Valp 2016

[YlvaG]

Blir man trött av att vara singel?

 

[dobbis]

Blir man trött av att vara singel?

Japp! Både trött av och trött på ibland.

 

[Ajda]

Nu är det bara lite drygt en vecka kvar tills vi hämtar hem Alba! Som vi längtar!

Foto: Emma Bissmark

 

[moofy]

Fick hem vår lille kille i söndags. Tyvärr känns det inte alls som jag föreställt mig. Är bara jobbigt och inte alls roligt. Så sjukt att känna detta när jag planerat i över ett år och gjort planer med uppfödaren osv. Har aldrig haft valp förut, bara omplaceringar, och detta är bra mycket jobbigare. Kan knappt sova, äta eller dricka pga stressen och ångesten över situationen. Usch... Helt oförberedd på denna reaktion. Känns fruktansvärt

 

[baraclara]

Fick hem vår lille kille i söndags. Tyvärr känns det inte alls som jag föreställt mig. Är bara jobbigt och inte alls roligt. Så sjukt att känna detta när jag planerat i över ett år och gjort planer med uppfödaren osv. Har aldrig haft valp förut, bara omplaceringar, och detta är bra mycket jobbigare. Kan knappt sova, äta eller dricka pga stressen och ångesten över situationen. Usch... Helt oförberedd på denna reaktion. Känns fruktansvärt

Du är inte ensam om att känna såhär. Den första tiden kan vara VÄLDIGT påfrestande... men det blir bättre!!! Vad är det framförallt som är jobbigt? Bitandet? Brist på sömn?

 

[almitra]

Fick hem vår lille kille i söndags. Tyvärr känns det inte alls som jag föreställt mig. Är bara jobbigt och inte alls roligt. Så sjukt att känna detta när jag planerat i över ett år och gjort planer med uppfödaren osv. Har aldrig haft valp förut, bara omplaceringar, och detta är bra mycket jobbigare. Kan knappt sova, äta eller dricka pga stressen och ångesten över situationen. Usch... Helt oförberedd på denna reaktion. Känns fruktansvärt

Känner igen mig så väl! Har nästan också bara haft omplaceringar. Har haft Flinga nu i 4 veckor och det börjar bli bättre, men ibland får jag en gråtattack och vill bara lämna tillbaka henne!

 

[lady_vip]

Fick hem vår lille kille i söndags. Tyvärr känns det inte alls som jag föreställt mig. Är bara jobbigt och inte alls roligt. Så sjukt att känna detta när jag planerat i över ett år och gjort planer med uppfödaren osv. Har aldrig haft valp förut, bara omplaceringar, och detta är bra mycket jobbigare. Kan knappt sova, äta eller dricka pga stressen och ångesten över situationen. Usch... Helt oförberedd på denna reaktion. Känns fruktansvärt

Vad är det som är jobbigt?

 

[Vastgota]

Fick hem vår lille kille i söndags. Tyvärr känns det inte alls som jag föreställt mig. Är bara jobbigt och inte alls roligt. Så sjukt att känna detta när jag planerat i över ett år och gjort planer med uppfödaren osv. Har aldrig haft valp förut, bara omplaceringar, och detta är bra mycket jobbigare. Kan knappt sova, äta eller dricka pga stressen och ångesten över situationen. Usch... Helt oförberedd på denna reaktion. Känns fruktansvärt

Det är precis som med en bebis. Man förväntas vara jättelycklig, men är bara trött, känner sig låst och otillräcklig. Försök få avlastning om det går, vila så mycket du kan, och se fram emot när han blir större. Alla bondar inte direkt, jag tyckte själv att valptiden var pest, man får tycka så, det kommer att bli bra ändå.

 

[moofy]

Du är inte ensam om att känna såhär. Den första tiden kan vara VÄLDIGT påfrestande... men det blir bättre!!! Vad är det framförallt som är jobbigt? Bitandet? Brist på sömn?

