Valp 2016

[Nux]

@moofy Jag kände exakt likadant när jag fick hem min, så jag förstår hur du känner dig nu.
Skickar styrkekramar till dig.

 

[moofy]

@moofy Jag kände exakt likadant när jag fick hem min, så jag förstår hur du känner dig nu.
Skickar styrkekramar till dig.

Det värmer, tack

 

[Sezziyanen]

Jag känner inte någon samhörighet. Förvånande, då jag träffat honom 3 gr innan vi tog hem honom för att vara säkra. Men ingen av valparna tilltalade oss förutom han, och nu känner jag nästan likadant för honom. Han är en trevlig valp, uppfödarens favorit, alla köpare ville ha honom osv. Men, jag känner mest likgiltighet. Blir inte glad av att tex se honom, av att leka med honom eller när han lägger sig hos mig. Och även fast han objektivt sett är värd allt jobb så har JAG ingen lust att lägga det på honom. Och så vill jag ju inte ha det, jag vill ha en hund jag känner för och som jag vill jobba med. Det är så jag haft det innan, med individer jag klickat med. Min och valpens klick är borta, eller så fanns det kanske aldrig något. Det är väl svårare att märka när de är så små. Jag kommer aldrig känna mig hel utan hund, så självklart vill jag fortfarande ha en, men just nu känns intresset lite svalare. Kommer ta ett tag att smälta detta "misslyckande", och kanske tänka tanken att jag inte är så mycket för valpar öht, något jag inte övervägt förrän nu. Kort sagt känner jag helt enkelt inte tillräckligt för valpen för att orka dra detta lass.

Okej, tack för svaret! Jag har ingen direkt kommentar på det då jag inte varit med om det själv.

Jag har inte riktigt haft de tankegångarna tror jag, på gott eller ont det vet jag inte.. Vad jag förstått det som så är det verkligen inte säkert eller ens kanske troligt att jag kommer få välja valp på det viset.. Och som jag ser det så kunde jag nog ändå inte direkt "välja rätt" då jag inte riktigt tror på att första intrycket av en liten liten valp nödvändigtvis ändå säger tillräckligt hur han kommer bli som vuxen efter att ha växt upp hos mig. Jag har väl mest en mental bild av att det kommer flytta in en individ hos mig, som förvisso är liten och behöver all möjlig hjälp och uppfostran, men annars att den kommer vara som den är liksom. Som de flesta individer tänker jag att den både kommer ha sidor som jag stör mig på, och sidor jag gillar.

Är det verkligen möjligt att ens säga så mycket om personligheten hos en <8v gammal valp? Jag har läst olika saker om detta, vet inte själv. Men om man är ute efter en specifik personlighet man klickar med och inte tror på att denna personlighet kommer fram genom ens uppfostran, är omplacering kanske bäst? Detta är nu inte riktat särskilt mot dig @moofy utan nu tänker jag i allmänhet.

 

[isafore]

Får en verkligen att fundera. Är det kanske bättre att göra så helt enkelt och inte kila ut en massa gånger på natten? Visst, valpen lär ju göra sina behov inomhus då under natten till en början, men vad jag förstår kommer det ju oavsett hända vid en rad tillfällen. Och allt jag hör säger ju att man helt enkelt ska ignorera att en valp pissar inomhus, inte belöna det så att säga..och det sker ju ingen belöning under natten om de gör sina behov då inomhus. Sen kan man ju jobba med det under dagen, och när valpen är tillräckligt gammal så den kan hålla sig under natten så bör den ju göra det?

Är det så du tänker? Låter spontant som en bra idé, då får också människor sova mer och ha mer ork, tålamod etc med valparna under all den vakna tiden..

Förresten:

"Åk ut i skogen och sätt ner valpen. Sätt dig på en sten och njut av den friska luften och stillheten. Låt valpen härja."

