Varför anses samboskapet så eftersträvansvärt?

[Petruska]

Min (numera) sambo och jag gifte oss medan vi var särbos. Av i stort sett formella skäl. Tex att det skulle synas i "rullorna" att vi själva tycker att vi hör ihop, att vi ska ha inflytande om något händer så någon av oss hamnar på sjukhus, och att vi skulle ha nytta av varandras försäkringar på jobbet om något händer och sådant. Jag hade gärna löst det på annat sätt än genom äktenskap, men det hade blivit krångligare.

Att vi är gifta är i den meningen verkligen en högst motvillig anpassning till normer och regler i samhället. Så oromantiskt det kan bli. Ingen av oss ville det, och frågan om skilsmässa kommer upp regelbundet. Utan att vi tänker göra slut, alltså.

 

[Hyacinth]

Vi var särbos typ tills jag var gravid i 7:e månaden.
Där nånstans blev det bestämt att vi skulle bo ihop av praktiska skäl, eftersom vi ville vara med bebisen båda två.

 

[Voeux]

Nej, faktiskt inte. Du kan inte bli irriterad och säga att folk "hakar upp sig" bara för att de ifrågasätter det du skriver. Det tycker jag är larvigt.

Jag är faktiskt inte så pass grälsjuk att jag orkar sitta och dra detta vidare, och nej jag är faktiskt inte irriterad så det kan du inte komma in och tala om för mig att jag är. Jag tyckte enbart att det var en onödig sak att spinna vidare på, att jag flikade in att jag anser att det är mysigt att vara sambo, när vi också diskuterar så mycket annat intressant. Jag släpper spåret helt enkelt. Jag tycker att det är larvig att tillskriva mig vad jag förväntar mig för respons på mina inlägg och kasta in massa gulle-hjärtan att göra sig larvig över. Där går min gräns.

 

[Raderad medlem 6459]

@Voeux Vi kan absolut släppa det spåret . Vore jag som du skulle jag dock inte säga till folk att sluta "haka upp sig" när de kommenterar ett inlägg jag skrivit. Det är ett tips i all välmening - det enda vi gör härinne är ju just att diskutera det andra skriver. Får vi inte göra det så blir det lite tomt .

Sen vill jag bara säga att hade du inte skrivit det du gjorde om normer i inlägget så hade jag heller inte svarat.

Men - slutdiskuterat .

 

[Bison]

Ja och nej. Jag tänker att det ingår någon form av anpassning till varandra, planerande av framtid tillsammans eller vad man nu vill kalla det. Jag är t ex jätteseriös i min nuvarande relation, men skulle inte kalla oss särbos. Vi lever alltför separata liv.

Ja, jag tänkte mer allmänt. Sen finns det såklart massa definitioner av relationer och vad man vill kalla det. Men i lite förenklat så känns det som en bra förklaring.

Jag föredrar att säga särbo istället för partner/pojkvän. Det signalerar att vi inte planerar att flytta ihop utan är nöjda med vår relation som den är på varsitt håll.

Nu har jag iofs inget av det i nuläget.

 

[Milosari]

Vi var särbos typ tills jag var gravid i 7:e månaden.
Där nånstans blev det bestämt att vi skulle bo ihop av praktiska skäl, eftersom vi ville vara med bebisen båda två.

Jag blir faktiskt lite nyfiken på hur man löser det som särbos med litet barn (<1 år). Spädbarn behöver ju så himla mycket tid och närhet, och hur fixar man att lämna sin nyfödda större delen av dygnet? Det blir ju inte bara timmarna man jobbar (om man inte är lediga samtidigt då) utan också tiden man spenderar hemma.

 

[Hyacinth]

Jag blir faktiskt lite nyfiken på hur man löser det som särbos med litet barn (<1 år). Spädbarn behöver ju så himla mycket tid och närhet, och hur fixar man att lämna sin nyfödda större delen av dygnet? Det blir ju inte bara timmarna man jobbar (om man inte är lediga samtidigt då) utan också tiden man spenderar hemma.

Vi kom fram till att vi inte kunde lösa det tillfredsställande för någon. Sen fick jag en svår depression i samband med förlossningen så jag klarade mig inte själv, än mindre att ta hand om en bebis på egen hand.

