Valp 2021 - del 2

[Roheryn]

Jag tror min valp är kanske… en fjärdedel? så idog och intensiv som Britt-Iris, men jag kan relatera till utmaningen med hemmajobb och valp! Har jag bara något enstaka möte så går det att mota valpen i grind med typ en lickimat eller annat att pyssla med och en välplacerad promenad innan. Men andra dagar är det jäkligt mötestätt och svettigt. Särskilt när jag oftast förväntas hålla i mötet…

Kan också verkligen, verkligen relatera! Jag har, förutom en fyramånaders valp, också en halvårsgammal katt och de två har en förmåga att trigga varandra och roar sig med att springa runt, runt i huset och "leka jage" Ganska utmanande att hålla workshop för kund i det läget....

 

[mysboll]

Idag är valpen (unghunden?) gratis.

Jag försöker verkligen att inte belasta min mor, aka hundvakten, alltför mycket med mina hundar eftersom jag har ett arbete som innebär att jag egentligen kan jobba mycket hemma. Igår kastrerades Gibbs och därför är jag hemma idag med en hel del arbete som jag behöver ta tag i = stressigt.

Problemet är ju att jag inte får någon arbetsro, alls. 99,7% av hennes vakna tid går ut på att hitta något att roa munnen med. Hon tuggar på allt. Verkligen allt. Be it väggen, golvet, ett tappat kvitto, en upphittad handske, en sko, en sten, bark från vedpåsen, vedpinnar- anything goes, bara hon får stoppa det i munnen. Hon stjäl saker, överallt. Igår hade vi en lägre kökslåda öppen medan vi lagade mat, vänder oss bort i tjugo sekunder och då hinner hon dit och helt sonika tar saker ur lådan (i detta fall kryddpåsar ).

Nu har ju Britt-M... förlåt, Iris, även kommit på att hon är lång. Hon når saker, om hon ställer sig på bakbenen. Sen flera veckor tillbaka jobbar vi med att inte ha något på soffbordet, efter att hon stulit både mat, fjärrkontroller och diverse. Men nu når hon även saker på köksbordet, och på köksbänken. "Inget får gå över kanten", resonerade vi först, men det räcker tydligen inte. Näsan kommer en bit in över kanten också.

Idag var ett riktigt lågvattenmärke när jag först försöker ha henne på kontoret (går inte, hon plockar saker ur bokhyllorna, går i min väska etc). Det riktigt kryper i kroppen på mig av hennes traskande och smaskande. Rastar, och stänger istället in i köket. Hinner lämna i en kvart, innan jag hör hur något åker i golvet. Får springa ner, pustar ut när jag inser att det "bara" är en smörkniv men blir samtidigt irriterad - hur i helvete fick hon tag på den? Den låg väl mitt på köksbordet? Struntsamma, snart digitalt möte med jobbet. Det hinner bara gå några minuter innan jag hör något ramla ner på golvet igen. Går ner, och strax innan jag går in i köket (med stormsteg och riktigt jävla arg) så ser jag i ögonvrån hur valpjäveln hoppar ner från köksbordet.

Jag blir både rädd och förbannad samtidigt. Rädd för att hon ska slå halvt ihjäl sig, och förbannad över hennes påhittighet bara för att få tag i saker. Jag får ett fullkomligt sammanbrott och bara står och tjuter i köket, högljutt.

Nu har jag sjukskrivit mig resten av dagen och valpen sover. Jag är så jävla trött och uppgiven. På cirka allt.

Jag hade stängt in hundfan i en gallerbur. Med hänglås på om det ska skulle behövas. Ett stort jäkla ben till det. Allt för sinnesfriden..

 

[Fruentimber]

Jag hade stängt in hundfan i en gallerbur. Med hänglås på om det ska skulle behövas. Ett stort jäkla ben till det. Allt för sinnesfriden..

Prepare for:

"MaN fÅr InTe Ha hUnDeN I bUr InNE!!!!!!!!!!"

 

[inverterad]

Idag är valpen (unghunden?) gratis.

