Varför bor du där du bor?

[CillaW]

Sen jag flyttade hemifrån har det oftast varit jobb eller studier som styrt. Mest mellan Stockholm och Skåne.
Västervik -> Skåne -98 handlade om ohållbar jobbsituation efter skilsmässa, flytt till nätverket och ny kärlek.
Höör -> Hässleholm -00 berodde på avstånd till jobb och väldigt otrevliga grannar.
Hästveda -> Finja -14 för att få ett mer lätthanterat boende.
Finja -> Skövde -17 för att jag var väldigt färdig med mitt jobb i Hässleholm, bra jobberbjudande i Skövde och lite pga kärlek.

Mitt nuvarande hus var ett av 4-5 som jag tittade på i det begränsade utbud som fanns i november 2016. Kände direkt när jag kom in att det var "hemma".

 

[Stefffie]

Jag ville kombinera mer äventyr (= flytta till ett nytt land) med att göra något vettigt med mitt liv (= plugga på universitetet) efter att ha varit ute och rest i ett år. Var inte ett dugg övertygad om att det här var rätt ställe för mig efter första året, men under år två upptäckte jag plötsligt att staden nästlat sig in i mitt hjärta och att jag inte riktigt kunde med att flytta härifrån. Det brukar tydligen vara så för folk som kommer hit; det tar ett tag innan man till fullo inser och uppskattar stadens charm och potential, men när man väl gjort det är man förlorad. Och här sitter jag nu, 7 år senare.

Eftersom jag också råkade hitta en sambo här, som kommer härifrån och har mycket av sin släkt och vänner här, känns det inte aktuellt att flytta. Jag vill inte bo någon annanstans inom Skottland, men skulle vi flytta inom Storbritannien finns det gullig by i nordöstra England som jag skulle vilja bo i. Närhet till släkt, vänner och flygplatser (vilket alltså innebär att även jag är nära släkt och vänner, det tar totalt ca 6 h från min dörr till mina föräldrars) är dock för viktigt i nuläget för att det ska bli aktuellt.

En flytt till Sverige är inte heller aktuellt. Ett tag var jag väldigt inne på det, men jag har insett att jag förmodligen skulle ha svårt att leva med de höga kostnaderna, och framförallt skulle jag sakna den skotska kulturen och livsstilen jag har här. Den skulle jag aldrig ha i Sverige, av flera anledningar. Jag har heller aldrig bott i Sverige som vuxen utan gav mig ut i världen direkt efter studenten, så jag har lite svårt att förhålla mig till det och har en känsla av att det skulle bli en hel del frustrerande upptäckter och kulturkrockar. Men skulle jag bo i Sverige så skulle jag i alla fall vilja bo i Helsingborg, utan tvekan.

Det jag älskar med min stad är framförallt människorna, den härliga, glada, öppna kulturen, det enorma utbudet av riktigt bra restauranger, det rika kulturlivet, närheten till naturen och faktiskt det "fula ankungen"-rykte som förföljer den och har förföljt den i många år. Det gör att allt känns väldigt ärligt och genuint, till skillnad från huvudstaden 45 minuter bort där jag upplever att allt är mycket mer konstlat och tillknäppt.

Lite OT;
Men forutom att jag hamnade i soder sa verkar vi haft valdigt lika erfarenheter!
Gallande atervandande till Sverige sa kanns det mest aktuellt gallande barn - Sverige kanns som ett mycket lattare land att ha familj i, fran foraldraledigt till dagis och arbetsmarknadslagar.

 

[Mineur]

Lite OT;
Men forutom att jag hamnade i soder sa verkar vi haft valdigt lika erfarenheter!
Gallande atervandande till Sverige sa kanns det mest aktuellt gallande barn - Sverige kanns som ett mycket lattare land att ha familj i, fran foraldraledigt till dagis och arbetsmarknadslagar.