Sömnbristen är väl värst... Inte så mycket pga att han ska ut utan för att jag vantrivs så. Ligger i stress och magont. Sovit kanske 3 timmar per natt nu. Är bara så trött, och ingenting är roligt. Blir irriterad när han bits och orkar knappt leka med honom. Känner att jag börjar bli en dålig matte till honom, för han är en helt normal och härlig valp, men jag känner ingen glädje i det... Är helt överrumplad över mina känslor, jag som investerat så mycket tid i planering och som längtat ihjäl mig efter en ny hund så länge... Och uppfödaren har så stort hopp om mig, hon sa att det kändes så bra att han kom till just mig, och vi skulle träna tillsammans osv. Visst kan valptiden kännas jävlig, men ska det kännas såhär jobbigt? Är helt lost just nu.

 

[Fruentimber]

Sömnbristen är väl värst... Inte så mycket pga att han ska ut utan för att jag vantrivs så. Ligger i stress och magont. Sovit kanske 3 timmar per natt nu. Är bara så trött, och ingenting är roligt. Blir irriterad när han bits och orkar knappt leka med honom. Känner att jag börjar bli en dålig matte till honom, för han är en helt normal och härlig valp, men jag känner ingen glädje i det... Är helt överrumplad över mina känslor, jag som investerat så mycket tid i planering och som längtat ihjäl mig efter en ny hund så länge... Och uppfödaren har så stort hopp om mig, hon sa att det kändes så bra att han kom till just mig, och vi skulle träna tillsammans osv. Visst kan valptiden kännas jävlig, men ska det kännas såhär jobbigt? Är helt lost just nu.

Men hur hade du tänkt dig att det skulle ha varit? Valptiden är verkligen ingen dans på rosor, det är en jobbig tid som stjäl mycket energi, speciellt om man inte haft valp förut. Har du ingen i din närhet som kan hjälpa till? Att en valp bits och vill leka kan väl inte ha kommit som en överraskning. Finns det något annat stressande i ditt liv just nu som tar energi och som gör detta med valpen mycket jobbigare än det borde vara?

 

[Wingates]

Jag tror nog man kan hamna i någon form av motsvarighet till förlossningsdepression (eller vad jag ska kalla det, men det är det närmaste jag kommer) typ när man skaffar valp.
Varför har jag ingen aning om, men det är säkert skitjobbigt - ffa när man har längtat så.

 

[baraclara]

Sömnbristen är väl värst... Inte så mycket pga att han ska ut utan för att jag vantrivs så. Ligger i stress och magont. Sovit kanske 3 timmar per natt nu. Är bara så trött, och ingenting är roligt. Blir irriterad när han bits och orkar knappt leka med honom. Känner att jag börjar bli en dålig matte till honom, för han är en helt normal och härlig valp, men jag känner ingen glädje i det... Är helt överrumplad över mina känslor, jag som investerat så mycket tid i planering och som längtat ihjäl mig efter en ny hund så länge... Och uppfödaren har så stort hopp om mig, hon sa att det kändes så bra att han kom till just mig, och vi skulle träna tillsammans osv. Visst kan valptiden kännas jävlig, men ska det kännas såhär jobbigt? Är helt lost just nu.

Förstår att det är väldigt jobbigt för dig! Hjärnan behöver ibland tid för att vänja sig när vardagen förändras plötsligt. Tänk inte på allt du har "lovat" uppfödaren, utan ta en dag i taget. Framförallt behöver du få sova för att fungera som människa! Försök komma på något som kan hjälpa sömnen. Kanske ett träningspass? Kan någon annan passa valpen under natten? Fixa till sovrummet så att det är svalt, tyst och mörkt..?

 

[moofy]

Men hur hade du tänkt dig att det skulle ha varit? Valptiden är verkligen ingen dans på rosor, det är en jobbig tid som stjäl mycket energi, speciellt om man inte haft valp förut. Har du ingen i din närhet som kan hjälpa till? Att en valp bits och vill leka kan väl inte ha kommit som en överraskning. Finns det något annat stressande i ditt liv just nu som tar energi och som gör detta med valpen mycket jobbigare än det borde vara?