Jag försöker verkligen att inte belasta min mor, aka hundvakten, alltför mycket med mina hundar eftersom jag har ett arbete som innebär att jag egentligen kan jobba mycket hemma. Igår kastrerades Gibbs och därför är jag hemma idag med en hel del arbete som jag behöver ta tag i = stressigt.

Problemet är ju att jag inte får någon arbetsro, alls. 99,7% av hennes vakna tid går ut på att hitta något att roa munnen med. Hon tuggar på allt. Verkligen allt. Be it väggen, golvet, ett tappat kvitto, en upphittad handske, en sko, en sten, bark från vedpåsen, vedpinnar- anything goes, bara hon får stoppa det i munnen. Hon stjäl saker, överallt. Igår hade vi en lägre kökslåda öppen medan vi lagade mat, vänder oss bort i tjugo sekunder och då hinner hon dit och helt sonika tar saker ur lådan (i detta fall kryddpåsar ).

Nu har ju Britt-M... förlåt, Iris, även kommit på att hon är lång. Hon når saker, om hon ställer sig på bakbenen. Sen flera veckor tillbaka jobbar vi med att inte ha något på soffbordet, efter att hon stulit både mat, fjärrkontroller och diverse. Men nu når hon även saker på köksbordet, och på köksbänken. "Inget får gå över kanten", resonerade vi först, men det räcker tydligen inte. Näsan kommer en bit in över kanten också.

Idag var ett riktigt lågvattenmärke när jag först försöker ha henne på kontoret (går inte, hon plockar saker ur bokhyllorna, går i min väska etc). Det riktigt kryper i kroppen på mig av hennes traskande och smaskande. Rastar, och stänger istället in i köket. Hinner lämna i en kvart, innan jag hör hur något åker i golvet. Får springa ner, pustar ut när jag inser att det "bara" är en smörkniv men blir samtidigt irriterad - hur i helvete fick hon tag på den? Den låg väl mitt på köksbordet? Struntsamma, snart digitalt möte med jobbet. Det hinner bara gå några minuter innan jag hör något ramla ner på golvet igen. Går ner, och strax innan jag går in i köket (med stormsteg och riktigt jävla arg) så ser jag i ögonvrån hur valpjäveln hoppar ner från köksbordet.

Jag blir både rädd och förbannad samtidigt. Rädd för att hon ska slå halvt ihjäl sig, och förbannad över hennes påhittighet bara för att få tag i saker. Jag får ett fullkomligt sammanbrott och bara står och tjuter i köket, högljutt.

Nu har jag sjukskrivit mig resten av dagen och valpen sover. Jag är så jävla trött och uppgiven. På cirka allt.

Men fy, förstår verkligen att den där destruktiviteten är tärande. Pytteliten kompostgallerbur i mitten av ett rum? Eller kan ni bygga nån provisorisk hundgård ute där hon kan förstöra och gräva bäst hon vill?

 

[farin]

Svettigt ja, minst sagt. Jag kan också ha en del mötestäta dagar och det kan vara ett mindre helsike att kasta sig ut med uttråkad valp varje gång vi tar en bensträckare eller hinna göra valpen trött under lunchen.

Nu är jag ganska ljud- och störningskänslig efter utbrändhet och depression(er) men hennes smaskande och traskande alltså, det får det att krypa i kroppen på ett sätt som gör att det känns som om hela jag ska implodera. Enda lugna stunden är verkligen när hon sover.

Måtte det jävlar i mig bli en bra arbets- och avelshund av den här, om jag ska stå ut med detta.

Har ni inte möjlighet till hundgård? Inte som en quickfix då, men att vänja henne vid att vara där, själv och gnaga på vad hon behagar så att du kan få lite arbetsro?
Alternativt ett madrasserat rum inne? Där madrasserna är överdragna med armeringsjärn, så hon inte kommer åt väggar, golv, lister, trösklar mm

Förstår din frustration till 200%
Och fruktar att min lilla pluttiga 10-veckors söta gulleplutt kommer utvecklas åt det hållet... gnager på dörrkarmar, bordsben, klinkergolv i hallen, sockeln under köksskåpen, kompostgaller mm, mm. Och gräver i parketten.
Men klarar stängda dörrar så bra! Jag stänger in mig i arbetsrummet och hon går och lägger sig bredvid syrran i hallen

 

[Fruentimber]

Men fy, förstår verkligen att den där destruktiviteten är tärande. Pytteliten kompostgallerbur i mitten av ett rum? Eller kan ni bygga nån provisorisk hundgård ute där hon kan förstöra och gräva bäst hon vill?

