Varför tvinga andra att äta?

[Petruska]

Intressant. Varför tycker du det är trevligast? Varför är det trevligt att man är på samma nivå?
Häromdagen träffade jag en vän på kaffe. Jag tog en kaffe och hon åt en sallad då hon inte ätit lunch.

Jag vet inte. Det känns trevligast, bara. Men sådant som du beskriver inträffar ju, då är det inget problem. Jag brukar ursäkta mig lite, antingen om det är jag som behöver äta eller om det är jag som nyss har ätit. Det är allt.

 

[tott]

Fast ta min fiktiva person. Hon har bjudit hem mig på fika, hon har bakat eller varit till bageriet på förmiddagen och köpt nybakta wienerbröd. Då tycker jag att det skulle vara oartigt att tacka nej.

KL

Jag är lite fascinerad av det där min kropp, mina regler (typ) som många använder i tråden. Det låter så 2000-tals-individualistiskt. Som att allting handlar om regler och att det är viktigt att JAG bestämmer över MIG. Men det är väl ändå inte tvångsmatning det handlar om.

Skulle jag bli hembjuden till någon, som fallet du beskriver så skulle JAG bestämma över MIN kropp och MITT samvete att det är värt att ta en liten bit. En liten bit räcker för att vara artig och för att inte kompisen ska känna sig "bortgjord".

 

[athena_arabians]

Lite OT men jag har en nära vän som väger runt 45 kilo till dryga 1.70 cm. Hon har alltid lidit hela livet av sin låga vikt och går hos en dietist för att gå upp i vikt. Vi har flera gemensamma vänner med ätstörning som ser henne som nåt slags "mål" samt att hon i sin ungdom när hon jobbade som modell alltid fick höra hur perfekt hon var. Hon har även väldigt långa ben i förhållande till kroppen som gör att hon ser ut som en långbent gasell typ. Andra modeller fick svälta sig själv för att ens vara i närheten.

Hon mår så dåligt över detta och alla komplimanger hon får. Det hon mest önskar sig är former!

Hon tycker att det är jättejobbigt att folk alltid kommenterar hur MKT hon äter och HUR KAN HON VARA SÅ SMAL OCH GUD SÅ ORÄTTVIST DET ÄR

Att öht kommentera någons kropp oavsett om det är positivt eller negativt är så vansinnigt oartigt.

 

[Raderad medlem 68338]

Att öht kommentera någons kropp oavsett om det är positivt eller negativt är så vansinnigt oartigt.

Håller med! Tyvärr är det vanligt för smala personer. Såväl "omtanke" typ insueringar att personen har "problem" såväl som komplimanger är vanligt. Det är mer tabu att kommentera överviktiga medan det verkar vara fritt fram att kommentera smala

 

[mandalaki]

Skulle jag bli hembjuden till någon, som fallet du beskriver så skulle JAG bestämma över MIN kropp och MITT samvete att det är värt att ta en liten bit. En liten bit räcker för att vara artig och för att inte kompisen ska känna sig "bortgjord".

Men varför gör du en sådan poäng av bestämmanderätten

 

[athena_arabians]

Håller med! Tyvärr är det vanligt för smala personer. Såväl "omtanke" typ insueringar att personen har "problem" såväl som komplimanger är vanligt. Det är mer tabu att kommentera överviktiga medan det verkar vara fritt fram att kommentera smala

Det "roligaste" jag fick höra sommaren jag tippade över rejält i anorexi var "hur fin jag hade blivit" Tack, jag visste redan att jag hade varit tjock (92 kg till 167 cm) så det var ju fint att få reda på att jag hade varit ful också

 

[spinxx]

Jag som tränat mycket och därmed också gått på väldigt uträknade och specifika kost-program har också fått stå ut med div. påtryckningar och ifrågasättanden. Jag börjar alltid med ett "nej tack" Och om det inte räcker fortsätter jag med ett "Fast jag har redan sagt nej, för att jag försöker jobba hårt med att inte äta oplanerat just nu och du försvårar det avsevärt genom att tjata på mig".
Ärligt och rakt. Har inte fått några ovänner och har inte blivit itvingad bullar med detta metod

 

[tott]

Men varför gör du en sådan poäng av bestämmanderätten

För att du gjorde det. Fortsatte i samma stil liksom
...och jag tycker på riktigt att alla (smala, runda, friska sjuka osv) har samma val - att bestämma sig för att äta eller inte äta.