Jag visste att det skulle bli påfrestande, men hade ingen aning om att det skulle påverka mig så mycket. Och jag var nog inte helt införstådd med hur mycket jobb det faktiskt är. Självklart kommer inte lek eller bitande som en överraskning, det enda överraskande med denna situation är hur jag reagerat. Kanske är jag inte gjord för att ha hand om en valp, eller kanske är det inte rätt valp för mig. Har haft både ung- och vuxna hundar innan, det har varit kämpigt på ett sätt men det var ändå roligt. Jag känner inte den glädjen här helt enkelt, och ingen är ledsnare över det än jag. Min sambo jobbar ju om dagarna och dealen var att jag skulle ha huvudansvaret över hunden då det var jag som ville ha den, så det blir inte mycket till avlastning och jag måste ändå respektera det då vi kom överrens om att det var så vi skulle ha det. Nu i efterhand önskar jag att jag hade hört mer om hur slitigt det faktiskt är med valp, det känns som att jag tagit mig vatten över huvudet.

 

[Fruentimber]

Jag visste att det skulle bli påfrestande, men hade ingen aning om att det skulle påverka mig så mycket. Och jag var nog inte helt införstådd med hur mycket jobb det faktiskt är. Självklart kommer inte lek eller bitande som en överraskning, det enda överraskande med denna situation är hur jag reagerat. Kanske är jag inte gjord för att ha hand om en valp, eller kanske är det inte rätt valp för mig. Har haft både ung- och vuxna hundar innan, det har varit kämpigt på ett sätt men det var ändå roligt. Jag känner inte den glädjen här helt enkelt, och ingen är ledsnare över det än jag. Min sambo jobbar ju om dagarna och dealen var att jag skulle ha huvudansvaret över hunden då det var jag som ville ha den, så det blir inte mycket till avlastning och jag måste ändå respektera det då vi kom överrens om att det var så vi skulle ha det. Nu i efterhand önskar jag att jag hade hört mer om hur slitigt det faktiskt är med valp, det känns som att jag tagit mig vatten över huvudet.

Har man aldrig haft valp förut förstår jag att man nog blir aningens överraskad, man ser nog mest mys och lite torkande av små kisspölar framför sig. Men att det inte skulle vara "rätt valp" är osannolikt, för hur vet du det när valpen bara är 8 veckor? Man väljer ju trots allt valp utefter vad för typ av hund man vill ha när den är vuxen. Dessutom kan den mildaste valp förvandlas till pesten på bara ett par veckor.

Jag tror att du är lite överrumplad. Hitta på lite roliga övningar tillsammans? Namninlärning, inkallning, godissug/godisspår. Och sov för fasen när valpen sover! Det är precis som med bebisar. Man får passa på när chansen erbjuds. Vila tillsammans med valpen på magen för att stärka banden. När du känner att irritationen tar vid när tålamodet tar slut, backa och andas. Bara låt det vara. Men var noga med att faktiskt leka med valpen, det vinner ni på i framtiden.

 

[Fruentimber]

Tillägg: det finns ett ljus i tunneln. Det kommer att bli både lättare och bättre, och det kommer hända mycket fortare än vad man tror när man står där mitt i natten och torkar bajs från ens egna fötter för att man klev i en hög när man skulle ta ut valpen...

 

[inverterad]

Jag visste att det skulle bli påfrestande, men hade ingen aning om att det skulle påverka mig så mycket. Och jag var nog inte helt införstådd med hur mycket jobb det faktiskt är. Självklart kommer inte lek eller bitande som en överraskning, det enda överraskande med denna situation är hur jag reagerat. Kanske är jag inte gjord för att ha hand om en valp, eller kanske är det inte rätt valp för mig. Har haft både ung- och vuxna hundar innan, det har varit kämpigt på ett sätt men det var ändå roligt. Jag känner inte den glädjen här helt enkelt, och ingen är ledsnare över det än jag. Min sambo jobbar ju om dagarna och dealen var att jag skulle ha huvudansvaret över hunden då det var jag som ville ha den, så det blir inte mycket till avlastning och jag måste ändå respektera det då vi kom överrens om att det var så vi skulle ha det. Nu i efterhand önskar jag att jag hade hört mer om hur slitigt det faktiskt är med valp, det känns som att jag tagit mig vatten över huvudet.

