Vård som inte fungerar

[Görel]

Jag har en gammal mamma som ramlade hemma härom veckan, fick en fraktur i höften och låg inlagd först på ortopeden och därefter på geriatrikrehab. De skrev ut henne för en vecka sedan trots att hon inte kan ta sig ur sängen själv. Vi har hela tiden ansett att hon behöver en sjukhussäng för att kunna fälla upp huvudändan och på så sätt få det lättare att kunna komma upp och träna att gå. Hemtjänsten håller med om det men det gör inte kommunens rehab
Samma rehab har inte heller någon plan för hur de ska träna min mamma. Min syster har fått vara på dem för att de över huvudtaget ska komma någon till mamma. Denna fysioterapeut har inte någon plan för hur de ska göra med nycklar till någon som inte kan öppna själv. Hittills har min syster fått åka dit.

Kommunen hon bor i har ett uruselt system där man inte kan ringa direkt till handläggaren (under alla mina år som socialsekreterare fick mina klienter mitt direktnummer) och de ringer tillbaka inom 24 timmar. Som om den som söker dem inte har annat att göra än att sitta vid telefon. Jag kan ju ha flera klientbesök under dagen och bara vara nåbar vissa stunder. Biståndshandläggaren säger att allt vi klagar på ansvarar kommunens rehab för, och det är vi anhöriga som ska kontakta dem om vi är missnöjda, inte hon. Vad händer med de åldringar som inte har några anhöriga, vem för deras talan? Ska de behöva ringa själv fast de kanske inte mår tillräckligt bra för att kunna tala för sin sak.

Det är svårt att tänka annat än att de vill att min mamma ska ligga i sin säng som ett paket, få proppar, bli deprimerad och tappa livslusten, och kola vippen, som en modern form av ättestupa.

Är vi ensamma om att ha det så här? Ska det verkligen behöva vara så här? Jag är socionom själv och tänker på 2:7§ SoL, på ytan ser det ju ut som att den ska fungera men i praktiken gör den inte det.

 

[Fetaost]

Fick din mamma ingen vårdplanering alls i samband med utskrivningen från sjukhuset?
Det låter bedrövligt dåligt skött av både rehab och bistånd.
Rehab ska göra ett hembesök hos din mor och utefter det ska bistånd kopplas in för de behov din mor har.
Nej, såhär dåligt fungerar det inte överallt.
Vår rehab och biståndshandläggare är mycket lyhörda inför vad vi i hemtjänsten säger att vi och vårdtagaren behöver för att ge en bra vård och kunna arbeta säkert samt för vårdtagaren att kunna klara sig själv i så stor utsträckning som möjligt.

Försök få till ett möte med rehab hemma hos din mor där ni närvarar. Kolla med hemtjänsten om de har gjort några rapportrteringar under SOL/HSL på din mor som ni kan visa rehab.

 

[IngelaH]

Jag har en gammal mamma som ramlade hemma härom veckan, fick en fraktur i höften och låg inlagd först på ortopeden och därefter på geriatrikrehab. De skrev ut henne för en vecka sedan trots att hon inte kan ta sig ur sängen själv. Vi har hela tiden ansett att hon behöver en sjukhussäng för att kunna fälla upp huvudändan och på så sätt få det lättare att kunna komma upp och träna att gå. Hemtjänsten håller med om det men det gör inte kommunens rehab
Samma rehab har inte heller någon plan för hur de ska träna min mamma. Min syster har fått vara på dem för att de över huvudtaget ska komma någon till mamma. Denna fysioterapeut har inte någon plan för hur de ska göra med nycklar till någon som inte kan öppna själv. Hittills har min syster fått åka dit.