 

[mandalaki]

För att du gjorde det. Fortsatte i samma stil liksom
...och jag tycker på riktigt att alla (smala, runda, friska sjuka osv) har samma val - att bestämma sig för att äta eller inte äta.

Aha, jag tänkte att det KANSKE kunde vara så men var inte säker.

 

[Luff]

På mitt jobb fikar vi hela tiden på kvällspassen och 95% av gångerna utan något till.
Alltid en kopp i näven eller stående någonstans (några gånger har jag och en kollega delat mugg ett halvt arbetspass innan vi märkte det).
Lunch intas när någon är hungrig, en till kanske hakar på.
Man frågar en gång om den som sitter utan vill ha. Den svarar vad den vill svara.
Äter man kaka till sitt kaffe så gör man det.
Men...
Vi har EN som alltid ska fråga alla andra om dom också vill ha och det är så uppenbart att hen vill ha en "medbrottsling". Hen köper också kakor och bjuder på. Vi har ju cafe på jobbet så bara det är tokigt.
I hens fall så är det faktiskt jobbigt och inte ett speciellt respektfullt sätt hen trugar på.
Jag känner att dom gånger jag inte kan låta bli (mitt problem) gör det för att jag tycker synd om hen som så gärna vill att någon annan också ska äta.
Personalgruppen kryllar av folk som inte bör äta fikabröd av många olika anledningar - ändå ska hen truga och truga och truga.

 

[tara]

Fast ta min fiktiva person. Hon har bjudit hem mig på fika, hon har bakat eller varit till bageriet på förmiddagen och köpt nybakta wienerbröd. Då tycker jag att det skulle vara oartigt att tacka nej.

KL

Jag är lite fascinerad av det där min kropp, mina regler (typ) som många använder i tråden. Det låter så 2000-tals-individualistiskt. Som att allting handlar om regler och att det är viktigt att JAG bestämmer över MIG. Men det är väl ändå inte tvångsmatning det handlar om.

Fast iochförsig tycker väl ts @Miran att det är frågan tvångsmatning.

Jag funderar lite bredare också, jag tycker ofta att folk ska ha åsikter när jag sällan bryr mig om deras egenheter som är lika illa. Jag gör inte mot dem som hur illa de uppför sig mot mig. Fy fn blev utsatt för några kärringar, vi Gjorde faktiskt något väldigt viktigt tillsammans, och som dessa människor engagerade sig i hur väl-eller-icke-välstädat jag hade. Fy Fn att de orkade. De kommer aldrig hit igen, träffar dem kanske någon gång då håller jag en mycket neutral, korrekt ton.

@Miran som du ser så håller många med dig och ser och vet om liknande problem. Du kan inte ändra andra, du måste jobba med hur du ska agera vid sådana här tillfällen för de verkar ju dyka upp regelbundet i ditt liv.

Gör något överdrivet, Mental träning, gå igenom "det vanliga" problemet och problemsituationen i förväg, förberedelse och success!!!!

 

[svea]

...och i de sammanhangen trugas det också (och nu utgår jag från egna/allmänna erfarenheter, inte utifrån hur du umgås med dina vänner så klart). Jag har varit med om många gånger att det ska trugas alkohol, särskilt av folk som själva gärna dricker lite för mycket. Men där kan man ju alltid rassla med bilnyckeln. Det alternativet finns inte när det gäller mat.

Jag har råkat ut för det ett par gånger. Värst var en bekant som jag var på förfest hos, hon blandade jättestarka groggar på löpande band och det var ingen chans att neka. Lyckligtvis var köket där hon blandade groggarna utom synhåll från vardagsrummet där jag satt. Hur hennes benjaminfikus mådde efter denna fest vet jag fortfarande inte. Efter groggandet gick vi på lokal, jag kände att det var nog med alkohol för dagen och beställde en cola. När jag kom tillbaka efter ett toalettbesök var colan spetsad med starksprit!

