Varför tvinga andra att äta?

OM jag åt jobbluncher skulle jag göra så. Men när man blir hembjuden till folk? Och inte vill såra dem?

Samtidigt kan jag känna att det är rätt respektlöst. Det är alltså uttalat: "Du som är så smal, måste du vara så tråkig?" Jag är inte tråkig, Jag vill bara inte äta wienerbröd just nu.

Fast just i det sociala "nu-äter-vi-winerbröd-tillsammans", så är det ju tråkig. Du deltar ju inte i den leken?
 
Om någon undrar varför jag inte vill ha säger jag bara att jag mår bättre av att undvika socker och vitt mjöl. Jag tycker det har funkat bra.
Så trist med de som ska truga som tycker man är tråkig som inte vill ha. Det är ju upp till var och en!

Det är ju det som är den ultimata örfilen på den som OCKSÅ borde tänka på vikten, och som glufsar i sig wienerbrödet som @Miran skulle bjudas på.

Usch, så oartigt att säga så. :crazy:
 
Å andra sidan blir jag aldrig bjuden på wienerbröd hemma hos folk. På fik på stan kan man ju ta något mindre bakverk.

Inte jag heller... :confused:

Funderar på vad som är felet med min umgängeskrets. Det vankas helt enkelt bara en slät kopp kaffe med mjök. Eller så bjuds jag på bakverk, men glömmer bort det (?), för det är mycket sällan jag vill ha något sådant.

Nåväl, ingen har trugat heller...
 
Jag är en sån som trugar.

Det kommer från två anledningar. Den första är för att jag är uppväxt i en kultur där man bjuder på mat så fort folk stiger in, och som absolut minimum en fika. Kaffe om besöket tar under fem minuter, sker i köket och gästen tar inte av sig skorna. Inte ens hantverkare är skonade. De kommer endast undan om de lyckats fly innan kaffet/tee't är klart.

Den andra anledningen hänger nog ihop med den första. Jag kan i princip inte fika om den andra personen inte fikar också. Tar de ingen bulle, då kan jag inte heller ta nån. Skulle det vara på ett fik och man råkar handla först, då smakar jag som mest på min fika, medans jag sjunker i skam, respektive försöker bjuda bort åtminstone halva. Jag kan inte äta om sällskapet inte också äter. Känner mig hemsk och ohyfsad och obekväm och om de säger att det är för att de bantar då blir det ännu värre. Då sitter jag ju där och vräker i mig, medans de får sukta. Så så blir det ingen fika, alls.

Jag vet att det är bara dumt, med vad ska man göra när det knyter sig i både mun och mage när sällskapet inte äter också?
 
Det är ju det som är den ultimata örfilen på den som OCKSÅ borde tänka på vikten, och som glufsar i sig wienerbrödet som @Miran skulle bjudas på.

Usch, så oartigt att säga så. :crazy:

Men det är ju inte så det menas, jag mår fysiskt dåligt av socker. Blir trött, mår ruskigt, har jag inget socker mår jag mycket bättre.
Äter jag mycket bröd får jag magknip.

Det har inget att göra med ''Men lilla du ska du verkligen äta det där, det ska inte jag så jag är bättre än dig.''

Man måste ju kunna säga till folk som tjatar om något man inte vill äta. Oavsett om man försöker dieta, mår dåligt av sockret/mjölet eller bara inte vill ha för stunden.
Folk verkar bli kränkta av precis allt numer, snart får jag väl häfta ihop käften.
 
Men även om man lyckas undvika att äta wienderbrödet, blir man nästan alltid ifrågasatt och behöver förklara och försvara. Och folk förstår ogärna varför en normal person vill gå ner nåt kilo. Och så hamnar man i en diskussion som bara känns onödig och jobbig.

Folk som dricker alkohol eller äter fikabröd blir obekväma om de är tillsammans med folk som vill avstå det ena eller det andra. Eller båda.
Varför begriper jag inte även om det säkert finns en massa teorier om det.

Till Ts, Stå på dig och tala om ATT du inte äter det och det. Utan förklaring eller ursäkt. Du behöver inte förklara ett dugg anser jag.
 
Senast ändrad:
Det är ju det som är den ultimata örfilen på den som OCKSÅ borde tänka på vikten, och som glufsar i sig wienerbrödet som @Miran skulle bjudas på.

Usch, så oartigt att säga så. :crazy:
Jag får ont i magen av vitt mjöl och blir stissig av socker, dvs mår dåligt av bägge. Jag kan inte gärna sympatiäta för någon annans skull om jag sen mår dåligt av det. Oartigt eller inte, det är inte värt det.
 