Jag tänker exakt likadant - återvänder jag någon gång till Sverige så är det p.g.a de fantastiska förutsättningar man har som förälder och anställd. Sverige är verkligen helt otroligt på det sättet (och många andra sätt också, förstås)! Drömscenariot vore om jag kunde få jobba på distans för en svensk arbetsgivare, men den möjligheten får jag nog se mig i stjärnorna efter

 

[Raderad medlem 94602]

Kärleken styrde mig hit. Han hade hus, ett bra jobb samt sin kennel här. Jag var arbetslös och satt i en hyreslägenhet i en ort jag vantrivdes i.
Sonen skulle i samma veva byta skola ändå så att flytta ihop här kändes självklart.

Hade vi "börjat om" så hade vi dock valt ett hus med lite mer mark och lite längre till grannar. Men för vår logistiks skull med jobb och skola bor vi jättebra.

 

[Niyama]

Jag bor 170 m från mitt föräldrahem. Det räcker så va? /vägrar ens flytta till andra sidan ån i stan

Haha, den där ån och bestämdheten över vilken sida man ska bo på. Jag sa att så länge jag bor i den stan ska jag bo på rätt sida om ån, allt annat är otänkbart. Tror dock min sida inte är samma som din .

 

[Ninnurur]

Haha, den där ån och bestämdheten över vilken sida man ska bo på. Jag sa att så länge jag bor i den stan ska jag bo på rätt sida om ån, allt annat är otänkbart. Tror dock min sida inte är samma som din .

Nope, du bodde på fel sida

 

[mooi]

”Uppfödd” på landet utanför litet samhälle. Bott i storstad en period och bor nu i mellanstor stad. Där jag bor nu bor jag enbart pga studerade här och hade tänkt flytta direkt efter studier, men när jag var klar med mina studier började sambon studera här så vi blev kvar. Ingen av oss har någon koppling till orten, vi jobbar inte ens här någon av oss (vi ”bor” bara). Nu väntar vi på att vårt nya boende ska byggas klart och nästa sommar flyttar vi till mindre ort strax utanför Göteborg, vårt boendeområde ligger på landet men från samhället går tåg in till Göteborg på en kvart och vi har 10 min till mindre stad som expanderar mycket nu.

Jag bor gärna lantligt men nära stad. Hade jag haft ”ett annat” liv så hade jag även kunnat tänka mig att bo i stan, det är bekvämt och enkelt -tills man måste förflytta sig utanför stan

 

[Kilauea]

Bor där vi bor då det var bra pris, bra läge och pendelavstånd till dåvarande jobbet.
Ett renoveringsobjekt med helt igenvuxen trädgård och där vi nu, 7 år senare, inte är helt klara men fortfarande överraskas av vad trädgården har att ge.

 

[Anna]

Jag är född och uppvuxen på Hisingen i Göteborg, flyttade till London när jag var 19 och när det sedan, knappt tio år senare, blev dags att flytta tillbaks till Sverige var det inget snack om vart jag skulle styra kosan - dels för att det var här jag fick en lägenhet, men även för att det är här familjen finns och det är här jag har mitt sammanhang, och att det är min favoritstad alla kategorier. Jag skulle inte vilja bo i en mindre stad men inte en större heller. Bor dock inte längre på Hisingen utan en bit sydväst om centrum, kan man väl säga. Har ypperliga kommunikationer ett par minuter från dörren, kan ta mig "överallt" kollektivt på max tjugo minuter, har nära till det jag behöver (schysst mataffär, ett par matställen, bibliotek, paketutlämning osv.), direktbussar till jobbet, nära till havet och fem minuter till Slottsskogen. Jag stortrivs!

(Det gör ju ingenting att nya kärleken bara bor ett par kilometer bort heller )

 

[Miao]

Jag har bott i eller runt samma medelstora småstad (runt 40.000 invånare) hela livet (är 35 i år).

Bodde hos föräldrarna tills jag var 22 (inofficiellt hade jag bott ihop med min kille i hans lägenhet mellan men när han dog 2003 flyttade jag hem igen). Flyttade 2005 till en lägenhet i en annan del av staden.

2010 blev jag och min man tillsammans och han flyttade in till mig 2 månader efter att vi blev ihop. 3 månader efter vi flyttat ihop köpte vi ett hus ca 2 mil utanför stan (fast däremellan hade vi hunnit få en ny lgh så det blev en onödig flytt till en annan stadsdel i 6 månader innan vi fick tillgång till huset ). I det huset bodde vi i 3 år, sen sålde vi det och flyttade ca 4-5 mil åt andra hållet, så vi bor fortfarande ca 2 mil från stan fast på andra sidan .

