@leia - jag har fåt hem ett par skor men de var för stora :/ de skor hon har (baby converse) är för mjuka så de går hon på tå i... jag börjar inse att jag nog måste köpa ett par Kavat ändå, även om de är svindyra... (känns dyrt även på Tradera)
Nu får man bara hålla henne i en hand när hon går, den andra viftar hon bort illa kvickt Hon står en stund utan stöd och har till och med klarat av ett par steg på helt egen hand innan hon vinglade till och jag fick fånga henne. Hon kan stå och grejja med en mössa eller en sko (nya grejjen - skor är jättekul att ha på händerna!) och sen bara "gå iväg" utan stöd.
@Solvind grattis till första stegen!
---
Gnällinlägg från mig...
Åh vad jag är less på alla frågor! Det är ju värre än under graviditeten! Går hon än? (Nej. Säger jag för det gör hon ju inte, men hon provar) Pratar hon än? (Nej. Bara bla da papapapapa mamammama mmmmmmm babbababa) Sover hon som hon ska? (Tja, hon sover på natten i alla fall) Äter hon? (Ja. Annars vore hon väl ganska mager...) osv.
Sen är jag faktiskt SKITLESS på att gå runt runt i huset. Med en hand i kottes underbara söta lilla hand, hon skrattar och har superskoj men jag är så less och har såååå ont i ryggen. En stund då och då kan vi läsa en bok (hon sliter till sig den och ska bläddra, kastar iväg den, jag hämtar och försöker berätta vad som händer på första sidan, hon sliter till sig den och kastar den osv), leka med hennes fjärrkontroll (som spelar ljud hon dansar till) osv. men efter två minuter ska vi gå igen. Ute ska det bara bara promeneras, helst in i ladugården eller ut i potatislandet. Puh!
Sambon är borta med jobbet i 2,5 vecka, åkte i söndags. Borta länge till med andra ord.... sen kommer han hem och är hemma i tre dagar innan han åker iväg i två veckor igen. Vi har så klart pratat om det och jagtycker verkligen han ska åka på även andra svängen men visst blir det jobbigt här hemma. Tvååringen (hästen) har semester den här månaden...
I dag var vi på besök hos tandhygienisten. Lite prat om tandborstning, kostvanor osv. Hon tyckte allt lät bra (att hon inte får äta godis, ingen saft att dricka och så vidare) så nästa besök blir i 2,5-årsåldern..
Minns förresten inte om jag skrev mått och vikt från ettårskontrollen... det känns som om kotte är väldigt liten. Jämförde henne lite med hennes blivande klasskompis här i omgivningen (de är bara två födda under 2013) och han är nästan lika lång som kotte, men 6 månader yngre...
Dagen innan 1-årsdagen var hon iaf 71 cm lång och vägde 8770 gram. Hur stora var era?
Ang badet förresten så är det oförändrat. Hon gråter fortfarande okontrollerat så fort det ska badas, och håller krampaktigt tag i mig och/eller flodgrisen.
Jag har provat att dusha med henne i famnen (sittande på golvet) och att hon får sitta på halkmattan i dushen, sitta i sin badbalja och sitta i en annan badbalja samt att bada ute. Samma resultat oavsett. Hon leker gärna och självmant med badbaljan, med eller utan vatten i - så länge hon får vara på utsidan. Hundarnas vattenskål får inte vara ifred alls - där både plaskar hon, badar saker och sätter sig i den... Nästa grej att prova är kommunens babybad. Jag väntar på att höra av den som har hand om det så att jag kan förklara situationen och fråga om de kan hjälpa oss. Jag känner mig så maktlös :/
Känner igen det där med att dagarna går ut på att gå och gå och gå och gå och dessutom klättras upp på allt. Det har hållt på länge nu....
Och även alla dessa frågor känns igen. Och ja det är värre än under graviditeten där jag inte upplevde så mycket sådant. Blir ju inte bättre av att han varken går eller äter själv ännu så folk blir ju lite förvånade när de vet hans ålder.
Angående längd och vikt så var Tor 70 cm och 8 kg på sin ettårsdag. Och vid sin korrigerade ettårsdag var han 75 cm och ca 8.7 kg.
Men som prematur är han kanske inte så mycket att jämföra med
Mitt kusinbarn som är ett halvår äldre än Tor och som visserligen också är lite tidig men inte alls så mycket var 68 cm och 9 kg när hon var ett.