Sv: Väluppfostrad
Ja, det finns alltför många.
Sedan är det svårt det där också, jag väljer oftast att göra så lite jag bara kan i korrigeringsväg med andras hästar. Har sällan problem med de saker jag måste göra (leda in och ut till/från hagen och fodra), är liksom ingen idé att konstra med andras hästar, blir bara arbete i onödan och alla väljer ju att lägga sin hästhantering på en nivå som passar dem.
Jag prioriterar vissa saker och skiter i andra - som säkert några människor tycker är vansinnigt eftersom det är för strikt åt ena hållet - och andra vansinnigt eftersom det är för slapphänt - går aldrig att göra andra nöjda.
Är en häst direkt farlig genom sitt agerande (om den exempelvis springer rakt på mig vid grindhålet, slår efter hästen jag leder förbi i hagen osv) begär jag dock att ägaren gör vad h*n kan för att lösa problemet, annars vägrar jag utsätta mig för den hästen. Min gräns går vid risk för skada på mig eller min häst helt enkelt.
Har själv en häst som kan bete sig som en apa med vissa människor. Han är en riktig satunge om han får möjlighet och det är jag medveten om - men har väldigt svårt att skola bort. Har haft ordentliga problem med honom som ung och fått lägga Massor av tid (och pengar
) på att hitta ett sätt att lösa uppkomna situationer och numer är han en fröjd. För mig. Och för dem som likt mig hanterar honom med rätt tydlig auktoritet och som sätter ganska snäva ramar.
Tyvärr är han en målsökande robot för sköra/rädda människor som han lätt spelar Allan med, och det är ju omöjligt för mig att fostra bort.
Med mig vet han vad han får lov att göra och vad han absolut inte får göra, men jag har fått släppa på en hel del saker som många säkert skulle irritera sig på. Skulle exempelvis aldrig kunna stå i Eleas stall då han är ett monster när det gäller mat. Numer jagar han inte upp folk i ett hörn och hotar om han inte får mat direkt, men så fodrar vi utifrån också.
Vad gäller hästar som trängs och försöker dra iväg brukar det ofta räcka med att för mig som lång och bredaxlad helt enkelt stampa til med foten och backa dem bakom mig ett par ggr, sedan ledsnar de.
Är de genuint rädda hjälper ju ingenting jag kan göra som hanterar dem någon gång/vecka - då gäller det bara att bogsera in dem så fort som möjligt och göra allt i sin makt för att undvika olyckor.
Jag stör mig nog mer på "lobotomerade" hästar än lite spralliga, livliga diton. Avskyr att behöva släpa hästar efter mig, jag går i mitt tempo om hästen sedan travar eller galopperar bredvid struntar jag i så länge de håller sig vid mig och inte försöker pipa iväg. Om de däremot halkar efter varje steg jag tar och jag får draaaa dem med mig kräks jag helst. Oftast är det dessa hästar som anses vara så "snälla" och "väluppfostrade" dessutom. Urk säger bara.