Usch, nu börjar jag bli rejält nervös!
Imorgon ska Disa till veterinären och få dragit ut en kvarsittande valphörntand. Jag har väntat med det in i det sista, men nu är hon 10 månader och tanden sitter fortfarande som berget - suck. Nu måste den bort.
Det är ju egentligen bara ett rutiningrepp, men det är narkosen jag är nervös för. Jag miste ju min förra hund under narkos, och det har satt sig i huvudet på mig. Sunda förnuftet säger att Disa är en pigg och frisk hund som kommer att klara narkosen utan problem, till skillnad från gammelhunden som var i dåligt skick när hon opererades (för benbrott).
Som sagt, sunda förnuftet säger att allt kommer att gå bra imorgon, men samtidigt sitter det en oros-ande på axeln och säger - tänk om, tänk om jag inte har nån Disa kvar i morgon eftermiddag!
Men den måste ju bort - eller?