Kommunen hon bor i har ett uruselt system där man inte kan ringa direkt till handläggaren (under alla mina år som socialsekreterare fick mina klienter mitt direktnummer) och de ringer tillbaka inom 24 timmar. Som om den som söker dem inte har annat att göra än att sitta vid telefon. Jag kan ju ha flera klientbesök under dagen och bara vara nåbar vissa stunder. Biståndshandläggaren säger att allt vi klagar på ansvarar kommunens rehab för, och det är vi anhöriga som ska kontakta dem om vi är missnöjda, inte hon. Vad händer med de åldringar som inte har några anhöriga, vem för deras talan? Ska de behöva ringa själv fast de kanske inte mår tillräckligt bra för att kunna tala för sin sak.

Det är svårt att tänka annat än att de vill att min mamma ska ligga i sin säng som ett paket, få proppar, bli deprimerad och tappa livslusten, och kola vippen, som en modern form av ättestupa.

Är vi ensamma om att ha det så här? Ska det verkligen behöva vara så här? Jag är socionom själv och tänker på 2:7§ SoL, på ytan ser det ju ut som att den ska fungera men i praktiken gör den inte det.

Tyvärr är det så här. Jag är 56 år ung och har fått slagits för min rätt till hemtjänst, rullator, permobil, färdtjänst, rullstol, vårdsäng, städhjälp, parkeringstillstånd, trygghetslarm eftersom jag ramlade och slog höfterna ur led 3-4 ggr om året och fick ligga timtals tills kanske någon granne hörde mig och frågade i brevlådan vad som var fel eller ringde polisen som fick klättra in genom fönstret.... skrikit, gapat och ja varit jäkligt obekväm och otrevlig... Men ingen har lyssnat. När jag kom in på rehab och fick hjälp av läkare, kurator och bra arbetsterapeut, så skrev de under alla papper jag skickat fram och tillbaka i 10 års tid och en vecka senare var allt klart... jag blev överfallen av grejer.

Men som brukare utan godman förvaltare eller väl betald advokat har man ingen talan, förrän man hittar rätt läkare, kurator och arbetsterapeut tyvärr.

Så det ni får leta efter är en bra arbetsterapeut. Det är inte säkert att den arbetsterapeuten i kommundelen din mamma tillhör är den som lyssnar på er och inte bara läser på ett papper och skriver nej med stora bokstäver, som ni ska ha. Utan be i så fall att få byta.

 

[Raderad medlem 68338]

Ja tyvärr är det så i många fall att om du är äldre och skör utan anhöriga så är du lite förlorad.. såvida du inte genom ren tur råkar ha ngn inom din hemtjänst som axlar ansvaret och bryr sig om dig och sköter dina kontakter med olika instanser.
Undrar också kring vårdplanering och genomförandeplan? Det måste väl ha utförts?
Och finns det ingen Individuell plan eller SIP? Obs inte samma som genomförandeplan!

 

[Görel]

Tack för input! Skönt att få bekräftelse att det inte fungerar som det ska. Biståndshandläggaren pratade endast om genomförandeplan, inget annat. Jag ska höra med henne om vad som gjorts, ifall jag har rätt att begära ut handlingarna och se vilka beslut som fattats och på vilken grund. Sen får jag se om vi ska överklaga något.

I början av året skadade sig min mamma på liknande sätt men var ännu mer orörlig när hon skrevs ut från geriatriken, hon kunde inte ens vända sig själv i sängen. Då bedömde distriktsköterskan att mamma skulle tillbaka till sjukhus omedelbart. Nästa gång hon skrevs ut fick vi slåss för ett korttidsboende. Jag fick ringa upp biståndsbedömaren, säga att jag också är socionom, och att vi ville ha ett beslut som vi kunde överklaga. Då fick hon plats. Den här gången fick hon efter oerhört mycket bråk en plats, men det finns covid på kommunens enda korttidsboende så dit vill vi ju inte skicka henne. Min pappa dog dessutom av det på ett demensboende i kommunen så det är totalt otänkbart att utsätta henne för det.

 

[IngelaH]

Tack för input! Skönt att få bekräftelse att det inte fungerar som det ska. Biståndshandläggaren pratade endast om genomförandeplan, inget annat. Jag ska höra med henne om vad som gjorts, ifall jag har rätt att begära ut handlingarna och se vilka beslut som fattats och på vilken grund. Sen får jag se om vi ska överklaga något.

