Valp 2016

[moofy]

Vi fick hem vår allra första hund i juni förra året. En 8 veckors labradorvalp som dessutom var ensam valp och bara hade vuxit upp med mamman. Vi visste att det skulle bli jobbigt men jag kommer aldrig glömma när vi hade hämtat henne och satt på golvet hemma, tittade på varandra och min sambo sa "vad fan har vi gjort?".

Hon var så sjukt intensiv, ville knappt ligga och sova, for runt överallt och ville absolut inte att vi skulle ta på henne. Dagen efter åkte vi och köpte kompostgaller, gjorde upp ett sovschema så att någon alltid var vaken om hon skulle behöva ut och så sov vi samtidigt som henne när hon väl sov. Vi vande henne vid klappar och kel otroligt sakta.

Idag är hon den underbaraste fina tiken jag hade kunnat tänka mig. Hon ääääälskar att gosa och mysa, hon vet att vi tar det lugnt inomhus och hon kan så himla mycket. Hennes utveckling är enorm!

Det VAR en total chock och vi kände oss exakt som du gör, värdelösa som har lagt så mycket tid och energi på något som vi inte kände att vi sedan kunde hantera. Men med varje dag blev saker bättre och annorlunda och väldigt snabbt lärde vi känna varandra, vår nya familj och allt som kom med den.

Inför nästa valp har vi tusen saker vi kommer göra annorlunda, men det är bara tack vare alla lärdomar från vår fina Cajsa. Ge inte upp! Gör en ordentlig planering och ta varje dag för sig, rätt som det är så kommer ni vara mycket mer synkade.

Tack, det hjälpte att höra. Det jobbigaste är att jag är ensam i detta, min sambo jobbar mycket och kan inte vara delaktig på det sättet som din var tyvärr. Och det är svårt att helt ensam sitta där och tänka "Vad fan har jag gjort?"
Jag önskar att jag kunde se in i framtiden och se när/om detta kommer vända. Är det veckor eller månader jag ska stå ut med? Hm...

 

[Sezziyanen]

Ja, jag är också en sådan som verkligen behöver sömn, så det är nog det allra värsta. Och jag VET ju att denna period går över, detta blev bara en sån himla käftsmäll för mig. Här har jag gått och längtat ihjäl mig efter en ny hund, räknat månader, veckor och dagar. Och så är jag bara trött, ledsen och irriterad istället för lycklig. Mycket som snurrar nu

Återigen har jag aldrig haft valp (men jag planerar precis som du gjort). Men jag måste säga att själva "konceptet" känner nog många igen sig i ändå. Dvs att gå och vänta på något, hoppas, ha förväntningar, vara sugen på nått - sen när det väl kommer så är det inte så värst fantastiskt. Jag tror att själva väntan oftast är det roligaste.

Det jag gör för att motverka såna problem är just att inte intala mig själv hur fantastiskt någonting kommer att bli, eftersom jag vet att det oftast är själva förväntningen som är den roligaste känslan. Jag kan tänka mig att du var uppspelt när du väl hämtade valpen, men inte kände samma dagen eller dagarna efter. Jag ser det som 100% normalt att det blir så, och faktiskt förväntar jag mig själv att jag kommer känna både oro, ånger, osäkerhet när jag hämtat min. Det är nog inte många av oss som kan hålla någon slags positiv tjoho-känsla gående över månader oavbrutet, tror snarare det är ganska viktigt att erkänna för sig själv att det inte är möjligt att vara så.

Men som sagt, i en situation som din och såsom du känner så tror jag fullt ut på att det handlar om att förenkla allt. Skala bort allt du inte måste göra, sov så mycket du kan på alla tider du kan och acceptera för dig själv att du inte kommer ha ett så mångsidigt eller lätt liv de närmaste månaderna. Tiden går ändå rätt fort, och iaf är alla stressiga perioder extremt mycket lättare för mig när jag tänker så. Du har ju haft unghund förut och vet hur det är, och realistiskt sett så är du ju väldigt snart där då de växer så jäkla fort. Strunta i att tänka att du måste gilla valptiden, tycker jag. Dessutom kommer du nog gilla det hela mycket mer ju mer utvilad och avslappnad du kan bli.