Anledningen till att vi flyttade från vårt första hus (som var ett riktigt drömhus, en supergullig ombyggd sommarstuga med öppen spis och som låg 75 m från sjön ) var att vårt nuvarande hus har mycket bättre möjligheter att ha hundar på det sätt vi vill. Huset ligger sist på en grusväg med bara 4 andra hus, och sen kan vi gå direkt ut från tomten ut i naturen, vi har 4500 m2 inhägnad tomt och ett 60+ m2 hundhus + hundgårdar.

Min man har flyttat lite längre än mig, han är ursprungligen från Dalsland och har även bott lite runt om i Sverige för plugg och jobb. Jag är mer.... hemmatrogen !

 

[Luff]

Födsel och ohejdad vana brukar jag säga. Huset spelade mig ingen roll egentligen men skogen runt är den där jag trivs och känner mig hemma. Sen att jag bor i en ok kommun med nära till allt gör ju att det är ett toppenläge. Sen vi byggde glasverandan har jag dock sagt att nu flyttar jag jäklar inte.

 

[Semlan]

Född i min lilla älskade byhåla av ohejdad vana, ville se hur världen såg ut utanför 50-skyltarna så jag provade Uppsala nästan ett decennium (älskade staden) men fick akut hemlängtan och packade helt sonika in häst och gungstol, vinkade av dåvarande sambo och for hem.
Nu har jag bott här ganska länge, hittade min lilla skärva av paradiset och lever ett liv jag aldrig kunnat drömma om med hus, barn och (cheesy men sant) mitt livs kärlek. Är fortfarande förvånad att livet blev så bra, så bra för lilla mig.

 

[marsve]

Jag ville bo i eget hus (efter alla år i lägenhet med bl a hälgångare ovanpå) och hittade ett överkomligt just här - och dessutom ett hus som jag absolut älskar! En bra känsla helt enkelt... Perfekt hus, perfekt avstånd till allting, perfekt trädgård - kunde inte varit bättre!

 

[Calmiche]

Jag har alltid tänkt att staden(Sundsvall) är lagomt stor och bra avstånd till allt men det var inte förrän jag läste en sommarkurs jag föll för den. Hade bara vart i centrum någon enstaka gång men när jag promenerade från hotellet till universitetet en tidig morgon fick jag en sån otrolig känsla av "hemma" att jag sen inte kunde släppa det och så fort jag kom in på min utbildning flyttade jag. Det enda jag ångrar är att jag inte flyttade tidigare, den lilla mini-staden jag växte upp i har jag numera förstått att jag egentligen aldrig trivdes riktigt i även om jag hade det bra.

Sundsvall är lagomt stort, bra kommunikationer, gott om alla möjliga aktiviteter, affärer, restauranger och dessutom en oslagbar kombination av friluftsområden och stadsmiljö Jag bor lite utanför vid mysiga promenadvägar men tar mig ändå in till centrum på 10 min. Närheten till en travbana är inte helt fel heller! Sen är det ju sveriges vackraste stad dessutom, det stämmer verkligen Det tar inte allt för lång tid att fara till släkten heller, runt 1,5 - 2 h, men jag slipper ha dem allt för nära

 

[crazyrabbitlady]

Född och uppvuxen utanför Göteborg. Flyttade runt en del när jag började jobba på riktigt. Jag har inte en optimal arbetsmarknad så jag flyttade dit jag fick jobb. Jag hade helt enkelt möjlighet att få bättre och roligare jobb om jag flyttade. Eller jobb överhuvudtaget snarare. Det blev ett par år i Stockholm, sen Linköping och nu Norrköping (fast jag jobbar fortfarande i Linköping). Norrköping av lite olika anledningar, en av de stora är att jag lite så där odefinierat varför trivs bättre här än i Linköping.

