@Efwa Fast att vara introvert är väl inte att vara totalt ointresserad av andra människor och deras liv? De introverta jag känner är väldigt intresserade av andra människor men har bara en lägre nivå för hur mycket socialt umgänge de klarar av innan de blir trötta och de kanske inte söker socialt umgänge lika mycket som jag gör (extrovert). Jag har aldrig tolkat det som ointresse för andra människor, bara som att de har lite lägre "konditionsnivå" vad det gäller socialt häng liksom och behöver ladda batterierna mellan varven.
Halvt kl, spinner vidare på ämnet ointresse och introverta.
Ibland handlar det nog faktiskt om ett visst ointresse för andra människor på så sätt att introverta oftare än extroverta prioriterar annat än socialt umgänge. Alltså inte nödvändigtvis för att de måste utan också för att de vill. Som du säger "de kanske inte söker socialt umgänge lika mycket", men utan att det behöver gå till överdrift och vara ett totalt ointresse.
Jag menar jag tackar inte alltid nej till socialt umgänge för att jag måste ladda batterierna eller känner mig utmattad av alla intryck, utan ibland också för att jag helt enkelt inte vill umgås. För att det för stunden finns annat jag känner mig mer lockad av än småprat. Alla har väl den känslan till och från oavsett var man befinner sig på skalan eftersom det är i princip omöjligt att vara en extrem, introverta bara oftare än andra.
Enskildhet har ju så mycket mer att erbjuda än bara ren återhämtning. Plats för kreativitet, egna intressen som kanske inte är så socialt gångbara etc.
En annan anledning till att introverta kan välja enskildhet, förutom att ladda batterierna eller ägna sig åt något för tillfället mer intressant än konversationer, tror jag tråkigt nog är den här normen i samhället att man ska vara extrovert.
Det är lätt att bli betraktad som udda, snobbig etc när man inte deltar lika mycket socialt som andra utan kanske nöjer sig med att i mångt och mycket observera eller vara lite i utkanten när det blir en större grupp (typiskt för analytiskt lagda introverta tex). Då kan ensamheten ge tillfälle att vara sig själv utan andras dömande. Jag kanske har energin och känner mig intresserad av att träffa människor, men det kan ta emot lite om jag tänker för mycket på hur folk kan komma att döma mig för att jag inte passar in i den extroverta mallen. Visst kan jag spela med, jag har jobbat inom service och med försäljning så jag kan om jag vill och orkar, men det är också naturligt att vilja bli accepterad för den man är.
Så tänker jag (jag är nog att betrakta som relativt introvert), påstår inte att det är allmängiltigt, mer en reflektion.