För ett tag sedan träffade jag min pojkvän. Vi har en väldigt bra relation och jag vill verkligen fortsätta att vara tillsammans med honom.
Jag har en (äldre) hund sedan tidigare. Vi hade inte varit tillsammans länge när pojkvännen berättar att han vill skaffa en valp. Jag var ärlig och sa rakt ut 'X är min sista hund. Ska du skaffa valp så tar DU hela ansvaret. Jag vill inte bli låst av en ny hund och krångla med rastningar/hundvakt så fort något ska göras. Jag vill inte genomlida en valpperiod till med allt arbete som det innebär'. Kort därefter flyttade en valp in i pojkvännens hus, en jaktras som är välkänd för att vara mycket aktiv.
Pojkvännen är 'valpkär' och tycker den är jättesöt, gullig och alldeles underbar. Jag ser allt som blir söndertuggat (väggar, tapeter, skor, lister,möbler osv), golv som blir nedpissade/nedskitna och all oro/kaos som valpen orsakar. Pojkvännen tycker det är jättesött när valpen far runt i timtals i full fart inomhus. Han torkar upp efter hunden och sönderbitna saker rycker han nonchalant på axlarna och tycker 'det går byta/köpa nytt/laga'. Så länge valpen och vi är i pojkvännens hus så bryr jag mig inte. Hans hus, hans saker, hans kostnader. Min hund slipper följa med dit och jag kan åka hem när jag tröttnar.
Problemet är när de kommer till mig. Min hund får inte vara ifred, utan terroriseras utav valpen hela tiden. Jag vill inte ha mitt hem förstört utan får ideligen jaga efter valpen och hålla efter. 'NEJ' är numera det vanligaste ordet i mitt tal. Det går inte föra ett vettigt samtal utan att någon av oss får springa efter valpen. Att få en lugn stund framför tv:n gemensamt kan vi glömma och att äta en gemensam varm måltid i lugn och ro känns som en ouppnåelig dröm.
Förra helgen kom de sent på fre em och stannade till sön morgon. Då orkade inte jag mer utan fick be dem åka hem. Flera gånger varje natt väcker valpen oss genom att högljutt stimma runt. Jag har supersvårt att somna om och får kanske 2 -4 timmars sömn/natt. Bristande sömn + mycket aktiv valp hela dagarna gjorde att jag kollapsade storgråtandes i soffan och sov bort hela söndagen. Det här blir ohållbart i längden. Nu ska de komma hit i helgen och jag känner redan 'VILL INTE'. Jag vill träffa min pojkvän men valpen kan han lämna hemma.
Hur lägger jag lite fint upp 'Jag vill gärna träffa DIG men din vedervärdiga valp vill jag helst slippa se fler gånger'? Gärna också tips att vidarebefordra hur vi praktiskt kan lösa situationen?
Jag har en (äldre) hund sedan tidigare. Vi hade inte varit tillsammans länge när pojkvännen berättar att han vill skaffa en valp. Jag var ärlig och sa rakt ut 'X är min sista hund. Ska du skaffa valp så tar DU hela ansvaret. Jag vill inte bli låst av en ny hund och krångla med rastningar/hundvakt så fort något ska göras. Jag vill inte genomlida en valpperiod till med allt arbete som det innebär'. Kort därefter flyttade en valp in i pojkvännens hus, en jaktras som är välkänd för att vara mycket aktiv.
Pojkvännen är 'valpkär' och tycker den är jättesöt, gullig och alldeles underbar. Jag ser allt som blir söndertuggat (väggar, tapeter, skor, lister,möbler osv), golv som blir nedpissade/nedskitna och all oro/kaos som valpen orsakar. Pojkvännen tycker det är jättesött när valpen far runt i timtals i full fart inomhus. Han torkar upp efter hunden och sönderbitna saker rycker han nonchalant på axlarna och tycker 'det går byta/köpa nytt/laga'. Så länge valpen och vi är i pojkvännens hus så bryr jag mig inte. Hans hus, hans saker, hans kostnader. Min hund slipper följa med dit och jag kan åka hem när jag tröttnar.
Problemet är när de kommer till mig. Min hund får inte vara ifred, utan terroriseras utav valpen hela tiden. Jag vill inte ha mitt hem förstört utan får ideligen jaga efter valpen och hålla efter. 'NEJ' är numera det vanligaste ordet i mitt tal. Det går inte föra ett vettigt samtal utan att någon av oss får springa efter valpen. Att få en lugn stund framför tv:n gemensamt kan vi glömma och att äta en gemensam varm måltid i lugn och ro känns som en ouppnåelig dröm.
Förra helgen kom de sent på fre em och stannade till sön morgon. Då orkade inte jag mer utan fick be dem åka hem. Flera gånger varje natt väcker valpen oss genom att högljutt stimma runt. Jag har supersvårt att somna om och får kanske 2 -4 timmars sömn/natt. Bristande sömn + mycket aktiv valp hela dagarna gjorde att jag kollapsade storgråtandes i soffan och sov bort hela söndagen. Det här blir ohållbart i längden. Nu ska de komma hit i helgen och jag känner redan 'VILL INTE'. Jag vill träffa min pojkvän men valpen kan han lämna hemma.
Hur lägger jag lite fint upp 'Jag vill gärna träffa DIG men din vedervärdiga valp vill jag helst slippa se fler gånger'? Gärna också tips att vidarebefordra hur vi praktiskt kan lösa situationen?