Vänner som avbokar och ombokar

[skiesabove]

Vill bara lägga till att det är faktiskt många som inte kan ta ett nej, och tjatar om att ses. Jag har blivit bättre med åren på att slingra mig ur sociala engagemang jag inte vill vara på, men det kan vara ett jäkla pyssel att lyckas göra det utan att bli ansedd som otrevlig.

Och är man trött och vill åka hem så räcker det inte alltid med att säga det, utan det gäller att ha en solid anledning som ingen kan tjafsa med (barnets läggdags eller fodra hästar brukar jag använda).

Väldigt många människor tar det antingen personligt eller skiter i hur deras gäst faktiskt mår. Dom vill ha en där för sina egna anledningar.

Jag är en sån som blir bjuden på väldigt många fler sociala engagemang än jag vill vara med om, och det har tagit 30 år att lyckas bli såpass bra på att säga nej att jag numera slipper gå på sånt jag inte vill gå på. Till viss del har jag bara fått förlika mig vid att vissa kommer tycka att jag är konstig/otrevlig, det får vara så. Jag tycker att dom är konstiga och otrevliga och fattar inte varför dom vill fortsätta ses. Då pratar vi alltså om bekanta, barndoms"vänner", kollegor etc.

Mina riktiga vänner, mina självvalda vänner, är en helt annan sak. Vi håller främst kontakten online och ses när livet tillåter det och alla orkar.

 

[Lickety]

Svarar personerna ärligt om du frågar varför de avbokar? För det kan ju ha alla möjliga anledningar, tänker jag, och vet man inte anledningen är det ju svårt att veta hur man ska värdera det.

Jag är en sån som periodvis ofta behöver avboka med kort varsel. Men jag är alltid uppriktig med anledningen, och mina vänner känner förstås till mina kroniska sjukdomar som kan göra det svårt att planera. Det är aldrig ”lätt” för mig att avboka, för jag vill ju träffa mina vänner, och jag får oerhört dåligt samvete när jag uteblir. Men det är ju så, att de vänskaper som inte håller utifrån förutsättningarna jag har, de rinner ut i sanden. Och det är okej. Jag har själv avslutat vänskaper som helt enkelt inte fungerade för mig också. Nog kan man bli besviken ibland även på ens närmaste vänner, men måttstocken får nog vara hur ofta/hur mycket man blir det. En vänskap ska ge mer än den tar, tänker jag.

Det är ju svårt att veta om någon svarar ärligt, tänker jag. Oklart, är min bedömning. Jag bedömer resultatet som helhet.

 

[Seabaz]

Jag är ett exempel av vad du beskriver. Nu bor jag inte i Sverige men jefla kostnader for "living expenses" är vad som.får mig att avboka inbjudningar. Inte för att jag inte Vill gå, men jag har 8 dagar till nästa lön och 800 sek på kontot... jag vill inte vara där och vara den som inte har råd med tilltugg, drinkar osv... för många räkningar att betala. Jag önskar jag kunde vara där men ekonomiskt omöjligt. Jag avbokar i sista sekund. Story of my life last 2 years

 

[bettysmatte]

Varför då?
Ställer jag in är det ofta för jag inte orkar inte för jag vill göra annat.

Jag blir ledsen om jag blir bortvald pga något annat dyker upp. Det är väl rätt naturligt?

 

[Mabuse]

Jag är ett exempel av vad du beskriver. Nu bor jag inte i Sverige men jefla kostnader for "living expenses" är vad som.får mig att avboka inbjudningar. Inte för att jag inte Vill gå, men jag har 8 dagar till nästa lön och 800 sek på kontot... jag vill inte vara där och vara den som inte har råd med tilltugg, drinkar osv... för många räkningar att betala. Jag önskar jag kunde vara där men ekonomiskt omöjligt. Jag avbokar i sista sekund. Story of my life last 2 years

Är det inbjudningar av typen ”Vi tänkte gå ut på lördag några stycken, vill du följa med?”

Eller är det en vän som hör av sig just till dig ”Har du lust att ses, var länge sen sist? Vore kul!”

Om det är det senare så kan man väl helt enkelt säga att ”Vore jättekul, men har lite tunt i plånboken såhär i slutet på månaden, så kanske en promenad eller om du vill komma över på kvällsté?” (eller vad man nu kan bjuda på som är billigt).

Drinkar och tilltugg på lokal är ju inget måste, tänker jag. Huvudsaken är väl att ses, man får väl hitta en aktivitet som passar båda.

 

[miumiu]

Jag kan absolut vara en sån som avbokar mycket i perioder. Men det handlar om så många olika saker. Dels är jag nog på vippen till utbränd och lider av hjärntrötthet, har omedicinerad ADHD och inget bra system för att komma ihåg saker. Sen är jag en sån person som oftast bara tackar ja när någonting låter kul utan att dubbelkolla. Så i 99% av fallen handlar det om att jag har något annat åtagande som krockar (oftast inget roligt alls dessutom, utan typ jobb). Jag vill helt enkelt mer än vad som är fysiskt möjligt just nu.

 

[MiniLi]

Jag tror också att det ofta handlar om att:
1) det finns jättemånga människor som inte vågar säga nej trots att de vet att de inte vill eller kommer orka.
2) det finns även många människor som har svårt att ta ett nej

Punkt 2 förstärker såklart punkt 1, och det tenderar att generaliseras.
Jag har träffat så många människor som inte vågar säga nej och istället sätter i system att avboka i sista stund. De gör det ju inte för att vara dumma utan de är genuint rädda för att verka otrevliga om de säger nej och de är genuint rädda för att folk ska ta illa upp om de säger nej.

Det finns också många som inte accepterar vilken anledning som helst.

Själv är jag en sån som över åren blivit ganska bra på att säga nej. Jag har också bra koll på vad jag orkar, hur mycket som är rimligt att planera in osv. Men alltså - en del människor blir verkligen kränkta när man inte vill/orkar ses. Sådana människor orkar inte jag ha i mitt liv, så de tenderar att successivt försvinna från den lilla krets med människor som jag brukar umgås med.
Jag fattar dock verkligen att det räcker med en sån kränkt person för att någon som är mer osäker aldrig mer kommer våga säga nej.

Att folk ljuger om orsak är ju främst för att de är rädda för att ”jag orkar inte” ska ge negativa konsekvenser eller att personen de försöker säga nej till kommer börja med någon slags övertalningskampanj.

 

[Lingon]

Jag tror också att det ofta handlar om att:
1) det finns jättemånga människor som inte vågar säga nej trots att de vet att de inte vill eller kommer orka.
2) det finns även många människor som har svårt att ta ett nej

Punkt 2 förstärker såklart punkt 1, och det tenderar att generaliseras.
Jag har träffat så många människor som inte vågar säga nej och istället sätter i system att avboka i sista stund. De gör det ju inte för att vara dumma utan de är genuint rädda för att verka otrevliga om de säger nej och de är genuint rädda för att folk ska ta illa upp om de säger nej.

Det finns också många som inte accepterar vilken anledning som helst.

Själv är jag en sån som över åren blivit ganska bra på att säga nej. Jag har också bra koll på vad jag orkar, hur mycket som är rimligt att planera in osv. Men alltså - en del människor blir verkligen kränkta när man inte vill/orkar ses. Sådana människor orkar inte jag ha i mitt liv, så de tenderar att successivt försvinna från den lilla krets med människor som jag brukar umgås med.
Jag fattar dock verkligen att det räcker med en sån kränkt person för att någon som är mer osäker aldrig mer kommer våga säga nej.

Att folk ljuger om orsak är ju främst för att de är rädda för att ”jag orkar inte” ska ge negativa konsekvenser eller att personen de försöker säga nej till kommer börja med någon slags övertalningskampanj.

Det här känns som ett sätt att skylla ifrån sig och inte ta eget ansvar.

Jag hade blivit mycket mer besviken och ledsen om vännen sagt ja med avsikt att avboka i sista stund än om vännen bara sa att livet har kört ihop sig nu och tyvärr inte orkar träffas men säger att hen gärna vill träffas när allt lugnat ner sig.

Nu har jag inget problem med att mina vänner ställer in annat än av riktigt bra anledningar. Nu senast för att vännen tyvärr åkt på lunginflammation.

 

[hollypolly]

Bara ni är nöjda så. Jag hade blivit irriterad över nonchalansen över att jag också har ett liv som kostar energi och tid och det faktum att jag mycket väl kan ha justerat om i mitt liv för att prioritera just den bokningen. Men om ingen av er egentligen prioriterar det och bara träffas när det av en slump passar båda så funkar det ju bra för er.

Behöver ju inte vara av en slump men är det så svårt att vara lite spontan? Måste allt planeras så långt i förväg?

Men det är ju precis det folk menar. Det är väl inte så vanligt att man bokar in att ses utan någon plan alls?

