Varför tvinga andra att äta?

Om jag vet det i förväg, kanske. För mig är kaffe/te ingen fika, det är bara lite dryck i förbifarten. Får jag sitta ensam vissen kvist med min bulle så blir det nog inte fler gånger, nej.

Oj vad intressant. Det hade jag faktiskt inte ens kunnat gissa mig till. Det är otroligt ofta som jag bara dricker kaffe och andra äter bulle/semla/vad-det-nu-är. Du menar att de kanske tycker jag är så trist att de inte vill fika med mig mer sen...?

Måste få fråga, hur gammal är du? Storleksordningen?
 
Om jag vet det i förväg, kanske. För mig är kaffe/te ingen fika, det är bara lite dryck i förbifarten. Får jag sitta ensam vissen kvist med min bulle så blir det nog inte fler gånger, nej.
Jag tycker det låter ledsamt. Att välja bort någon för att dom inte gillar kaffebröd. Jag njuter av mitt kaffe, kan dricka kaffe mycket längre än någon kan äta en bulle. Många tedrickare är ju likadana.
 
Jag blir mer och mer fascinerad över vilka konstiga saker som styr umgänge mellan människor. Jag har aldrig ens tänkt på att en vän/kollega skulle låta bli att äta för att jag inte gör det.
 
Är det bara jag som säger till innan vi hamnar på cafeet att jag inte vill ha bulle?
Just för att jag hamnat i sånna här situationer förut.

Man kan ju liksom se besvikelsen i personens ögon när denna får reda på att man inget vill ha. Typ som @niphredil känner.

Just för att unvika skulden och känslan över att vara krånglig så meddelar jag alltid personen om min plan.
 
Det beror lite om man är hemma hos någon eller ute. När jag är ute och fikar så brukar jag be om en stor (alltså caffe latte stor) kopp te. Perfekt. Inget behov av något mer 'sött' eftersom en caffe latte är så pass mycket att man inte behöver något mer till. Ingen fuss eller övertalning. Och andra känner inte att de sitter och moffar och jag sitter med ett glas vatten.

Hemma hos någon blir det lite knepigare. När jag var i Vörå hos min farmor utanför Vasa i Finland skulle det fikas överallt hos samtliga släktingar man kom till, favoriten att bjuda på var 'grisar' enorma friterade bakverk som rullats i sockar :crazy: Och ja där trugades det verkligen.

Jag har 'tur' som är diabetiker :angel: så allt jag behöver säga är att tyvärr jag kan inte äta något med socker. En del blir stressade och vill bjuda på smörgås eller liknande men då avböjer jag bara artigt eftersom jag inte vill vara till besvär. Så trevlig och väluppfostrad är man :grin:

Är man hemma på middag så lägger jag bara besticken tillsammans åt vänster, dvs mätt och inget behövs. Samma ursäkt ang efterrätt. Nej tack till kaka, men gärna om du har en frukt, annars är det helt ok. Sitter och pratar glatt med andra under efterrätten.
 
Är det bara jag som säger till innan vi hamnar på cafeet att jag inte vill ha bulle?
Just för att jag hamnat i sånna här situationer förut.

Man kan ju liksom se besvikelsen i personens ögon när denna får reda på att man inget vill ha. Typ som @niphredil känner.

Just för att unvika skulden och känslan över att vara krånglig så meddelar jag alltid personen om min plan.
Menar du på fullt allvar att du säger till innan du går in att du inte vill ha en bulle? :confused:
 
Jag tycker det låter ledsamt. Att välja bort någon för att dom inte gillar kaffebröd. Jag njuter av mitt kaffe, kan dricka kaffe mycket längre än någon kan äta en bulle. Många tedrickare är ju likadana.

