Varför tvinga andra att äta?

[tigerflicka]

Om någon undrar varför jag inte vill ha säger jag bara att jag mår bättre av att undvika socker och vitt mjöl. Jag tycker det har funkat bra.
Så trist med de som ska truga som tycker man är tråkig som inte vill ha. Det är ju upp till var och en!

 

[Lipperta]

Jag har använt @tigerflicka s tips mycket. Brukar säga att jag mår dåligt av socker och mjöl. Ingen brukar ifrågasätta.
Orkar inte med folk som ska lägga sig i andras mat, jag skulle aldrig få för mig att truga någon annan.

Om jag är på sämre humör brukar jag be personen sluta tjata.

 

[Petruska]

Jag tycker nog att det är så fruktansvärt jobbigt att vara den som "krånglar med maten" att jag hellre hade planerat in den där fikan i dagens kaloritilldelning.

Å andra sidan blir jag aldrig bjuden på wienerbröd hemma hos folk. På fik på stan kan man ju ta något mindre bakverk.

 

[Plommonlila]

Kom att tänka på den här reklamfilmen, nu kanske det inte är så extremt alla gånger men tycker den ger en rätt bra bild av situationen som uppstår när man tackar nej .

 

[Lipperta]

Jag tycker nog att det är så fruktansvärt jobbigt att vara den som "krånglar med maten" att jag hellre hade planerat in den där fikan i dagens kaloritilldelning.

Å andra sidan blir jag aldrig bjuden på wienerbröd hemma hos folk. På fik på stan kan man ju ta något mindre bakverk.

Jag skulle aldrig välja bort MAT(broccoli, kött, grönsaker tex) i 500kcal mot en bakelse för 500kcal istället för lunchen tex bara för att inte störa någon annan.
Precis som att det gör någon skillnad för dom ifall jag äter en bulle eller låter bli.

Har slutat äta för att andra inte ska få det jobbigt, stackars människa som får äta bakelse ensam

Dock brukar jag låta personen veta i förväg att jag planerar att skippa bakelse/bulle men kommer gärna för en kopp kaffe.

 

[EmmaBovary]

Kanske lite lätt OT, men jag har överlag väldigt svårt för att äta i sällskap med andra. Har varit och är till viss del ganska ätstörd, och känner mig äcklig när jag äter - så jag vill helst inte att andra ska se det. Även om det är bättre nu så kommer jag nog aldrig uppskatta poängen med att mat ska vara en social företeelse. Jag är ganska öppen (lite för öppen) och rak av mig så jag har hittills inte sett jättestora problem med att kort och gott säga att jag har en ätstörningsproblematik och helst inte äter med folk. Men nu börjar jag känna att jag är lite för gammal för att dra det kortet och borde välja lite mer diskreta ordalag. Jag har dessutom blivit bättre på det, men kommer nog aldrig vilja äta som huvudaktivitet vid exempelvis en dejt. Dricka något går bra.

Edit. Jag menade alltså att jag aldrig själv skulle föreslå det som huvudaktivitet, jag står ut med det men kan absolut inte se det som romantiskt att äta middag osv.

 

[Lipperta]

@EmmaBovary Har haft dejter som tjatat/bråkat/skattat åt att jag inte velat ha bulle på fiket. ''Haha är du sån där anorektiker eller?'' Haha... jättekul
Blev ingen mer dejt.

 

[EmmaBovary]

@EmmaBovary Har haft dejter som tjatat/bråkat/skattat åt att jag inte velat ha bulle på fiket. ''Haha är du sån där anorektiker eller?'' Haha... jättekul
Blev ingen mer dejt.

Det gör ju liksom inget bättre att skämta om det nervärderande, tyvärr. Dock har ingen uttryckt sig sådär till mig och fått mig att avstyra en andra träff, däremot kan jag tänka mig att många uppfattar mig som märklig

 

[fejko]

Får mig att tänka på när Tiffany Persson bjuder på en Alladinask hos viktväktarna.

 

[Petruska]

Jag skulle aldrig välja bort MAT(broccoli, kött, grönsaker tex) i 500kcal mot en bakelse för 500kcal istället för lunchen tex bara för att inte störa någon annan.
Precis som att det gör någon skillnad för dom ifall jag äter en bulle eller låter bli.

Har slutat äta för att andra inte ska få det jobbigt, stackars människa som får äta bakelse ensam

Dock brukar jag låta personen veta i förväg att jag planerar att skippa bakelse/bulle men kommer gärna för en kopp kaffe.

Nu skrev ju jag att det är JAG som ogillar att vara den som är krånglig. Det du svarar på är något annat.