 

[Migo]

Ja, jag är också en sådan som verkligen behöver sömn, så det är nog det allra värsta. Och jag VET ju att denna period går över, detta blev bara en sån himla käftsmäll för mig. Här har jag gått och längtat ihjäl mig efter en ny hund, räknat månader, veckor och dagar. Och så är jag bara trött, ledsen och irriterad istället för lycklig. Mycket som snurrar nu

En jätteviktig sak tror jag är att inte skuldbelägga sig själv för att man inte älskar valptiden. DET GÅR ÖVER! Och, faktiskt, även om det inte går över utan känns piss och du beslutar dig för att det inte alls var rätt utan lämnar tillbaka valpen, så är det också OKEJ. Låt inte prestige och förväntningar bli en belastning för dig.

En annan sak är att valpar faktiskt tål att man stänger bort dem en stund och vilar från dem. Valpsäkert utrymme och ett ben brukar ge ett par-tre timmars ro som kan vara väldigt värdefullt för att ladda sitt batteri.

 

[mysboll]

@moofy

Vet precis hur du känner! Herregud vad jag grät och hade panik första veckorna. Var såå nära att ringa uppfödaren och lämna tillbaka henne flera gånger. Några gånger slängde jag in henne i badrummet för att jag fick panik för hemmet höll på att förfalla, kiss överallt och man hann aldrig städa överhuvudtaget. Hon satt nog där inne max fem minuter innan jag började sakna henne och förlät henne för att hon gått mig på nerverna.

Nu är hon 6,5 månad och är rumsren sen länge (känns det som ) och nu har jag nästan glömt hur jobbigt det faktiskt var! Nu är det kul nästan varje dag och nu vet jag att om hon är skitjobbig så är hon bara övertrött och kommer sova om några minuter.

Försök få hjälp så du kan komma iväg ensam och ta en fika eller bara gå en promenad utan en galen valp som far åt alla håll så kommer det nog kännas lite lättare.

 

[isafore]

@moofy
Åk ut i skogen och sätt ner valpen. Sätt dig på en sten och njut av den friska luften och stillheten. Låt valpen härja. Sen åker du hem. Sätt valpen i kompostgaller ett tag och andas. Sov. Valpen är förmodligen tröttare än hon vet själv. Sätter du ner henne i kompostgallret och låter henne ha tråkigt så kommer hon att somna. Det är mitt bästa tips. Ge henne ben, aktiveringsleksaker, kasta ut godis på gräsmatten så hon blir trött.

Jag rastar aldrig mina valpar på natten. Sätt dom i kompostgallret så sover dom hela natten. Iallafall har mina hundar gjort det. Och lärt sig hålla sig.

Det ska inte kännas hemskt att ha valp. Visst, jobbigt är en sak, men inte HEMSKT. Blir det för hemskt så lämna tillbaka henne. Det är inget fel att inse att man tagit sig vatten över huvudet.

 

[Nux]

Fick hem vår lille kille i söndags. Tyvärr känns det inte alls som jag föreställt mig. Är bara jobbigt och inte alls roligt. Så sjukt att känna detta när jag planerat i över ett år och gjort planer med uppfödaren osv. Har aldrig haft valp förut, bara omplaceringar, och detta är bra mycket jobbigare. Kan knappt sova, äta eller dricka pga stressen och ångesten över situationen. Usch... Helt oförberedd på denna reaktion. Känns fruktansvärt

Som dom andra säger - ta det lugnt, andas, försök vila när du kan, berätta för din sambo om hur du känner och mår.

Kan berätta att jag kände exakt likadant. Allting var perfekt, äntligen skulle jag får hem min valp. Uppfödaren hade samma tankar som mig, gillade min inställning, allting var rätt. Men sen, bara... Nä. Var inställd på hur det skulle bli med valp och så men när jag tittade på honom så kände jag i stort sett "vem är du? Du är inte min". Precis som förlossningsdepression.

Han var intensiv, sov inte, bet i en konstant och utan hämningar, funkade inte att pipa som en valp och andra tips jag fick. Ville heller inte ha någon närhet alls och var otroligt självständig. Jag var dessutom singel och just då utan körkort... Otroligt stressigt och jobbigt och helt ärligt så kraschade jag såpass att jag flyttade hem till mina föräldrar ett tag för att klara allt. Skitjobbigt, men det blir bättre, och man FÅR vara ledsen och besviken, men! Efter regn kommer solsken.