Lät för mig som ett absolut perfekt råd, och precis det jag har tänkt köra med (skönt när man har 5 min med cykel till skogsområden med!).

Mina egna valpar har jag i sängen, för dom får sova i sängen även som stora. När jag har haft andras valpar får dom sitta i hage på natten.

Valpar kissar eller bajsar helst inte där dom sover har jag fått för mig, hur mycket sanning det ligger i det vet jag inte. Men det verkar stämma rätt bra på de valpar jag haft. Sover dom på en begränsad yta så undviker dom helst att göra ifrån sig där. När valparna börjar kunna hålla sig så lär dom sig att hålla sig under natten.

 

[Fruentimber]

Jag känner inte någon samhörighet. Förvånande, då jag träffat honom 3 gr innan vi tog hem honom för att vara säkra. Men ingen av valparna tilltalade oss förutom han, och nu känner jag nästan likadant för honom. Han är en trevlig valp, uppfödarens favorit, alla köpare ville ha honom osv. Men, jag känner mest likgiltighet. Blir inte glad av att tex se honom, av att leka med honom eller när han lägger sig hos mig. Och även fast han objektivt sett är värd allt jobb så har JAG ingen lust att lägga det på honom. Och så vill jag ju inte ha det, jag vill ha en hund jag känner för och som jag vill jobba med. Det är så jag haft det innan, med individer jag klickat med. Min och valpens klick är borta, eller så fanns det kanske aldrig något. Det är väl svårare att märka när de är så små. Jag kommer aldrig känna mig hel utan hund, så självklart vill jag fortfarande ha en, men just nu känns intresset lite svalare. Kommer ta ett tag att smälta detta "misslyckande", och kanske tänka tanken att jag inte är så mycket för valpar öht, något jag inte övervägt förrän nu. Kort sagt känner jag helt enkelt inte tillräckligt för valpen för att orka dra detta lass.

Men hur länge har ni haft valpen? Veckor, månader? Ni gör givetvis det ni själva tycker är rätt beslut men ta inte ett beslut i all orkeslöshet. Förtroende och kärlek är ju något som växer fram. När min boxer var valp kunde hon vara ett halvt helvete, som högg vilt omkring sig. Men jag visste ju att det var en valp, och att det kommer bli bättre även om jag såklart kände mig jävligt "oälskad" som matte och besviken när valpuslingen precis riktat ett hugg mot min hals för att jag inte tyckte att hon skulle jaga kanin. Klart att det fanns stunder då jag tjöt och funderade på vad jag gett mig in i. Men jag skulle ha brukshund och jag skulle ha en boxer, så var det ju med det. Att "klicken" försvinner då och då är fullt naturligt, eller så växer den fram efter en tid. Vår växte fram, definitivt. Med andra har den funnits där hela tiden. Det är olika.

Du har ju inte "misslyckats" med något, du är trött och tvivlar på dig själv. Alla har varit där. Jag vill bara försöka poängtera att tänka ett extra varv innan du ger upp din valpdröm, för det är ju svårt att ångra sig sen. Men i slutändan måste ni givetvis ta ett beslut som känns bäst för er.

 

[Sezziyanen]

Mina egna valpar har jag i sängen, för dom får sova i sängen även som stora. När jag har haft andras valpar får dom sitta i hage på natten.

Valpar kissar eller bajsar helst inte där dom sover har jag fått för mig, hur mycket sanning det ligger i det vet jag inte. Men det verkar stämma rätt bra på de valpar jag haft. Sover dom på en begränsad yta så undviker dom helst att göra ifrån sig där. När valparna börjar kunna hålla sig så lär dom sig att hålla sig under natten.

I see! Själv vill jag inte att min framtida hund ska sova i sängen. Det skulle inte göra nått om den gjorde det som valp, men eftersom det är planen för framtiden så tänker jag att det lär vara bäst att köra på en linje från början. Har dock läst att det kan vara bra att valpen får sova nära intill till en början, och isåfall lägger jag mig på en madrass på golvet bredvid valpsängen/hagen isf, var planen. Som backup då om det inte funkar bra för den att sova för ensammen.

 

[Red_Chili]

Ja, jag är också en sådan som verkligen behöver sömn, så det är nog det allra värsta. Och jag VET ju att denna period går över, detta blev bara en sån himla käftsmäll för mig. Här har jag gått och längtat ihjäl mig efter en ny hund, räknat månader, veckor och dagar. Och så är jag bara trött, ledsen och irriterad istället för lycklig. Mycket som snurrar nu

Jag är en sån där som inte kan "bara låta bli att ta ut valpen på natten", jag vaknar om hundarna rör sig oroligt och inte sjutton går det att somna om ifall en hund visar att den behöver ut. Sååå i början med min nu 10 månader gamla dåre så var nattsömnen förjävligt usel. Vi gick ut tre gånger per natt och jag kände mig som ett vrak. Det kändes inte heller som om hon någonsin skulle bli rumsren och jag har aldrig varit speciellt förtjust i valpar. En stor del till att jag alls gillade valpen var för att jag tänkte på hur hon skulle bli. Jag känner nära släktingar väldigt väl, har haft flera av dem själv osv och det var därför jag ville ha just den här valpen.

Hur som helst, jag såg till att vara ute i skogen med henne mycket. Alltid lös. Då tränade vi inkallning och hon fick leka så mycket hon ville. Det gjorde också att hon sov inomhus, men absolut, första månaderna handlade mest om att vänta tills hon blev trött nog att sova och sedan passa på att leva lite själv innan hon vaknade igen. Först när hon var ca 5 månader började det kännas som om hon kunde vara vaken inomhus utan att det var jobbigt. Jag tror hon var ca 7 månader när jag skrev här på buke om att jag äntligen kunde älska min valp för den hon var, snarare än för den hon skulle bli.

Nu är hon snart 11 månader och jag ångrar inte en sekund att hon flyttade hit. Hon är helt enkelt fantastisk (men det kommer dröja många år innan jag orkar med en till valp ).

Folk tyckte väl absolut att jag var knäpp som hade tagit hem en valp och sedan pratade om hur jobbigt det var, flera sa åt mig att det skulle bli ännu jobbigare när hon blev unghund osv. Men ja, för varje dag som går så blir hon lättare, trevligare och mer underbar. Om ett halvår eller så kanske jag t.o.m. tycker att hon är enkel

 

[McFlurry]

@moofy Jag har en unghund som är strax över ett år nu. Det tog tid innan jag kände en ordentlig koppling och kärlek till honom, kanske sex månader eller så. Med min första hund var kärleken omedelbar så jag tyckte det kändes lite jobbigt att inte känna så för den nya. Men nu är jag otroligt glad i honom. Så känslorna kan växa fram under en tid

 

[LiZH]

@moofy Det är jättetufft med valp. Det är så mycket som inte är som man har föreställt sig från början. Men det är inte särskilt länge de är små med tanke på hur länge de är stora. Det kommer inte dröja länge så kan ni börja träna lite ute tex. Kanske gå valpkurs, aktivera i skogen osv.Förslaget att åka och sätta sig i skogen ( med el utan valp) är jättebra. Den riktiga kontakten kom inte för mig förrän chocken lagt sig-och jag tror att det var samma sak för valpen.
Du vet ju vad det innebär att ha hund-att ha valp är inte riktigt samma sak men i sinom tid har ni gjort den resan tillsammans.
En stor skillnad är också att med en vuxen hund kan man lite enklare säga att en i hushållet har ansvaret. En valp är annorlunda-då behövs det att alla är med i båten.
Om du bestämmer dig för att inte ha kvar valpen-klandra dig inte. Du gör i så fall det du anser vara bäst för dig och valpen. Det är ok att säga till sig själv att det inte blev som du hade tänkt. Då får man tänka om.

 

[aprilmaj]

@moofy Jag har en valp och det var mycket jobbigare än jag mindes det. De första dagarna hann jag inte duscha och det dröjde ytterligare tid innan jag hann äta mer än en gång om dagen Allt, precis allt, kretsade kring valpen. Det var som att ha en bebis. När valpen äntligen sov fick jag göra det absolut nödvändigaste, men jag la ner städning och matlagning, köpte färdigmat istället.

Valpen var och är intensiv och hade svårt att koppla av själv, så jag fick natta honom då och då under dagen. När han var vaken hängde han mig i hasorna hela tiden, bet och rev i allt. Flera nätter låg jag vaken och formulerade vad jag skulle säga till uppfödaren för jag skulle inte klara av honom. Men sedan på morgonen... då var han så gosig och mjuk och luktade valpgott och jag tänkte att en dag till går nog.

Det har redan blivit mycket, mycket bättre med allt, men det är fortfarande rätt jobbigt. Jag har hela tiden fått påminna mig själv: Det kommer inte alltid att vara såhär.

En av de saker som jag tycker är svårast är att jag inte riktigt förstår honom fullt ut. Vad vill han nu? Är han trött? Är han hungrig? Är han nödig? Är han gosnödig? Är han understimulerad? Vad? Men det blir också bättre med tiden. Vi lär oss varandra.

Jag är dock fortfarande inte säker på att jag klarar av honom. Jag tvivlar, tappar modet, känner mig villrådig och leds emellanåt. Men så funkar det bra igen, hans bruna lilla nos trycker mig i knävecket och jag tänker: En dag i taget.

 

[Fruentimber]

Men så funkar det bra igen, hans bruna lilla nos trycker mig i knävecket och jag tänker: En dag i taget.

 

[russinbulle]

Go-mage
Nu börjar nedräkningen. Ca en vecka kvar nu och det kickar för fullt därinne nu
och Polly själv står och fixerar sin pip-boll....hon är busig

 

[lady_vip]

Inte heller jag går ut med valparna på natten. De sover bredvid mig, oftast sover vi på soffan i början eftersom jag inte vill ha hundarna i sängen. Annars funkar sängen kanske bäst såklart. Så länge de sover behöver de sällan gå ut, möjligtvis nån gång första nätterna. Sen är det såklart bråttom ut på morgonen!
Och en valp som fått se sig om lite i världen brukar vara mer nöjd, så ut en liten sväng i skogen eller liknande varje dag så brukar de hålla sig i skinnet

 

[Nirvana]

Om inte något mot förmodan krånglar blir jag med valp/unghund nästa vecka.

 

[akraften]

@moofy En av de saker som jag tycker är svårast är att jag inte riktigt förstår honom fullt ut. Vad vill han nu? Är han trött? Är han hungrig? Är han nödig? Är han gosnödig? Är han understimulerad? Vad? Men det blir också bättre med tiden. Vi lär oss varandra.

Känslan när man äntligen synkar och hunden förstår hur den ska säga till och en själv förstår vad hunden försöker säga. Jag ser det som sjukt bra träning inför framtida barn (eller fler valpar)

 

[ephyra]

Lia är också vår första valp och de första nätterna var jag så ambitiös och gick ut med henne så fort hon pep. Sedan bestämde jag mig för att prova det som de flesta verkar göra: på natten sover vi. När hon började pipa sträckte jag bara ner handen varpå hon somnade om snabbt. Det tog bara någon natt sedan sov hon hela natten fram till 6 på morgonen. Utan tvekan ett bra beslut, annars hade nog det där rännandet upp och ner för trappor (bor i lägenhet) tagit kål på en Sömn är absolut viktigt!

@moofy du har fått så många bra råd och tankar. I slutändan är det nog bara du själv som kan bestämma dig för vad som känns rätt för dig.

