Varför klarar jag inte av att vara mamma?

[Lill76]

Jag mår så himla dåligt över mitt föräldraskap. Känner mig helt värdelös som mamma Jag har 2 barn 3 & 7 år och jag har sen första dottern föddes bara jobbat halvtid pga att barnen ska slippa vara på dagis så mycket. Men jag har vantrivts fruktansvärt med att "gå hemma" Jag är ingen "lekmamma" och jag har dåligt tålamod med barnen. Nu har jag äntligen börjat jobba 90% och trivs helt fantastiskt med det, men problemet är ju nu att det blir mindre tid över till familjen och jag ser det ibland som ett tvång att leka med barnen...usch vad jag känner mig hemsk när jag säger detta Nu har vi dessutom bestämt att vi ska sälja våra hästar eftersom vi inte hinner med dom nu när jag jobbar så mycket. Det känns inte alls kul att behöva göra det, fast det är för barnens skull & för att vi ska få mer tid tillsammans. Jag känner mig så egoistisk och har så dåligt samvete för att jag ofta tycker att det är så jobbigt att vara mamma. Jag ÄLSKAR mina barn det är självklart, men varför kan jag inte vara en sån där engagerad mamma som gör allt för barnen....som att vara klassförälder eller extra ledare på aktiviteter osv. Det lockar mig inte alls att göra sådana saker, men jag har ju själv valt att "skaffa" barn och borde rimligtvis vilja göra allt för mina barn.

 

[A-K.Eng]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Alla föräldrar är inte sådan där lekföräldrar och bullbakande mammor/pappor.

Man måste väl kunna vara något mer än bara förälder också?

Utan för den skull vara en dålig förälder.

 

[Apollo 13]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

jag håller helt och hållet med föregående talare!
om du skulle fråga dina barn så har jag svårt att tro att dom skull se dig som en dålig mamma. du verkar ju prioritera bort dig själv helt och hållet för barnens skull?
normen borde väll ändå gissningsvis vara att båda föräldrarna jobbar 100% och varför skulle det göra dig till en sämre förälder än alla andra? för jag gissar att du inte tycker att andra föräldrar som jobbar 100% är usla föräldrar?

jag tror inte att man blir en bra förälder för att man leker likt en studsboll med barnen utan snarare för att man uppfostrar dem, peppar dom i livet och ger dem kärlek. kärleken måste inte nödvändigtvis komma genom massa lek heller.

nu har inte jag skaffat barn än, men jag gissar på att det inte kommer dröja jätte många år innan det blir dax. jag är helt övertygad om att jag är en sådan där som mer än gärna åsidosätter mina egna behov för alla andra och kan gissa att det blir extremt med barnen. därför har jag bestämt mig för att jag ska skaffa häst innan jag skaffar barn för att jag inte vill sätta mig i en situation där jag glömmer bort mig själv, för i längden vet jag att jag inte kommer må bra av det. jag vet också att om jag skaffar barn först så kommer jag anse att jag inte har tid med en häst, men om hästen redan är där så tvingas jag att ta hand om hästen (mig själv) också.

för att vara en bra förälder så måste man lösa föräldraskapet på ett sätt som får en att må bra, annars blir det bara en negativ cirkel. om du funderar på din situation och vad som kunde vara bättre så är jag helt övertygad om att hela situationen skulle bli bättre... jag tror iaf garanterat att dina barn heldre har en glad mamma som dom träffar något mindre än en ledsen mamma som dom träffar jätte mycket.. är du glad får ni mer kvalitetstid ihop.

bara för att man blir mamma ska man inte glömma bort sig själv. självklart är barnen viktigast, men att ta hand om dig själv är som att ta hand om sina barn eftersom ditt välmående garanterat kommer påverka dina barn positivt.

 

[Sjalen]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Jag mår så himla dåligt över mitt föräldraskap. Känner mig helt värdelös som mamma Jag har 2 barn 3 & 7 år och jag har sen första dottern föddes bara jobbat halvtid pga att barnen ska slippa vara på dagis så mycket. Men jag har vantrivts fruktansvärt med att "gå hemma" Jag är ingen "lekmamma" och jag har dåligt tålamod med barnen. Nu har jag äntligen börjat jobba 90% och trivs helt fantastiskt med det, men problemet är ju nu att det blir mindre tid över till familjen och jag ser det ibland som ett tvång att leka med barnen...usch vad jag känner mig hemsk när jag säger detta Nu har vi dessutom bestämt att vi ska sälja våra hästar eftersom vi inte hinner med dom nu när jag jobbar så mycket. Det känns inte alls kul att behöva göra det, fast det är för barnens skull & för att vi ska få mer tid tillsammans. Jag känner mig så egoistisk och har så dåligt samvete för att jag ofta tycker att det är så jobbigt att vara mamma. Jag ÄLSKAR mina barn det är självklart, men varför kan jag inte vara en sån där engagerad mamma som gör allt för barnen....som att vara klassförälder eller extra ledare på aktiviteter osv. Det lockar mig inte alls att göra sådana saker, men jag har ju själv valt att "skaffa" barn och borde rimligtvis vilja göra allt för mina barn.

Det låter som om du fallit för det där som står i alla bullerbyartiklar om familjelivet. Så är det inte för många av oss faktiskt.

Jag är ingen lekmamma - gillar att baka bullar någon gång då och då och att läsa en och annan godnattsaga eller spela spel men att sitta på golvet och leka eller klippa och klistra, nä! Jag har därför inte gjort det så mycket heller faktiskt och dottern som idag är elva år snart ser inte ut att ha tagit någon skada.

Jag har i och för sig varit lagledare i hennes första fotbollslag men det var mest för att jag blev panikindragen av klubbens kanslist för att hålla i lagets pappersarbete och jag slutade när tränare efter tränare också slutade utan att klubben kunde hitta någon mer permanent lösning. Att jag gjorde detta var för att dottern är fotbollspassionerad och då blev det en plats där jag fick hann ta del i hennes fritid trots att jag jobbpendlar. Något mer än att jag bara åkt hem och sett henne dödstrött senare på kvällen alltså. I samband med detta var jag med som ledare på ett tvådagars fotbollsläger en gång men jag kände ju att jag var nästan minst "hurtig" bland ledarna och skulle inte göra det på samma sätt igen. Det var helt klart mer en "uppoffring" från min sida vilket jag inte kände att lagledarskapet var på samma sätt. Mat och städning av en hel stuga med småtjejer som inte kunde hjälpa till och jag vet inte allt.

Nu har dottern på grund av allt tränarstrul och folk som slutade faktiskt bytt klubb och vet du vad? Vi föräldrar har fikaförsäljning vid hemmamatcherna i detta lag och det är alls inte många som bakar hemma - de flesta hinner inte utan vi har låga ambitioner och köper "köpebröd". Lägret de åkte på med denna klubb hade redan mat och disk inbakat i sitt paket så det var "bara" hålla reda på att tjejerna gick och lade sig, inte bråkade och sådant som var aktuellt då. En helt annan känsla så där kan jag visst tänka mig att åka med.

När det gäller skolan så har jag varit aktiv i föräldraförening på dagis och anordnat sommarfest och liknande men det krävdes bara att vi träffades någon kväll i månaden och så runt den där festen. Där har jag mer det tänket att man kan inte klaga på att något trevligt aldrig blir gjort om man inte själv är beredd att hjälpa till. Samtidigt har både fotbollen och detta varit en social grej för mig som inte kommer från Skåne och inte känt folk här tidigare. För mig generellt känns det också som att det är betydligt enklare att sitta på möten om en sommarfest samt fylla i lite matchrapporter på en fotbollsmatch än det är att göra en massa praktiskt som att skjutsa fem ungar hit och dit. Jag är en typisk kontorsmänniska så sådant är helt OK.

 

[Lill76]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Jag prioriterar absolut inte bort mig själv, det känns däremot som att jag prioriterar bort mina barn och det är det jag har så enormt dåligt samvete för. Jag och min man har lagt väldigt mycket tid på hästar dom senaste åren och barnen har varit hos farmor & farfar väldigt mycket, men det känns ju inte rätt att ha barn för att lämna bort dom. Jag älskar att hålla på med hästar och inser att jag kommer bli väldigt olycklig utan dom, men barnen måste väl ändå komma i första hand?! Jag får inte ihop vad mitt hjärta och min hjärna säger
Jag minns iofs inte att min mamma lekte med mig speciellt mycket, men mina barn vill leka och säger gärna "-Farmor leker minsann med dockor med oss och det gör aldrig du. Du vill aldrig leka med oss." Och det där gör ont i mitt hjärta, men jag tycker helt enkelt inte om att leka, och så är vi där igen med det dåliga samvetet över vilken dålig mamma jag är!

 

[angelwings]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Men du, det ska du inte ha dåligt samvete för! Barn säger sånt, det gör nog alla barn. Men X mamma leker minsann med honom, du leker ALDRIG med mig osv. Samma på jobbet när föräldrarna kommer och hämtar, vi har sett barnet leka HELA dagen och haft kul men när mamma/pappa kommer så har minsann barnet varit ensamt hela dagen och haft så tråkigt.

Jag får jämt höra av min dotter (8) att jag är världens bästa mamma. Och jag är absolut inte någon bull/lekmamma. Men jag är hennes mamma, och det är jag bäst på. Jag gav upp hästarna när hon var liten, men sen jag tog upp hästeriet igen mår jag mycket bättre och det märker ju hon. Plus att det är ett gemensamt intresse för oss.
Jag är absolut ingen mammatyp egentligen, på det där klassiska mammaviset. Men jag har aldrig haft så mycket kul som jag har med min lilla apunge.

(och jo, hon varvar 'världens bästa mamma' med 'men du gör ALDRIG något med mig mamma. ')
Så, trivs du med att jobba så mycket ska du fortsätta med det. Om du mår bra blir du ju automatiskt en 'bättre' mamma än om du mår uselt och inte trivs.

 

[ako]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Går det inte att på något vis kompromissa så att det finns lite tid till hästeri o sådant som DU gillar för DIN skull o ändå tid till barnen? Kanske EN häst kvar i a f?(själv kan jag ö h t inte tänka mig en hästlös tillvaro - då lär jag bli en tråkig och arg mamma o människa på alla sätt). Kan ni inte göra sånt som både du o barnen gillar tillsammans? Man måste ju inte leka, man kan åka på korta utflykter, titta på saker, läsa böcker, och umgås på massor av sätt.

Tror inte på något sätt du är en sämre mamma än någon annan! Många trivs inte alls med att gå hemma o vara föräldraledig.

Lycka till!

 

[Ramona]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Jag är lite inne på akos linje. Gillar inte barnen hästarna? Varför kan de inte vara med i stallet? Gillar de inte att rida och sköta om hästarna? Stallet kan ju bli där ni gör saker tillsammans som familj.

 

[TinyWiny]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Ok, så du tycker att du är en dålig mamma, slår du dina barn? hånar du dem? skriker du åt dem att försvinna ur din åsyn varje gång du ser dem?
Nä, jag trodde väl det.
Mamma kan man vara på lika många sätt som det finns barn, man behöver inte ens vara likadan mamma till alla sina barn för barn är också olika.

Det är klart att farmor har tid att leka när barnen är där, hon har ju dem inte på heltid?! Hon kanske dessutom tycker att det är jättekul?!

Involvera barnen i vardagen istället, hitta på lekar som gör att vardagen blir roligare.
Mina barn älskade "städ datten" skulle de städa sina rum och till exempel lägga tvätt i tvättkorgen så satt en på toastolen och den andre sprang och hämtade typ tre plagg som skulle tvättas, dattade nästa som fick springa osv. På samma gång hann jag städa toaletten
Den här leken kan varieras i det oändliga beroende på vad som ska göras, det viktiga är att barnen känner att deras insats räknas, att de är med.

Jag har aldrig tyckt om att spela spel men det gör mej inte till en dålig mamma, jag har aldrig tyckt om att leka på golvet men det gör mej inte heller till en dålig mamma.
Det som gör någon till en sämre förälder är de som struntar i sina barn, de som inte bryr sig när barnen gråter, de som inte bryr sig om att lyssna på sina barn.

Kan inte barnen vara med er i stallet? där finns tusen saker en sju och en treåring kan göra, för vem tror ni blir lyckligare av att ni ger upp hästarna?

 

[Lill76]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Jo mina barn älskar hästarna, men det är tyvärr så jäkla trist att min stora dotter är allergisk och kan inte vara i stallet, vilket både hon och vi tycker är väldigt tråkigt. Hon vill ju inget hellre än att gosa med pållarna, men då blir hon sjuk.

 

[mino]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Jag tror att du har för mycket vardag och för lite omväxling med barnen. Jag tycker att du ska testa att åka iväg till nån du gillar med bara ena barnet, åk till nån större stad och shoppa en helg. Ofta när det känns knaggligt med barnen så tror man att lösningen är att man ska umgås mindre med dem men i själva verket behöver man ofta fokusera och umgås mer ordentligt på tu man hand med dem, inte bara hemma där allt bara är en ständig ström av hushållsarbete och annat krävande.

 

[Sjalen]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

Jag minns iofs inte att min mamma lekte med mig speciellt mycket, men mina barn vill leka och säger gärna "-Farmor leker minsann med dockor med oss och det gör aldrig du. Du vill aldrig leka med oss." Och det där gör ont i mitt hjärta, men jag tycker helt enkelt inte om att leka, och så är vi där igen med det dåliga samvetet över vilken dålig mamma jag är!

Fast får du dåligt samvete av det så kommer du få dåligt samvete av precis allt som barnen kommer hem och säger om familj och vänner vare sig det stämmer eller inte.

Mamma jag vill ha ett Nintendo DS för Axel har minsann det men du köper visst aldrig något roligt.

Mamma jag vill gå och lägga mig 23.00 för det får Lisa men jag ska då alltid vara i säng 20.00

Mamma hos Nilla äter de pannkakor varenda torsdag varför gör du aldrig några?

osv. osv.

 

[havreflinga]

Sv: Varför klarar jag inte av att vara mamma?

men jag har ju själv valt att "skaffa" barn och borde rimligtvis vilja göra allt för mina barn.

Vad menar du med allt? Jag vill absolut inte göra allt som olika föräldrar kan tänkas göra tillsammans med sina barn. Jag har några få saker som jag tycker både är roliga och viktiga.

Finns det något du gillar att göra med barnen? Vad i så fall?

Du har varit hemma mycket med barnen under lång tid. Kan inte det vara förklaringen till att du har ledsnat just nu? Om du dessutom har haft dåligt tålamod med barnen den senaste tiden, så har du skuldkänslor som bara gör tråkighetskänslan värre. Har du testat att befria dig från skuldkänslorna och starta om på nytt? Förklara för barnen hur du känner och säg förlåt. Det kan vara väldigt befriande och göra susen för humöret.

Men se upp så du inte säger förlåt för sånt som du egentligen inte vill göra, som t ex leka med dockor. Jag får nästan känslan av att barnen har insett att du lätt för skuldkänslor, och har lärt sig utnyttja det.