Du kan ju prova att själv torka lite av färskfodret på låg värme (50 grader) och erbjuda istället för ren kyckling, så får han i sig kalcium också. Men gör inte det här med maten till någon stor grej nu, han äter när han blir tillräckligt hungrig. Just nu är det nog bara så att livet är lite för spännande.
Det ska jag prova!
Jag tror också att han kan vara distraherad, han kan inte tänka på mat när man är upptagen med annat. Vi får stänga in oss i ett annat rum för att han ens ska överväga maten.
Min numera vuxna hund åt jättedåligt som valp, och det har tyvärr hållit i sig hela hans liv. Det blev liiiite bättre efter att han kastrerades men jag får fortfarande tjata lite på honom tills han börjar äta och då äter han såååå långsamt
Nu är han nio år. Nuvarande valpen kastar i sig maten och har så gjort från dag ett.
Får hoppas att min blir bättre snart. Jag får ont i mattehjärtat när han inte äter.
Det är mycket nytt för honom nu som distraherar. Han äter när han blir hungrig, erbjud mat, vill han inte ha så bara ta bort. Erbjud igen lite senare.
Borde han inte ha blivit hungrig sedan han kom? Eller håller det i sig så länge?
Som andra skrivit, gör ingen stor affär av det hela. Mycket är nytt för honom.
Jag har haft en som inte hade någon större matlust, men så länge han var pigg och frisk och gick upp i vikt brydde jag mig inte. Tog bort maten om det inte passade. När han blev hungrig åt han. Han bara var som han var och växte upp till en ståtlig herre.
Tack för lugnande ord.
Hah! Jag har en likadan här hemma... Hon drack mest hela tiden, så jag började med att begränsa drickandet. Sen konstaterade jag att hon åt köttbitar utan att blinka, men mosad mat och torrfoder ratade hon. Jag ger henne en salig blandning av muschkorvar (beror på vilken sort hon råkar godkänna just den dagen), råa köttbitar, inälvor, ägg, köttfärs, samt fri tillgång på torrfoder.
Jag gick emot alla mina principer om att ta bort maten om hon inte äter, aldrig ge fri tillgång o.s.v. eftersom jag märkte att hon faktiskt inte åt ifall det inte passade henne. Hon är helt ointresserad.
Just nu funkar det, men det är jobbigt för mig som hundmamma eftersom jag hade ett matvrak tidigare. Jag blir alltid lite stressad om hon inte äter...
Jag som är så lättstressad när det gäller djurens hälsa håller ju på och dör för att han inte äter... SUCK på mig själv. Provade med ett köttigt ben idag och det var gott! I 10 minuter, sedan gick han och gömde benet under soffan. Tänkte att jag skulle prova med lite kött imorgon, Jag har ju Standadt Start Mix hemma så jag skulle ju kunna "laga" hans mat själv.
Jag har haft två som inte ätit. Dels min första flat som verkligen inte ville ha mat som valp.
Honom matade vi med sked och dessutom lärde vi honom kommandot Ät! Det blev bättre som vuxen men något matvrak blev han aldrig.
Den andra var en vuxen omplacering som var alldeles för mager när han kom. Med honom blev lösningen att ha torrfoderet framme hela tiden. Fri tillgång alltså. Han åt ungefär det han behövde och fick äta när han kände för det. Ungefär som en häst på bete
Båda höll sig fina
I och med att vi har fler hundar är det svårt att ha framme fodret hela tiden, speciellt eftersom att den andra numera är rultig och måste gå ner i vikt.
Men den rultiga matade jag också med sked i början. Han var rädd för sin matskål.
Nuvarande äter bara om man kluttar ut mumsbitsstora färskfoders bitar på golvet. Så jag får skura golvet ofta.
Min ena hund var lite kinkig som valp. Han blev mer intresserad av maten om han fick jobba lite för den så jag stoppade in färskfodret i en kong eller märgben så åt han bättre.
Jag har dock inte gett någon av mina så mycket som rekommenderades, då hade de blivit tjocka och det vill man absolut inte att en växande hund ska svara. Kan tänka mig att Aussies precis som Kelpies växer ur sitt "valphull" otroligt snabbt och ska vara ganska slanka redan som 10 veckors. Det är inte omöjligt att han klarar sig bra på 300 g. Väg honom och kolla så han går upp i vikt bara.
Kan ju vara värt att prova en annan sort färskfoder också, en del gillar vissa köttsorter mer än andra.
Hädanefter är jag noga med att kolla att det finns ett bra matintresse hos föräldradjuren när jag köper hund, inte kul med en kinkig hund...
Min har dock fått riktigt bra aptit som vuxen men det var först efter att han fick en "lillebror".
Jag får helt enkelt väga honom och se om han får i sig så att han växer. Blir så orolig att han ska äta och därmed bli svag och klen. Att jobba för fodret vill han inte. Då får det vara tycker han, såvida det inte är torkad kyckling. Då kan han både sitta, ligga och gå fot samt komma på inkallning.
Tänkvärt att föräldrarna ska ha matintresse. Ska tänka på det i framtiden. Nu har ju vår en storebror, men det har varit mer distraherande. Storebror har knappt tid att äta...
Jag säger som vissa andra, om valpen inte äter, ta bort maten. När det är dags för nästa måltid, ställ fram maten igen och låt den stå framme ca 20 min innan du tar bort den igen. Är valpen frisk och kry så kommer den äta till slut när den blir allt för hungrig. Om man håller på och daltar med dom när dom är små så kan det vara nästan stört omöjligt att bryta det beteendet sen när dom blir äldre. Det är inte kul med en hund som är så kräsen att det inte kan äta under normala förhållanden utan kräver att t.ex. bli matad med sked, kräver att få människomat istället för sin hundmat osv osv. Så i mitt tycker är det viktigt att lära hunden tidigt att man äter det som bjuds, när det bjuds, annars får man vara utan, precis som med barn. Sen får man såklart se till att det är ett bra foder som faktiskt ät smakligt så man inte tvingar i hunden äckligt foder, men man märker det rätt fort om den tycker det är äckligt.
Människomat kommer han inte att få, så gör mina föräldrar med sin chihuahua, den vägrar att äta tills den blir sjuk om den inte får människomat...
Han är frisk och kry så gott som jag kan avgöra det. Vild som tusan är han och "klår upp" vår Dalmatiner trots att han själv bara väger 6 kg.
Dalmatinern löser dock detta genom att lägga en tass på skrället.