Pytteliten komposthage hade varit ett fullgott alternativ om vi hade haft golv av typ... stål? Hon har satt tänderna i både våra plastmattor och trägolv. Till och med syrrans parkett som bor i hyreslägenhet...

Jag har faktiskt precis beställt och fått hem en väldigt enkel "hundgård" med just den avsikten. Det är vanliga hundstaketssektioner, 80 cm höga, som sätts ihop med små jordankare. Ganska smidigt, och lätt att flytta. Jag satte ihop den för bara ett par dagar sen, men inser att vi får ställa dit ett litet enklare hus om jag verkligen ska kunna ha dem ute med gott samvete. Vi bor ganska öppet, så hundarna blir ganska utsatta för väder och vind.

Som tur är har vi nog ett lämpligt litet hus som vi fått av vänner som tidigare använde det som hönshus. Det ser ut som en ordinär hundkoja, ungefär, och bör rymma åtminstone två corgis. Får kika på det ikväll.

 

[farin]

Prepare for:

"MaN fÅr InTe Ha hUnDeN I bUr InNE!!!!!!!!!!"

Viskar - man får väl träna burlekar enligt Susan Garrets modell?

 

[farin]

Pytteliten komposthage hade varit ett fullgott alternativ om vi hade haft golv av typ... stål? Hon har satt tänderna i både våra plastmattor och trägolv. Till och med syrrans parkett som bor i hyreslägenhet...

Jag har faktiskt precis beställt och fått hem en väldigt enkel "hundgård" med just den avsikten. Det är vanliga hundstaketssektioner, 80 cm höga, som sätts ihop med små jordankare. Ganska smidigt, och lätt att flytta. Jag satte ihop den för bara ett par dagar sen, men inser att vi får ställa dit ett litet enklare hus om jag verkligen ska kunna ha dem ute med gott samvete. Vi bor ganska öppet, så hundarna blir ganska utsatta för väder och vind.

Som tur är har vi nog ett lämpligt litet hus som vi fått av vänner som tidigare använde det som hönshus. Det ser ut som en ordinär hundkoja, ungefär, och bör rymma åtminstone två corgis. Får kika på det ikväll.

80 cm?? Kommer hon stanna där?

 

[Fruentimber]

Har ni inte möjlighet till hundgård? Inte som en quickfix då, men att vänja henne vid att vara där, själv och gnaga på vad hon behagar så att du kan få lite arbetsro?
Alternativt ett madrasserat rum inne? Där madrasserna är överdragna med armeringsjärn, så hon inte kommer åt väggar, golv, lister, trösklar mm

Förstår din frustration till 200%
Och fruktar att min lilla pluttiga 10-veckors söta gulleplutt kommer utvecklas åt det hållet... gnager på dörrkarmar, bordsben, klinkergolv i hallen, sockeln under köksskåpen, kompostgaller mm, mm. Och gräver i parketten.
Men klarar stängda dörrar så bra! Jag stänger in mig i arbetsrummet och hon går och lägger sig bredvid syrran i hallen

Jo, vi har absolut planer på mer stationära hundgårdar i framtiden. Med möjlighet för hundarna att gå in i tvättstuga. Men det är ett projekt några år fram i tiden, då det även involverar en ny utbyggnad.

 

[Fruentimber]

80 cm?? Kommer hon stanna där?

Alltså hon är ju två äpplen hög det lilla helvetet - nån måtta får det väl vara?!

 

[farin]

Alltså hon är ju två äpplen hög det lilla helvetet - nån måtta får det väl vara?!

You wish

 

[Fruentimber]

You wish

 

[inverterad]

Alltså hon är ju två äpplen hög det lilla helvetet - nån måtta får det väl vara?!

