Var är papporna?

[Minna86]

Sv: Var är papporna?

Jag tror att du kommer att hitta ett ganska stort antal sådana relationer. Det är ju bara exempel på hur det faktiskt kan se ut, som ett annat exempel kan du väl ta en anställd förälder som bor 5 min från jobbet och kan åka hem över lunchen medan den andra föräldern har 1,5h resväg till jobbet enkel väg. Där kanske det faller sig mest naturligt att föräldern med den långa resvägen tar största delen av föräldraledigheten?

Och att sjukskrivna och arbetslösa skaffar barn anser jag vara ganska naturligt?!

För övrigt instämmer jag helt i Snurrfians inlägg.

Hur man än vrider, vänder och ursäktar så slutar det ju ändå med att "det är bäst" att mamman är den som är hemma/jobbar deltid/jobbar nära hemmet osv och då handlar det inte om att det råkar vara den bästa lösningen i familjen utan det handlar om traditionell snedfördelning som de flesta inte har tillräckligt intresse av att arbeta emot.
Man har råd/tid med de mesta om man har tillräckligt intresse av det.

Sen tycker ni att ni har jättebra pappor till era barn och det har ni säkert men om ni räknar timmar på dygnet som pappan har hand om barnen respektive ni så har jag svårt att tänka mig att det är lika.
Min mamma var hemmamamma i 10 år medan pappa jobbade och även om jag har en jättebra pappa och vi alltid har haft en jättebra relation så är det ju inget snack om saken vem som var nummer ett när det krisade (och även nu till viss del), jo det var(är) mamma trots att vi har haft en riktigt risig relation.

 

[Calazirya]

Sv: Var är papporna?

Jag är benägen att hålla med dig rent generellt. Snedfördelningen kan inte enbart skyllas på ekonomi eller egenföretagare även om det bidrar. Jag tror inte att det är högprioriterat att försämra inkomsten för att båda skall kunna vara hemma i många fall. Visst i dom fall där man inte alls går runt om mamman jobbar och pappan är hemma så är det väl bara att gilla läget i fördelningen, men långt ifrån alla familjer får sälja hus och hem, däremot kanske man inte kan unna sig lika mycket under den perioden möjligtvis.

 

[Minna86]

Sv: Var är papporna?

Precis...
Ta bort amorteringarna på bostaden, se till att inte ha andra lån (typ bil), stoppa alla sparanden, klara sig med kläderna man har, res inte osv.

Jag jag pluggade var pengarna slut när alla räkningar var betalda, visst var det jättetråkigt att aldrig kunna göra/köpa något men jag visste att det var under en begränsad tid och då stod man ut med det. Jag har svårt att förstå att man inte gör den uppoffringen i 1-2 år för sitt barn. Men jag kanske förstår den dagen jag själv får barn.

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

Tja, andras val får stå för dem. Förhoppningsvis passar de den familjen.

Hur gjorde du/ni själva med föräldraledigheten när det begav sig?

Jo, fast det var ju inte alls frågan. Frågan var vad som faller sig naturligt, och det verkar vara att mamman är hemma absolut mest, nästan oavsett hur faktorer som lön/restid/etc ser ut. Andras val står naturligtvis för dem, men det betyder inte att jag är skyldig att sympatisera med de valen.

Vi var hemma nio, tio månader var ungefär. Jag minns inte mer exakt än så, men ungefärligen så var jag först hemma 6-7 månader, sen var pappan hemma några månader längre tid än så och sen var jag hemma ett "förlängt sommarlov" eller motsvarande. (Idag skulle jag snarare välja att båda var hemma lika länge, men lite kortare tid vardera. Gärna pappan hemma första tiden, eftersom bebisar är roligare när de är lite större. )

pappan faktiskt lägger ner tid på barnet just VARJE dag efter jobb. I många fall kan det handla om 5-6h varjedag.

Ok, vi antar för enkelhetens skull att pappan jobbar 7-4. Troligen träffar han inte barnet före jobbet då, och är hemma 16.30, säger vi. Sex timmars umgänge förutsätter att barnet är vaket till 22.30 (och dagligen läggs av pappan). Sådana läggningstider verkar vara ganska ovanligt och ganska impopulärt bland många föräldrar, men visst, det förekommer säkert. Jag tycker till och med att det verkar ge även pappan lite väl lite sömn, särskilt om han ska gå upp med barnet ett par gånger varannan natt också, men visst, han får ju klara sig.

men långt ifrån alla familjer får sälja hus och hem, däremot kanske man inte kan unna sig lika mycket under den perioden möjligtvis.

Och framförallt så har man ju då valt en viss typ av boende, livsstil etc, som man alltså tycker är viktigare än att båda får samma chans att vara nära föräldrar. Det är så man har prioriterat. Det kan ju knappast komma som en överraskning hur föräldrapenningen slår vid olika inkomster sen när man fått barn.

 

[Calazirya]

Sv: Var är papporna?

Ja i många fall så, att hävda att så inte är fallet är ju bara dumt.

