Varför vill inte män vara föräldralediga/ vabb/ gå ner i arbetstid etc?

[Hyacinth]

Sveriges alla kvinnor drar nitlotten också i och med att vårt uttag av föräldraledighet som grupp påverkar vår lön som grupp.

Absolut! Det påverkar negativt på massa fronter.

 

[sjoberga]

Sveriges alla kvinnor drar nitlotten också i och med att vårt uttag av föräldraledighet som grupp påverkar vår lön som grupp.

Nitlotterna är många. Arbetsgivare drar nitlotter när färre kvinnor finns tillgängliga för att utveckla Sverige genom deltagande i näringslivet.

 

[stjarnhimmel]

En av nitlotterna tycker jag tyvärr är att det blir tungt för kvinnodominerade arbetsplatser. Både att företagen förlorar ekonomiskt och tidsmässigt på att ha mammor anställda istället för pappor. Kvinnodominerade arbetsplatser får en enorm nackdel konkurrensmässigt mot mansdominerade.

Att jobba med kollegor som är småbarnsmammor innebar för min del att man får ställa upp mkt för dem vid vabbande och föräldraledigheter etc på sätt jag inte behövt göra lika mkt för småbarnspappor. Att få ihop bemanning och möten etc kan vara svårt då någon vill vara föräldraledig under eftermiddagar, någon annan tisdagar etc. Att då kunna ha möten med alla var klurigt.

 

[Roheryn]

Jag tror det handlar mycket om konservativa värderingar och generationer . Det är iaf min personliga erfarenhet. Mina föräldrar är båda 50-talister, fast jag är född -97. Mamma jobbade öht inte fram tills att jag var 3 år, och jobbar fortfarande (fast det gjorde hon iof även innan jag föddes också) bara deltid, som ssk. Pappa är civilingenjör och har aldrig vikt en dag för mig, någonsin. Mamma har vabbat, varit föräldraledig etc. hela tiden. Trots att de är gifta och bor i samma kråkslott, och så gjort/varit hela mitt liv, har pappa varit en figur man träffat ibland på kvällarna och sen på helger. Övrig tid har han jobbat, eller möjligen ägnat sig åt sina egna hobbys. Mamma har tagit 100% ansvar för mig hela min uppväxt.
Jag har funderat en del på ovanstående, särskilt med tanke på senaste årens debatt om delad föräldraförsäkring m.m. Mina föräldrar verkar dock helt obrydda och tycker ovanstående inte är det minsta konstigt - inte ens mamma. "Självklart är det mamman som tar 100% ansvar för barnet under uppväxten - medan pappan jobbar heltid och ägnar sig åt sina hobbys" som min mamma uttrycker det. "Barnet är ju givetvis mammans helt egna ansvar" som pappa lite diplomatiskt uttryckte det en gång.
Så jag tror mycket det är en generationsfråga. Nu är visserligen mina föräldrar inte bara gamla - utan även väldigt konservativt lagda. Tror dock inte "dagens föräldrar", som är födda på typ 70-talet, resonerar på samma vis.

Det är säkert så att det till viss del är en generationsfråga, men inte bara det... Mina föräldrar var födda -38 och -39, själv är jag född 1971. När jag föddes fanns inte föräldraledighet för män, så mamma var hemma hela föräldraledigheten, men utöver det var de, såvitt jag kan och kunnat bedöma, HELT jämställda. Pappa var högstadielärare, mamma VD-sekreterare, båda jobbade heltid, men eftersom pappa hade långt sommarlov (då hade lärarna verkligen 10 veckor...) och ibland slutade tidiga eftermiddagar, så var han en högst närvarande förälder i mitt och min yngre brors liv. Båda mina föräldrar har tagit hand om mig när jag var sjuk, båda har hämtat och lämnat mig morgon och eftermiddag, båda har städat hemmet, handlat och lagat mat (även om pappas matlagning var något märklig, och mamma därmed hade huvudansvaret för den biten, pappa ägnade sig hellre åt underhåll av hus o bilar samt snöskottning och gräsklippning...). Jag trodde ju när jag växte upp att detta var det normala, men har efterhand insett att mina föräldrar var lååååångt före sin tid!