Håller med. Jag är uppväxt med att för det mesta enbart dricka kaffe när man fikar. Mina föräldrar har aldrig någon fikabröd till kaffet om det inte är födelsedagskalas typ. Samma har vi är hemma. Kommer man till oss så finns det sällan något att äta till kaffet och det går utmärkt att sitta och prata och umgås utan att tugga på något sött :)
 
Fast ta min fiktiva person. Hon har bjudit hem mig på fika, hon har bakat eller varit till bageriet på förmiddagen och köpt nybakta wienerbröd. Då tycker jag att det skulle vara oartigt att tacka nej.

/QUOTE]

Ja det är ju så det känns. Det är faktiskt så det ÄR. Och det skulle inte vara ett problem om det inte var så ofta. :) Jag gillar ju att äta, men just nu vill jag ännu mer gå ner de där usla kilona jag har bestämt mig för.

Men det här med mat och koder är himla spännande tycker jag. Själv är jag väldigt mycket en feeder så jag förstår den där känslan av att bli "avvisad" kanske lite väl bra.
 
Det är väl inte så konstigt att mat och måltider väcker känslor - att äta tillsammans är en viktig gemensam upplevelse. Mat och ätande fyller en social funktion och när någon då väljer att bryta mot konventionen så skaver det. Det är ju ingen ursäkt för att bete sig otrevligt och tjata på folk mat, men det är en förklaring.

Min mor är omöjlig på det där med att göda folk. Hon ser helst att en har något i munnen från det att en anländer tills en sitter i bilen, och då skickar hon gärna med färdkost. Mat är ett sätt att uttrycka kärlek på, och även om det driver mig till vansinne så försöker jag se hennes beteende i det ljuset. Det är inget hon, eller någon annan skulle jag tro, gör för att vara elak.
 
Om jag vet det i förväg, kanske. För mig är kaffe/te ingen fika, det är bara lite dryck i förbifarten. Får jag sitta ensam vissen kvist med min bulle så blir det nog inte fler gånger, nej.
Fast nuförtiden kan ju "kaffe" innebära nåt som är minst lika (om inte mer...!) sött och kalorifyllt än en kanelbulle. En Latte är ju som en hel efterrätt! Ibland köper jag en Cappuccino eller nåt sånt och får omöjligt i mig nåt bullaktigt till.
 
Men varför öht kommentera det? Säg nåt OM det kommer upp en fråga. Snacka om att förstora problemet.

Förstora problemet? Snarare eliminera problemet. Då finns det ju inget att diskutera/truga/bli besviken att personen får äta fika själv, denna vet ju att jag inte vill ha redan innan.
 
Ja det är ju så det känns. Det är faktiskt så det ÄR. Och det skulle inte vara ett problem om det inte var så ofta. :) Jag gillar ju att äta, men just nu vill jag ännu mer gå ner de där usla kilona jag har bestämt mig för.

Men det här med mat och koder är himla spännande tycker jag. Själv är jag väldigt mycket en feeder så jag förstår den där känslan av att bli "avvisad" kanske lite väl bra.
 
Mat är ett sätt att uttrycka kärlek på, och även om det driver mig till vansinne så försöker jag se hennes beteende i det ljuset. Det är inget hon, eller någon annan skulle jag tro, gör för att vara elak.

Det är så det (i alla fall delvis) är i mitt konkreta fall. Det är ju just därför jag har svårt att hantera det.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Efter lång tid har jag insett att jag måste och vill ha hjälp med min "matproblematik". Några trådar har på Buke har verkligen fått mig...
2
Svar
28
· Visningar
2 478
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag varit ute och snurrat i världen något år, och insett att min plats inte fanns därute heller så bestämde jag mig för att fördriva...
Svar
0
· Visningar
1 456
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Utan att gå in på alla detaljer - jag funderar på att ev försöka ta tag i min vikt. Men jag har många kilon som ska bort, det handlar...
65 66 67
Svar
1 321
· Visningar
169 408
Senast: gul_zebra
·
Hundhälsa Det har nu gått ungefär en vecka sen jag flyttade med mina hundar till ny lägenhet, som både innebär flytt från stort till litet hem och...
Svar
15
· Visningar
4 450
Senast: Misiaczek
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp