Fast jag undrar varför man vill bo i Skåne!
Jag skulle inte ha något emot om folk berättade varför de älskar just Skåne, jag kan själv inte förstå just det!
Jag vill flytta till vintern tror jag!
Jag bor i Nordvästskåne på en fyrlängad mindre hästgård med en extra liten bonuslänga - och växthuset förstås. Lite under 4 hektar. Jättebra grannar på precis lagom avstånd. Ljuvliga gårdsbutiker, café och en fiskaffär vid hamnen, allt på cykelavstånd. Jag kommer inte att flytta härifrån innan någon bär ut mig och jag inte kan göra motstånd. Och sedan ska jag vara ett gårdsspöke, som driver runt här för alltid.
Jag var "tvungen" pga jobbet att bo i Stockholm och Visby några år. Visby och Gotland var förvisso också magiskt vackert och att promenera från Mosebacke bort till Riddarholmen varje jobbmorgon kunde också kännas fint. Jag hade absolut inte velat vara utan den tiden.
Men Skåne, åh Skåne.
När jag vissa helger kom hem från Stockholm, flyget drog in över Bjärehalvön och det bredde ut sig gula rapsfält, Skäldervikens glittrande hav och intensivt försommargröna åkrar, så slog hjärtat minst ett par extra slag av bara kärlek.
Varje dag som jag kan bocka av på "vintern" utan att skrapa rutor med frusna fingrar, utan att vattnet till hästarna har frusit, utan att vägarna är igensnöade att köra på och skotta sig ut till, utan att behöva elda på elementen på max, utan broddar och snösulor och termokläder och annat otympligt mög så tackar jag ödmjukt för att jag får bo i Skåne; är lera och blåst priset jag behöver betala, så gör jag det sju dagar i veckan.
När jag kan börja odla utomhus ett par månader före andra och säsongen varar ett par månader längre på andra hållet, när jag kan köpa rosor och odla diverse känsliga växter utan att ens titta på zongränser, yes, snacka om att jag uppskattar Skåne och min zon 1.
När jag under en period ska jobbpendla till Malmö och känner att det är helt okej, för att Skåne har inte större avstånd än så.
När bokskogarna slår ut på våren med vitsippstäcke och när de är som jättelika salar på höst och "vinter" med silvergrå tjocka stammar och en jämn matta av löv. Magiskt.
När man vill ta en promenad vid havet en kväll eller helg, och det är nära för de flesta i Skåne.
När jag maniskt följer solens upp- och nedgång den mörkaste tiden på året, längtar efter varje minut dagsljus och tänker att ok, vi har korta dagar, men längre norrut har de stackarna ännu kortare dagar (fortfarande, vintertid dvs).
Det är två mindre bra saker med Skåne, för leran och blåsten accepterar jag som sagt hur lätt som helst i utbyte mot det positiva: det är lite för populärt att bo eller sommarbo i vissa delar. Ridvägarna - och tyvärr en del av odlingslandskapet - blir ledsamt decimerade där det byggs och byggs. Och så är det varje val, när jag skäms å Skånes väljares vägnar.
