varför blev det den rasen?

[Lordofthestrings]

Ville först ha en hund till aktivt sällskap och tittade på lapsk vallhund och norsk buhund bland annat. Men med åren ökade intresset för hundsport och då ville jag ha en mer passande ras till bruks. Tittade först på korthårig collie men hade svårt att hitta en kombination jag verkligen gillade och var osäker på om en kortis skulle kännas "tillräcklig". Schäfer låg mig varm om hjärtat men sambon kände att de är för stora och pipiga. I slutändan var jag mest intresserad av terv eller groen, var intresserad av brukslinjer främst men samtidigt lite orolig att det istället skulle bli för mycket hund. Sambon ville ha kelpie eller kortis. Pratade med uppfödare av alla tre raser och plötsligt dök en tervhane upp, showlinjer men jag gillade flera hundar i släkten. Det är jag som tränar hunden så jag har mer bestämmanderätt Han är strax över året nu och det är först nu vi verkligen har börjat klicka. Han har definitivt inte varit för lite hund Det kommer bli fler belgare! Skulle jag vilja ha en något mindre krävande hund står korthårig collie högst upp på listan. Kelpiesnacket från sambon har också börjat lite smått här igen efter att ha träffat några trevliga.

 

[Sofie.S]

Har två Broholmers.
Är uppvuxen men små skällande och långhåriga hundar - aldrig mer kände jag. Jag sökte en ras som var godmodig, familjär, strävhårig och som inte skällde i ”onödan”. Jag landade i att många av de större raserna har en sån mentalitet jag eftersökte. Jag fann Broholmern när jag satt och letade raser men min sambo tyckte att det var en alldeles för stor hund. Vi köpte en annan ras. Men under sju år fortsatte jag att drömma om en broholmer.

Plötsligt fanns ett stort reportage i Hundsport sju år senare och jag sa till min sambo - ”en sån ska jag ha”. Det blev ett köp och jag har inte ångrat mig en sekund. Det är min hjärteras

 

[Fetaost]

Hade innan haft blandraser av mestadels brukshundar och hundar som fällde enormt.
Var trött på sjuka hundar som inte omfattades av sina försäkringar (mina blandraser blev otroligt dyra) Var less på att vada i hundhår. Och jag ville ha nått mindre krävande. Önskade en allert liten allroundhund av frisk ras för lättare träning som enkelt kunde hänga med på allt. Ville att den skulle kännas robust och helst inte fälla.

Det blev en Dvärgschnauzer och valet plev perfekt. Hade träffat på rasen genom vänner genom åren och anade att det kunde vara rätt ras för oss. Jag gick i ca 4 år och grubblade på olika raser innan jag tillslut bestämde mig.

 

[WildWilma]

Är uppväxt med Groenendael men ville när vi letade ras ha en mindre hund än så samt mindre päls och gärna lite mer förig. Vi kollade på DSG men kom fram till att det nog inte riktigt var vad vi hade tänkt oss. Vi "snubblade" över ett par Australian kelpies och kollande upp den rasen mer. Hade från början inte tänkt så mycket termer av träning och tävling men det ändrades snabbt när vi väntade på för första kelpievalp. Hundträning blev snabbt ett stort intresse men vår första kelpie ville inte träna så mycket som jag ville så efter bara 2,5 år flyttade nästa kelpie in. Nu är vi inne på nummer 2 och 3. Alla tre har varit väldigt olika men haft de mest grundläggande egenskaperna med förighet och samarbetsvilja. Även om jag gillar rasen massor och är aktiv i rasklubben så kan de vara så att det någon gång blir en annan ras som jag inte hittar en kombination som jag tror passar för det jag vill ha hunden till. Eller om jag inte kommer kunna aktivera hunden så mycket som en kelpie behöver.

 

[zarmino]

Hur valde ni ras/blandras? Var det en slump att det blev den rasen det blev eller hade ni tänkt er den rasen under lång tid? Var det på grund av ett intresse för en särskild hundsport eller särskilt arbete?

Jag hade många ganska olika raser som jag var intresserad av innan jag köpte min hund. Länge skulle jag ha en svensk lapphund och under en lång period var jag inne på kooiker. Det slutade med en sheltie. Intresselistan med hundraser för nästa hund är mycket kortare.