 

[Anders]

Jag har råkat ut för det ett par gånger. Värst var en bekant som jag var på förfest hos, hon blandade jättestarka groggar på löpande band och det var ingen chans att neka. Lyckligtvis var köket där hon blandade groggarna utom synhåll från vardagsrummet där jag satt. Hur hennes benjaminfikus mådde efter denna fest vet jag fortfarande inte. Efter groggandet gick vi på lokal, jag kände att det var nog med alkohol för dagen och beställde en cola. När jag kom tillbaka efter ett toalettbesök var colan spetsad med starksprit!

När spriten går in går vettet ut

 

[prinsessfeminist]

Skulle jag bli hembjuden till någon, som fallet du beskriver så skulle JAG bestämma över MIN kropp och MITT samvete att det är värt att ta en liten bit. En liten bit räcker för att vara artig och för att inte kompisen ska känna sig "bortgjord".

Du låter som en tonåring.

 

[prinsessfeminist]

Hur menar du då?

Den ena förordar artighet och den andra rena oförskämdheter.

 

[tott]

Du låter som en tonåring.

Utveckla gärna!

 

[athena_arabians]

Den ena förordar artighet och den andra rena oförskämdheter.

Du menar att vi har inget mellanläge här?

 

[Youma]

För mig är det ej ok att tex boka ett bord på en bättre restaurang och när alla äter ta ett glas vatten och typ kolla på.

Har en vän med asperger och till hen finns det inget ätbart på någon restaurang alls, förutom möjligtvis bröd (med inget på). Jag brukar tvärtom, fråga om hen vill följa med, för hen ska verkligen inte uteslutas på grund av sitt handikapp.

Om jag vet att någon med specialkost (oavsett anledning) ska komma på besök, så ser jag till det finns hemma. Är det så att man bara kan tänka sig att äta en näve kalorifritt bark till sitt kaffe/te/vatten, så kommer jag fixa det. Men att inte bjuda på nått att äta, det går bara inte. Jag kan inte.

 

[Youma]

Grejen är ju att många inte alls suktar. Om man tackar nej så innebär inte det att man egentligen vill och sitter och suktar utan det betyder förmodligen att att man faktiskt inte vill ha. Varför ens fundera på det när du inte vet? Varför inte bara acceptera ett nej och slappna av? Det är ganska jobbigt när människor lägger sina egna känslor på andra på det sättet. Det du ska göra är att inse att det här är ditt problem och att det är något du faktiskt behöver ta tag i och göra något åt. Du har inget rätt att utsätta andra för den ångest ätandet/icke ätandet är för dig. Det ska ju inte behöva vara så att man undviker vissa människor för att de är så påstridiga med sina åsikter för det är vad som händer när man tvingar på andra på det sättet. Du skriver själv ordet fly. Tycker du inte att det blir lätt absurt att människor ska behöva fly för att slippa bli pådyvlade något de inte vill ha?

Eller så går man inte och fikar med mig när man ingen fika vill ha, det är enklast. Jag behöver ju inte sitta med andra människor som ger mig ångest.

Och fly, ja, ingen flyr på riktigt. Jag sa det skämtsamt. Ingen springer hals över huvud härifrån.

 

[Youma]

Så det artigaste du kan göra är att bjuda EN gång (eller ingen gång om du vet sedan innan att personen inte vill ha), och sedan äta din bulle utan att skämmas. Personen hade ju inte fikat med dig om hen hade haft jätteproblem med att du käkade fikabröd framför näsan, eller hur?

Jag har inte sagt att det är artigt dock. Det är snarare en kulturell inkompatibilitet.
Jag brukar försöka skaka av den med jämna mellanrum, och det går sådär. Ju mer en person känner sig "hemma" hos mig, desto lättare, för de vet att det är fritt fram att be om vad som.
Jag kan leva med att jag bjuder på fika, men den andre tackar nej. Då blir det ingen fika för varken mig eller de. De lider knappast av att jag inte äter heller, när de inte äter. Jag bara vill inte bli satt i den situationen där jag förväntas äta ensam, medans någon annan bara ser på.