Har definitivt ett mönster av att avboka, dock generellt inte med särskilt kort varsel och själv ogillar jag när planer ändras i sista minuten. I mitt fall är jag alltid ärlig med varför och det är väl kortfattat antingen pga bristande ork eller mental ohälsa. Ibland har jag perioder av att vara optimistisk kring vad jag klarar och då kan jag boka in saker som jag sedan inser att jag kanske i själva verket inte kan genomföra. Det handlar aldrig om att jag inte skulle gilla eller respektera mina vänner, eller inte vilja ses.
De flesta människor klarar inte av det beteendet, vilket är förståeligt. Så de få vänner som är kvar har antingen samma tendenser själva, eller helt andra problem men som får liknande konsekvenser socialt, litet socialt behov, bor utomlands vilket gör det mer naturligt att inte ses på 10+ år, eller är väldigt upptagna och har många alternativa planer vilket gör att de inte verkar ta det lika allvarligt när saker blir inställda.
Kan absolut förstå att människor tröttnar, har hänt många gånger vid det här laget, det jag har svårare för är om de då kommer med diverse anklagelser om att jag inte bryr mig om dem bara för att jag inte fungerar som de gör. Det går åt en hel del energi till att hantera relationer, hade jag verkligen inte brytt mig om dem hade jag ju avslutat vänskapen för länge sedan hellre än att försöka få det att fungera.
En fälla som jag tror man måste vara uppmärksam på om man är den som avbokar och ombokar är också att man kan internalisera bilden av att man är en dålig vän eller människa pga detta. I längden kanske man tycker att man inte har rätt att ställa så många krav själv eftersom man gör som man gör. Finns risk att man accepterar för mycket, kanske av rädsla för att bli mer socialt isolerad eller för att man tycker att man förtjänar det. Kan definitivt känna att mina sociala problem påverkar min självbild ibland men i mitt fall leder det oftare till att jag drar mig undan.
.
