Varför tvinga andra att äta?

För tillfället håller jag på att försöka gå ner några kilon. Och jag är ganska duktig, tycker jag själv. Motionerar rätt mycket och försöker äta hälsosamt och ffa mindre portioner än jag brukar. Kör Lifesum och håller koll på kalorierna. Är jag sugen på något speciellt som inte ryms inom kaloriramen så tjänar jag ihop till det först genom att kanske ta en extra löprunda på 5 km eller nåt.

Men nu har jag personer i min närhet som verkar gå in för att sabba det här. Jag tycker att det är jättesvårt. Varför kan vi inte fika ihop UTAN att de ska tjata om att jag ska äta bullar eller ostkex eller ...Det JAG vill är att träffas, babbla och ta en kopp kaffe. Jag vill ju inte undvika folk av rädsla för att bli påtvingad föda jag inte vill ha.:crazy:

Jag kan ju förstås säga nej och gör det oftast, men då blir de liksom kränkta. Och jag kan ju inte säga "nej jag vill inte ha för jag vill inte gå upp ännu mer i vikt" när personerna i fråga väger mycket mer än jag. Det känns väldigt ohövligt och som om jag kritiserar deras vikt.

Vad är vett och etikett i detta? Hur gör ni?

Jag säger bara så här - "nej tack, det är bra". På sin höjd kan jag lägga till att "jag är inte sugen/ eller jag är mätt". För övrigt så har folk inte med att göra varför eller varför inte jag äter något.

Jag upplever också att det där med att säga nej till fikabröd, kan trigga igång någon form av avundsjuka/missunnsamhet. Jag gör ju något som den andre egentligen också skulle vilja göra. Man blir det dåliga samvetet på nåt sätt.

/Lizzie
 
Kan du inte bara säga Nej tack, jag håller igen lite just nu. Och sedan börja prata om något annat.

Det vet hennarna om att jag gör. Det hjälper inte.

(Varför skriver du inte "de"? :confused:)

Jag tror fortfarande att det jag föreslog är enda vägen att gå. Var och varannan går numera på VV- LCHF-5:2 osv eller är gluten- eller laktoskänsliga eller nåt annat att kontrollerat ätande nog fasen är lika vanligt som motsatsen. Det borde inte komma som någon nyhet.

Däremot tycker jag inte att du ska gå in på att du mår dåligt av socker osv, eller det riktigt oartiga som någon föreslog - att du blir dålig i magen. Det leder bara till trista diskussioner. Säg att du håller igen, helt enkelt.

(Om fikandet är hos en 75-åring som bakat, eller varit ute och köpt färsk fika, för att du ska komma - då tycker jag att du får banta en annan dag. Men annars, tårta tre gånger i veckan? Det är ju vettlöst.)
 
Kanske lite lätt OT, men jag har överlag väldigt svårt för att äta i sällskap med andra. Har varit och är till viss del ganska ätstörd, och känner mig äcklig när jag äter - så jag vill helst inte att andra ska se det. Även om det är bättre nu så kommer jag nog aldrig uppskatta poängen med att mat ska vara en social företeelse. Jag är ganska öppen (lite för öppen) och rak av mig så jag har hittills inte sett jättestora problem med att kort och gott säga att jag har en ätstörningsproblematik och helst inte äter med folk. Men nu börjar jag känna att jag är lite för gammal för att dra det kortet och borde välja lite mer diskreta ordalag. Jag har dessutom blivit bättre på det, men kommer nog aldrig vilja äta som huvudaktivitet vid exempelvis en dejt. Dricka något går bra.

Edit. Jag menade alltså att jag aldrig själv skulle föreslå det som huvudaktivitet, jag står ut med det men kan absolut inte se det som romantiskt att äta middag osv.

Jag är nog garanterat äldre än vad du är och ser inga problem med att säga att jag har problem med ätstörningar. Dessutom har ju magproblem tillkommit så jag kan inte äta vad som helst pga det också.

Vill folk hia upp sig eller tycka det är konstigt med anledning av min ålder (eller något annat) är det deras problem.
 
Jag är nog garanterat äldre än vad du är och ser inga problem med att säga att jag har problem med ätstörningar. Dessutom har ju magproblem tillkommit så jag kan inte äta vad som helst pga det också.