Om ditt umgänge mest är att spontanboka sällskap för en aktivitet du ändå tänkte göra, så blir det ju annorlunda. Men kan ändå ställa till det, förstås.

T ex:
A: ”Ska vi rida ut på lördag om det är fint väder?”
B: ”Ja, det gör vi!”

A planerar veckans ridning så att det blir läge för uteritt på lördagen, och kanske har en häst som är trevligare att rida ut med sällskap. Lördagen kommer, solen skiner.

B: ”Du, jag red ett pass på banan idag istället, så jag skippar uteritten.”

A:

Händer det där flera gånger, så lär ju A börja tänka att tja, man kan inte räkna med B, utan att hon verkligen tänker rida ut tror jag när jag ser det. Vilket ökar risken för att vänskapen rinner ut i sanden.

Fast rätt dåligt exempel , men nej jag hade inte blivit sur om personen velat rida i paddocken istället då hade jag ridit ut själv är inte beroende av mänskligt sällskap.

Jag blir ledsen om jag blir bortvald pga något annat dyker upp. Det är väl rätt naturligt?

Okej ganska egoistisk av dig tänker jag, om jag inte orkar ses ska du alltså känna dig bortvald. Okej.

 

[hollypolly]

Det här känns som ett sätt att skylla ifrån sig och inte ta eget ansvar.

Jag hade blivit mycket mer besviken och ledsen om vännen sagt ja med avsikt att avboka i sista stund än om vännen bara sa att livet har kört ihop sig nu och tyvärr inte orkar träffas men säger att hen gärna vill träffas när allt lugnat ner sig.

Nu har jag inget problem med att mina vänner ställer in annat än av riktigt bra anledningar. Nu senast för att vännen tyvärr åkt på lunginflammation.

Men tror du på riktigt att någon bokar in saker av anledningen att dom vill boka av i sista stund sen?

Blir rätt chockad över hur många som skapar drama över att någon inte kan eller vill ses.
Har inte varit med om den typen av umgängeskrav sen skoltiden

 

[hollypolly]

Vill bara lägga till att det är faktiskt många som inte kan ta ett nej, och tjatar om att ses. Jag har blivit bättre med åren på att slingra mig ur sociala engagemang jag inte vill vara på, men det kan vara ett jäkla pyssel att lyckas göra det utan att bli ansedd som otrevlig.

Och är man trött och vill åka hem så räcker det inte alltid med att säga det, utan det gäller att ha en solid anledning som ingen kan tjafsa med (barnets läggdags eller fodra hästar brukar jag använda).

Väldigt många människor tar det antingen personligt eller skiter i hur deras gäst faktiskt mår. Dom vill ha en där för sina egna anledningar.

Jag är en sån som blir bjuden på väldigt många fler sociala engagemang än jag vill vara med om, och det har tagit 30 år att lyckas bli såpass bra på att säga nej att jag numera slipper gå på sånt jag inte vill gå på. Till viss del har jag bara fått förlika mig vid att vissa kommer tycka att jag är konstig/otrevlig, det får vara så. Jag tycker att dom är konstiga och otrevliga och fattar inte varför dom vill fortsätta ses. Då pratar vi alltså om bekanta, barndoms"vänner", kollegor etc.

Mina riktiga vänner, mina självvalda vänner, är en helt annan sak. Vi håller främst kontakten online och ses när livet tillåter det och alla orkar.

Jaaaa eller folk som bara varför dricker du inte här ta en öl ,jo jag bjuder.
Vad tråkig du är som inte dricker.
Nej jag är likadan oavsett om jag dricker eller inte

 

[Lingon]

Behöver ju inte vara av en slump men är det så svårt att vara lite spontan? Måste allt planeras så långt i förväg?

Jag kan absolut vara spontan men då ska det vara helt spontant. Men jag vill inte vara lite halvspontan på så sätt att man säger att man eventuellt ska träffas en viss dag. Antingen bestämmer vi det i förväg och då lägger in det i min planering eller hörs man av samma dag och träffas om det slumpar sig så att båda kan just då.

 

[Lingon]

Men tror du på riktigt att någon bokar in saker av anledningen att dom vill boka av i sista stund sen?

Blir rätt chockad över hur många som skapar drama över att någon inte kan eller vill ses.
Har inte varit med om den typen av umgängeskrav sen skoltiden

Jag svarade på @MiniLi s inlägg där hon beskrev just den situationen. Och jag svarade hur jag skulle uppleva det. Men jag har aldrig upplevt själv och tycker att det verkar vara ett rätt märkligt och oärligt förfarande.