I början av året skadade sig min mamma på liknande sätt men var ännu mer orörlig när hon skrevs ut från geriatriken, hon kunde inte ens vända sig själv i sängen. Då bedömde distriktsköterskan att mamma skulle tillbaka till sjukhus omedelbart. Nästa gång hon skrevs ut fick vi slåss för ett korttidsboende. Jag fick ringa upp biståndsbedömaren, säga att jag också är socionom, och att vi ville ha ett beslut som vi kunde överklaga. Då fick hon plats. Den här gången fick hon efter oerhört mycket bråk en plats, men det finns covid på kommunens enda korttidsboende så dit vill vi ju inte skicka henne. Min pappa dog dessutom av det på ett demensboende i kommunen så det är totalt otänkbart att utsätta henne för det.

Som sagt, var inte rädd för att be att få byta biståndshandläggare och arbetsterapeut om det inte fungerar.

 

[Raderad medlem 68338]

Tack för input! Skönt att få bekräftelse att det inte fungerar som det ska. Biståndshandläggaren pratade endast om genomförandeplan, inget annat. Jag ska höra med henne om vad som gjorts, ifall jag har rätt att begära ut handlingarna och se vilka beslut som fattats och på vilken grund. Sen får jag se om vi ska överklaga något.

I början av året skadade sig min mamma på liknande sätt men var ännu mer orörlig när hon skrevs ut från geriatriken, hon kunde inte ens vända sig själv i sängen. Då bedömde distriktsköterskan att mamma skulle tillbaka till sjukhus omedelbart. Nästa gång hon skrevs ut fick vi slåss för ett korttidsboende. Jag fick ringa upp biståndsbedömaren, säga att jag också är socionom, och att vi ville ha ett beslut som vi kunde överklaga. Då fick hon plats. Den här gången fick hon efter oerhört mycket bråk en plats, men det finns covid på kommunens enda korttidsboende så dit vill vi ju inte skicka henne. Min pappa dog dessutom av det på ett demensboende i kommunen så det är totalt otänkbart att utsätta henne för det.

det är av största vikt att det också finns en Individuell plan och SIP. Genomförandeplanen är ju egentligen mellan utföraren (hemtjänsten) och vårdtagaren. SIP är ju en sammanhållen plan för hur hela omsorgen kring personen ska utföras, mellan olika instanser. Det verkar ju som att det dessutom är här det brister?
Tänk också på att SIP är lagstiftad!

 

[Görel]

det är av största vikt att det också finns en Individuell plan och SIP. Genomförandeplanen är ju egentligen mellan utföraren (hemtjänsten) och vårdtagaren. SIP är ju en sammanhållen plan för hur hela omsorgen kring personen ska utföras, mellan olika instanser. Det verkar ju som att det dessutom är här det brister?
Tänk också på att SIP är lagstiftad!

Jag har stora kunskaper om SIP, har suttit i många som socialsekreterare

Ska kontakta biståndshandläggaren igen och fråga efter exakt vad som gjorts och vad som planeras.

 

[Raderad medlem 68338]

Som sagt, var inte rädd för att be att få byta biståndshandläggare och arbetsterapeut om det inte fungerar.

Jag tror att det är bäst att börja med de strukturella problemen, inte arbeta på tjänstemannanivå.
Med det sagt kan man såklart byta biståndshandläggare, men inget kommer fungera om det inte finns en samordning av insatser.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har stora kunskaper om SIP, har suttit i många som socialsekreterare

Ska kontakta biståndshandläggaren igen och fråga efter exakt vad som gjorts och vad som planeras.

Bra, då är det bara att börja där!
Borde inte du som anhörig ha kallats eller iallafall fått vetskap om det genomförts en samordnad vårdplanering i samband med utskrivning eller hemkomst?

 

[IngelaH]

Jag tror att det är bäst att börja med de strukturella problemen, inte arbeta på tjänstemannanivå.
Med det sagt kan man såklart byta biståndshandläggare, men inget kommer fungera om det inte finns en samordning av insatser.

