För att hålla händerna framför kroppen med raka armar krävs att ryttaren spänner sig. Då ryttarens överarm hänger lodrätt från axeln behövs inte denna spänning. Därmed är förutsättningarna större för en följsam hand.
Jag tror ju alltid det blir viss spänning i armen så till vida du inte släpper den slappt jämte dig och inte knyter handen om tygeln ens.
Däremot ska man följa hästens rörelser. Det gör man inte genom att slappna av endast, utan genom att känna hur hästen rör sig och lära sig röra sig i det.
Utöver det vill jag att handen ska gå fram hela tiden. Man ska hela tiden vara i samma feeling som om man med två bambukäppar förde munnen framåt på hästen.
Det tycker jag man ser att Charlotte tänker även om hon väljer att ha mer tryck ibland och att hon inverkar då hon tycker det behövs.
Mannen som red med handen längre bak fick en väldigt bromsande hand utöver att han själv blir ostadig i sin sits.
Man brukar ockå säga att ju längre fram du får handen mot hästens mun, desto känsligare kontakt får ni.
Har man en bra hand är det bra. Har man en kass hand blir det större protester om du håller längre fram. Det blir tydligare för hästen.
Jag håller med.
Det går att fjädra och följa med handen ganska långt fram och med hyfsat raka armbågar.
Det är så himla mycket mer i handställning och utbildning av häst etc som påverkar följsamhet.
En ryttare måste vara stark i viss position OM hästen gör rejält fel. Så man inte åker i backen. Inte för att rycka tillbaks. Men för att kunna sitta stadig och fixerad om man ska.
Det gör man bäst i lite olika individuell vinkel. Det får man ändra lite efter hur man ser ut. Men oftast bör man ha handen buren och gärna så långt fram man bara kan flexa något fram. Inte för högt så klart.
Och man bör tänka tummen upp och inte vinkla vristen ner/upp eller ut. Gärna lite knogarna mot varann. Men inte för mycket av den varan heller.
Och så tänker man lite armbåge ner istället för skulderblad ihop.
För du ihop skulderbladen blir gärna armbågen längs med kroppen och man måste dra den bakom sig i kris. Då åker du fram i överlivet.
Utöver att du ofta blir spänd i axlar och får svårt att gå fram med handen.
Bättre att tänka att man ska "stänga bakre armvecket"(dvs baksidan av armhålan, den muskel som gör det ska vara lätt aktiv utan att krampa/knipa).
Jag vill att handen ska säga "gå, gå, gå, gå" hela tiden, upp och fram. Det gör den inte då mannen rider. Den säger "stanna här, stanna här", stanna här".
Och det i utgångsposition.
När ryttare får till det där att kunna rida fram med handen är hästen oftast redan ganska loss och lydig. Innan måste man fulrida.
Men väldigt, väldigt många fastnar i den korrigerande handen.
Jag jobbar själv med det. Så jag är inget undantag.