Sheltie, norsk buhund , isländsk fårhund, japansk spets, papillon. Norsk buhund är den ras jag är mest sugen på .

Jag är uppvuxen med massa olika raser, och blandraser då vi tog emot en del omplaceringar och jourhundar, men mest större hundar. Jag har alltid drömt om en skotsk terrier, eller en fransk bulldog, men min första hund blev en dvärgpinscher. Min syster skaffade en dvärgpinscher valp, och sedan en omplacering som inte funkade med valpen som nu blivit unghund. Jag bodde hos syster när jag var hemma på sommarlov från högskolan, och omplacering en adopterade mig, så fick följa med tillbaka till skolan på hösten. Han var en 2-årig dvärgpinscher med stora problem med hundmöten och väldigt osäker med barn och män. Vi kämpade på i tre år, det blev bättre med hundmöten men aldrig bra, och han krävde mer än vad jag var villig att ge. Tyvärr blev han sjuk, så fick till slut ta bort honom. Efter det konstaterade jag att aldrig mer en dvärgpinscher.
Efter några år blev jag sugen på hund igen, och hittade en fransk bulldog som skulle omplaceras billigt. Åkte och tittade och blev såklart kär, så efter att ha funderat ett dygn så åkte jag och hämtade honom, och han var fantastisk! Uppväxt med en boxer, så i riktigt bra form, med god allmänlydnad, vilket gjorde att livet med honom blev riktigt enkelt och bara roligt! Dock hade han allergi, så det var rätt mkt fix med vaccinspruta och bad och tassfix, men älskade verkligen den lilla hunden. Tyvärr hade jag svårt att hitta en fungerande vardag då han blev sämre i sin ensamhetsträning och jag inte lyckades hitta någon dagmatte efter två år tillsammans, så han bor idag med min mamma istället, och har det jättebra. Vill gärna ha fralla igen, men det är alldeles för svårt att hitta en bra uppfödare för mig som inte är insatt, så har lagt de planerna på hyllan.
När jag blir pensionär ska jag ha en affenpinscher, de har allt jag vill ha i en hund!

 

[FengurLaugar]

Maken skulle absolut ha en Hovawart. Hade jag ensam valt ras hade det inte blivit det. Men jag ångrar henne absolut inte så det var ett bra val

Nästa hund blir strävhårig tax. Jag älskar taxar och vi vill ha en rådjurshund, så det känns som ett bra val.

 

[Milosari]

Jag har 2 st Kelpies. Har haft Schäferblandis och Labbe tidigare. Tävlade lydnad med båda, labben i elitklass men tja det var ju hellre än bra. Ville ha en kvickare hund i mindre storlek som har kapacitet för de högsta klasserna men som fortfarande är en trevlig hund till vardags.

Livet förändrades mitt i karriären så att säga för jag fick barn och hundarna pensionerade tidigare än förväntat. Jag har också fått ett jobb som jag har möjlighet att göra lite karriär inom så någon ny kelpie blir det inte inom den närmsta framtiden. Men jag tycker att de är väldigt ideala hundar som passar mig och min personlighet väl.

 

[Petronilla]

Uppväxt med en allergisk syrra så jag fick nöja mig med att promenera andras hundar.
I mitten av 90 talet ramlade en 4 årig groendaaletik in i mitt liv. Älskade lilla vännen hon fick ett bra liv men fick ta bort henne 2000 då hon plötsligt bet en person.

Sen blev det barn och en av dom är pälsdjursallergiker så jag trodde att det aldrig mer skulle bli hund.

Men en dag säger mannen att du. Det allergiska barnet verkar tåla chefens dvärgschnauzer. Ska vi låna hem den en helg och testa och jag blev nästan gråtfärdig.
Vi provade och det funkade och jag började läsa på mycket om rasen.
Men då ville inte den allergiska pojken ha just den rasen....
Han ville testa pommeranian istället och jag försökte få kontakt med fyra olika uppfödare men ingen lycka. Så jag gav upp drömmarna.
Tills en dag några månader sedan som han kom och sa nu kan jag tänka mig en dvärgschnauzer.
Jag tänkte att det kommer väl vara lika svårt att få kontakt men skickade iväg ett mess på tisdagen. På lördagen hämtade vi hem en 4 månaders mysig tik

Jag försökte verkligen att låta barnen bonda med hunden men dom vill bara gosa. Så det är jag som promenerar, matar och tränar och jag njuter varenda sekund
Jag tror att dvärgschnauzer är den ultimata lägenhets hunden. Lugn inne och full fart ute men gillar inte regn och slask då nöjer hon sig med kortisar och hjärngympa inne.

