sambon förekomma värken genom att se på monitorn och säga åt mig att andas. Men det gick väldigt bra ändå.

Barnmorskan och undersköterskan sitter mest bara och observerar och låter oss sköta oss själva, sambon är verkligen helt ovärderlig och de är väldigt imponerade av hans roll. Jag med

Förra gången krystade jag utan krystvärkar så nu när dom satte igång blev jag imponerad över hur kroppen fungerar. Och hur krystvärkar känns!
Någon i tråden skrev om just det, hur häftigt kroppen sköter saken. Håller helt med!

Behövde inte krysta särskilt länge och inte tog de lustgasen ifrån mej heller vilket de gjorde sist. Lättnad! Istället fick jag andas emellan krystvärkarna.
15.50 föds gossen, fina perfekta gossen.

Lite överrumplande var vi över att det gick så snabbt! Var så inställd på en långdragen förlossning...

Fick en bristning som syddes fint och hamnade precis brevid förra klippet.
Sen fick vi lite feber och lite höga infektionsprover och jag fick antibiotika var sjätte timme resten av vistelsen. Hann bara få en dos innan pga gbs, helst hade jag behövt några fler innan han föddes.
Stackars gossen fick ta massa prover för att ha koll och de hade tät kontakt med läkare på universitetssjukhuset de samarbetar med.

Personalen var helt underbara, alla hade sån koll trots att vi aldrig träffats. Och de som jag träffade på förlossningen som både hade rond eller bara tittade in för att säga hej.
Och trots att det var nästan fullt rådde det sån lugn och ro, ingen stress eller ens så man såg nån i korridorerna.

En helt annan förlossning än stora sonens! Men någon tredje upplevelse lär det inte bli

Just nu, med reservation för att det kan ändras till typ imorgon, så sover gossen om nätterna och gnyr för mat ett par gånger. Om inte mamman tycker det börjar bli dags
Äter görs i sömnen oavsett.


Lite magknip om kvällarna men har somnat snällt när vi lagt oss.
Får nog äta upp detta men så länge det varar är vi ju glada

 

[sicx]

Här rullar dagarna på bra tycker jag. Ongen är världens goaste lillfis och är än så länge löjligt enkel med allt. Enda gångerna hon skriker är när hon är övertrött och inte kommer till ro riktigt, men det händer inte speciellt ofta och varar inte längre än max en halvtimme och det är bara skrik i kanske en minut åt gången.. Så jäkla skönt!

Är väldigt tacksam över att hon inte har ont i magen eller har ett enormt närhetsbehov eller liknande, nu funkar hon att ha med sig precis överallt och sover lika bra i vagnen som i sin egen säng (eller var man nu lägger ner henne) eller på någon av oss. Det är faktiskt oerhört skönt eftersom vi båda två gillar att göra saker och vara iväg och vi hade blivit väldigt rastlösa av att inte kunna hitta på grejer utanför hemmet. Nu är hon dessutom så himla kul i och med att hon börjat försöka "prata", hon jollrar och ler och är allmänt jättemysig

Var på BVC igår hon väger 5060g nu och är 55cm lång, blir 6 veckor idag. Sjukt vad tiden går fort