Var hos läkare igen i fredags eftersom BM hörde av sig efter mitt mejl och tyckte jag skulle träffa deras läkare direkt.
Han sjukskrev mig 100% till den 15e och skickade remiss till ortoped och tyckte jag skulle prova akupunkturen de har på min MVC!
Han tyckte jag skulle till ortoped eftersom jag har så pass ont så pass tidigt i graviditeten att han tyckte att det likväl inte behövde ha med själva graviditeten att göra. Så, sjukgymnast på onsdag först i alla fall, får se vad hon säger och sen tar jag det därifrån!
Har haft en sjukt lugn helg så jag känner mig himla bra i kroppen faktiskt, man blir inte direkt överansträngd av att ligga på soffan och kolla ikapp Grey's Anatomy i två dagar Skönt! Tänkte gått ut och gått en längre runda idag men vädret lockar inte ett dugg så jag tänkte att rundan till mataffären och inköp av veckans varor får vara motion för dagen istället. Hoppas på sol imorgon så man kan lämna lägenheten lite!
Såg att några av er pratat om köpsug och sådär! Jag känner mig fortfarande så himla konstig, jag vet liksom att jag är gravid och jag har sett kiddot och att hen lever men ändå känns det så märkligt när folk säger grattis och att det ska bli så kul. Jag fattar inte riktigt att vi faktiskt ska ha barn om ett halvår, jag fattar knappt att jag är gravid. Jag har ju mina krämpor men jag kopplar nog inte ihop det riktigt ändå, haha. Antar att det blir mer "på riktigt" när man ser mer att jag är gravid och när jag börjar känna av kiddot. Än så länge känns det bara märkligt att planera inköp och att man ska titta på vagn osv. Nä, det får vänta
Känner som dig. Och jag tänkte "men jag ska ju inte ha förens om sju månader...". Men när jag räknar efter ser jag ju att det är ju typ bara sex till BF. Men trots att jag älskar att planera, och lätt hetsar upp mig, så är jag inte ett dugg sugen på att börja rodda med babyskydd, barnvagn, barnkläder eller liknande. Jag hoppas att maken ska få köpsug efter jul och dra tag i sådana projekt. Gärna handla och komma hem med, så jag inte behöver fundera och vela .
Jag gillar att vara gravid, och älskar tanken på att vi ska ha barn. Vi har nog inte tvekat en sekund eller känt någon ambivalens inför att bli föräldrar. Däremot är jag inte särskilt förtjust i att få identiteten "gravid". Jag är som nöjd med den identitet jag har. Och att berätta för jobbarkompisar och kollegor tar verkligen emot. Jag är rädd att folk ska börja "lägga sig i" och komma med "smarta tips och råd". Vissa råd och tips - visst. Men jag är inte intresserad av allas förlossningsberättelser. Eller att folk lägger sig i vad jag äter/dricker (jag dricker lightläsk ibland, och det känns som något folk kommer hugga på när de vet att jag är gravid).
Hur känner ni andra angående det här med att få en identitet som gravid?