 

[Ajda]

Ville ha en okomplicerad första hund. Ingen liten hund och inte heller en hund med stora risker för köns aggresivitet eller för krävande pälsvård.

Vi köpte en golden.

Nästa hund: Jakthund. Får hem en kleiner münsterländer i sommar.

 

[Åsa A]

Jag har två beauceroner och en whippet.

Jag började mitt hundliv när jag blev sambo med en kille som hade schäfer, jag fick ta över hans hane som hade dåligt med motor och han köpte en annan. Sen när vi hade separerat tog jag en rottistik som omplacering, därefter blev det ytterligare en schäfer (när den första hade gått bort).

I början av 90-talet presenterade tidningen Brukshunden en ny ras, som var på väg att godkännas i Sverige - beauceron. När jag läste om rasen så bestämde jag mig nästan direkt; en sån skulle jag ha någon gång. Sen följde jag rasen, främst genom att hålla koll på Hundsport special där MH och röntgen presenterades (så mycket lättare det är nu när sånt finns på nätet!) och 2001, när rottistiken blev omplacerad (eftersom hon trivdes mycket bättre hos min kompis än hos mig...) och jag hade beslutat att det inte skulle bli fler schäfrar för jag hade haft sån otur med sjuka sådana, så hittade jag en annons om en drygt 8 månader gammal beauceronhane som var kvar hos uppfödaren. Tog kontakt och åkte och tittade och föll hals över huvud för fina Kenzo. Han blev vår första beauceron och bättre introduktion till rasen kunde vi nog inte fått. Sen har det bara rullat på och nu just nu har vi alltså två stycken (8 år och 14 år) med en 3:e på gång i höst.

Whippet - där har både min man och jag varit intresserade av rasen ganska länge, min man kände en trevlig sådan när han växte upp, jag har mest sett dem på avstånd men har alltid varit förtjust i vinthundarnas utseende, så nu tog vi chansen och är väldigt nöjda med Dunit, han är en jättetrevlig liten hund. Okomplicerad på de flesta sätt, förutom att han just nu inte gillar att vara ensam och inte heller riktigt gillar att åka bil, i övrigt är han otroligt lättsam, glad och positiv mot både människor och hundar, morgontrött (vilket min man verkligen älskar), mycket mer träningsvillig än jag hade trott. Vi har redan sagt att det kommer att bli fler whippet i huset, men det får kanske vänta lite nu med tanke på att vi förhoppningsvis får hem en beauceronvalp i höst.

 

[Bapelsin]

Jag har en staffordshire bullterrier. Jag tycker inte om hundar, men mitt ex hade två staffar som var så jäkla roliga. Kände ett stort behov av att ha en egen liten pansargris och så fick det bli. Världens roligaste gladskit

 

[Dentaku]

Först av allt vill jag säga att den här tråden är superkul, för den får mig att inse att jag faktiskt minns vissa av de hundar som nämns. Jag har hängt här så länge att jag kommer ihåg @Red_Chili 's första hund(salukitanten!) och blandrasen och labben @Milosari hade.

***

Vad gällde mitt rasval, korthårig collie, ville jag ha en hund att träna med men som inte var alltför för krävande, inte för liten och inte för stor, inte långhårig och inte släthårig... Helt enkelt en ras som var lagom i de flesta avseenden.
Jag har velat ha hund ända sedan jag var barn men min dåvarande partner var inte alls tänd på idén, så jag bedrev en massiv övertalningskampanj mot honom. Samtidigt sållade jag ut en handfull raser som jag trodde kunde passa, varav korthårig collie var en. Innan han äntligen gick med på hundköp kollade jag upp dessa raser närmare, pratade med uppfödare osv och vi tittade faktiskt på en kortis som skulle omplaceras, men mitt ex hade inte veknat än så det blev inget. Det var dock en väldigt mysig hund som gjorde bra reklam för rasen samtidigt som några andra raser blev lite mindre intressanta efter att jag kollat upp dem mer noggrant.

