Hjälp mig dra av plåstren!

[Return_to_the_moon]

Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och prata om problemet så har vi messat och missförstånd har det såklart blivit av det. Både hon och jag har fucket up barndom så vi får massa ångest av konflikter i nära relationer. Därför så har vi inte setts på länge och skriver bara ibland lite ytligt. Jag måste ta tag i att träffa henne och se om det går att lösa. Ångesten blir bara utdragen istället när jag låter tiden gå. Men! Varför gör jag det inte bara . Jag känner mig blockad och dagarna bara går.

En annan sak på listan är att boka tid för avlivning av 9-åriga myskatten med atros . Men hon är bra smärtlindrad så är ingen panik. Jag mår dåligt av att se hur hon går men samtidigt njuter jag av att vara med henne. Jag har bestämt innan jul så måste ringa inom snar framtid.

Något mindre känslomässigt jobbigt är att jag behöver ta itu med min hälsa. Något som jag vet har påverkat mitt humör negativt dagligen i flera år nu men ändå gör jag inget. Blir sen sen .

Så vad har ni för egna saker ni skjuter på och som ni egentligen borde ta itu med för att må bra? Som ni undviker för att det iallafall temporärt kommer vara jobbigt.

Vad har ni för tips att ge mig för att få tummen ur?

 

[Unafraid]

Jag har skjutit på många saker det senaste året, både i jobbet(inte så mycket, bara jag som påverkats) och privat. Allt från att boka tid till besiktningen till att ringa viktiga samtal. Jag har precis kommit ikapp, jag har haft två veckor då jag har gjort allt (nästan, har två grejer kvar, tänkte ta det i nästa vecka).

Jag behöver bara bestämma mig och beta av listan. Det finns inget bra knep eller liknande, men det är så skönt när det är klart, jag känner ett helt annat mentalt lugn.

 

[gammalek]

En del blir hjälpta av att göra en "konsekvensanalys" på papper.

Skriva upp vilka konsekvenserna blir, både kortsiktiga och långsiktiga, av att låta bli att göra det. Och på samma sätt konsekvenserna av att göra det. Både positiva och negativa konsekvenser. Exempel: kortsiktig konsekvens av att skjuta upp: slippa tänka på problemet, lindrar ångest tillfälligt. Långsiktig konsekvens: problemet kvarstår, dåliga samvetet/ångest byggs på och ökar ju längre man väntar.

Tror att det är viktigt att lägga ribban på en lagom nivå, dvs inte ta allt på en gång.

Tillåta sig att vara nöjd och stolt efteråt för att man tog tag i det.

 

[Cattis_E]

Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och prata om problemet så har vi messat och missförstånd har det såklart blivit av det. Både hon och jag har fucket up barndom så vi får massa ångest av konflikter i nära relationer. Därför så har vi inte setts på länge och skriver bara ibland lite ytligt. Jag måste ta tag i att träffa henne och se om det går att lösa. Ångesten blir bara utdragen istället när jag låter tiden gå. Men! Varför gör jag det inte bara . Jag känner mig blockad och dagarna bara går.

En annan sak på listan är att boka tid för avlivning av 9-åriga myskatten med atros . Men hon är bra smärtlindrad så är ingen panik. Jag mår dåligt av att se hur hon går men samtidigt njuter jag av att vara med henne. Jag har bestämt innan jul så måste ringa inom snar framtid.

Något mindre känslomässigt jobbigt är att jag behöver ta itu med min hälsa. Något som jag vet har påverkat mitt humör negativt dagligen i flera år nu men ändå gör jag inget. Blir sen sen .

Så vad har ni för egna saker ni skjuter på och som ni egentligen borde ta itu med för att må bra? Som ni undviker för att det iallafall temporärt kommer vara jobbigt.

Vad har ni för tips att ge mig för att få tummen ur?

Bestäm dig för att nu vill jag faktiskt ta tag i detta. ilket denna trådstart ju indikerar. Min metod brukar vara att ställa mig själv obekväma frågor rakt upp och ned så sakligt jag kan.
Men en del mår dålogt och får myclet mer ångest av det.
Om du känner att du inte skulle må bra av sådant så råder jag dig att inte öppna spoilers nedan utan bara läsa det under dem.

Spoiler: Katten

[
Om du mår så dåligt av att se hur katten går, vet du nivån av smärta då? Vad säger andra i din närhet om smärtan? Veterinären?

Tänker huruvida din ångest för avlivningen antingen gör att du tror det är värre än det är, eller gör att du inte ser att smärtlindringen faktiskt inte är tillräcklig?
Ska du gruva dig till säg mitten av december om du redan bestämt dig?
/SPOILER]

Jag upplever att det är värst med djur innan man dragit av plåstret. Visst är det hemskt just efter avlivningen men vetskapen att beslutet var rätt och att de inte har ont mer gör det lättare än om jag väntat tills de var riktigt risiga.

Spoiler: Vännen

Angående vännen får du väl fundera på om du vill vara utan den?
Skriver ni bara till varann? Och detvskapar missförstånd?
Kan ni ha glidit ifrån varandra och utvecklats åt olika håll?
/SPOILER]
Om det verkligen vill ha vännen kvar, försök samla dig, ta ett tillfälle när du känner dig så lugn det går och bit ihop och ring upp henne (eller bestäm träff då, men då är risken att du bara gruvar dig för träffen).

Angående hälsan, är det mest psykiskt och ångest? Eller kroppsligt? Om det första hade jag nog om jag klarade det tagit tag i de två andra sakerna innan, sett hur ångestnivån påverkas när första, största sorgen lagt sig.
I annat fall kan ju en samtalskontakt som hjälper dig att ta tag i ovanstående vara bra eller till och med nödvändigt.

 

[Cattis_E]

Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och prata om problemet så har vi messat och missförstånd har det såklart blivit av det. Både hon och jag har fucket up barndom så vi får massa ångest av konflikter i nära relationer. Därför så har vi inte setts på länge och skriver bara ibland lite ytligt. Jag måste ta tag i att träffa henne och se om det går att lösa. Ångesten blir bara utdragen istället när jag låter tiden gå. Men! Varför gör jag det inte bara . Jag känner mig blockad och dagarna bara går.

En annan sak på listan är att boka tid för avlivning av 9-åriga myskatten med atros . Men hon är bra smärtlindrad så är ingen panik. Jag mår dåligt av att se hur hon går men samtidigt njuter jag av att vara med henne. Jag har bestämt innan jul så måste ringa inom snar framtid.

Något mindre känslomässigt jobbigt är att jag behöver ta itu med min hälsa. Något som jag vet har påverkat mitt humör negativt dagligen i flera år nu men ändå gör jag inget. Blir sen sen .

Så vad har ni för egna saker ni skjuter på och som ni egentligen borde ta itu med för att må bra? Som ni undviker för att det iallafall temporärt kommer vara jobbigt.

Vad har ni för tips att ge mig för att få tummen ur?

Bestäm dig för att nu vill jag faktiskt ta tag i detta. Vilket denna trådstart ju indikerar att du vill. Min metod brukar vara att ställa mig själv obekväma frågor rakt upp och ned så sakligt jag kan.
Men en del mår dåligt och får myclet mer ångest av det.
Om du känner att du inte skulle må bra av sådant så råder jag dig att inte öppna spoilers nedan utan bara läsa det under dem.

Spoiler: Katten

Om du mår så dåligt av att se hur katten går, vet du nivån av smärta då? Vad säger andra i din närhet om snärtan? Veterinären?

Tänker huruvida din ångest för avlivningen antingen gör att du tror det är värre än det är, eller gör att du inte ser att smärtlindringen faktiskt inte är tillräcklig?
Ska du gruva dig till säg mitten av december om du redan bestämt dig?

Jag upplever att det är värst med djur innan man dragit av plåstret. Visst är det hemskt just efter avlivningen men vetskapen att beslutet var rätt och att de inte har ont mer gör det lättare än om jag väntat tills de var riktigt risiga.

Spoiler: Vännen

Angående vännen får du väl fundera på om du vill vara utan den?
Skriver ni bara till varann? Och det skapar vara missförstånd?
Kan ni ha glidit ifrån varandra och utvecklats åt olika håll?
Vill hen förtsätta verkligen?

Om det verkligen vill ha vännen kvar, försök samla dig, ta ett tillfälle när du känner dig så lugn det går och bit ihop och ring upp henne (eller bestäm träff då, men då är risken att du bara gruvar dig för träffen).

Angående hälsan, är det mest psykiskt och ångest? Eller kroppsligt? Om det första hade jag nog om jag klarade det tagit tag i de två andra sakerna innan, sett hur ångestnivån påverkas när första, största sorgen lagt sig.
I annat fall kan ju en samtalskontakt som ger dig verktyg som kanske hjälper dig att ta tag i ovanstående vara bra eller till och med nödvändigt.

 

[Pilot]

Mitt tips är att skriva upp det. Jag har lätt att skjuta på saker för att det är jobbigt men också delvis för att jag har lätt att glömma bort det.

Sen så rekommenderar jag att skriva ett manus för när du ringer med stödpunkter om du tycker det är jobbigt.

 

[the_connemara]

Mitt tips är att skriva upp det. Jag har lätt att skjuta på saker för att det är jobbigt men också delvis för att jag har lätt att glömma bort det.

Sen så rekommenderar jag att skriva ett manus för när du ringer med stödpunkter om du tycker det är jobbigt.

Det funkat bäst för mig också! Skriver i mobilen och sedan när jag väl behöver ringa, boka eller vad som så skriver jag ner på ett stort papper så att det finns plats att utveckla för varje punkt.

Sen vet jag inte om det är bra eller dåligt men jag brukar föreställa mig hur jobbigt jag faktiskt tycker att det är innan jag börjar, för jag får liksom ännu mer kortslutning om jag försöker "överraska mig själv".

Och så brukar jag också tänka ut vad nästa steg är om jag inte får med allt fullt ut, tex glömmer fråga något/säga något. Då kan jag ju bara ringa igen/kontakta via mail/boka om tiden eller vad det nu än gäller. Att jag inte ser det som ett nederlag och att jag inte lyckats. Det handlar inte om det utan bara om hur just JAG ska få uppgiften gjord. Uppenbarligen så ÄR det ju en skitjobbig uppgift eftersom jag skjutit fram den, det spelar ingen roll hur lätt någon annan betat av saken.

 

[Spelberoende]

En vän jag haft i nästan 40 år blev sur på mig enbart för att jag inte kom och hjälpte honom med en reparation av en maskin som pajade för 2 år sen, det har funnits massor med tid men han har "spelat runt", det har varit utlandsresor, middagar med vidhängande övernattningar i storstan, skidåkning i Åre och liknande nöjen men nu helt plötsligt blev det akut men nu har inte jag tid utan ser om mitt eget hus först (man kan inte bygga och renovera ytterskalet på byggnader när det är vinter) och när jag inte släppte allt när han knäppte med fingrarna och kom till undsättning blev han skitsur och jag har inget hört av honom på hela sommaren.

Det är inte jag som äger problemet, han har själv satt sig i den här sitsen och nu får han väl lösa sina problem själv i fortsättningen. Vi har sakta glidit ifrån varann beroende på att han vill spela lite märkvärdig och vara lite "bättre" än han är, min kunskapsnivå når han aldrig upp till hur mycket han än försöker, dessutom är han bra på att utnyttja andra men nu har Karma kommit ifatt och då blev det surt och jag tänker inte ta upp kontakten igen, det är som sagt inte jag som äger problemet.