Var går gränsen..

[malinsky]

..för er "att rida med handen". Hur mkt "får" man använda händerna enl er?

eller för att vända på det.. hur ser "bra ridning" ut?

OCH

Vad säger ni om:

Ledande tygeltag för att "sänka formen"

Aktivt "sysslande" med bettet i munnen utan ställa hästen i nacken

"Överböjande" (ställa i sidan, inte överböja a la rollkur/hyperflex) av hals för att komma åt bakbenen (om man nu gör det..)

Finns säkert mer som jag inte kommer på just nu...

 

[bubbel]

Sv: Var går gränsen..

Jag är nog ganska så tolerant, men vad jag är totalt allergisk mot är när folk pillar utan anledning... (som jag själv ) Och målet måste alltid vara att kunna sitta stilla med handen och rida "till handen". Detta bör man lägga in så ofta det bara går, och bara "ta i handen" när det behövs! Till exempel när man rider en öppna så "riktar jag in" hästen med handen precis i början, för att få till böjningen och sedan rider jag för skänkeln, till handen. Om hästen försvinner bort kanske jag måste korrigera med handen igen, eller om jag känner att jag behöver lossa någon sida eller så. Observera att detta är mitt "mål" och det långt ifrån händer varje öppna att man bara rider för skänkeln

 

[sasucatu]

Sv: Var går gränsen..

Jag tycker att man får ta i sin häst, men man måste ge HUNDRATIO % eftergift. Är fullkomligt galet allergisk mot folk som håller i sina hästars stackars munnar ett helt ridpass.

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

Jag tycker att man får ta i sin häst, men man måste ge HUNDRATIO % eftergift. Är fullkomligt galet allergisk mot folk som håller i sina hästars stackars munnar ett helt ridpass.

Jag ger 110% i eftergift.. jag tar, så släpper jag alldeles för mkt, så jag tappar det jag fick när jag "tog"

det där med lagom verkar inte vara min grejj...

 

[sasucatu]

Sv: Var går gränsen..

Men det är enligt mig rätt! Man får nöta så, korrigera tillbaka hästen när den vilat ett par steg, tiden varierar ju beroende på hur utbildad hästen är. Jag tar o ger o "tappar det jag får" hela tiden, men mellan gångerna så går det längre o längre tid innan "jag tappar"!

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

Anledningen till min fundering är att jag själv "åker" gärna häst, och när jag får till det, när han hittar balans osv så är jag jättedålig på att underhålla.

Därför så får jag tex sitta och hålla "bettet levande". Det handlar inte om att såga, då hans huvud inte får röra sig i sidled.. det är för att jag inte ska stumna i handen och tvinga mig själv att vara aktiv. Är tex det att "rida med handen"? Nu har jag inga problem med detta, just att rida med handen om det är så omvärlden ser på detta.. jag rider efter bästa förmåga och min tränare utgår utifrån mina svagheter och försöker hitta sätt för mig att bli mer aktiv och rida, inte bara åka häst..

Därför är jag nyfiken på vad ni anser är just att "rida med händerna"..

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

Men det är enligt mig rätt! Man får nöta så, korrigera tillbaka hästen när den vilat ett par steg, tiden varierar ju beroende på hur utbildad hästen är. Jag tar o ger o "tappar det jag får" hela tiden, men mellan gångerna så går det längre o längre tid innan "jag tappar"!

Tja, om du ser det på så sätt.. Det händer också.. men det är nog så att jag släpper så jag "lämnar" honom, dvs alldeles för mkt.

 

[sasucatu]

Sv: Var går gränsen..

Tja, om du ser det på så sätt.. Det händer också.. men det är nog så att jag släpper så jag "lämnar" honom, dvs alldeles för mkt.

Jag tycker att man SKA "lämna" hästen. Släppa tygeln o ta bort benen. DET är min syn på eftergift o det sätt som funkat bäst som inlärnings metod på mina hästar. Dom slipper en helt enkelt om dom gör sitt jobb. Tillslut gör dom gladerligen sitt jobb på en lös tygel. Reslutatet blir en otroligt lättriden häst som den räddaste nybörjaren kan kontrollera fint + en arbetsvillig pålle! Knappt så man behöver sina händer längre, när målet är nått alltså.

men alla har ju olika metoder!