 

[Petruska]

Jag blir faktiskt lite nyfiken på hur man löser det som särbos med litet barn (<1 år). Spädbarn behöver ju så himla mycket tid och närhet, och hur fixar man att lämna sin nyfödda större delen av dygnet? Det blir ju inte bara timmarna man jobbar (om man inte är lediga samtidigt då) utan också tiden man spenderar hemma.

Få verkar ju ha gett sig på det. Man anar ju varför. Men jag känner regnbågsfamiljer där man gjort ungefär så. Mamman/mammorna i en bostad och pappan/papporna i en annan.

Nära vänner till mig gjorde istället ungefär som @Hyacinth , dvs flyttade ihop utan större övertygelse om samboskapets förträfflighet när första graviditeten hade gått rätt långt.

 

[Milosari]

Ja, jag tänkte mer allmänt. Sen finns det såklart massa definitioner av relationer och vad man vill kalla det. Men i lite förenklat så känns det som en bra förklaring.

Jag föredrar att säga särbo istället för partner/pojkvän. Det signalerar att vi inte planerar att flytta ihop utan är nöjda med vår relation som den är på varsitt håll.

Nu har jag iofs inget av det i nuläget.

Jag förstår absolut tanken. Det var mest att jag reflekterade över vad ”seriös” innebär.

 

[Bison]

Jag förstår absolut tanken. Det var mest att jag reflekterade över vad ”seriös” innebär.

Ja, mer relation än att bara ses och ligga typ. Även om man såklart kan vara seriös i det med.
Seriös som i något man hoppas är långvarigt, kärlek, gemensamma drömmar och mål.
Det blir så långa utläggningar om man ska förklara varje ord för människor man pratar med i verkliga livet

 

[Milosari]

Få verkar ju ha gett sig på det. Man anar ju varför. Men jag känner regnbågsfamiljer där man gjort ungefär så. Mamman/mammorna i en bostad och pappan/papporna i en annan.

Nära vänner till mig gjorde istället ungefär som @Hyacinth , dvs flyttade ihop utan större övertygelse om samboskapets förträfflighet när första graviditeten hade gått rätt långt.

Ja alltså jag kan förstå den som är själv med barnet. Det blir tungt (särskilt om man råkar ut för förlossningsdepression som @Hyacinth ) men det är ju genomförbart. Det jag inte förstår är den andra föräldern. Det måste ju vara jättesvårt! Och hemskt att inte riktigt ”känna” sitt barn.

Får jag barn igen så är det som sagt inte ett alternativ att inte bo under samma tak i början. Däremot borde det ju gå att flytta isär igen om man vill. Men då blir man nog ordentligt ifrågasatt...

 

[Petruska]

Ja alltså jag kan förstå den som är själv med barnet. Det blir tungt (särskilt om man råkar ut för förlossningsdepression som @Hyacinth ) men det är ju genomförbart. Det jag inte förstår är den andra föräldern. Det måste ju vara jättesvårt! Och hemskt att inte riktigt ”känna” sitt barn.

Får jag barn igen så är det som sagt inte ett alternativ att inte bo under samma tak i början. Däremot borde det ju gå att flytta isär igen om man vill. Men då blir man nog ordentligt ifrågasatt...

Mina vänner, som jag nämnde, tänkte sig att de skulle flytta isär senare. Både de och jag är helt övertygade om att det som gjorde att det inte blev så, är just exakt normer. Det är så bekvämt att vara vanlig.

De regnbågsfamiljer jag känner, har nog antingen haft ett upplägg där pappan/papporna helt enkelt inte har varit primära ankytningspersoner, utan mer av söndagspappor. Eller så har hela den expanderade familjen umgåtts väldigt mycket under barnets första år eller så.

 

[Breaktown]

Jag tänker att sambo är ett ord som definierar en seriös relation så särbo blir ett ord för att seriös relation där man gjort ett aktivt val att inte bo tillsammans.

Min högst egna uppfattning är att begreppet "särbo" används av folk, som en gång har varit sambos eller gifta (inte nödvändigtvis med samma person men kan vara) och vill definiera det nya förhållandet som precis lika seriöst/stabilt som tidigare bara att man inte bor ihop. Och även att det finns en viss ålderfaktor, när man anser sig för gammal för flickvän/pojkvän typ. Jag har nog aldrig hört någon under 30, om ens 40 prata om sin särbo.