Det som fällde det slutgiltiga avgörandet för korthårig collie var att det är en bruksras där mentalbeskrivning är ett krav för avel. Efter att ha träffat uppfödare av andra raser som beskrev hur fantastiska hundarna är mentalt och hur oerhört bra de skulle gå på tävling om deras ägare bara hade det intresset så var det uppfriskande att det faktiskt gick att kolla upp oberoende utlåtande om föräldrarna till den valp jag skulle köpa. Sedan har jag förstås lärt mig mer och mer om mentalbeskrivningar och andra utvärderingar under åren som gått, men det är en annan historia.

Så det blev alltså korthårig collie och nu har jag min andra och tredje hemma. Jag har aldrig ångrat mitt val av ras och om inget radikalt förändras kommer även nästa hund att bli en kortis.

 

[nightcrawler]

Hade först tax, sen blev det pappis och sen när jag blev vuxen och bestämde själv så blev det en schäfer/vit herde. Min hjärtehund ❤ Första egna. Gjorde väl alla nybörjarfel man kan göra, men jag ångrar henne inte. Hade henne i 14 år. Mamma skaffade en pudel samtidigt som jag hade den stora. Han bestämde sig för att det var jag som ägaren. Inte morsan.
Nästa gång blir en Västgötaspets. Egentligen vill jag ha en ny "Plyma" men det får bli ett senare projekt. Och det blir inte blandras.

 

[Otherside]

Jag ville ha en Schäfer men tvekade pga problemen rasen dras med. Så åkte jag på hundutställning för ett jobb, och på områdets ena hörn fanns en grupp med hundar jag aldrig sett förut. Ganska stora, såg sunda och glada ut, verkade trivas i sina kroppar... Jag gick fram och frågade försiktigt vilken ras detta var? Bussarong! blev svaret. Jag åkte hem och letade men inte fasen hittade jag nån Bussarong... Jag tog fram Hundsports rasspecial och DÄR: BEAUCERON!! Jag läste på om rasen och den var perfekt!! Den vintern hade jag min egen valp och det var det bästa val jag någonsin gjort. Fina, fina, älskade R

 

[_Zacke_]

Är uppvuxen med engelsk cockerspaniel så när jag flyttade hemifrån köpte jag en egen för att jag visste att det var en ras jag trivdes med och för att "det alltid varit så". Det blev dock jobbigare med pälsen när jag helt plötsligt skulle börja sköta det själv och inte mamma gjorde det längre jag älskar min cockerpojke men pågrund av pälsen så kommer jag byta ras när vi ska skaffa valp om några år. Eftersom vi jagar en hel del och vill ha en hund med lite mera ben så lutar det åt en kleine munsterländer.
Jag har även en liten blandras på 10år som jag köpte enbart för att hon var söt hon är eng.cocker/tibetansk spaniel. Himla mysig liten hund men noll intresse av träning

 

[Voeux]

Jag var 16 och ville ha en liten hund korthårig hund men tyckte att chihuahua var fula Min kompis Jack Russel var hemskt odräglig så en sådan ville jag inte heller ha. Så jag gjorde research och fastnade för dvärgpinscherns utseende, sedan drömde jag om en sådan egentligen på svaga grunder men jag hade fått en dille. Men att köpa egen hund var långt bort, och jag fick chansen att vara hundvakt till en röd hane ett sommarlov på gymnasiet. Sedan rullade det på, helger och semestrar. Lilla O, jag blev hemskt kär i honom. Med tiden började jag tycka att ingen annan hundras mätte sig. Pinnar må vara sjukt jobbiga på tusen olika sätt men jag kan heller inte komma på någon annan ras som är lika rolig. När jag var 25 hade jag äntligen möjlighet och jag köpte Bruce. Jag har inte haft en tråkig dag med honom i 7,5 år nu. Han ger mig gråa hår men han får mig att skratta flera gånger om dagen.

 

[Milosari]

Först av allt vill jag säga att den här tråden är superkul, för den får mig att inse att jag faktiskt minns vissa av de hundar som nämns. Jag har hängt här så länge att jag kommer ihåg @Red_Chili 's första hund(salukitanten!) och blandrasen och labben @Milosari hade.