 

[Rouise]

Oj... Det här har jag inte väntat mig om 1 vecka. Alba är vår första valp och visst kommer det bli mycket passande men att man nästan går in i väggen har jag inte räknat med.

Jag kan inte minnas att mina föräldrar haft det såhär körigt som beskrivs i tråden dom har haft ett antal valpar iom liten uppfödining. Att det är passande och rätt kämpigt absolut men inte så som beskrivs här.

Även jag blir lite nervös/fundersam nu när jag läser. Vi hämtar vår om två veckor också vår första valp, vi har inte hunnit få semester men löst schemat så att vi avlöser varandra. Stakars sambon blir helt själv med valp+vår vuxna när jag jobbar borta 4 dygn här framöver. Sambon lär ju ska vara ett vrak när jag kommer tilbaka...

 

[Sezziyanen]

Jag kan inte minnas att mina föräldrar haft det såhär körigt som beskrivs i tråden dom har haft ett antal valpar iom liten uppfödining. Att det är passande och rätt kämpigt absolut men inte så som beskrivs här.

Även jag blir lite nervös/fundersam nu när jag läser. Vi hämtar vår om två veckor också vår första valp, vi har inte hunnit få semester men löst schemat så att vi avlöser varandra. Stakars sambon blir helt själv med valp+vår vuxna när jag jobbar borta 4 dygn här framöver. Sambon lär ju ska vara ett vrak när jag kommer tilbaka...

Onödigt att ta ut hemskheter i förskott tycker jag dock!! Jag tror dock det är bra att förvänta sig en riktigt körig period, så kan det bara bli bättre om man har tur :P Så gör jag när jag vetat att en riktigt stressig period med jobb eller dylikt är på G. Om man tex jobbar en 70-timmarsvecka med pendling, då blir det inget annat än jobb, tåg, sova med lite mat inslängt.. Då är det lika bra att inse direkt att man inte kommer ha ett liv den perioden Oftast blir situationen inte lika illa som man tänkt sig ändå, av vad jag upplevt.

Dock så rekommenderar jag inte det på sikt, och har nu slutat pendla för gott :P

 

[Malibu_Stacy]

Jag kan inte minnas att mina föräldrar haft det såhär körigt som beskrivs i tråden dom har haft ett antal valpar iom liten uppfödining. Att det är passande och rätt kämpigt absolut men inte så som beskrivs här.

Även jag blir lite nervös/fundersam nu när jag läser. Vi hämtar vår om två veckor också vår första valp, vi har inte hunnit få semester men löst schemat så att vi avlöser varandra. Stakars sambon blir helt själv med valp+vår vuxna när jag jobbar borta 4 dygn här framöver. Sambon lär ju ska vara ett vrak när jag kommer tilbaka...

Jag känner inte heller igen mig direkt i det som skrivs. Varken mina egna erfarenheter eller dom erfarenheter som finns i min bekantskapskrets bekräftar.
Det kommer att gå jättebra!

 

[Tonto]

Jag kan inte minnas att mina föräldrar haft det såhär körigt som beskrivs i tråden dom har haft ett antal valpar iom liten uppfödining. Att det är passande och rätt kämpigt absolut men inte så som beskrivs här.

Även jag blir lite nervös/fundersam nu när jag läser. Vi hämtar vår om två veckor också vår första valp, vi har inte hunnit få semester men löst schemat så att vi avlöser varandra. Stakars sambon blir helt själv med valp+vår vuxna när jag jobbar borta 4 dygn här framöver. Sambon lär ju ska vara ett vrak när jag kommer tilbaka...

Jag älskar att ha valpar! Tycker det är helt underbart. Så jag känner inte igen mig alls, men självklart så känner alla olika och hanterar olika situationer annorlunda. Jag hade även två valpar samtidigt, då jag tog hem valp nr. 2 när första valpen var 5 månader och det gick jättebra. Men ibland låste jag in dom så att jag slapp undan i ett par timmar. Längtar efter nr. 3.