Men jag håller absolut med om din definition

 

[Bison]

Min högst egna uppfattning är att begreppet "särbo" används av folk, som en gång har varit sambos eller gifta (inte nödvändigtvis med samma person men kan vara) och vill definiera det nya förhållandet som precis lika seriöst/stabilt som tidigare bara att man inte bor ihop. Och även att det finns en viss ålderfaktor, när man anser sig för gammal för flickvän/pojkvän typ. Jag har nog aldrig hört någon under 30, om ens 40 prata om sin särbo.

Men jag håller absolut med om din definition

I mitt umgänge används det rätt flitigt när vi pratar relationer och hur vi vill ha det, vi är mellan 25 och 35

 

[Milosari]

Ja, mer relation än att bara ses och ligga typ. Även om man såklart kan vara seriös i det med.
Seriös som i något man hoppas är långvarigt, kärlek, gemensamma drömmar och mål.
Det blir så långa utläggningar om man ska förklara varje ord för människor man pratar med i verkliga livet

Ja absolut. Det är just det där med gemensamma drömmar och mål som jag tycker är lite speciellt just för särboskapet. Några sådana har inte vi. Vi har mål för relationen och vi pratar mycket om hur den kan fungera i framtiden men vet inte ens när vi ska ses nästa månad.

Får jag frågan så blir det kanske en lång utläggning. Eller så säger jag att jag inte vill bo ihop med en ny man och så tror alla att det är på grund av barnet. Men lite synd att det ska behövas.

 

[Milosari]

Mina vänner, som jag nämnde, tänkte sig att de skulle flytta isär senare. Både de och jag är helt övertygade om att det som gjorde att det inte blev så, är just exakt normer. Det är så bekvämt att vara vanlig.

De regnbågsfamiljer jag känner, har nog antingen haft ett upplägg där pappan/papporna helt enkelt inte har varit primära ankytningspersoner, utan mer av söndagspappor. Eller så har hela den expanderade familjen umgåtts väldigt mycket under barnets första år eller så.

Äsch svårt att trycka like egentligen. Att man ska behöva bo ihop för att passa in .

 

[nejlica]

Min högst egna uppfattning är att begreppet "särbo" används av folk, som en gång har varit sambos eller gifta (inte nödvändigtvis med samma person men kan vara) och vill definiera det nya förhållandet som precis lika seriöst/stabilt som tidigare bara att man inte bor ihop. Och även att det finns en viss ålderfaktor, när man anser sig för gammal för flickvän/pojkvän typ. Jag har nog aldrig hört någon under 30, om ens 40 prata om sin särbo.

Men jag håller absolut med om din definition

Den uppfattningen har nog jag också. Mina morföräldrar flyttade isär för några år sedan, sålde huset och skaffade varsin liten lättskött lägenhet i närheten av varandra. Där skulle jag absolut kunna säga "särbo", annars vet jag inte riktigt när jag ska använda ordet? (Annat än om någon själv väljer att definiera sin relation så, då går jag på det ordet de använder såklart)

 

[Bison]

Ja absolut. Det är just det där med gemensamma drömmar och mål som jag tycker är lite speciellt just för särboskapet. Några sådana har inte vi. Vi har mål för relationen och vi pratar mycket om hur den kan fungera i framtiden men vet inte ens när vi ska ses nästa månad.

Får jag frågan så blir det kanske en lång utläggning. Eller så säger jag att jag inte vill bo ihop med en ny man och så tror alla att det är på grund av barnet. Men lite synd att det ska behövas.

Då är vi ju inne på samma linje med hur vi menar

 

[Diabetikern]

Har inte läst hela tråden

För mig uppväger fördelarna med att vara sambo långväga mot att jag gillar att vara själv då och då.

Skulle vi inte bo ihop så skulle vi inte hinna ses. kanske nån gång under jobbet då vi för närvarande är inom samma yrkesområde. Jag vill vara med min partner och dela vardagen med honom men det hade inte gått om vi varit särbos.

 

[Sleepy]

frågan om skilsmässa kommer upp regelbundet. Utan att vi tänker göra slut, alltså.

Ni är så helsköna.