Valpvedermödor

[Malibu_Stacy]

Försöker träna inkallning inomhus. Inte helt enkelt.
Han är totalt ointresserad av de godissorter jag har. Han gosar bara när han själv är intresserad och han leker inte. Och han är rädd.

Små små steg.

Det enda han verkligen gillar är att bli upplyft och sitta i knä. Får lista ut sätt att använda det som belöning.

Jag skulle låta honom få landa lite och bara vara. Inte försöka träna eller uppmana till lek utan låt honom få tid att anpassa sig till sitt nya liv och låt honom komma till dig. Lägg fokus på att bygga en trygg och stabil relation mellan er. Du beskrev honom ju redan när du hälsade på som lite rädd och försiktigt och sådana hundar behöver ofta extra tid och utrymme att anpassa sig till nya miljöer

 

[Snurrfian]

Försöker träna inkallning inomhus. Inte helt enkelt.
Han är totalt ointresserad av de godissorter jag har. Han gosar bara när han själv är intresserad och han leker inte. Och han är rädd.

Små små steg.

Det enda han verkligen gillar är att bli upplyft och sitta i knä. Får lista ut sätt att använda det som belöning.

Har du provat mjukost? Det är Villes klara favorit, ost-skinka. Ganska lugnande att få slicka i sig också!

I och med att han inte går ifrån dig ute, sätt dig och rensa en rabatt eller något sånt. Dvs du är upptagen med något men håller dig på ett ställe ungefär. Är du orolig att han ska springa ifrån dig så sätt på en lång lina som han kan dra runt med. Tvättlina borde kunna fungera till en sån där liten en. Den fastnar inte så lätt heller. Låt honom upptäcka världen runt dig och känna sig trygg så kommer kissandet och bajsandet också. Lägg ut en filt i närheten av dig för lite extra trygghet, något tuggben och njut av att vara ute.

 

[tanten]

Vi tar det lugnt. Det är mest jag som är nojig.
jag har ju mina flattar som jämförelsematerial. De som älskar allt och alla och glatt kastar sig in i allt (utan att tänka efter....)

Den här hunden är så ängslig och så rädd. Morgonpromenaden var småläskig för det var mycket trafik på vägen en bit bort och han tyckte varje fordon var skrämmande. Vi går runt en liten åker här intill. Det är lagom långt, tar runt 10-15 minuter beroende på hur mycket han stannar och sätter eller lägger sig. Utomhuset är ingen favoritplats.

Imorse fick jag honom äntligen att äta. Jag tog bort assietten jag haft som matskål (han var ju rädd för min vanliga skål) och la maten på golvet. DÅ åt han. Även assietten var tydligen jätteläskig.

Eftersom jag är ute i trädgården och jobbar en massa så är han tvungen att vara ute han också. Jag binder honom i ett långt koppel bredvid mig. Han är stilla men inte avslappnad. Törs inte ha honom lös för om han blir skärmd så sticker han i panik. Katten, en lastbil ute på vägen eller ett högt ljud kan skapa panik.

 

[Kenya]

Tror det kommer gå jättebra för er med lite tålamod!

Min var väldigt upprörd över nya saker som valp, men mer utåtagerande än din kan man väl säga (bruksras).
Undrade ibland hur i helvete det skulle gå!
Nu ett par år senare är hon supercool med sånt som hon tyckte var superläskigt. Tror inte det beror på träning, utan på is i magen. Och det verkar du ju ha

Det behöver inte gå så himla fort med de små liven..

 

[Mia_R]

Är det här något rastypiskt beteende och hur hittade du honom, via rekommendationer?

 

[em-pirre]

Jag skulle inte använda famn eller lyfta upp som belöning. Lek eller godis. Men just nu skulle jag göra ingenting. Ha godis med mig hela tiden och mata i med jämna mellanrum.

 

[tanten]

Är det här något rastypiskt beteende och hur hittade du honom, via rekommendationer?

Jag tror inte alls det är rastypiskt. Uppfödaren har gott renomme och har rykte om att ha bra mentalitet på sina djur. Jag hittade hen på rekommendation.
Men jag tror att det är rätt fullt på hårddisken för den unge mannen. Han har flyttat från en stor flock om 20 till att bli ensamhund och han har radikalt bytt miljö.

Det ger sig med tiden. Det är bara jag som är otålig.

 

[tanten]

Jag skulle inte använda famn eller lyfta upp som belöning. Lek eller godis. Men just nu skulle jag göra ingenting. Ha godis med mig hela tiden och mata i med jämna mellanrum.

Ingen risk

Jag skulle inte lyft mina flattar i famnen när det blev läskigt och jag har aldrig tillåtit hundar att hoppa. Han är hund - om än i litet format. Hn kan gå på sina egna ben. Hos uppfödaren blev hundarna upplyfta stup i ett. Jag tycker det känns en smula främmande?

Han är inte intresserad av godis och han vill inte leka. Jag testar alla möjliga sorters avledning. Hittills har jag inte hittat något bombsäkert. Men jag har mycket kvar att testa.

 

[Wingates]

Vi tar det lugnt. Det är mest jag som är nojig.
jag har ju mina flattar som jämförelsematerial. De som älskar allt och alla och glatt kastar sig in i allt (utan att tänka efter....)

Den här hunden är så ängslig och så rädd. Morgonpromenaden var småläskig för det var mycket trafik på vägen en bit bort och han tyckte varje fordon var skrämmande. Vi går runt en liten åker här intill. Det är lagom långt, tar runt 10-15 minuter beroende på hur mycket han stannar och sätter eller lägger sig. Utomhuset är ingen favoritplats.

Imorse fick jag honom äntligen att äta. Jag tog bort assietten jag haft som matskål (han var ju rädd för min vanliga skål) och la maten på golvet. DÅ åt han. Även assietten var tydligen jätteläskig.

Eftersom jag är ute i trädgården och jobbar en massa så är han tvungen att vara ute han också. Jag binder honom i ett långt koppel bredvid mig. Han är stilla men inte avslappnad. Törs inte ha honom lös för om han blir skärmd så sticker han i panik. Katten, en lastbil ute på vägen eller ett högt ljud kan skapa panik.

Förlåt men..
Det där är ju inte normalt valpbeteende i min värld. En valp ska vara framåt och nyfiken även om den nyss har flyttat till en helt ny miljö. Jag hade ju lämnat tillbaka en valp som var rädd för allt på det där sättet.

Jag hoppas ju att det ordnar sig för er och han blir en framåt och glad hund men jag blir lite beklämd över att det ses som normalt med osäkra/rädda valpar.

 

[ainasoja]

@tanten min valp av samma ras var också nervös och försiktig första tiden. Så pass att han fick smeknamnet Fjant av mig.

Det gick över efter några veckor och han blev glad, trygg och ät glad.

Så ha is i magen så ska du se att det blir bättre och bättre.

 

[Fisherling]

Den enda jag känner med Papillons är dessutom uppfödare och hennes hundar är så jäkla käcka och modiga från start, de tar livet med en klackspark och är riktigt häftiga på agilitybanan. Att en valp skulle vara så osäker att den slutar äta låter inte alls som något rastypiskt; och om det skulle räknas som rastypiskt skulle jag verkligen tvivla på uppfödarna.

 

[Kenya]

Förlåt men..
Det där är ju inte normalt valpbeteende i min värld. En valp ska vara framåt och nyfiken även om den nyss har flyttat till en helt ny miljö. Jag hade ju lämnat tillbaka en valp som var rädd för allt på det där sättet.

Jag hoppas ju att det ordnar sig för er och han blir en framåt och glad hund men jag blir lite beklämd över att det ses som normalt med osäkra/rädda valpar.

Äähhh, inte alla valpar som är så modiga och framåt från början.

Den är ju pytteliten, plus att allt är nytt. Får ha is i magen tills allt inte är nytt längre.

Min kissade ner sig av skräck flera gånger som liten. Det är inget man märker idag. Nu har hon snarare en behändig självbevarelsedrift.

En så kraftig omställning som att flytta från tik och syskon behöver ju hunden troligtvis aldrig mer vara med om.

Finns valpar som tappar aptiten när deras matrutin med syskonen försvinner. De flesta får väl tillbaka aptiten om man inte börjar truga för mkt med maten?

Njut av den söta lilla!

 

[tanten]

Äähhh, inte alla valpar som är så modiga och framåt från början.

Den är ju pytteliten, plus att allt är nytt. Får ha is i magen tills allt inte är nytt längre.

Min kissade ner sig av skräck flera gånger som liten. Det är inget man märker idag. Nu har hon snarare en behändig självbevarelsedrift.

En så kraftig omställning som att flytta från tik och syskon behöver ju hunden troligtvis aldrig mer vara med om.

Finns valpar som tappar aptiten när deras matrutin med syskonen försvinner. De flesta får väl tillbaka aptiten om man inte börjar truga för mkt med maten?

Njut av den söta lilla!

Pytteliten vet jag inte? Den är född i början av dec så den blir snart 5 månader.

 

[Kenya]

Pytteliten vet jag inte? Den är född i början av dec så den blir snart 5 månader.

Eeehh okej inte pytteliten. Men i alla fall.

 

[Malibu_Stacy]

Förlåt men..
Det där är ju inte normalt valpbeteende i min värld. En valp ska vara framåt och nyfiken även om den nyss har flyttat till en helt ny miljö. Jag hade ju lämnat tillbaka en valp som var rädd för allt på det där sättet.

Jag hoppas ju att det ordnar sig för er och han blir en framåt och glad hund men jag blir lite beklämd över att det ses som normalt med osäkra/rädda valpar.

Jag håller helt med här. Det hade inte varit en hund för mig, mentaliteten är det viktigaste
för mig.

Men hoppas såklart @tanten ser det annorlunda eftersom hon visste att valpen var rädd och försiktig.

 

[TinyWiny]

Alltså, skillnaden på att flytta som åttaveckors och som fem månaders som valpen som @tanten har är enorm. Min nuvarande var sju månader när han kom till mig. Han var rejält låg de första veckorna här och alla hundkunniga jag pratade med då inklusive veterinärer (jag kontaktade ingen men man pratar ju både då och senare) tyckte att det var fullkomligt normalt. Min gjorde ett klockrent bph senare så något taskigt psyke ligger inte bakom att han var låg men att flytta (i hans fall två gånger på sex veckor) i en ålder när hormonerna far som virvelvindar i kroppen är tufft. De har hunnit skapa band på ett helt annat sätt än en åtta veckors valp och känner såklart både sorg, saknad och förvirring över var de har hamnat nu.

Jag tycker tanten gör helt rätt som har is i magen. Att vänja vid de rutiner som är, ha tålamod och såklart en hel massa kärlek och hunden lär vara sig själv om några veckor. Min ville vara nära nära första tiden och då fick han vara det. Det är inget jag ser som fel eller dumt. Han ligger fortfarande gärna nära, ibland under täcket när man sover och gärna i knät om jag sitter ner men är i övrigt inte klistrad på mig och kan precis lika gärna gå och lägga sig någon annanstans. Han är precis så som en dsg ska vara.

 

[ainasoja]

Pytteliten vet jag inte? Den är född i början av dec så den blir snart 5 månader.

Min var 7 månader. Tror att det pga att dom varit så länge hos uppfödaren som gör att dom är fjantiga i början.

Det är lättare med en yngre valp.

Det kommer bli kanon!

 

[Wingates]

Alltså, skillnaden på att flytta som åttaveckors och som fem månaders som valpen som @tanten har är enorm. Min nuvarande var sju månader när han kom till mig. Han var rejält låg de första veckorna här och alla hundkunniga jag pratade med då inklusive veterinärer (jag kontaktade ingen men man pratar ju både då och senare) tyckte att det var fullkomligt normalt. Min gjorde ett klockrent bph senare så något taskigt psyke ligger inte bakom att han var låg men att flytta (i hans fall två gånger på sex veckor) i en ålder när hormonerna far som virvelvindar i kroppen är tufft. De har hunnit skapa band på ett helt annat sätt än en åtta veckors valp och känner såklart både sorg, saknad och förvirring över var de har hamnat nu.

Jag tycker tanten gör helt rätt som har is i magen. Att vänja vid de rutiner som är, ha tålamod och såklart en hel massa kärlek och hunden lär vara sig själv om några veckor. Min ville vara nära nära första tiden och då fick han vara det. Det är inget jag ser som fel eller dumt. Han ligger fortfarande gärna nära, ibland under täcket när man sover och gärna i knät om jag sitter ner men är i övrigt inte klistrad på mig och kan precis lika gärna gå och lägga sig någon annanstans. Han är precis så som en dsg ska vara.

Att hunden är lite låg kan jag absolut köpa, men rädd bör den inte vara oavsett i min värld.

Jag ser inte heller som hundens behov/vilja att vara nära har så mycket med rädslor eller mentalitet att göra.
Ammo är hårt knuten till mig - men han blir inte rädd för saker bara för att jag inte är nära.

 

[TinyWiny]

Att hunden är lite låg kan jag absolut köpa, men rädd bör den inte vara oavsett i min värld.

Jag ser inte heller som hundens behov/vilja att vara nära har så mycket med rädslor eller mentalitet att göra.
Ammo är hårt knuten till mig - men han blir inte rädd för saker bara för att jag inte är nära.

Jag tror att det kan handla om vad man använder för ord. Jag såg min hund som låg, andra såg honom som rädd när han gick där lite moloken med svansen rakt ner.

Nej det gör inte jag heller. Första natten när han behövde ligga dikt an mot mig såg jag det som osäkerhet och att jag var den trygghet han hade (vi klickade verkligen så direkt när vi träffades att han förvånade uppfödaren med att krypa upp i min famn där jag satt på huk, kura ihop sig och låg där och bara blundade, så hade han aldrig gjort förut). Det kan man också se som rädsla även om inte jag gjorde det utan jag såg det som otrygghet.

 

[Wingates]

Jag tror att det kan handla om vad man använder för ord. Jag såg min hund som låg, andra såg honom som rädd när han gick där lite moloken med svansen rakt ner.

Nej det gör inte jag heller. Första natten när han behövde ligga dikt an mot mig såg jag det som osäkerhet och att jag var den trygghet han hade (vi klickade verkligen så direkt när vi träffades att han förvånade uppfödaren med att krypa upp i min famn där jag satt på huk, kura ihop sig och låg där och bara blundade, så hade han aldrig gjort förut). Det kan man också se som rädsla även om inte jag gjorde det utan jag såg det som otrygghet.

Men här beskrivs det ju om en hund som inte vågar ta för sig, som är rädd för skålen etc. Det är inte att vara lite låg för att man flyttat.

Det du beskriver behöver ju varken vara otrygghet eller rädsla heller.
Som sagt, Ammo är extremt knuten till mig (mitt fel) men det påverkar verkligen inte hans mentalitet i övrigt.