Sv: Varför denna besatthet av pengar?
Rent spontant när det gäller pengar så är det en viktig del i ens liv, det kan man inte sticka under stolen med. Det allra viktigaste är att man har koll själv , sen har faktiskt ingen annan med att göra vad du har för ekonomi!
Jag kan bli smått irriterad när människor jag inte känner speciellt bra bara kommer fram sådär och frågar vad det och det kostar, då anser jag att det är ren nyfikenhet eller "skvallerkärringar". Och i detta läget anser jag att det bästa är att inte säga någonting alls, låt dom undra.
Idag känns det lite som att folk är pengagalna/pengakåta och måste ha det bästa och dyraste annars är det inte bra i deras ögon. Det är nästan så det smittas till viss del.
Kort och gott verkar jag ju ha en vänskapskrets med alla möjliga typer, frågan är väl hur jag är själv? hehe helt dum i huvudet kanske ?
Men mitt störningsmoment är pengar. Så fort man köper något/ska köpa något så har jag vissa i min omgivning som ALLTID ställer frågan - Jaha vad fick du betala för den? Vad kosta den?
Varför är det så viktigt att få veta vad saker o ting kostar?
Som nu- Jag har gått och köpt en häst och min ena vän är helt förstörd verkar det som för att jag inte säger priset! Oavsett om jag försöker förklara att - Vad mina saker/hästar kostar har ju faktiskt ingen annan än jag själv med att göra?
Då börjar som i detta fallet kvinnan att gissa sig till priset. -Jaha kosta den 75.000kr eller är det mer? Är det över 80.000kr?
Varför är det sällan man möter/träffar någon som kan säga - Åh vad kul att du köpt en häst, i stället för - Jaha vad kosta den då?
Blir en häst mer intressant om den kostar en viss summa?
Hur gör ni när någon frågar om vad saker kostar? Är ni öppna med vad allt kostar?
Rent spontant när det gäller pengar så är det en viktig del i ens liv, det kan man inte sticka under stolen med. Det allra viktigaste är att man har koll själv , sen har faktiskt ingen annan med att göra vad du har för ekonomi!
Jag kan bli smått irriterad när människor jag inte känner speciellt bra bara kommer fram sådär och frågar vad det och det kostar, då anser jag att det är ren nyfikenhet eller "skvallerkärringar". Och i detta läget anser jag att det bästa är att inte säga någonting alls, låt dom undra.
Idag känns det lite som att folk är pengagalna/pengakåta och måste ha det bästa och dyraste annars är det inte bra i deras ögon. Det är nästan så det smittas till viss del.