 

[Sezziyanen]

@moofy
Åk ut i skogen och sätt ner valpen. Sätt dig på en sten och njut av den friska luften och stillheten. Låt valpen härja. Sen åker du hem. Sätt valpen i kompostgaller ett tag och andas. Sov. Valpen är förmodligen tröttare än hon vet själv. Sätter du ner henne i kompostgallret och låter henne ha tråkigt så kommer hon att somna. Det är mitt bästa tips. Ge henne ben, aktiveringsleksaker, kasta ut godis på gräsmatten så hon blir trött.

Jag rastar aldrig mina valpar på natten. Sätt dom i kompostgallret så sover dom hela natten. Iallafall har mina hundar gjort det. Och lärt sig hålla sig.

Det ska inte kännas hemskt att ha valp. Visst, jobbigt är en sak, men inte HEMSKT. Blir det för hemskt så lämna tillbaka henne. Det är inget fel att inse att man tagit sig vatten över huvudet.

Får en verkligen att fundera. Är det kanske bättre att göra så helt enkelt och inte kila ut en massa gånger på natten? Visst, valpen lär ju göra sina behov inomhus då under natten till en början, men vad jag förstår kommer det ju oavsett hända vid en rad tillfällen. Och allt jag hör säger ju att man helt enkelt ska ignorera att en valp pissar inomhus, inte belöna det så att säga..och det sker ju ingen belöning under natten om de gör sina behov då inomhus. Sen kan man ju jobba med det under dagen, och när valpen är tillräckligt gammal så den kan hålla sig under natten så bör den ju göra det?

Är det så du tänker? Låter spontant som en bra idé, då får också människor sova mer och ha mer ork, tålamod etc med valparna under all den vakna tiden..

Förresten:

"Åk ut i skogen och sätt ner valpen. Sätt dig på en sten och njut av den friska luften och stillheten. Låt valpen härja."

Lät för mig som ett absolut perfekt råd, och precis det jag har tänkt köra med (skönt när man har 5 min med cykel till skogsområden med!).

 

[moofy]

Är otroligt rörd över alla era svar, TACK. Ni förstår inte hur skönt det är att få höra allt ni har sagt. Som @Nux
sa så känns det helt enkelt inte rätt längre. Helskumt, jättehemskt och chockerande, men sant. Jag ska prata med uppfödaren ikväll, är 99% säker på att jag kommer lämna tillbaka honom. För detta är inte bara jobbigt, det är hemskt. Tur att han är så ung, han kommer säkert få en ny familj fort. Återigen tack för era svar.
Kan för övrigt vara nyttigt med lite hård sanning, tårar och förtvivlan i en valptråd, det hör ju till lika mycket som härligheten.

 

[Fruentimber]

Är otroligt rörd över alla era svar, TACK. Ni förstår inte hur skönt det är att få höra allt ni har sagt. Som @Nux
sa så känns det helt enkelt inte rätt längre. Helskumt, jättehemskt och chockerande, men sant. Jag ska prata med uppfödaren ikväll, är 99% säker på att jag kommer lämna tillbaka honom. För detta är inte bara jobbigt, det är hemskt. Tur att han är så ung, han kommer säkert få en ny familj fort. Återigen tack för era svar.
Kan för övrigt vara nyttigt med lite hård sanning, tårar och förtvivlan i en valptråd, det hör ju till lika mycket som härligheten.

Tråkigt, men säkert rätt beslut om ni känner att det absolut inte funkar. Jag har nog missat det tidigare i tråden men vad är det för ras?

 

[moofy]

Tråkigt, men säkert rätt beslut om ni känner att det absolut inte funkar. Jag har nog missat det tidigare i tråden men vad är det för ras?

Jaktlabbe.

 

[Sezziyanen]

@moofy du får säga till om du inte känner för att prata om detaljerna. Jag menar inte att pressa dig, och om du tar det beslutet att det är bäst att lämna tillbaka valpen så är det säkert rätt för dig.

