Sv: Varför blandras?
Klart att de senare kullarna var om inte annat så medvetet "borttittande". Men då de tidigare valparna hade funkat bra överlag så var det väl så det fick bli. Och där tjänades det inga pengar på dessa vad jag kan räkna ut, där var nån vaccination mm som hon tog betalt för utläggen. Om två tredjedelen av valparna varit halta och med lynnesfel så skulle det varit helt oseriöst, men detta, jag vet inte.
Det konstiga är att av de hundar som jag trots allt träffat på så är det förstås en och annan rasren. Men tycker att det inte verkar vara färre med konstiga fel där. En del medecinskt, det borde kunna vara mera arv Men också veka hundar som bits om man inte passar sig noga kan ju vara både arv och miljö. Sen riktigt tuffa hundar som hugger om man rör sig oförsiktigt. Förstås många gånger miljö.
Det är klart att man är mer benägen att lägga mycket pengar på tex försäkring om insatsen från början är högre, Men får man verkligen en bättre hund? Och vad är det som säger att man inte har råd att ha en hund bara för att man väljer en till självkostnadspris? Är man sen medveten om risken när de inte är besiktigade så vad gör det? Och till vad nytta gör det med besiktningen när hunden i alla fall får sjukdomar med ärftlig ökad benägenhet när den kommer i medelåldern? Återrapporteras alla renrasiga hundar till nåt register hur de avslutar sina liv, så att det kan styra avelsrekommendationer? Likaså med förslitningsskador, hundar som efter medelåldern bara kan gå i gåfart, men ändå lever ett hyggligt liv. Eller för all del alla som så gott som aldrig får gå fortare än än gåfart? De kommer aldrig att bidra med den viktiga information som "renrasavelsfolket" faktiskt marknadsför sig med.
Jag har inget emot de som vill ha en renrasig hund. Av intresse eller av att det är bland det bästa som passar till det jobb den kommer att göra. Men jag har heller inget emot de som väljer en korsning.
Vad jag väljer i framtiden återstår att se, nån gång ska det bli hund.
Ptr
Klart att de senare kullarna var om inte annat så medvetet "borttittande". Men då de tidigare valparna hade funkat bra överlag så var det väl så det fick bli. Och där tjänades det inga pengar på dessa vad jag kan räkna ut, där var nån vaccination mm som hon tog betalt för utläggen. Om två tredjedelen av valparna varit halta och med lynnesfel så skulle det varit helt oseriöst, men detta, jag vet inte.
Det konstiga är att av de hundar som jag trots allt träffat på så är det förstås en och annan rasren. Men tycker att det inte verkar vara färre med konstiga fel där. En del medecinskt, det borde kunna vara mera arv Men också veka hundar som bits om man inte passar sig noga kan ju vara både arv och miljö. Sen riktigt tuffa hundar som hugger om man rör sig oförsiktigt. Förstås många gånger miljö.
Det är klart att man är mer benägen att lägga mycket pengar på tex försäkring om insatsen från början är högre, Men får man verkligen en bättre hund? Och vad är det som säger att man inte har råd att ha en hund bara för att man väljer en till självkostnadspris? Är man sen medveten om risken när de inte är besiktigade så vad gör det? Och till vad nytta gör det med besiktningen när hunden i alla fall får sjukdomar med ärftlig ökad benägenhet när den kommer i medelåldern? Återrapporteras alla renrasiga hundar till nåt register hur de avslutar sina liv, så att det kan styra avelsrekommendationer? Likaså med förslitningsskador, hundar som efter medelåldern bara kan gå i gåfart, men ändå lever ett hyggligt liv. Eller för all del alla som så gott som aldrig får gå fortare än än gåfart? De kommer aldrig att bidra med den viktiga information som "renrasavelsfolket" faktiskt marknadsför sig med.
Jag har inget emot de som vill ha en renrasig hund. Av intresse eller av att det är bland det bästa som passar till det jobb den kommer att göra. Men jag har heller inget emot de som väljer en korsning.
Vad jag väljer i framtiden återstår att se, nån gång ska det bli hund.
Ptr
Folk är förj'vliga