Jag tycker du ska be din sambo om hjälp. I teorin funkar upplägget att det är en persons hund och därmed ansvar - i praktiken skulle jag säga att det funkar skitdåligt 90 % av gångerna. En hund påverkar ALLA i familjen. Nu tycker du att det är jobbigt och då borde han ta ett större ansvar. Min hund var en helt vidrig valp, de fyra första veckorna tyckte jag det var pest att ha honom. Han var kul att leka och träna med, men annars var det bara att rädda honom från att skada sig själv, försöka skydda sig själv från blodiga sår, och försöka skydda inredningen. Vi var tre vuxna som hjälptes åt att avlasta så en kunde gå iväg och vara "hundfri" ibland.

Efter fyra veckor blev det MYCKET bättre när vi hade skapat en relation och kunde börja kommunicera! Innan det kan det vara väldigt tungt. Så håll ut! Be din sambo om stöttning!

 

[Sezziyanen]

Sömnbristen är väl värst... Inte så mycket pga att han ska ut utan för att jag vantrivs så. Ligger i stress och magont. Sovit kanske 3 timmar per natt nu. Är bara så trött, och ingenting är roligt. Blir irriterad när han bits och orkar knappt leka med honom. Känner att jag börjar bli en dålig matte till honom, för han är en helt normal och härlig valp, men jag känner ingen glädje i det... Är helt överrumplad över mina känslor, jag som investerat så mycket tid i planering och som längtat ihjäl mig efter en ny hund så länge... Och uppfödaren har så stort hopp om mig, hon sa att det kändes så bra att han kom till just mig, och vi skulle träna tillsammans osv. Visst kan valptiden kännas jävlig, men ska det kännas såhär jobbigt? Är helt lost just nu.

Nu har jag ingen valp så har väl svårt att säga exakt.. Däremot planerar jag att skaffa en så detta blir en bra insikt för min del

Men jag tror sömnbristen kan spela ännu mer roll än vad du kanske tror. För mig personligen så påverkar iaf sömnen ALLT. Om jag inte sover bra under en period så blir det mesta piss, och det kan vara extremt svårt att glädja sig över saker man vet annars skulle vara roligt och givande. Saker som inte berör mig överhuvudtaget när jag är utvilad irriterar och gör mig förbannad, stressad. Det är inte bara så att sömnbrist gör en trött och sömnig, verkligen inte för många av oss iaf.

Du verkar ju nite ens kunna säga vad som egentligen irriterar dig specifikt, och det tycker jag låter helt i linje med att sömnbristen orsakar en jäkla massa av vad du känner. Alla små orosmoment som annars hade flygit ur din skalle direkt blir istället stora grejer pga övertröttheten.

Jag tror du skulle uppleva en massiv skillnad i hur du känner för situationen om du bara fick till sömnen. Nu kanske det är svårt om du måste upp på natten, men tills du kan sova hela nätterna och valpen klarar det så skulle jag rekommendera att strunta i när du sover, och istället bara fokusera på att få så mycket sömn som möjligt. Dvs gå och lägg dig närhelst du får möjlighet om dagen, ta tupplurar så fort och länge det går. Prioritera bort allt annat du kan för mer sömn i första hand och försök skjut upp funderingar kring hur valpen passar dig eller du passar den, så långt det nu går.