Självklart, men jag och många med mig har stångat huvudet i väggen i åratal, tills vi fått "advokathjälp" av kurator, för att tjänstemännen har "yrkesstolthet" och "vet bäst" och har "luddiga politiska regler, riktlinjer och lagar att följa (i stället för att rakt ut fråga vad som menas med de politiska reglerna, riklinjerna och lagarna och visa att man inte kan läsa byråkratisvenska utan bara gissar), genm att läsa på papper, oftast gamla läkarintyg, även om nyare intyg inkommit och prata med vårdtagaren eller anhörig i telefon utan att ses öga mot öga.

 

[manda]

Jag kan nog inte direkt bidra men nej nu är inte ensamma och nej det ska inte vara sådär.

Jag har en extremt obstruerande arbetsterapeut på kommunen som fördröjer insatser å det grövsta. Det bästa som jag kunnat få till är 1) ta hjälp av min VC som sammankallat SIP-möte (vilket de säger inte skulle behövas i mitt fall om det inte var för arbetsterapeuten. Jag ska bara prova ut en rullstol) och 2) delegera kontakten med arbetsterapuckot (hrm hen kan ha fått ett smeknamn som mental copingstrategi ) till min chef som kan chefa lite. Fast jag är ung, akademiker och i vårdyrke själv så tar det alldeles för mycket energi att rådda detta. Jag tror cyniskt att det är ett praktiskt sätt att hålla vårdkostnader nere.

Men min bra arbetsterapeut på VC har varit nyckel för mig att få saker att hända. Därför undrar jag om du skulle kunna ta kontakt med distriktssköterskan som såg till att din mamma blev inlagd igen i våras. Hon känner med största sannolikhet till både systemet och de individuella professionella i det och kan hjälpa till att se hur ni kan navigera/vilka formella steg som behöver tas. Detta utifrån att biståndshandläggaren inte är nåbar/behjälplig.

 

[Raderad medlem 68338]

Självklart, men jag och många med mig har stångat huvudet i väggen i åratal, tills vi fått "advokathjälp" av kurator, för att tjänstemännen har "yrkesstolthet" och "vet bäst", genm att läsa på papper, oftast gamla läkarintyg, även om nyare intyg inkommit och prata med vårdtagaren eller anhörig i telefon utan att ses öga mot öga.

Ja det verkar inte ovanligt. Men systemet blir skört om det hänger på turen att hamna hos en enskild handläggare som kan lagen och följer den. Sen verkar vissa (många) kommuner ha "kommunala riktlinjer" som inte heller alltid går hand i hand med lagen.

 

[Görel]

Bra, då är det bara att börja där!
Borde inte du som anhörig ha kallats eller iallafall fått vetskap om det genomförts en samordnad vårdplanering i samband med utskrivning eller hemkomst?

Visst borde jag och min syster fått det, jag ska rota vidare.

 

[Raderad medlem 68338]

Visst borde jag och min syster fått det, jag ska rota vidare.

Bra att du rotar! Hoppas att det ordnar sig för er! Tyvärr är det ibland nästintill ett heltidsjobb att vara anhörig

 

[Görel]

Jag kan nog inte direkt bidra men nej nu är inte ensamma och nej det ska inte vara sådär.

Jag har en extremt obstruerande arbetsterapeut på kommunen som fördröjer insatser å det grövsta. Det bästa som jag kunnat få till är 1) ta hjälp av min VC som sammankallat SIP-möte (vilket de säger inte skulle behövas i mitt fall om det inte var för arbetsterapeuten. Jag ska bara prova ut en rullstol) och 2) delegera kontakten med arbetsterapuckot (hrm hen kan ha fått ett smeknamn som mental copingstrategi ) till min chef som kan chefa lite. Fast jag är ung, akademiker och i vårdyrke själv så tar det alldeles för mycket energi att rådda detta. Jag tror cyniskt att det är ett praktiskt sätt att hålla vårdkostnader nere.

