Han är drygt 7 månader.
Hittills har jag försökt bryta och avleda. Mängder med upppmuntran när han slutar. Testat att bli upprörd men det gör ingen som helst skilllnad och är inte speciellt pedagogiskt....
Blir bara lite desperat när vi sitter tillsammans i köket och jag läser. Och han far upp och skriker för att det åker förbi något som inte låter som en vanlig bil, eller för att huset knäpper, eller någon spelar klarinett på radion. Eller något jag inte kan identifiera eller höra.
Han är lite av en enstöring. Är helst för sig själv, på lite lagom avstånd från mig. Han följer mig i huset om jag byter rum men vill inte bli klappad. Är vi i trädgården gör han sina egna saker medan jag jobbar. Han var sådan redan hos uppfödaren. Flocken var runt uppfödarna och mig medan han strövade runt lite för sig själv. Så det är bara att förhålla sig till det.
Allt var väldigt mycket bättre innan hormonerna satte in. Så jag har väl antagit att det går över. Han är ju i tonåren. Jag jobbar ju med kontakt och litar på att det tar sig.
I mitt hästliv brukade vi säga att det tog ett år för en häst att bli riktigt hemma och acklimatiserad på gården. Innan den där nära kontakten blev etablerad.
Torsten kom till mig som 4-månaders och har inte varit här så himla länge. Han blir väl tillgiven han med. Med tiden.
Du har inte testat det tipset som jag gav om att du själv skapade en massa ljud samtidigt som du höll i honom eller liknande?
Det känns ärligt talat som att det har blivit som en stressgrej för honom. Som säkert förstärks av irritation från dig. Jag märker själv på mina hundar att de snarare går upp i varv om jag blir stressad/irriterad än tvärtom.
Vad händer om du bär runt på honom några timmar om dagen så att du kan hindra/lugna utan att han får belöna sig själv? Kanske låter lite roligt men jag tänker att han kanske blir lite lugnare av kroppskontakt också?
Finns det något godis han faktiskt jobbar lite för? Torkat gött? Mjukost? Något annat?