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

Ok! Det verkar ju vettigt. Jag ser det som att jag har en "ram" där jag vill att han ska vara. Ingen statisk ram utan det finns spelrum för honom och mig där jag kan ändra formen, länga och korta upp, lämna mkt eftergift utan för den delen släppa efter helt, för då har jag så mkt att jobba tillbaka om vi hamnar på "noll" igen.

Vad menar du med släppa tygeln? Helt? Hur mkt??

 

[true_blue]

Sv: Var går gränsen..

Det är ju lite paradoxalt med ridning - man måste röra sig - ibland rätt mycket - för att vara stilla i förhållande till hästen.



Tänk dig ovan stående rull o bump..... och lite

om du lyckas hitta en gemensam takt, då

då är du en duktig ryttare. Sen ska man dessutom börja påverka!!! När det lyckas är du jätteduktig...

 

[sasucatu]

Sv: Var går gränsen..

När hästen ger efter för bettet, fattar galopp, flyttar undan för skänkeln eller vad det än må vara så ger jag den 100 % eftergift. Då släpper jag allt tryck, från både tygel o skänkel. Jag släpper alltså hel lång tygel o låter hästen antingen"rulla på några meter" eller stanna o vila( olika länge beroende på utbildningsstadiet) o bara känna att den gjort rätt.

Om hästen faller ur till noll så får den göra det. Det är för mig ett bevis på hur vi ligger till i utbildningen. ju mer utbildad den är desto lättare har den att bära sig kvar i formen jag bett om, på lös tygel.

I början av inridningen släpper jag tex tygeln DIREKT när hästen ger efter för bettet, och när den har lärt sig vad det är jag vill åstadkomma kräver jag längre jobb, men testar alltid släppa tygeln för att se vad som händer.

Nu var det kanske inte riktigt det här din tråd handlade om Men jag var tvungen att förklara mitt resonemang i att "släppa helt"

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

jag frågade ju! är ditt mål att rida hästen på lång tygel?

 

[mackan]

Sv: Var går gränsen..

Anledningen till min fundering är att jag själv "åker" gärna häst, och när jag får till det, när han hittar balans osv så är jag jättedålig på att underhålla.

Därför så får jag tex sitta och hålla "bettet levande". Det handlar inte om att såga, då hans huvud inte får röra sig i sidled.. det är för att jag inte ska stumna i handen och tvinga mig själv att vara aktiv. Är tex det att "rida med handen"? Nu har jag inga problem med detta, just att rida med handen om det är så omvärlden ser på detta.. jag rider efter bästa förmåga och min tränare utgår utifrån mina svagheter och försöker hitta sätt för mig att bli mer aktiv och rida, inte bara åka häst..

Därför är jag nyfiken på vad ni anser är just att "rida med händerna"..

Jag tycker det är för mkt med händerna om man konstant upplever att man måste "hålla bettet levande". Bättre är att vara rörlig i från armbågen till handen, (via axeln) dvs rida fram mot handen och då ge eftergift när baken skjuter på, och att ta en förhållning "bakåt" från handen till armbågen, för att sen släppa och ge eftergift. här måste man vara mycket kvick i förhållning/eftergift, men är man det, och rider med sätet fram till handen, så balanserar sig hästen ofta väldigt bra, och förstår också vad "trycket" avser, eftersom det omedelbart följs av eftergift. man kan också vara snabbare genom handen på det sättet tycker jag, än om man sitter och meckar i munnen med handen, och fixerar sig på bettet. Behöver man "röra" på bettet konstant med handen så ligger det ofta i att hästen spänner emot i munnen, ofta pga att den är obalanserad i kroppen. därmed löser man inget egentligen genom att mecka med hand/bett.

att öva upp förhållning/eftergift i samspel och koordination med framåtdrivande säteshjälper är en övning, men fokuserar man på det så går det att träna upp sig. tränar du för någon som kan hjälpa dig???