Men min bra arbetsterapeut på VC har varit nyckel för mig att få saker att hända. Därför undrar jag om du skulle kunna ta kontakt med distriktssköterskan som såg till att din mamma blev inlagd igen i våras. Hon känner med största sannolikhet till både systemet och de individuella professionella i det och kan hjälpa till att se hur ni kan navigera/vilka formella steg som behöver tas. Detta utifrån att biståndshandläggaren inte är nåbar/behjälplig.

Jag är ju socionom och min mamma är jurist, men jag har aldrig jobbat med äldreomsorg och mamma är för trött för att orka strida. Tidigare överklagade hon alltid när det gick, och fick på så sätt igenom massor. Jag har lärt mig av henne

Jag misstänker också att man vill hålla nere vårdkostnader, och hoppas att de gamla vårdkrävande dör av. Har nu fått höra att en äldre släkting i samma kommun också blev väldigt dåligt omhändertagen av vården

Min syster åkte faktiskt till vårdcentralen igår eftermiddag och sökte upp distriktssköterskan (för där ha de också det oerhört korkade systemet att de ringer upp när de kan och senare på dagen säger de att det är fullt och man får ringa tillbaka nästa dag) så nu får vi se vad som händer.

 

[trazel]

Rent krasst så ja, det är så det fungerar inom vård och omsorg av äldre idag. Har man inte "jobbiga anhöriga" så har man det tufft. Den förflyttning som sker till mer nära vård i hemmet istället kommer även den att bygga betydligt mer på anhöriga än på personal. Det är bara det att beslutsfattare inte fattat det ännu och inte ser det komma.

Det är en av de främsta anledningarna till att jag inte orkade fortsätta som biståndshandläggare. Ingenting fungerade - vård, hemtjänst, rehab - det spelade ingen roll vilka beslut som fattades från mitt håll, det var ingen som utförde uppdragen som de beskevs ändå. Man kunde ha SIP i all oändlighet, för det var sällan det blev som bestämt ändå.

Slut på klagan från mig.

Fantastiskt att du och din syster orkar stå på för er mamma @Görel , men samtidigt finns en risk att om man gör "för mycket" som anhörig så släpper professionerna kontrollen helt - ger man lillfingret tar de gärna hela handen. Var rädda om er i detta också!

 

[TinyWiny]

Ja tyvärr fungerar det så. SOL är en fin lag men den efterföljs inte alls. Det är en modern form av ättestupa och det här är orsaken till att jag är emot dödshjälp. Hade vi haft dödshjälp i Sverige hade det inte varit ett val i alla de människors liv som är beroende av andra för att kunna leva utan det hade varit hårda påtryckningar om att "välja" det eftersom det är det billigaste sättet att komma undan alla människor som bara önskar få leva ett drägligt liv. Jag skyller inte på enskilda personer för jag förstår att alla har en chef men det är rent ut sagt förjävligt hur vi behandlar sjuka/funktionsnedsatta människor. Insatser sätts inte in eller tas bort trots att man har all rätt i världen att ha dem och det dras ut på tiden med beslut så att det ska bli omöjligt att få till alla utlåtande från ditt och datt som behövs. Handläggare som väljer att inte ordna det de ska för att få underlag osv. osv. i all oändlighet. Allt för att kunna ge avslag. Allt för att slippa kostnaderna.

 

[anonymys22]

De ska ha en vårdplan innan de skrivs ut från lasarettet men det fungerar inte alltid. Om din mamma har hemtjänst så prata med chefen för hemtjänsten de brukar kunna hjälpa till om deras personal också tycker att det inte fungerar i hemmet.

 

[Gnist]

Tyvärr är det ju så vården funkar för många svårt sjuka/långtidssjuka. Man måste vara frisk och veta sina rättigheter/ha anhöriga som orkar och vet, för att orka stångas med alla instanser i syfte att få det man har rätt till numera

Och dessutom kunna göra det på rätt sätt..