 

[vallhund]

Det är säkert så att det till viss del är en generationsfråga, men inte bara det... Mina föräldrar var födda -38 och -39, själv är jag född 1971. När jag föddes fanns inte föräldraledighet för män, så mamma var hemma hela föräldraledigheten, men utöver det var de, såvitt jag kan och kunnat bedöma, HELT jämställda. Pappa var högstadielärare, mamma VD-sekreterare, båda jobbade heltid, men eftersom pappa hade långt sommarlov (då hade lärarna verkligen 10 veckor...) och ibland slutade tidiga eftermiddagar, så var han en högst närvarande förälder i mitt och min yngre brors liv. Båda mina föräldrar har tagit hand om mig när jag var sjuk, båda har hämtat och lämnat mig morgon och eftermiddag, båda har städat hemmet, handlat och lagat mat (även om pappas matlagning var något märklig, och mamma därmed hade huvudansvaret för den biten, pappa ägnade sig hellre åt underhåll av hus o bilar samt snöskottning och gräsklippning...). Jag trodde ju när jag växte upp att detta var det normala, men har efterhand insett att mina föräldrar var lååååångt före sin tid!

Jag tror inte de var så långt före sin tid, då i efterdyningarna efter -68 o Grupp 8. Min son föddes -75 o då var det ett ganska vanligt upplägg, både i bekantskapskretsen, föräldragrupper på dagis/fritis/ skola osv.. Samt allmänt accepterat i omvärlden/media etc..
Jag tror snarare att det handlar om att pendeln svängt.

 

[Imogen]

Förutom att man detaljen att man missar i jämställdhetsbonus då försäkringskassan då anser att man inte delat lika på f-ledigheten om man inte tagit lika många f-dagar. Sen tycker jag att det är en principfråga. Ingen av föräldrarna ska missgynnas i föräldraförsäkringen.

Den finns ju inte längre

Jag kan inte alls förstå hur detta skulle vara ett stort problem att man själv orsakar situationen att en förälder "missgynnas". Antingen får man väl ta ut dagar så att det blir lika eller så får man kompensera varandra. I sammanhanget "uppfostra ett barn tillsammans" måste ju det vara ett minimalt problem.

I ett större sammanhanget "missgynnas" kvinnorna av det faktum att de måste vara gravida, kanske måste vara sjukskrivna, kanske måste ta ut graviditetspenning osv. I det sammanhanget måste det ju också vara ett minimalt problem att männen "missgynnas" av att de, om de själva väljer, inte kan snåla lika mycket på föräldradagarna.

 

[Clabbe]

Förutom att man detaljen att man missar i jämställdhetsbonus då försäkringskassan då anser att man inte delat lika på f-ledigheten om man inte tagit lika många f-dagar. Sen tycker jag att det är en principfråga. Ingen av föräldrarna ska missgynnas i föräldraförsäkringen.

Men bonusen är väl borttagen?
Edit: sorry, missade att det redan besvarats

 

[Imogen]

Det gör du inte? Du tror inte att det gör att en del män inte är hemma lika länge med sina barn? För att de för att skydda SGIn måste ta ut 5 dagar/vecka jämfört med om deras SGI också varit skyddad? Då hade de kunnat ta ut färre dagar/vecka (precis som barnens mamma kunde när hon var f-ledig) och då också kunnat vara hemma längre med sitt barn. Nu för att min man skulle kunna vara hemma lika länge som jag så krävde det att vi snålade med mina dagar (vilket kräver en hyfsad ekonomi alt väldigt billigt leverne) och att jag gav honom rätt många dagar.

Nu var visserligen inte frågan ställd till mig, men helt ärligt så tror jag att den minskade möjligheten att snåla på föräldradagar efter ett års ålder har minimal påverkan på mäns uttag av föräldraledighet. Det betyder inte att det inte finns enskilda undantag.

 

[TinyWiny]

Jag tror inte de var så långt före sin tid, då i efterdyningarna efter -68 o Grupp 8. Min son föddes -75 o då var det ett ganska vanligt upplägg, både i bekantskapskretsen, föräldragrupper på dagis/fritis/ skola osv.. Samt allmänt accepterat i omvärlden/media etc..
Jag tror snarare att det handlar om att pendeln svängt.