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

Japp, har hjälp.. och det är just det, att ta, ge efter och få ett samspel som jag har svårt för.. blir gärna hängande kvar för länge, eller släpper för mycket. Det är alltså känslan som fattas

Så egentligen så är det inte ett konstant mecklande, (jag överdrev också lite.. och det kan ju inte du veta..) utan att stämma av med förhållning/eftergift. Det kankse blir lite för mkt "kramande i yttertygeln" vissa gånger men det är ett sätt för mig att "komma ihåg" ytterhanden så jag inte blir stum, jag har inte heller hittat tajmningen.. känslan, så då blir det ibland lite "bara för att" i stället för att jag gör det jag ska göra i precis rätt tillfälle. Så nu när jag läser det du skriver så är det just koordination och få in känslan som min tränare fokuserar på nu. Dessutom så är jag inte van att vara så "aktiv" i min ridning, utan jag har ganska så mkt åkt runt och behöver övningar för att komma till ridnig, och jag har svårt att behålla form (inom ramen) då jag gärna slutar rida och hoppas kanske på att hästen ska gå där av sig själv. jag är nog lite lat kanske

...och nu när jag funderar vidare så är det nog inte att "Hålla bettet levande" det är nog för att jag ska hitta verktyg för att rida min häst på ett bra sätt...

Fast jag är ändå nyfiken på vad ni menar med "rida med händerna"

 

[mackan]

Sv: Var går gränsen..

Du kan öva mycket utomhus på just detta. Om du har tex bra sand/grusvägar så är det utmärkt att träna där, du har hästen rakriktad "automatiskt" med bjudning, och kan koncentrera dig på hur hästen balanserar kroppen under dig. I ridhus/på ridbana blir man lätt fixerad i och med alla svängar och övningar man gör. öva ute i att bli snabb i reaktionerna och mentalt närvarande i ridningen. Inget tankspritt lullande alltså, utan TRÄNING vid uteritt. Jag har utvecklat mycket av min känsla på det sättet, sen tar man med sig det när man markarbetar inne eller på ridbana. Faktumet att du är medveten om dina tendenser och har viljan att jobba gör att det finns massa potential att du löser det med ihärdighet och träning!!!!

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

Ja, jag ska göra det. Är lite dålig på att ta tillvara på tillfällena när jag rider ut. (det blir ofta med sällskap, och en del jag rider ut med har en förkärlek till att "flänga runt" = inge bra för min häst för då balanserar han sig INTE och det jag/vi har byggt upp raseras en del) Ska ge mig ut själv och träna känsla Det som är så konstigt i det hela att ibland (ganska sällan )funkar allt klockrent, jag tycker att jag har greppat det hela och har tajming, känsla och vet vad jag ska göra och kan förekomma honom. När jag lämnar honom "ifred" och han går där ganska fritt, och jag känner minsta tendens att vilka krypa ur jobbet och påminna honom om vad det var vi skulle göra. Och ibland så undrar jag om det är dags att köpa mig en skogsmullehäst och bara lulla, för jag är så totalt talanglös och inte en jota fungerar!!

Tack för tipset! här ska övas

 

[ScissorHands]

Sv: Var går gränsen..

Ledande tygeltag för att "sänka formen"

fundering då inget värkat ha svarat på det jag undrar över:
Enligt mig/vad jag har lärt mig så skall man inte behöva ta ledande tygeltag för att få hästen att sänka formen, gör man det så betyder det att man bara har/får en avknäppt häst/nått är fel, när jag rider och hästen går trevligt med framåt-nedåt sug och jag har pillat upp den lite i formen så är det som så att det räcker med att jag ger den mer tygel, driver lite försiktigt framåt och låter hästen sträcka sig mera framåt istället för att korta den i klivet (vilket jag reglerar med sätet)...
Är jag fel ute?

Vad jag försöker säga är att om jag har en häst med framåt nedåtsug så behöver jag inte ta ledande tygeltag, skulle jag behöva det så har den inte det.
Och om jag är medveten om att hästen inte har framåtnedåt sug och försöker få den i lägre form genom ett ledande tygeltag så låter det som den bocka-ner-huvudet-ridningen som jag lärt mig på ridskolan.

 

[malinsky]

Sv: Var går gränsen..

men om jag leder ned och i det läget rider hästen 'fram t handen'? bara en fundering..

 

[sasucatu]

Sv: Var går gränsen..

jag frågade ju! är ditt mål att rida hästen på lång tygel?

Nej, men på en lös tygel. Jag vill att hästen ska bära sig själv, i allt från skänkelvikning till piaff o spinn.

 

[ScissorHands]

Sv: Var går gränsen..

så som jag ser det:
1. är hästen inte på tygeln och du leder den neråt, du bockar du bara ner huvudet och får den på bogen.
2. är den på tygeln behövs det inte