Men om du vill svara. Vad är det som du upplever är jobbigt med situationen? Jag förstår att du har skrivit att det är jobbigt, att du känner dig stressad och uppgiven mm. Men om man bortser från att du är trött, stressad och känner att situationen med en galen valp hemma är påfrestande och jobbig, är det nått särskilt du kan peka på i det hela? Känner du på att du inte vill ha en hund tex alls, eller är det nått annat? Tvivel över rasen, individen? Jag frågar mest för att det kan vara bra att försöka identifiera i såna där situationer tror jag, vad det egentligen är som är jobbigt.

Var det nått du verkligen inte hade väntat dig? Isf vad, och hur?

 

[akraften]

Oj... Det här har jag inte väntat mig om 1 vecka. Alba är vår första valp och visst kommer det bli mycket passande men att man nästan går in i väggen har jag inte räknat med.

Åh jag vill inte avskräcka, att skaffa hund är utan tvekan det BÄSTA vi någonsin gjort och vi kommer förmodligen aldrig leva utan hund igen.

Många jag har pratat med har haft valpar som är lungna som filbunkar och känner inte alls igen sig i det jag beskriver. Förmodligen kommer det inte bli så här för er, men valpar har precis som människor otroligt olika personligheter och det är nog inte dumt att ha backup OM det skulle bli så.

 

[akraften]

@moofy jag kan helt ärligt säga att jag de första månaderna inte kände någon koppling till vår hund. Min sambo bondade jättemycket med henne och jag hamnade utanför. Först när hon var över ett halvår kom kärleken.

Med det sagt så tycker jag som många andra här att det är ett otroligt moget beslut att lämna tillbaka om det inte känns rätt och det är absolut inget du ska må dåligt över

 

[russinbulle]

Får en verkligen att fundera. Är det kanske bättre att göra så helt enkelt och inte kila ut en massa gånger på natten?

Jag går aldrig ut nattetid med valp om det inte är kris Jag sover alltid med valpar i sängen tills dom är 4 månader och så sover dom tryggt och lugnt - och jag vaknar om dom börjar röra på sig och kan då släppa ut. Dom flesta valpar lär sig snabbt att sova hela natten. Tidigare valpar åkte ner i egen bädd vid 4 månaders ålder och efter en natt var det lugnt. Nuvarande ras har fått vara kvar i sängen

Skulle jag ha valp i hagen på natten, så skulle jag inte gå ut då heller - då får den pinka på en tidning om den skulle vakna - min nattsömn är viktigare än lite pink, som jag kan torka upp på morgonen

 

[Sezziyanen]

Jag går aldrig ut nattetid med valp om det inte är kris Jag sover alltid med valpar i sängen tills dom är 4 månader och så sover dom tryggt och lugnt - och jag vaknar om dom börjar röra på sig och kan då släppa ut. Dom flesta valpar lär sig snabbt att sova hela natten. Tidigare valpar åkte ner i egen bädd vid 4 månaders ålder och efter en natt var det lugnt. Nuvarande ras har fått vara kvar i sängen

Betyder inte det ovan att du dock går ut ibland med valpen på natten? Ifall de börjar röra på sig dvs.

Skulle jag ha valp i hagen på natten, så skulle jag inte gå ut då heller - då får den pinka på en tidning om den skulle vakna - min nattsömn är viktigare än lite pink, som jag kan torka upp på morgonen

Det låter som det nog är sunt för både människa och hund.

 

[dobbis]

dubbelt

 

[Malibu_Stacy]

Jag går aldrig ut nattetid med valp om det inte är kris Jag sover alltid med valpar i sängen tills dom är 4 månader och så sover dom tryggt och lugnt - och jag vaknar om dom börjar röra på sig och kan då släppa ut. Dom flesta valpar lär sig snabbt att sova hela natten. Tidigare valpar åkte ner i egen bädd vid 4 månaders ålder och efter en natt var det lugnt. Nuvarande ras har fått vara kvar i sängen

Skulle jag ha valp i hagen på natten, så skulle jag inte gå ut då heller - då får den pinka på en tidning om den skulle vakna - min nattsömn är viktigare än lite pink, som jag kan torka upp på morgonen