 

[hollypolly]

Varför skriver du det till mig? Jag har hela tiden sagt att oförutsägbara händelser/sjukdomar inte är inräknade i mitt resonemang. Har man en sjukdom som är oberäknerlig så gissar jag att familj och vänner vet om det och jag tar iaf hänsyn till det. T.ex. erbjuder mig att komma hem till personen och ta med mig fika/take away om det underlättar för hen så man kan umgås lite.

Det jag pratar om och som irriterar mig är de som bokar in en massa som de sen avbokar för att de inte längre känner för det. Det är inte roligt nog för att det ska vara värt energin när det kommer till kritan. T.ex. om man bokar in nåt efter jobbet. Man vet i förväg att man ska jobba den dagen. Man vet hur ens jobb får en att känna. Det är förutsägbart om inget exceptionellt inträffar just den arbetsdagen. Om det då upprepade gånger (utan sjukdom inblandat!) ställs in med motiveringen att man inte orkar då hade jag slutat boka in saker med den personen på hens jobbdagar. Men jag hade önskat att hen hade insett sin begränsning själv och börjat boka in saker på lediga dagar istället.

Då passar ni nog helt enkelt inte som vänner, lättare att umgås med likasinnade

 

[cirkus]

Behöver ju inte vara av en slump men är det så svårt att vara lite spontan? Måste allt planeras så långt i förväg?

Fast rätt dåligt exempel , men nej jag hade inte blivit sur om personen velat rida i paddocken istället då hade jag ridit ut själv är inte beroende av mänskligt sällskap.

Okej ganska egoistisk av dig tänker jag, om jag inte orkar ses ska du alltså känna dig bortvald. Okej.

Var och en får ta ansvar för sina känslor och att kalla den som känner sig bortvald för egoistisk tycker jag är jättekosntigt, varför lägga problemet hos någon annan och inte ta eget ansvar för att orka? Så väl känner man ju sig själv i regel att man vet vad som krävs för att orka umgås.

 

[hollypolly]

Var och en får ta ansvar för sina känslor och att kalla den som känner sig bortvald för egoistisk tycker jag är jättekosntigt, varför lägga problemet hos någon annan och inte ta eget ansvar för att orka? Så väl känner man ju sig själv i regel att man vet vad som krävs för att orka umgås.

Att som vuxen skapa drama och känna sig bortvald för att en vän inte vill eller orkar ses en dag tycker jag är just det.

 

[cirkus]

Men tror du på riktigt att någon bokar in saker av anledningen att dom vill boka av i sista stund sen?

Blir rätt chockad över hur många som skapar drama över att någon inte kan eller vill ses.
Har inte varit med om den typen av umgängeskrav sen skoltiden

Skapar drama?
Om nån av mina vänner bokar av gång på gång för att den inte orkar tycker jag det är fullt naturligt att ifrågasätta den personens intentioner öht. Det handlar inte om vad den kan, för att inte kunna är ju en sak, då bokar man inte alls. Om nån av mina vänner skulle säga att den inte VILL träffa mig så skulle jag verkligen känna mig bortvald.

 

[cirkus]

Att som vuxen skapa drama och känna sig bortvald för att en vän inte vill eller orkar ses en dag tycker jag är just det.

Har du missat vad diskussionen handlar om? att boka av - inte att boka in.

Om jag har en vän som inte vill och orkar frekvent så tycker jag att den är egoistisk och helt verkar skita i andra än sig själv och inte ta det minsta ansvar för att just orka göra det som man bestämt.

 

[hollypolly]

Skapar drama?
Om nån av mina vänner bokar av gång på gång för att den inte orkar tycker jag det är fullt naturligt att ifrågasätta den personens intentioner öht. Det handlar inte om vad den kan, för att inte kunna är ju en sak, då bokar man inte alls. Om nån av mina vänner skulle säga att den inte VILL träffa mig så skulle jag verkligen känna mig bortvald.

Ja exakt vi är olika jag är helt okej med att någon inte vill ses

 

[hollypolly]

Har du missat vad diskussionen handlar om? att boka av - inte att boka in.

Om jag har en vän som inte vill och orkar frekvent så tycker jag att den är egoistisk och helt verkar skita i andra än sig själv och inte ta det minsta ansvar för att just orka göra det som man bestämt.

Ja och jag har som vuxen inte samma förväntningar på umgänge som när man var tonåring att folk inte kan,orkar eller vill umgås aktuell dag är helt okej för mig