Vill folk hia upp sig eller tycka det är konstigt med anledning av min ålder (eller något annat) är det deras problem.

Jag håller förstås med dig i sak, jag tycker också att det är andras problem om de ser det som konstigt. Antar att jag blivit lite trött på att uppfattas på ett visst sätt bara, som jag skrev så är jag kanske lite för öppen av mig. Jag vill testa om det blir mer eller mindre obekvämt av att vara lite mer diskret. Förmodligen ger jag det säkert hela tio minuter av spelad diskretion nästa gång ett tillfälle uppkommer, sen återgår jag säkert till mitt vanliga vidöppna jag :angel:
 
Fast någonstans... det går väl att förstå att många ser ätandet som en viktig social aspekt i umgänget? Bara förstår känslan menar jag, utan att behöva hålla med.

Sedan att jag har rätt att vägra wienerbröd utan att bli trakasserad är liksom en annan grej. Min kropp är min och jag bestämmer vad som ska in i den.

Jag vägrar kött och fisk också, vilket absolut kan resultera i stånk och stön. Jag tar med eget om jag ska hem till nån som äter kött, så att de inte ska behöva laga specialare till mig. Det kan bli kommentarer ändå.

Möts vi på stan för en fika så tar jag en kopp te, och plockar upp en apelsin eller vad jag nu har. Så kommer jag runt det. Väninnan kan äta bulle, jag äter apelsin.
 
Jag skulle inte uttrycka det som att lägga vikt vid att/vad andra äter. Utan det är en social grej. Lite som att vanka omkring på fotbollsplanen utan att delta i spelet.
Jag tycker detta är intressant. För jag tycker inte det är självklart att man måste äta något när man tex säger att man ska fika. Det är lika mycket att dricka en kopp kaffe för mig. Varför är normen att man ska äta fikabröd? Jag förstår att fika rent historiskt innebar småkakor men jag tycker ordet "fika" också innefattar andra saker idag.

Jag skulle dock tycka det var märkligt om jag bestämmer med en vän att vi ska ses och fika och personen inte beställer något alls utan dricker vatten. Det tycker jag är oartigt, främst mot cafét.

När det handlar om att delta i spelet på fotbollsplanen så tänker jag att för mig låter det som att man först måste bestämma vilket spel man ska spela. Vem har sagt att vi ska spela fotboll automatiskt? Dvs vem har sagt vad "fika" innebär?
 
Jag tycker detta är intressant. För jag tycker inte det är självklart att man måste äta något när man tex säger att man ska fika. Det är lika mycket att dricka en kopp kaffe för mig. Varför är normen att man ska äta fikabröd? Jag förstår att fika rent historiskt innebar småkakor men jag tycker ordet "fika" också innefattar andra saker idag.

Jag skulle dock tycka det var märkligt om jag bestämmer med en vän att vi ska ses och fika och personen inte beställer något alls utan dricker vatten. Det tycker jag är oartigt, främst mot cafét.

Går jag på café tar jag iaf en kopp te, annars känns det konstigt att ta upp en plats.
 
Jag håller förstås med dig i sak, jag tycker också att det är andras problem om de ser det som konstigt. Antar att jag blivit lite trött på att uppfattas på ett visst sätt bara, som jag skrev så är jag kanske lite för öppen av mig. Jag vill testa om det blir mer eller mindre obekvämt av att vara lite mer diskret. Förmodligen ger jag det säkert hela tio minuter av spelad diskretion nästa gång ett tillfälle uppkommer, sen återgår jag säkert till mitt vanliga vidöppna jag :angel:

Alla vet redan att jag är märklig, det lär inte bli värre :p
 
Jag ser det där sociala fikandet som "hurra, nu är jag TVUNGEN att ta något till kaffet för annars är jag OARTIG!"

Men så har jag också ett sällsynt spänstigt intellekt när det gäller att komma på förklaringar till varför jag måste äta goa grejer.

(Dock handlar det inte om tre gånger i veckan, det hade ju blivit ohållbart).
 
Jag funderar vidare och jag tänker två saker;
1. för att delta i det "sociala spelet" så måste man ju för det första veta om hur det spelet är. Jag hade faktiskt ingen aning om att vissa tyckte det ingick i det sociala spelet att äta något till kaffet.
2. Är det inte mer spännande att också ifrågasätta sociala spel? Varför göra något för att följa hur det sociala spelet ska vara?
 