***

Vad gällde mitt rasval, korthårig collie, ville jag ha en hund att träna med men som inte var alltför för krävande, inte för liten och inte för stor, inte långhårig och inte släthårig... Helt enkelt en ras som var lagom i de flesta avseenden.
Jag har velat ha hund ända sedan jag var barn men min dåvarande partner var inte alls tänd på idén, så jag bedrev en massiv övertalningskampanj mot honom. Samtidigt sållade jag ut en handfull raser som jag trodde kunde passa, varav korthårig collie var en. Innan han äntligen gick med på hundköp kollade jag upp dessa raser närmare, pratade med uppfödare osv och vi tittade faktiskt på en kortis som skulle omplaceras, men mitt ex hade inte veknat än så det blev inget. Det var dock en väldigt mysig hund som gjorde bra reklam för rasen samtidigt som några andra raser blev lite mindre intressanta efter att jag kollat upp dem mer noggrant.

Det som fällde det slutgiltiga avgörandet för korthårig collie var att det är en bruksras där mentalbeskrivning är ett krav för avel. Efter att ha träffat uppfödare av andra raser som beskrev hur fantastiska hundarna är mentalt och hur oerhört bra de skulle gå på tävling om deras ägare bara hade det intresset så var det uppfriskande att det faktiskt gick att kolla upp oberoende utlåtande om föräldrarna till den valp jag skulle köpa. Sedan har jag förstås lärt mig mer och mer om mentalbeskrivningar och andra utvärderingar under åren som gått, men det är en annan historia.

Så det blev alltså korthårig collie och nu har jag min andra och tredje hemma. Jag har aldrig ångrat mitt val av ras och om inget radikalt förändras kommer även nästa hund att bli en kortis.

Ja tänk, nu är nästa generation hundar också gamla. Blandisen var född - 96 och Labben -00! Var det Rover din första hette?

 

[Dentaku]

Ja tänk, nu är nästa generation hundar också gamla. Blandisen var född - 96 och Labben -00! Var det Rover din första hette?

Ja, det stämmer!
Tiden går så vansinnigt fort. Min hund nr 2, Bentley, kom vid en lämplig tidpunkt. Rover var drygt medelålders och jag vill inte att han skulle hinna bli särskilt många år äldre och riskera att börja bli så gammal att han tyckte en valp var jobbigt. Om mindre än en månad fyller Bentley 9 år...

Det är tur att vi bukefalister aldrig åldras en dag, vi blir bara klokare.

 

[YorkWann]

Har haft tre Irländska settrar, provade det mesta med en av dem (han fick helt enkelt vara med på allt, och ville jobba med mig), så fastande jag för apportering med honom så nästa fick bli labbe Nu har vi tvåomplaceringstikar här, för sambon blev kär i den hunden vi INTE skulle ha när vi skulle åka och tittapå dem, så båda följde med hem, vilket vi inte ångrat alls!

Hade en Australisk terrier med tillsammans med settern, för jag ville ha en mindre sällskapshund med, som inte krävde så mycket jobb, valde egentligen inte rasen mer än att jag gillade just den individen starkt! Dock slutade min far lämna tillbaka henne när de var hundvakter , så hon blev hans

 

[attheedge]

Uppväxt med BC och jakthundar; spetsar, stövare och någon blandras. När jag skaffade min första egna hund blev valet en flat, vi körde mycket jaktapportering till en början men ramlade sedan in på brukshundklubben med lydnad och bruks. Efter ett par år av funderande av brukshund så tog jag över en malletik och det var precis vad jag ville ha!

Med sambo kom gråhundarna in i livet, sen skaffade vi gemensamt kleiner münsterländer och wachtel. Gråhundarna till älgjakt, de har en lagom storlek och oftast ett lagom jaktsätt

Vi saknade en hund att släppa när gråhundarna dragit iväg och skaffade först en KLM som omplacerades då hon inte trivdes i flock och sedan en wachtel. Sedan kunde jag inte låta en KLM hane på dryga året bli avlivad, utan jag åkte och hämtade honom och idag är det en duglig jakthund. Så ja, alla jakthundarna fyller sin funktion!

Men en malle blir det förhoppningsvis igen också! Saknar den typen av hundträning.