Jag säger -tack det är bra och ler. Jag dricker dessutom varken kaffe eller te och helst inte saft heller och det verkar vara ett jätteproblem för många. Nästan i samma klass som att jag inte äter kött och sällan dricker alkohol. Jag låter problemet stanna där det hör hemma, dvs. hos den som trugar. Har någon behov av att truga så ja, då är det hens problem och inte mitt. Håller folk på och tjatar så undviker jag helt enkelt dem. Jag är helt enig med @åke där, tjat är det värsta jag vet oavsett vem det kommer ifrån. Jag skulle aldrig komma på tanken att tjata och truga. Jag frågar om personen vill ha kaffe eller något annat alternativ (te, saft, dricka, vatten osv.) eller om personen vill ha mer om jag bjuder på mat men om eller vad någon väljer att äta och dricka lägger jag mig inte i. Jag har helt enkelt inte med det att göra. Att börja snurra in mig i att jag inte gillar, inte tål, bantar eller en massa andra saker gör jag aldrig numera. Ingen annan än jag har med att göra varför jag väljer att avstå.

Det där att truga kommer från en tid då folket var fattiga och det ansågs som fint att ha råd att bjuda och att det skulle trugas hit och dit var en del av spelet. Det var längesedan nu och de flesta ur den generationen är borta så jag tycker att vi helt enkelt ska släppa det. Gemene man svälter inte på det sättet idag så vi behöver inte bevisa vårt överflöd genom att truga och skära smör med osthyveln :yuck:
 
Jag är en sån som trugar.

Det kommer från två anledningar. Den första är för att jag är uppväxt i en kultur där man bjuder på mat så fort folk stiger in, och som absolut minimum en fika. Kaffe om besöket tar under fem minuter, sker i köket och gästen tar inte av sig skorna. Inte ens hantverkare är skonade. De kommer endast undan om de lyckats fly innan kaffet/tee't är klart.

Den andra anledningen hänger nog ihop med den första. Jag kan i princip inte fika om den andra personen inte fikar också. Tar de ingen bulle, då kan jag inte heller ta nån. Skulle det vara på ett fik och man råkar handla först, då smakar jag som mest på min fika, medans jag sjunker i skam, respektive försöker bjuda bort åtminstone halva. Jag kan inte äta om sällskapet inte också äter. Känner mig hemsk och ohyfsad och obekväm och om de säger att det är för att de bantar då blir det ännu värre. Då sitter jag ju där och vräker i mig, medans de får sukta. Så så blir det ingen fika, alls.

Jag vet att det är bara dumt, med vad ska man göra när det knyter sig i både mun och mage när sällskapet inte äter också?


:rofl: jag känner faktiskt igen mig, och jag känner verkligen igen flera släktingar. Mat är någonting gemensamt, en gruppaktivitet. Det är verkligen ofint på många plan att äta utan att bordssällskapet äter.

Min momor (en wienerbrödsformad kvinna) blev alltid uppjagad kring maten om någon inte åt. Det var väldigt personligt att dela en måltid/fika/kaffe och väldigt viktigt att markera gemenskap. Om någon inte ville fika var det liksom som att inte vilja vara med i gruppen - som att vara utesluten och mobbad.

Hon var inte någon feeder i betydelsen vilja fläska upp folk. Maten var bara det stora gemensamma fokuset hela tiden. Det fanns inte så många andra njutbara sätt att umgås.
 
Jag vet att det är bara dumt, med vad ska man göra när det knyter sig i både mun och mage när sällskapet inte äter också?

Du behöver jobba på det, för det är ju inte riktig artighet. Du gör ju livet jobbigt för den andra personen när du trugar, och det är ju inte meningen.

Vitsen med artighet är att underlätta sällskapslivet och att få andra att känna sig bekväma och speciella. För en person som försöker undvika godsaker blir det precis tvärtom när det ska trugas, sällskapslivet blir krångligare och man känner sig obekväm. Särskilt om det går så långt att man känner att man måste förklara varför man tackar nej.

Så det artigaste du kan göra är att bjuda EN gång (eller ingen gång om du vet sedan innan att personen inte vill ha), och sedan äta din bulle utan att skämmas. Personen hade ju inte fikat med dig om hen hade haft jätteproblem med att du käkade fikabröd framför näsan, eller hur?
 
Jag är en sån som trugar.

Det kommer från två anledningar. Den första är för att jag är uppväxt i en kultur där man bjuder på mat så fort folk stiger in, och som absolut minimum en fika. Kaffe om besöket tar under fem minuter, sker i köket och gästen tar inte av sig skorna. Inte ens hantverkare är skonade. De kommer endast undan om de lyckats fly innan kaffet/tee't är klart.

Den andra anledningen hänger nog ihop med den första. Jag kan i princip inte fika om den andra personen inte fikar också. Tar de ingen bulle, då kan jag inte heller ta nån. Skulle det vara på ett fik och man råkar handla först, då smakar jag som mest på min fika, medans jag sjunker i skam, respektive försöker bjuda bort åtminstone halva. Jag kan inte äta om sällskapet inte också äter. Känner mig hemsk och ohyfsad och obekväm och om de säger att det är för att de bantar då blir det ännu värre. Då sitter jag ju där och vräker i mig, medans de får sukta. Så så blir det ingen fika, alls.