Vi har delat ganska lika. Jag var hemma 10 månader och sedan tog sambo/pappa över och kommer vara hemma 9 månader. Jag kan absolut tänka mig att dela på annat vis nästa gång, om det blir en nästa gång vill säga ..

 

[Sar]

Sv: Var är papporna?

Sen tycker ni att ni har jättebra pappor till era barn och det har ni säkert men om ni räknar timmar på dygnet som pappan har hand om barnen respektive ni så har jag svårt att tänka mig att det är lika.

När våra barn var mindre postade jag ett inlägg där jag räknade ut antal vakentimmar med barnen. Jag hittar det inte nu men för oss var skillnaden sannerligen marginell mellan den som jobbade 80% och den som var hemma, mkt beroende på att att vi knappt har någon pendling och hade nattugglor till barn (steg upp mkt sent för att vara bebisar och var uppe till länge på kvällarna).

Vi har en väldigt lika fördelning när det gäller barntimmar vilket faller sig naturligt.
Det kan däremot skeva under väldigt korta perioder beroende på ex.vis jobbrelaterade grejer (jobbkurser, sjuk häst eller under kortare byggfaser). Då får man ta igen det efteråt.

Och det mönstret tycker jag mig känna igen hos huvuddelen av vänner, bekanta, jobbkompisar etc. Två närvarande föräldrar helt enkelt, vissa med exaktdelning av föräldraledighet, andra med mkt sned fördelning.

Har man målat in sig i tänket att den exakta likafördelningen av föräldraledigheten är den enda vägen till två närvarande föräldrar så tror jag att man har helt fel. Däremot kan det vara mkt bra för en förälder som inte tar sin del att "tvingas" komma med i matchen genom att vara föräldraledig och bygga anknytning och relation.
Men då har man eg. valt fel avelsmaterial från början tycker jag....

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

Och det mönstret tycker jag mig känna igen hos huvuddelen av vänner, bekanta, jobbkompisar etc. Två närvarande föräldrar helt enkelt, vissa med exaktdelning av föräldraledighet, andra med mkt sned fördelning.

Har man målat in sig i tänket att den exakta likafördelningen av föräldraledigheten är den enda vägen till två närvarande föräldrar så tror jag att man har helt fel.

Men då har man eg. valt fel avelsmaterial från början tycker jag....

Jag blir alltid så nyfiken på din omgivning när du skriver sådant. Jag har nämligen aldrig sett till någon krets där så varit fallet, bara i ytterst enstaka familjer.

Jag undrar också om vi skulle se samma saker om vi tittade på samma familjer.

Jag tror inte heller att jämnt delad föräldraledighet är det enda sättet att få till två jämbördiga föräldrar, men det är en god början i alla fall. Dessutom delar jag ju inte den erfarenhet av att omges av jämställda familjer, utan jag anser tvärtom att föräldraledigheten som den ser ut och används idag verkar fungera könsrollskonserverande, vilket jag inte tycker ska finansieras av skattemedel.

Tyvärr finns det till och med pappor som varit hemma en hyfsad del av föräldraledigheten som ändå tex försvinner ur barnens liv senare, tex försvinner vid separation.

Jag håller med dig om det där med avelsmaterialet, men jag tycker ändå att huvudansvaret ligger på avelsmaterialet självt, inte på den som valt det. Dvs den förälder som inte kommer att ta ordentlig del av barnet, bör inte heller gå med på att göra barn. Den punkten är viktigare, tycker jag, än att säga att andra valt fel avelsmaterial.

 

[Snurrfian]

Sv: Var är papporna?

Jag blir alltid så nyfiken på din omgivning när du skriver sådant. Jag har nämligen aldrig sett till någon krets där så varit fallet, bara i ytterst enstaka familjer.

.

Det beror nog väldigt mycket på var man bor, som sagt bor vi på landet, där väldigt många i våran bekantskapskrets är bönder på olika sätt, vilket gör att de jobbar hemifrån, har väldigt oregelbudna arbetstider och väldigt svårt att ta ut någon sammanhängande föräldraledighet, men är ändå väldigt närvarande föräldrar. Samtidigt kräver det nästan att det finns någon med stadig inkomst i familjen och det har blivit kvinnorna som ofta jobbar heltid med pendling... Det är oxå männen som ofta kan ha med barnen på jobbet, eller styra så att kvinnan tex är hemma på morgonen så de hinner ta hand om djuren och sedan kan vara hemma med sjuka barn så kvinnan kan åka och arbeta.

Vi har ett par i bekantskaps kretsen där det är kvinnan som gör allt med barnen och mannen bara glider runt, de är ett återkommande samtalsämne där både män och kvinnor undrar hur i hela friden hon står ut, och varför han inte inser att han missar sina barns uppväxt.

 

[Sar]

Sv: Var är papporna?

Jag blir alltid så nyfiken på din omgivning när du skriver sådant. Jag har nämligen aldrig sett till någon krets där så varit fallet, bara i ytterst enstaka familjer.

Och jag är rätt nyfiken på dig och din omgivning sedan du skrev att du aldrig ätit Bullens pilsnerkorv. Jag föreställer mig att att ni ligger på divaner och äter läckerheter som gåslever och tryffel på era fester och diskuterar svårlösta universitetsproblem?!
Vi kanske måste träffas?