Jag misstänker att såna där modeller kan få för sig att klättra.... alternativt hoppa. Kattstaket som lutar inåt ovanpå? Eller lägg på ett tak helt enkelt.

 

[inverterad]

@Fruentimber om du typ täcker golvytan med ben, går hon ändå på inventarierna det lilla eländet?

 

[Fruentimber]

@Fruentimber om du typ täcker golvytan med ben, går hon ändå på inventarierna det lilla eländet?

Ja, tyvärr. Det kan finnas en uppsjö saker att få tugga på, och även om jag försöker variera med lite nytt då och då så hänger destruktiviteten kvar. Tycker att det har accelererat på sistone, efter att hon kommit på att hon når saker.

 

[Bulldoozer]

Svettigt ja, minst sagt. Jag kan också ha en del mötestäta dagar och det kan vara ett mindre helsike att kasta sig ut med uttråkad valp varje gång vi tar en bensträckare eller hinna göra valpen trött under lunchen.

Nu är jag ganska ljud- och störningskänslig efter utbrändhet och depression(er) men hennes smaskande och traskande alltså, det får det att krypa i kroppen på ett sätt som gör att det känns som om hela jag ska implodera. Enda lugna stunden är verkligen när hon sover.

Måtte det jävlar i mig bli en bra arbets- och avelshund av den här, om jag ska stå ut med detta.

Om det nån tröst så upptäckte vi av e slump att hoppa ner från högt matbord ner på parkettgolv var Nessies "hobby" som valp/unghund.. Det fanns inte ens nåt på bordet för hundj**eln att lockas av, tror jag skrev en post om det för typ fem år sen här.. Hur länge hon roat sig med det vet jag icke men en hel natt med regelbundna duns där vovve klättrat upp gång efter annan för att köra svanhopp ner (samt alla gånger hon lämnades ensam med tillgång till matbord innan vi visste vad som försegick) jag hade trott att det var dottern som var uppe och klampade på natten och hon fick sig en utskällning men hon bedyrade att hon sovit hela natten ( i vardagsrummet med Nessie). Icke särskilt klok på vad ljuden var, månne hade jag drömt (??) så släppte jag det tills jag ett tag senare fångade banditen "in action" så att säga..
Hon överlevde ju dock utan men men fick inte vistas i vardagsrummet själv efter det. Överlag var hon en hel orkan när hon var valp, vi överlevde dock första vintern hyfsat då hon tillbringade den till största del utomhus gärna sovandes i en snödriva när hon inte grävde upp hela trädgården, ansade rabatterna och käkade ner buskarna... Grannarna fick dock övertygas om att vi inte stängt ut hunden i smällkalla vintern utan att hon togs in regelbundet för att efter 3 sekunder försöka ramma balkongdörren för att komma ut igen .
Så efter ca två års terrorism så blev hon en riktigt riktigt bra hund (när man inte ligger däckad i influensa eller liknande då en längre tid). Vill bara säga att det finns hopp bortom horisonten!

 

[Fruentimber]

Om det nån tröst så upptäckte vi av e slump att hoppa ner från högt matbord ner på parkettgolv var Nessies "hobby" som valp/unghund.. Det fanns inte ens nåt på bordet för hundj**eln att lockas av, tror jag skrev en post om det för typ fem år sen här.. Hur länge hon roat sig med det vet jag icke men en hel natt med regelbundna duns där vovve klättrat upp gång efter annan för att köra svanhopp ner (samt alla gånger hon lämnades ensam med tillgång till matbord innan vi visste vad som försegick) jag hade trott att det var dottern som var uppe och klampade på natten och hon fick sig en utskällning men hon bedyrade att hon sovit hela natten ( i vardagsrummet med Nessie). Icke särskilt klok på vad ljuden var, månne hade jag drömt (??) så släppte jag det tills jag ett tag senare fångade banditen "in action" så att säga..
Hon överlevde ju dock utan men men fick inte vistas i vardagsrummet själv efter det. Överlag var hon en hel orkan när hon var valp, vi överlevde dock första vintern hyfsat då hon tillbringade den till största del utomhus gärna sovandes i en snödriva när hon inte grävde upp hela trädgården, ansade rabatterna och käkade ner buskarna... Grannarna fick dock övertygas om att vi inte stängt ut hunden i smällkalla vintern utan att hon togs in regelbundet för att efter 3 sekunder försöka ramma balkongdörren för att komma ut igen .
Så efter ca två års terrorism så blev hon en riktigt riktigt bra hund (när man inte ligger däckad i influensa eller liknande då en längre tid). Vill bara säga att det finns hopp bortom horisonten!

Alltså, det är ju skriver med en viss glimt i ögat - jag har hittills inte sett något hos henne som skulle tyda på att hon inte skulle kunna bli en riktigt trevlig hund arbetsmässigt, oavsett hur många gånger hon klättrar på köksbordet. Just nu är det helt enkelt bara lite för frustrerande att ha en extremt påhittig valp, en nykastrerad, och en Lars som bajsat blod sen i lördags (första bra bajsen idag, så det går framåt). Och samtidigt bo i ett renoveringsobjekt. Och samtidigt ha sjukt mycket att göra på jobbet.

"This too shall pass", intalar jag mig.

 

[Bulldoozer]

Alltså, det är ju skriver med en viss glimt i ögat - jag har hittills inte sett något hos henne som skulle tyda på att hon inte skulle kunna bli en riktigt trevlig hund arbetsmässigt, oavsett hur många gånger hon klättrar på köksbordet. Just nu är det helt enkelt bara lite för frustrerande att ha en extremt påhittig valp, en nykastrerad, och en Lars som bajsat blod sen i lördags (första bra bajsen idag, så det går framåt). Och samtidigt bo i ett renoveringsobjekt. Och samtidigt ha sjukt mycket att göra på jobbet.

"This too shall pass", intalar jag mig.

Jo, det förstod jag och det var även mitt inlägg . Dock så påminde dina poster om Britt-Marie om att min drömhund faktiskt inte var fullt så "drömmig" som valp. Hon är nog den mest krävande valp/unghund jag haft men det sällan man kommer ihåg det då hon numera ären riktigt guldhund.

 

[inverterad]

Alltså, det är ju skriver med en viss glimt i ögat - jag har hittills inte sett något hos henne som skulle tyda på att hon inte skulle kunna bli en riktigt trevlig hund arbetsmässigt, oavsett hur många gånger hon klättrar på köksbordet. Just nu är det helt enkelt bara lite för frustrerande att ha en extremt påhittig valp, en nykastrerad, och en Lars som bajsat blod sen i lördags (första bra bajsen idag, så det går framåt). Och samtidigt bo i ett renoveringsobjekt. Och samtidigt ha sjukt mycket att göra på jobbet.

"This too shall pass", intalar jag mig.

Det gör det! Rätt var det är, utan att ni märker det, så har hon slutat renovera huset och lägger sin energi på mer konstruktiva saker.

Bryr hon sig om saker hon får ta sönder? Jag tänker typ papplådor och grejer. Det gav jag en del till min äldre hane när han var valp. Själva upplevelsen att ta sönder grejer verkar rätt självbelönande för en del individer.

 

[Fruentimber]

Det gör det! Rätt var det är, utan att ni märker det, så har hon slutat renovera huset och lägger sin energi på mer konstruktiva saker.

Bryr hon sig om saker hon får ta sönder? Jag tänker typ papplådor och grejer. Det gav jag en del till min äldre hane när han var valp. Själva upplevelsen att ta sönder grejer verkar rätt självbelönande för en del individer.

När Lasse var yngre hade han också en hel del destruktivitet i sig, och fick istället ta sönder saker. Han kunde t ex inte ha leksaker, just för att han monterade ner dem i molekyler. Däremot gav jag honom kartonger, tidningar och annat som var okej. Men med Iris har jag inte vågat, då jag är rädd för att uppmuntra att det är okej? Eftersom hon är så väldigt intensiv. Hennes leksaker är ju dock hela.