Jag vet att det är bara dumt, med vad ska man göra när det knyter sig i både mun och mage när sällskapet inte äter också?

Grejen är ju att många inte alls suktar. Om man tackar nej så innebär inte det att man egentligen vill och sitter och suktar utan det betyder förmodligen att att man faktiskt inte vill ha. Varför ens fundera på det när du inte vet? Varför inte bara acceptera ett nej och slappna av? Det är ganska jobbigt när människor lägger sina egna känslor på andra på det sättet. Det du ska göra är att inse att det här är ditt problem och att det är något du faktiskt behöver ta tag i och göra något åt. Du har inget rätt att utsätta andra för den ångest ätandet/icke ätandet är för dig. Det ska ju inte behöva vara så att man undviker vissa människor för att de är så påstridiga med sina åsikter för det är vad som händer när man tvingar på andra på det sättet. Du skriver själv ordet fly. Tycker du inte att det blir lätt absurt att människor ska behöva fly för att slippa bli pådyvlade något de inte vill ha?
 
Om det va personer jag vet tar illa vid sig (fast det enligt allmänt vett och etikett är fel) och jag skulle vilja fortsätta umgås skulle jag säga typ "nej jag har börjat bli så HIMLA dålig i magen av att äta socker o fett, vet inte vad det är" sen göra en liten min för att liksom understryka hur illa det blir, typ :yuck: . En normalt funtad person frågar och trugar nog inte mer då.
 
Men inombords skulle jag absolut muttra lite över att jag får sitta där och tugga själv.

För mig är det liksom en social grej. Och då känns det konstigt om jag äter ensam.
Fast det är väl ändå var och ens eget val att äta eller inte äta. Om du vill ha en bulle till kaffet så är det ditt val. Om din fikakompis inte vill ha en en bulle till kaffet är det dens val. Alla väljer själv, och jag tycker det är fantastiskt att möjligheten finns.

Mycket av sånt där muttrande handlar nog ofta om avundsjuka över att den andra är mera ståndaktig. Kanske du också innerst inne skulle vilja leva utan sötsaker, men kan inte riktigt motstå frestelsen? ...och så "hör det till" att äta nåt sött då man går på café. Vem har sagt det?
Detta gäller inte bara dig, utan väldigt många.
 
I just de här fallen skulle jag snarast tro att jag framkallar dåligt samvete genom att faktiskt hålla fast vid min målsättning(för det mesta). Hennarna vill själva gå ner i vikt, men om man anser att 1 km promenad i långsamt tempo är motion som lätt kompenserar en pizza och en rejäl tårtbit så får inte jag ihop det rent matematiskt.
Det är just det - "kan inte jag, så ska inte hon (du i detta fall) kunna". Tyvärr handlar det mycket om det.

Det jag har märkt att ger en bra markering är om jag säger "Jag väljer själv att inte äta sött nu, och det går riktigt bra"
 
Det är ju det som är den ultimata örfilen på den som OCKSÅ borde tänka på vikten, och som glufsar i sig wienerbrödet som @Miran skulle bjudas på.

Usch, så oartigt att säga så. :crazy:
Menar du allvar?? Att det är oartigt att säga vad man själv mår bra av? Alla har det egna valet att lämna bort socker och vitt mjöl! ALLA - också de som är rundare. Man väljer själv, liksom...
 
Menar du allvar?? Att det är oartigt att säga vad man själv mår bra av? Alla har det egna valet att lämna bort socker och vitt mjöl! ALLA - också de som är rundare. Man väljer själv, liksom...

Klart jag menar allvar. Buke är en allvarsam plats.

Jag tror många kämpar med vikten och har problem med att äta för mycket. Det gör dem sårbara för all tänkbar kritik.

Jag brukar säga "nej tack, jag är inte så förtjust i bakverk", för det räcker. Man behöver inte överdriva sin egen präktighet att hantera sådant som andra har bekymmer med.

Varför skall man göra så?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Efter lång tid har jag insett att jag måste och vill ha hjälp med min "matproblematik". Några trådar har på Buke har verkligen fått mig...
2
Svar
28
· Visningar
2 478
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag varit ute och snurrat i världen något år, och insett att min plats inte fanns därute heller så bestämde jag mig för att fördriva...
Svar
0
· Visningar
1 456
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Utan att gå in på alla detaljer - jag funderar på att ev försöka ta tag i min vikt. Men jag har många kilon som ska bort, det handlar...
65 66 67
Svar
1 321
· Visningar
169 408
Senast: gul_zebra
·
Hundhälsa Det har nu gått ungefär en vecka sen jag flyttade med mina hundar till ny lägenhet, som både innebär flytt från stort till litet hem och...
Svar
15
· Visningar
4 449
Senast: Misiaczek
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp