Jag är en sån som trugar.
Det kommer från två anledningar. Den första är för att jag är uppväxt i en kultur där man bjuder på mat så fort folk stiger in, och som absolut minimum en fika. Kaffe om besöket tar under fem minuter, sker i köket och gästen tar inte av sig skorna. Inte ens hantverkare är skonade. De kommer endast undan om de lyckats fly innan kaffet/tee't är klart.
Den andra anledningen hänger nog ihop med den första. Jag kan i princip inte fika om den andra personen inte fikar också. Tar de ingen bulle, då kan jag inte heller ta nån. Skulle det vara på ett fik och man råkar handla först, då smakar jag som mest på min fika, medans jag sjunker i skam, respektive försöker bjuda bort åtminstone halva. Jag kan inte äta om sällskapet inte också äter. Känner mig hemsk och ohyfsad och obekväm och om de säger att det är för att de bantar då blir det ännu värre. Då sitter jag ju där och vräker i mig, medans de får sukta. Så så blir det ingen fika, alls.
Jag vet att det är bara dumt, med vad ska man göra när det knyter sig i både mun och mage när sällskapet inte äter också?