 

[Ramona]

Och jag kan ju inte säga "nej jag vill inte ha för jag vill inte gå upp ännu mer i vikt" när personerna i fråga väger mycket mer än jag. Det känns väldigt ohövligt och som om jag kritiserar deras vikt.

Vad är vett och etikett i detta? Hur gör ni?

Jag säger "Nej tack, jag försöker bli en mindre människa!"
Lite mer glimten i ögat. Sen hur stor någon annan är får liksom stå för dem. När det kommer till vikt är det var och en för sig. Någon trivs med några kilo för mycket medan andra mår sjukt dåligt av det. Några bryr sig kanske inte nämnvärt och för andra är det hela världen. Vill jag gå ner i vikt vill ju jag gå ner i vikt. Vill de vara feta får de vara fortsatt feta.

 

[Lipperta]

Nu skrev ju jag att det är JAG som ogillar att vara den som är krånglig. Det du svarar på är något annat.

Sa bara min åsikt om saken, menar inte att du gör fel.

Dock förstår jag inte varför det är krångligt av dig att inte ha bulle? Det är ju bara att inte beställa(Om du är på cafe)

Är du hemma hos någon förstår jag inte heller varför det är krångligt av dig att inte ta en bulle?

 

[Miran]

Jag tycker nog att det är så fruktansvärt jobbigt att vara den som "krånglar med maten" att jag hellre hade planerat in den där fikan i dagens kaloritilldelning.

Å andra sidan blir jag aldrig bjuden på wienerbröd hemma hos folk. På fik på stan kan man ju ta något mindre bakverk.

Ja jag tycker också att det är krångligt, därav min frustration. Och det gäller inte en enstaka gång utan kanske tre gånger i veckan. Och jag vill inte sluta umgås, jag vill bara slippa äta (så mycket). Idag slutade det med TVÅ tårtbitar och en rejäl bit bullkrans. Och jag var inte ens sugen. (ja jag har svårt att säga nej)
Att försöka äta mindre är ta mig sjutton lika jobbigt som att inte dricka alkohol. Vilket jag ägnade mig åt tidigare, men har slutat låta bli numera.

 

[Petruska]

Ja jag tycker också att det är krångligt, därav min frustration. Och det gäller inte en enstaka gång utan kanske tre gånger i veckan. Och jag vill inte sluta umgås, jag vill bara slippa äta (så mycket). Idag slutade det med TVÅ tårtbitar och en rejäl bit bullkrans. Och jag var inte ens sugen. (ja jag har svårt att säga nej)
Att försöka äta mindre är ta mig sjutton lika jobbigt som att inte dricka alkohol. Vilket jag ägnade mig åt tidigare, men har slutat låta bli numera.

Men i vilka sammanhang fikas det så galet mycket?

 

[Miran]

Men i vilka sammanhang fikas det så galet mycket?

Lantlig frid ... Här omkring är det socialt värre.

 

[Petruska]

Lantlig frid ... Här omkring är det socialt värre.

Jo, det är tyvärr min erfarenhet att ens integritet sätts hårdare på prov i den lantliga friden än i stadens larm och damm.

 

[Miran]

Jo, det är tyvärr min erfarenhet att ens integritet sätts hårdare på prov i den lantliga friden än i stadens larm och damm.

Jag har inte tänkt på det som en aspekt tidigare, så jag är inte helt övertygad.

 

[Ramona]

Jo, det är tyvärr min erfarenhet att ens integritet sätts hårdare på prov i den lantliga friden än i stadens larm och damm.

Jag tycker tvärtom att de är mycket mer tillåtande på landet än vad de är i stan. I stan behöver man liksom passa in i mallen, på landet är de vana vid en massa kufar och konstiga folk, så de har mer överseende med det.

Vad gäller kalorier så är dock folk i stan betydligt mer förstående för att man bantar och trugar inte med fikabröd.

 

[Petruska]

Jag har inte tänkt på det som en aspekt tidigare, så jag är inte helt övertygad.

Jag har bara tänkt på det när det gäller just att begränsa mitt eget fikande plus att folk bara klampar in i mitt hus och trädgård.

 

[prinsessfeminist]

Kan du inte bara säga Nej tack, jag håller igen lite just nu. Och sedan börja prata om något annat.

Jag ber dom hålla käften och talar om att jag själv avgör vad och när jag vill äta. Fortsätter dom tjata använder jag ytterdörren fort som fan. Tjat är bland det värsta jag vet. Det lärde sig mina barn när dom var typ fem år...

På något sätt sammanfattar ni två, på ett närmast elegant vis, bukeandan.