Nja, jag är född -72. Där jag växte upp var det mycket märkligt om mammor hade jobb och arbetade heltid. De flesta var hemma med barnen iallafall tills de var sju år och möjligtvis att de hade något städjobb kvälls/nattetid. Ingen av de jag växte upp med hade någon pappa som var särskilt närvarande i deras liv utan det var mammorna som skötte allt. Min egen mamma ansågs som konstig då hon fortsatte jobba som sjuksköterska och än värre blev det av att hon ansåg att dagis var förkastligt så vi fick klara oss själva istället. Kompromissen blev att hon jobbade natt så hon kunde "smyga" med att hon jobbade. Dagiset i samhället närmast där jag växte upp hade då en avdelning för 15 barn. I förskoleklassen (det som nu kallas nollan) var vi 40 barn. Alltså 40 sexåringar. Ett fåtal av dessa gick även på dagis men det var barn till ensamstående mestadels och dagis var för de flesta något väldigt exotiskt. Fritids fanns det inget. Inte ens i centralorten förren sent 80-tal. Så jag delar inte din syn alls på hur det var då men som alltid är det så olika var, med vem och på vilka premisser man har varit i. De här velourpapporna såg vi bara på tv.

 

[vallhund]

Nja, jag är född -72. Där jag växte upp var det mycket märkligt om mammor hade jobb och arbetade heltid. De flesta var hemma med barnen iallafall tills de var sju år och möjligtvis att de hade något städjobb kvälls/nattetid. Ingen av de jag växte upp med hade någon pappa som var särskilt närvarande i deras liv utan det var mammorna som skötte allt. Min egen mamma ansågs som konstig då hon fortsatte jobba som sjuksköterska och än värre blev det av att hon ansåg att dagis var förkastligt så vi fick klara oss själva istället. Kompromissen blev att hon jobbade natt så hon kunde "smyga" med att hon jobbade. Dagiset i samhället närmast där jag växte upp hade då en avdelning för 15 barn. I förskoleklassen (det som nu kallas nollan) var vi 40 barn. Alltså 40 sexåringar. Ett fåtal av dessa gick även på dagis men det var barn till ensamstående mestadels och dagis var för de flesta något väldigt exotiskt. Fritids fanns det inget. Inte ens i centralorten förren sent 80-tal. Så jag delar inte din syn alls på hur det var då men som alltid är det så olika var, med vem och på vilka premisser man har varit i. De här velourpapporna såg vi bara på tv.

Kanske skillnad på om man bodde på landet eller i större städer? För oss var det en självklarhet att dela lika.

 

[stjarnhimmel]

Jag älskar Buke. Man ställer en fråga och på ett par får får man 300 svar!

 

[stjarnhimmel]

Kanske skillnad på om man bodde på landet eller i större städer? För oss var det en självklarhet att dela lika.

Jag är född 76 i Sthlmsförort. Jag kan inte minnas någon pappa som var föräldraledig och inte heller någon mamma som hade ett heltidsjobb.

 

[Kattennizze]

Nja, jag är född -72. Där jag växte upp var det mycket märkligt om mammor hade jobb och arbetade heltid. De flesta var hemma med barnen iallafall tills de var sju år och möjligtvis att de hade något städjobb kvälls/nattetid. Ingen av de jag växte upp med hade någon pappa som var särskilt närvarande i deras liv utan det var mammorna som skötte allt. Min egen mamma ansågs som konstig då hon fortsatte jobba som sjuksköterska och än värre blev det av att hon ansåg att dagis var förkastligt så vi fick klara oss själva istället. Kompromissen blev att hon jobbade natt så hon kunde "smyga" med att hon jobbade. Dagiset i samhället närmast där jag växte upp hade då en avdelning för 15 barn. I förskoleklassen (det som nu kallas nollan) var vi 40 barn. Alltså 40 sexåringar. Ett fåtal av dessa gick även på dagis men det var barn till ensamstående mestadels och dagis var för de flesta något väldigt exotiskt. Fritids fanns det inget. Inte ens i centralorten förren sent 80-tal. Så jag delar inte din syn alls på hur det var då men som alltid är det så olika var, med vem och på vilka premisser man har varit i. De här velourpapporna såg vi bara på tv.

Jag är också född 72. Och min mamma arbetade heltid kontorstider och jag gick på dagis från späd ålder. I en småstad nära Stockholm. Alla mammor i vår närhet arbetade heltid eller åtminstone 75 %.

 

[Lobelia]

Jag är också född 72. Och min mamma arbetade heltid kontorstider och jag gick på dagis från späd ålder. I en småstad nära Stockholm.

Ungefär som för mig men i Malmö. Inget konstigt med varken hemmafruar, heltidsanställda eller deltidsanställningar bland kvinnor runt mig.

Kan det vara så att folk umgicks och mest stötte på folk med samma vilkor. Jag umgicks delvis med andra hos dagmamma och jag kan tänka mig att de som var hemma träffade fler hemmafruar än heltidsanställda?

 

[Badger]

Jag tycker ju att föräldraförsäkringen inte ska missgynna den ena föräldern utan underlätta för föräldrarna att dela den lika.

Fast staten önskar ju att man är hemma ett år, tillsammans, + ev lite, snarare än två, gissar jag (så om båda är hemma tex 7 eller 8 månader var), eftersom de satt den regeln. Och att rent teoretiskt sett ska förskoleplats finnas från 12 månader (haha, troligt, bara om man får barn som är 12 månader i augusti.).

(och är det inte bara relevant om frun arbetar på nästa barn medan mannen är hemma? SGI gäller väl vad man får för inkomster för nästa barn? eller tänker jag fel?)

 

[stjarnhimmel]

Kanske beror på hur området man bodde i etc hade det ekonomiskt? Det måste ju ha funnits områden där folk var tvungna att jobba heltid båda två för att försörja familjen.

 

[Badger]

Det gör du inte? Du tror inte att det gör att en del män inte är hemma lika länge med sina barn? För att de för att skydda SGIn måste ta ut 5 dagar/vecka jämfört med om deras SGI också varit skyddad? Då hade de kunnat ta ut färre dagar/vecka (precis som barnens mamma kunde när hon var f-ledig) och då också kunnat vara hemma längre med sitt barn. Nu för att min man skulle kunna vara hemma lika länge som jag så krävde det att vi snålade med mina dagar (vilket kräver en hyfsad ekonomi alt väldigt billigt leverne) och att jag gav honom rätt många dagar.

Fast statistiken mäts i uttagna dagar, inte i tid hemma. Det är i uttagna dagar männen saknas i statistiken.

 

[Imogen]

(och är det inte bara relevant om frun arbetar på nästa barn medan mannen är hemma? SGI gäller väl vad man får för inkomster för nästa barn? eller tänker jag fel?)

Det är väl också vad man får för ersättning om man blir sjukskriven och vad man vår för ersättning för VAB?

 

[vallhund]

Fast statistiken mäts i uttagna dagar, inte i tid hemma. Det är i uttagna dagar männen saknas i statistiken.

Förutom när det är EM/VM i fotboll/hockey eller älgjakt.

 

[Badger]

Ungefär som för mig men i Malmö. Inget konstigt med varken hemmafruar, heltidsanställda eller deltidsanställningar bland kvinnor runt mig.

Kan det vara så att folk umgicks och mest stötte på folk med samma vilkor. Jag umgicks delvis med andra hos dagmamma och jag kan tänka mig att de som var hemma träffade fler hemmafruar än heltidsanställda?

Jo det verkar troligt. I mitt område känns hemmafruandet inte som att det var så himla allenarådande, även om det kanske fanns någon. Det var liksom ensamstående mammor som doktorerade eller var universitetslektor (som blev professor när vi var 14) eller var universitetssekreterare och någon gift med professor och var barnmorska eller ngt, bibliotekarie tror jag någon var och ett par lärare. Jag tror det fanns en hemmafru iofs, hon jobbade nog halvtid, undersköterska? Vi hade en konstnär på gården, hon var mer hemma och gjorde gipstårtor i gårdsförrådet. Det var svårt att få dagisplats så det var privat eller som mamma som doktorerade och tog hand om mig och råkade få ett barn till på halsen till lunch, typ tills jag var 2 och gick svart dagmamma och sedan fick plats på dagis när jag var typ 5 (pappor i allmänhet inkl min bodde någon annanstans eller jobbade 7-20, min, innan han bodde någon annanstans. Kom och körde till ridning på helgerna.). Född 75.

Mormor däremot började jobba när yngsta barnet var tre, lärare.