Gör likadant både med mina egna valpar och när jag är valpvakt. Alla har sovit fram till 5-6 tiden, både jag och de andra hundarna sover ju så då har valparna gjort likadant. Eftersom jag vaknar direkt när valpen börjar vakna har jag tagit den under armen, klivit i gummistövlar/tofflor och evtl jacka beroende på årstid, som såklart ligger redo vid dörren/altandörren och sen släppt ut dom. Därefter har vi gått och lagt oss igen. För vissa valpar tar det 5 min och andra 20 min att somna om men om man bara inte svarar på deras lekinviter alternativt håller fast dom tills dom somnar har jag inte haft några problem.
På dagarna vilar vi allihopa samtidigt i soffan.
På så sätt har jag aldrig upplevt det som ett problem med valp, tvärtom älskar jag att ha valp i huset

Tidningar i varje hörn är också guld värt, mycket lättare att städa upp!

 

[Rouise]

Tråkigt @moofy att det är så jobbigt för dig! Jag tror du kommer fatta rätt beslut oavsett vilket det blir!


Det där med att gå ut med valp på natten eller ej har vi funderat på här hemma också. Hör lite olika bud från olika håll hur man bör göra och vi vet inte riktigt hur vi ska förhålla oss till det.

Vi får hem vår valp om två veckor och har lite olika tankar kring sovsitiationen. Vi har nog kommit fram till att valp får sova i nån form av inhägnad bredvid sängen i vart fall

 

[moofy]

@moofy du får säga till om du inte känner för att prata om detaljerna. Jag menar inte att pressa dig, och om du tar det beslutet att det är bäst att lämna tillbaka valpen så är det säkert rätt för dig.

Men om du vill svara. Vad är det som du upplever är jobbigt med situationen? Jag förstår att du har skrivit att det är jobbigt, att du känner dig stressad och uppgiven mm. Men om man bortser från att du är trött, stressad och känner att situationen med en galen valp hemma är påfrestande och jobbig, är det nått särskilt du kan peka på i det hela? Känner du på att du inte vill ha en hund tex alls, eller är det nått annat? Tvivel över rasen, individen? Jag frågar mest för att det kan vara bra att försöka identifiera i såna där situationer tror jag, vad det egentligen är som är jobbigt.

Var det nått du verkligen inte hade väntat dig? Isf vad, och hur?

Jag känner inte någon samhörighet. Förvånande, då jag träffat honom 3 gr innan vi tog hem honom för att vara säkra. Men ingen av valparna tilltalade oss förutom han, och nu känner jag nästan likadant för honom. Han är en trevlig valp, uppfödarens favorit, alla köpare ville ha honom osv. Men, jag känner mest likgiltighet. Blir inte glad av att tex se honom, av att leka med honom eller när han lägger sig hos mig. Och även fast han objektivt sett är värd allt jobb så har JAG ingen lust att lägga det på honom. Och så vill jag ju inte ha det, jag vill ha en hund jag känner för och som jag vill jobba med. Det är så jag haft det innan, med individer jag klickat med. Min och valpens klick är borta, eller så fanns det kanske aldrig något. Det är väl svårare att märka när de är så små. Jag kommer aldrig känna mig hel utan hund, så självklart vill jag fortfarande ha en, men just nu känns intresset lite svalare. Kommer ta ett tag att smälta detta "misslyckande", och kanske tänka tanken att jag inte är så mycket för valpar öht, något jag inte övervägt förrän nu. Kort sagt känner jag helt enkelt inte tillräckligt för valpen för att orka dra detta lass.

 

[moofy]

@moofy jag kan helt ärligt säga att jag de första månaderna inte kände någon koppling till vår hund. Min sambo bondade jättemycket med henne och jag hamnade utanför. Först när hon var över ett halvår kom kärleken.

Med det sagt så tycker jag som många andra här att det är ett otroligt moget beslut att lämna tillbaka om det inte känns rätt och det är absolut inget du ska må dåligt över

Tack. Jag känner mig långt ifrån mogen som "ger upp" efter all planering och väntan, men jag måste vara ärlig. Vad roligt att ni hittade varandra till slut! Detta skulle vara "min" hund då sambon inte är någon hundmänniska, så att jag och hunden klickar är ju a och o i hela resonemanget. Att han kommer från en bra uppfödare som kan omplacera honom känns ju fantastiskt skönt, då vet jag att han kommer hamna på ett bra ställe.