Jag undrar också om vi skulle se samma saker om vi tittade på samma familjer..

Jag hoppas det. Var och är är självklart färgad av tidigare erfarenheter men i alla fall jag hoppas vara så objektiv att jag kan se klart utan alltför färgade glasögon.

Jag tror inte heller att jämnt delad föräldraledighet är det enda sättet att få till två jämbördiga föräldrar, men det är en god början i alla fall. Dessutom delar jag ju inte den erfarenhet av att omges av jämställda familjer, utan jag anser tvärtom att föräldraledigheten som den ser ut och används idag verkar fungera könsrollskonserverande, vilket jag inte tycker ska finansieras av skattemedel.
Tyvärr finns det till och med pappor som varit hemma en hyfsad del av föräldraledigheten som ändå tex försvinner ur barnens liv senare, tex försvinner vid separation.

Vi tycker helt enkelt olika i frågan. Jag anser att familjen är fullt kapabel att bestämma själva hur de ska fördela föräldraledigheten. Ingen vet deras omständigheter och behov lika bra som de själva.

Jag håller med dig om det där med avelsmaterialet, men jag tycker ändå att huvudansvaret ligger på avelsmaterialet självt, inte på den som valt det. Dvs den förälder som inte kommer att ta ordentlig del av barnet, bör inte heller gå med på att göra barn. Den punkten är viktigare, tycker jag, än att säga att andra valt fel avelsmaterial.

Du har helt rätt. Självklart är det upp till varje förälder att leva upp till benämningen.

Samtidigt har man ju som utomstående förfärats över vissa personers val av partner, där man förstår tydligt redan från början att det här kommer att gå över styr. Och där man håller tummarna att det inte kommer att bli barn eftersom den ena presumtiva föräldern visar så tydliga brister redan från start.
Sedan finns det ju ulvar i fårakläder som verkar perfekta men sedan visar sig vara något helt annat.

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

Jag föreställer mig att att ni ligger på divaner och äter läckerheter som gåslever och tryffel på era fester

Ha ha! Snarare linssoppa! Tryffel och gåslever matchar fruktansvärt dåligt med löneläget för akademiker, tycker jag. Jag har faktiskt en vän som har en divan, men jag har aldrig legat på den vad jag kan minnas.

Samtidigt har man ju som utomstående förfärats över vissa personers val av partner, där man förstår tydligt redan från början att det här kommer att gå över styr. Och där man håller tummarna att det inte kommer att bli barn eftersom den ena presumtiva föräldern visar så tydliga brister redan från start.
Sedan finns det ju ulvar i fårakläder som verkar perfekta men sedan visar sig vara något helt annat.

Jo, man känner ju till några fall där man undrar hur sjutton någon kunde få för sig att få barn med "den där", och innan dess hoppades man att det inte skulle ske. Kärleken måste i sanning vara blind; alla ser att det där kommer inte att funka, utom de det gäller. I såna lägen tänker inte jag heller entydigt att ansvaret ligger på den hopplösa parten att inse sin hopplöshet och låta bli att få barn, det är ju snarast en del i att vara hopplös att man inte inser att man är det. Men den för övrigt fullt normalbegåvade partnern borde ju se vad jag och alla andra ser, tycker man. Men inte.

Sen tror jag också att en del av ulvarna inte visste själva att de var just ulvar i fårakläder. Jag tror att såna där helomvändningar när någon blir som förbytt i samband med barn ibland kan handla om tex obearbetade barndomsupplevelser eller något slags känslomässiga problem kopplade till taskig självkännedom på det hela taget. Sådant som det alltså knappast nyttar något till att skuldbelägga, men som man faktiskt ändå måste ta ansvar för hos sig själv när man hamnar i situationen - även om jag kan fatta att det är eller känns ogenomförbart svårt.

Men jag är verkligen fascinerad av alla de där närvarande papporna. Jag tycker mest att de jag ser gästspelar som närvarande, när inget annat pockar på uppmärksamheten. Eller är påtagligt mer närvarande när barnen råkar vara i åldrar de tycker är kul, men inte så mycket resten av tiden. Eller så.

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

Det beror nog väldigt mycket på var man bor, som sagt bor vi på landet, där väldigt många i våran bekantskapskrets är bönder på olika sätt, vilket gör att de jobbar hemifrån, har väldigt oregelbudna arbetstider och väldigt svårt att ta ut någon sammanhängande föräldraledighet, men är ändå väldigt närvarande föräldrar.

Nyss åter från ett besök hos den enda bondefamilj jag numera känner, kan jag rapportera att mannen i den familjen knappt ser sina barn då de är vakna under hela sommarhalvåret, enligt uppgift från andra i samma familj. Han är sällan mer än 200 meter hemifrån, men helt uppe i jobbet hela tiden och sitter och läser förslagsvis i Nötnytt, eller ringer i mobilen vid de gemensamma måltiderna. Det mesta av det han gör kan man inte riktigt ha med barn i, det blir farligt på olika sätt.