Nu flyttar jag snart hem till Göteborg igen och tack vare att jag stått i kö på boplats sen innan jag flyttade från Göteborg kunde jag hitta en trevlig lägenhet i ett trevligt område. Det ska bli jättekul att komma hem igen, jag har fortfarande majoriteten av mina vänner i Göteborg, stora delar av min familj finns där med. Jag åker som det är nu ner lite för ofta för att det ska vara hållbart i längden. Sen älskar jag stan, mer nu när jag är medveten om hur det är att bo på andra ställen.

 

[Sofie_B]

Efter att i två veckor ha befunnit mig i diverse små städer är min stora fråga: varför bor ni där ni bor?
Är det födsel och ohejdad vana? Ett mål i livet? För att det är så vackert? Blev det bara så?

Jobbet tog mig hit (Norrtälje) och pendlade då från Stockholm. Blev sedan singel, bosatte mig i Vallentuna på en kompis gård. Inte långt därefter dök drömmannen upp på Tinder och fick mig att även bosätta mig i Norrtälje.

 

[Parat]

Jag är född och uppvuxen i Örnsköldsvik men hamnade i Norrköping på något lustigt vis. Har egentligen alltid tänkt att jag skulle bo kvar norrut, men så blev jag erbjuden ett jobb här och dessutom hade många av mina kompisar från när jag pluggade också börjat jobba här, så det var inte så mycket att fundera på. Däremot var tanken alltid att kanske bo här 1-2 år och sen flytta tillbaka hem igen, men som det ser ut så kommer det inte bli av Bytte tjänst efter några månader så stormtrivs med nya jobbet och träffade en kille för några månader sen! Som tur är har jag börjat gilla staden i sig väldigt mycket också, jag trivdes inte jättebra till en början.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag bor i Sthlm innerstad. Uppskattar närheten till allt, har krogar och nöjesliv runt hörnet, alla kommunikationer, shopping och nu efter att jag har flyttat lite på mig så har jag också fritt läge med utsikt över vatten (vilket jag älskar med Stockholm, allt vatten!).
Ibland kan jag längta till stillheten och lugnet, är uppväxt på landet. Här är det ett ständigt liv utanför fönstret, sirener, bilar, tåg, båtar som tuffar förbi och folk på väg hem från krogen efter festkvällar. Men samtidigt älskar jag stadens liv och ljud. Jag älskar att ha nära till allt, kunna hänga med vänner spontant på kvarterskrogar, aldrig behöva pendla långa sträckor. Jag kan promenera nästan överallt om jag vill.
Eftersom jag gillar att resa uppskattar jag också att jag enkelt kan ta mig till flygplatsen och sticka iväg vart jag vill utan att krångla med lång transfer osv. Blir jag trött på staden åker jag till mamma som bor på landet på "vischan" och vilar upp mig ett par dagar. Även om det är fantastiskt där, en riktig idyll så brukar jag börja längta hem efter några dagar, ett bevis på att jag troligen bosatt mig på rätt ställe

 

[Jozze]

Under uppväxten söder om söder i Sthlm sa jag alltid att jag skulle flytta ut på landet. Ett tag var det Jämtland och sedan Dalarna, eftersom jag hade en relation till de platserna. I gymnasieåldern träffade jag nuvarande sambon som bodde på sörmländska landsbygden och efter 13 års distansförhållande flyttade jag slutligen till hans gård strax innan vårt första barn skulle komma. Jag har inga superstarka känslor för gården, även om jag trivs bra, och för huset har jag inte särskilt starka känslor alls. Men stället har definitivt potential!

Tidigare har jag bott i Eskilstuna, som jag knappt hann lära känna pga att jag jobbpendlade till Sthlm, och i Ultuna utanför Uppsala, där jag trivdes bra. Jag tror att jag kan trivas på många ställen och i många olika boenden.

 

[Tarnin]

Född och uppvuxen i Helsingborg, jag flyttade runt lite överallt i olika stadsdelar, (flyttade hemifrån när jag var 14 bodde med syster) innan jag blev ihop med mitt x.
Vi flyttade till hans föräldrahem på landet. Jag flyttade till Laholm när jag lämnade honom pga skolorna och jobb. Längtar tillbaka till Helsingborg men kan inte för jobbet. Dottern vill att jag flyttar till Halmstad.
Kallar mitt nuvarande för håla ibland pga begränsat utbud.