 

[moofy]

Nu har jag ingen valp så har väl svårt att säga exakt.. Däremot planerar jag att skaffa en så detta blir en bra insikt för min del

Men jag tror sömnbristen kan spela ännu mer roll än vad du kanske tror. För mig personligen så påverkar iaf sömnen ALLT. Om jag inte sover bra under en period så blir det mesta piss, och det kan vara extremt svårt att glädja sig över saker man vet annars skulle vara roligt och givande. Saker som inte berör mig överhuvudtaget när jag är utvilad irriterar och gör mig förbannad, stressad. Det är inte bara så att sömnbrist gör en trött och sömnig, verkligen inte för många av oss iaf.

Du verkar ju nite ens kunna säga vad som egentligen irriterar dig specifikt, och det tycker jag låter helt i linje med att sömnbristen orsakar en jäkla massa av vad du känner. Alla små orosmoment som annars hade flygit ur din skalle direkt blir istället stora grejer pga övertröttheten.

Jag tror du skulle uppleva en massiv skillnad i hur du känner för situationen om du bara fick till sömnen. Nu kanske det är svårt om du måste upp på natten, men tills du kan sova hela nätterna och valpen klarar det så skulle jag rekommendera att strunta i när du sover, och istället bara fokusera på att få så mycket sömn som möjligt. Dvs gå och lägg dig närhelst du får möjlighet om dagen, ta tupplurar så fort och länge det går. Prioritera bort allt annat du kan för mer sömn i första hand och försök skjut upp funderingar kring hur valpen passar dig eller du passar den, så långt det nu går.

Ja, jag är också en sådan som verkligen behöver sömn, så det är nog det allra värsta. Och jag VET ju att denna period går över, detta blev bara en sån himla käftsmäll för mig. Här har jag gått och längtat ihjäl mig efter en ny hund, räknat månader, veckor och dagar. Och så är jag bara trött, ledsen och irriterad istället för lycklig. Mycket som snurrar nu

 

[akraften]

Fick hem vår lille kille i söndags. Tyvärr känns det inte alls som jag föreställt mig. Är bara jobbigt och inte alls roligt. Så sjukt att känna detta när jag planerat i över ett år och gjort planer med uppfödaren osv. Har aldrig haft valp förut, bara omplaceringar, och detta är bra mycket jobbigare. Kan knappt sova, äta eller dricka pga stressen och ångesten över situationen. Usch... Helt oförberedd på denna reaktion. Känns fruktansvärt

Vi fick hem vår allra första hund i juni förra året. En 8 veckors labradorvalp som dessutom var ensam valp och bara hade vuxit upp med mamman. Vi visste att det skulle bli jobbigt men jag kommer aldrig glömma när vi hade hämtat henne och satt på golvet hemma, tittade på varandra och min sambo sa "vad fan har vi gjort?".

Hon var så sjukt intensiv, ville knappt ligga och sova, for runt överallt och ville absolut inte att vi skulle ta på henne. Dagen efter åkte vi och köpte kompostgaller, gjorde upp ett sovschema så att någon alltid var vaken om hon skulle behöva ut och så sov vi samtidigt som henne när hon väl sov. Vi vande henne vid klappar och kel otroligt sakta.

Idag är hon den underbaraste fina tiken jag hade kunnat tänka mig. Hon ääääälskar att gosa och mysa, hon vet att vi tar det lugnt inomhus och hon kan så himla mycket. Hennes utveckling är enorm!

Det VAR en total chock och vi kände oss exakt som du gör, värdelösa som har lagt så mycket tid och energi på något som vi inte kände att vi sedan kunde hantera. Men med varje dag blev saker bättre och annorlunda och väldigt snabbt lärde vi känna varandra, vår nya familj och allt som kom med den.

Inför nästa valp har vi tusen saker vi kommer göra annorlunda, men det är bara tack vare alla lärdomar från vår fina Cajsa. Ge inte upp! Gör en ordentlig planering och ta varje dag för sig, rätt som det är så kommer ni vara mycket mer synkade.

 

[Ajda]

Oj... Det här har jag inte väntat mig om 1 vecka. Alba är vår första valp och visst kommer det bli mycket passande men att man nästan går in i väggen har jag inte räknat med.