Jag funderar vidare och jag tänker två saker;
1. för att delta i det "sociala spelet" så måste man ju för det första veta om hur det spelet är. Jag hade faktiskt ingen aning om att vissa tyckte det ingick i det sociala spelet att äta något till kaffet.
2. Är det inte mer spännande att också ifrågasätta sociala spel? Varför göra något för att följa hur det sociala spelet ska vara?
Vad som ingår i det sociala spelet är ju att tacka ja när någon bjuder. Det är det som gör det svårt för när går den som bjuder över gränsen och trugar?
 
Vad som ingår i det sociala spelet är ju att tacka ja när någon bjuder. Det är det som gör det svårt för när går den som bjuder över gränsen och trugar?
Jag tycker nog inte att det handlar om att alltid tacka ja. Utan hänsyn från båda håll. Dvs jag kan tacka nej och då ska det respekteras. På samma gång ska jag inte hålla på och dra en föreläsning om hur illa det är med socker.
 
Jag tycker detta är intressant. För jag tycker inte det är självklart att man måste äta något när man tex säger att man ska fika. Det är lika mycket att dricka en kopp kaffe för mig. Varför är normen att man ska äta fikabröd? Jag förstår att fika rent historiskt innebar småkakor men jag tycker ordet "fika" också innefattar andra saker idag.

Jag skulle dock tycka det var märkligt om jag bestämmer med en vän att vi ska ses och fika och personen inte beställer något alls utan dricker vatten. Det tycker jag är oartigt, främst mot cafét.

När det handlar om att delta i spelet på fotbollsplanen så tänker jag att för mig låter det som att man först måste bestämma vilket spel man ska spela. Vem har sagt att vi ska spela fotboll automatiskt? Dvs vem har sagt vad "fika" innebär?
Jag tycker inte att det är självklart att fika innefattar fikabröd. Men jag tycker att det är socialt trevligast om man är på liksom samma nivå vid tidpunkten - båda bara kaffe, båda kaffe och nåt sött, båda kaffe och smörgås (typ lunchfika). Givetvis bråkar jag inte om det, men det är liksom trevligast.
 
Om jag bjuder på fikabröd och någon tackar nej brukar jag fråga om de vill ha något annat, en smörgås, frukt eller så.

Är det fråga om efterrätt brukar det finnas så man kan ta både onyttigt och nyttigare, typ frukt.

Men det är ju socialt att äta tillsammans, jag tror man reagerar instinktivt när någon tackar nej.
 
Jag tycker nog inte att det handlar om att alltid tacka ja. Utan hänsyn från båda håll. Dvs jag kan tacka nej och då ska det respekteras. På samma gång ska jag inte hålla på och dra en föreläsning om hur illa det är med socker.
Fast ta min fiktiva person. Hon har bjudit hem mig på fika, hon har bakat eller varit till bageriet på förmiddagen och köpt nybakta wienerbröd. Då tycker jag att det skulle vara oartigt att tacka nej.

KL

Jag är lite fascinerad av det där min kropp, mina regler (typ) som många använder i tråden. Det låter så 2000-tals-individualistiskt. Som att allting handlar om regler och att det är viktigt att JAG bestämmer över MIG. Men det är väl ändå inte tvångsmatning det handlar om.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Efter lång tid har jag insett att jag måste och vill ha hjälp med min "matproblematik". Några trådar har på Buke har verkligen fått mig...
2
Svar
28
· Visningar
2 478
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag varit ute och snurrat i världen något år, och insett att min plats inte fanns därute heller så bestämde jag mig för att fördriva...
Svar
0
· Visningar
1 456
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Utan att gå in på alla detaljer - jag funderar på att ev försöka ta tag i min vikt. Men jag har många kilon som ska bort, det handlar...
65 66 67
Svar
1 321
· Visningar
169 408
Senast: gul_zebra
·
Hundhälsa Det har nu gått ungefär en vecka sen jag flyttade med mina hundar till ny lägenhet, som både innebär flytt från stort till litet hem och...
Svar
15
· Visningar
4 449
Senast: Misiaczek
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp