Varför hindrade inte golden retrievern knivattacken?

Man ber en bön att det är en hundduktig polispatrull som är först på plats och att hunden slipper bli skjuten...

Det är ett inte lätt att ha en hund som på allvar skulle försvara en.
Jag skulle inte vilja ha en.
Dessutom har jag råkat ut för extremt mycket fler puckon ute när jag hade rottweiler än med en min golvmopp tibbe. rena idiotmagneten.

Tibben har för övrigt mer försvarslust än rottisen. Rottisen såg inte ens någon orsak alls att bli upprörd på korningen.

Tibben blev visserligen förbaskad på spökena på mht och försökte dem på avstånd. han skulle kanske få in något nyp men jag sätter en bra slant på att han sen drar som en avlöning om han får chansen.
 
Det är din tolkning och som jag skrev var du inte där. Har förtydligat i andra inlägg hur jag upplevde situationen.

Jag förstår ärligt inte varför min känsla av situationen skall förminskas så. Jag är trots allt 40 år så en och annan situation har jag upplevt i mina dagar och aldrig upplevt det så obehagligt som jag gjorde då.

Jag uppfattar det nog som att vi ifrågasätter din tolkning av situationen och därmed hur lämpligt din hunds agerande var, inte att vi förminskar dina känslor. Som redan påtalats kan man känna sig hotad utan att egentligen vara det.
 
Det är klart om jag blir nedslagen så är det ju dumt att tänka "Denna gången trodde du inte det var farligt och du hade fel".
Du verkar inte alls förstå poängen. Känna sig hotad vs vara hotad, tro att man ska råka illa ut vs råka illa ut, tro att man ska bli nedslagen vs bli nedslagen. Du sätter likhetstecken mellan din känsla och en faktisk fara. "Jag blev rädd för den killen, alltså var han farlig".
 
Måste säga att jag finner det intressant att det verkar väldigt viktigt för vissa att förklara för mig hur fel jag upplevde situationen. "Nej men lille vän det förstår du väl att det inte var farligt. Nej ingen av oss var där men vi vet minsann att det inte var något farligt".
 
Alltid lika trevligt när någon förminskar ens känslor. Tack så mycket.

Har förtydligat i andra inlägg varför och hur jag upplevde situationen.
När jag går hem från tåget efter festande i Göteborg så passerar jag ett större villa område och ett mindre där jag inte hör hemma, jag hälsar om jag träffar någon, jag beter mig inte normal då jag är full och klockan kan vara när som på natten, om någons jävla hund hade gott till anfall då för att ägaren blir rädd får en polisanmälan.
 
Man ber en bön att det är en hundduktig polispatrull som är först på plats och att hunden slipper bli skjuten...

Det är ett inte lätt att ha en hund som på allvar skulle försvara en.
Jag skulle inte vilja ha en.
Dessutom har jag råkat ut för extremt mycket fler puckon ute när jag hade rottweiler än med en min golvmopp tibbe. rena idiotmagneten.

Tibben har för övrigt mer försvarslust än rottisen. Rottisen såg inte ens någon orsak alls att bli upprörd på korningen.

Tibben blev visserligen förbaskad på spökena på mht och försökte dem på avstånd. han skulle kanske få in något nyp men jag sätter en bra slant på att han sen drar som en avlöning om han får chansen.
 
Du verkar inte alls förstå poängen. Känna sig hotad vs vara hotad, tro att man ska råka illa ut vs råka illa ut, tro att man ska bli nedslagen vs bli nedslagen. Du sätter likhetstecken mellan din känsla och en faktisk fara. "Jag blev rädd för den killen, alltså var han farlig".
Men hur vet du att han inte var farligt?
 
Det är din tolkning och som jag skrev var du inte där. Har förtydligat i andra inlägg hur jag upplevde situationen.
Men jag läser ju precis det du skriver och tolkar inte, jag återupprepade ju i princip bara din beskrivning av händelsen? Eller menar du att det inte var så som du skrev? Jag förstår ärligt talat inte vad det är jag tillskriver situationen eller tolkar när jag till och med citerar dig?

Dessutom skötte han det hela snyggt. Han jagade bort utan att skada och tappade aldrig kontrollen. Och han kom när jag ropade. Nej jag ser verkligen inga problem med det.
Återigen, det är tråkigt att du behövde uppleva en sådan situation men att ha en hund som reagerar på sin ägares rädsla och inte släpper utan svarar upp är inte att sköta situationen snyggt. Du skriver ju själv att han inte släpper i ditt första inlägg?

Och det låter mer som om det var ren tur att han inte skadade någon snarare än skicklighet från hans sida, av det du beskriver, så jag hoppas verkligen att ni inte blir skrämda av någon annan och hunden reagerar igen eftersom det lika gärna kan gå åt skogen.
 
När jag går hem från tåget efter festande i Göteborg så passerar jag ett större villa område och ett mindre där jag inte hör hemma, jag hälsar om jag träffar någon, jag beter mig inte normal då jag är full och klockan kan vara när som på natten, om någons jävla hund hade gott till anfall då för att ägaren blir rädd får en polisanmälan.
Ja och det har du din fulla rätt att göra. Och jag har min fulla rätt att skydda mig i en hotfull situation.
 
Måste säga att jag finner det intressant att det verkar väldigt viktigt för vissa att förklara för mig hur fel jag upplevde situationen. "Nej men lille vän det förstår du väl att det inte var farligt. Nej ingen av oss var där men vi vet minsann att det inte var något farligt".

Eller så tycker vi bara inte att det är något positivt med en hund som självständigt agerar och attackerar folk utan att folket i fråga gjort mer än komma fram och säga hej.

Dina känslor är det väl ingen som ifrågasatt öht.
 
När jag går hem från tåget efter festande i Göteborg så passerar jag ett större villa område och ett mindre där jag inte hör hemma, jag hälsar om jag träffar någon, jag beter mig inte normal då jag är full och klockan kan vara när som på natten, om någons jävla hund hade gott till anfall då för att ägaren blir rädd får en polisanmälan.

Värt att beakta för de som äger dylika hundar är att hunden i fråga kan beläggas med munkorgstvång när de vistas bland folk eller i värsta fall bli avlivade om de utan orsak och därmed oprovocerat attackerat en människa.
 
Men jag läser ju precis det du skriver och tolkar inte, jag återupprepade ju i princip bara din beskrivning av händelsen? Eller menar du att det inte var så som du skrev? Jag förstår ärligt talat inte vad det är jag tillskriver situationen eller tolkar när jag till och med citerar dig?


Återigen, det är tråkigt att du behövde uppleva en sådan situation men att ha en hund som reagerar på sin ägares rädsla och inte släpper utan svarar upp är inte att sköta situationen snyggt. Du skriver ju själv att han inte släpper i ditt första inlägg?

Och det låter mer som om det var ren tur att han inte skadade någon snarare än skicklighet från hans sida, av det du beskriver, så jag hoppas verkligen att ni inte blir skrämda av någon annan och hunden reagerar igen eftersom det lika gärna kan gå åt skogen.
Nej du tolkar det på ditt sätt, dvs du utgår från att min magkänsla var fel att där inte fanns någon fara.

Hade hunden velat skada honom så hade han kunnat göra det. Nu tog han i bara precis så mycket han behövde för att killarna skulle backa.
 
Det är inte ok att hundar beter sig på mörka promenader, inte släpper fram folk till ägaren osv.
Det är inte "duktigt" av hunden.
"Inte släpper fram folk" - visst, det är en nackdel om man ligger där och är skadad, men jag personligen tar den risken och har en hund som gör att jag känner mig trygg i utsatta situationer. Jag är glad över att ha en reserverad ras och ingen folkälskande retriever. Om något skulle hända kan jag i bästa fall hinna kalla på någon som hunden litar på och som kan ta undan hunden.
 
Om det vore en verkligt hotfull situation skulle mina hundar lägga benen på ryggen och springa, tack och lov! Eller kanske på sin höjd tramsa runt i närheten och vara ängsliga - men aldrig någonsin skulle de agera mot förövaren. Och det är jag evigt tacksam för!

Har träffat en ( alltså, bara en) hund som reagerat direkt och mot "förövaren". Han bodde tillsammans med sin husse, och de två kände varandra utan och innan och var bästisar. Jag och mamma hälsade på, jag var väl typ i nedre tonåren kanske, och jag lekte med hunden som var en mycket snäll och trevlig prick.
Lite senare stod vi människor och pratade. Husse berättade att hunden reagerade direkt om någon uppträdde hotfullt, och skulle visa detta. Han tog tag om min handled, varpå hunden direkt flög upp och morrade (hotfullt, inte lekfullt) och reste ragg. Husse släppte mig givetvis direkt, så jag fick aldrig se om hunden verkligen HADE gjort slag i saken om det behövdes - men hussen intygade att hunden vid ett tillfälle hade gjort det när hans dotter var i knipa och det tvivlar jag inte på, efter att ha sett hundens reaktion.

Men alltså, det är EN hund jag ha träffat. De andra är antingen översnälla individer (som mina), skitfega (som de som skäller och gapar men inte vågar gå en meter från matte/husse), osäkra eller något annat. Tror det kräver en väldigt speciell kombination av skärpa, aggressivitet och mod, för att hunden verkligen ska försvara.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bästa ledtillskottet?
  • Intressanta uppfostringsmetoder?
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp