Idag är valpen (unghunden?) gratis.
Jag försöker verkligen att inte belasta min mor, aka hundvakten, alltför mycket med mina hundar eftersom jag har ett arbete som innebär att jag egentligen kan jobba mycket hemma. Igår kastrerades Gibbs och därför är jag hemma idag med en hel del arbete som jag behöver ta tag i = stressigt.
Problemet är ju att jag inte får någon arbetsro, alls. 99,7% av hennes vakna tid går ut på att hitta något att roa munnen med. Hon tuggar på
allt. Verkligen allt. Be it väggen, golvet, ett tappat kvitto, en upphittad handske, en sko, en sten, bark från vedpåsen, vedpinnar- anything goes, bara hon får stoppa det i munnen. Hon
stjäl saker, överallt. Igår hade vi en lägre kökslåda öppen medan vi lagade mat, vänder oss bort i tjugo sekunder och då hinner hon dit och helt sonika tar saker ur lådan (i detta fall kryddpåsar
).
Nu har ju Britt-M... förlåt, Iris, även kommit på att hon är lång. Hon når saker, om hon ställer sig på bakbenen. Sen flera veckor tillbaka jobbar vi med att inte ha något på soffbordet, efter att hon stulit både mat, fjärrkontroller och diverse. Men nu når hon även saker på köksbordet, och på köksbänken. "Inget får gå över kanten", resonerade vi först, men det räcker tydligen inte. Näsan kommer en bit in över kanten också.
Idag var ett riktigt lågvattenmärke när jag först försöker ha henne på kontoret (går inte, hon plockar saker ur bokhyllorna, går i min väska etc). Det riktigt kryper i kroppen på mig av hennes traskande och smaskande. Rastar, och stänger istället in i köket. Hinner lämna i en kvart, innan jag hör hur något åker i golvet. Får springa ner, pustar ut när jag inser att det "bara" är en smörkniv men blir samtidigt irriterad - hur i helvete fick hon tag på den? Den låg väl mitt på köksbordet? Struntsamma, snart digitalt möte med jobbet. Det hinner bara gå några minuter innan jag hör något ramla ner på golvet igen. Går ner, och strax innan jag går in i köket (med stormsteg och riktigt jävla arg) så ser jag i ögonvrån hur valpjäveln
hoppar ner från köksbordet.
Jag blir både rädd och förbannad samtidigt. Rädd för att hon ska slå halvt ihjäl sig, och förbannad över hennes påhittighet bara för att få tag i saker. Jag får ett fullkomligt sammanbrott och bara står och tjuter i köket, högljutt.
Nu har jag sjukskrivit mig resten av dagen och valpen sover. Jag är så jävla trött och uppgiven. På cirka allt.