Vallning med icke-specialister

[Fisherling]

Istället för att ta över någon annan tråd så tänkte jag att vi kan ha en egen. Jag tycker ämnet är oerhört fascinerande och jag känner mig själv väldigt kluven till att använda raser utöver BC och WK.

Aussien har ju använts som vallhund och vakthund länge och vallhundsmentaliteten är en stor del av det jag älskar med rasen. Men det finns en del nu som arbetar för att fokusera enbart på vallning, det finns flertalet godkända vallhundar och hundar som tagit titlar inom vallning. Dock tycker jag de börjar både se ut, röra sig och bete sig som BC’s, istället för Aussie

Själv vill jag ju ha aussien som en bruks- och sporthund då jag inte ser någon poäng med att specialisera dem på vallning när det finns BC och WK, men samtidigt tycker jag det är viktigt att behålla vallhundsmentaliteten som gjort rasen till den utmärkta arbetshund det är. Hur håller man den balansen om man inte vallar? Går det?

Spånar mest. Är som sagt kluven och vill gärna bolla tankar med andra.

 

[Fruentimber]

Jag kan personligen känna att trådar med detta ämne alltid spårar ut med BCn som den enda existerande hunden som får vidröra en fårhage. (Det får gärna läsas med en dos ironi)

Med det sagt så har jag en boskapsfösare. Med andra ord inte i närheten av samma vallningssätt som BC och WK. Jag är förstås tacksam för de som tar emot oss som elever, eftersom jag tycker att arbetsmentaliteten är värd att bevara.

 

[inverterad]

Det finns många andra sätt för en hund att valla på än det sätt som BCs vallar på, och jag tror faktiskt inte att kroppsvallande i sig är mer skadligt för fåren än eyevallande är, så länge det görs på ett kunnigt sätt med fokus på fårens välmående, förstås. Jag tycker också det är roligt att vallegenskaperna börjar komma i fokus för de kroppsvallande raserna och tror att det kan gynna aveln av arbetsegenskaper på sikt.

 

[Fisherling]

Jag kan personligen känna att trådar med detta ämne alltid spårar ut med BCn som den enda existerande hunden som får vidröra en fårhage. (Det får gärna läsas med en dos ironi)

Med det sagt så har jag en boskapsfösare. Med andra ord inte i närheten av samma vallningssätt som BC och WK. Jag är förstås tacksam för de som tar emot oss som elever, eftersom jag tycker att arbetsmentaliteten är värd att bevara.

Jag vet, men jag kommer aldrig bli kunnigare om jag inte lyfter ämnet. Jag hoppas att det kan bli en lärorik och civil diskussion

Som sagt så är jag väldigt kluven med hur jag känner.

 

[Ainon]

Jaga skulle önska att fler ursprungliga raser avlats mer specifikt på vallning så det fanns fler att välja på om man vill ha en användbar vallhund.

Känns som ur vallraserna som inte är bc/wk får man ha tur om man hittar en som har dugligt vallhuvud vilket inte är underligt eftersom avels fokus legat på annat håll länge.

 

[BornAgain]

Men för att det inte ska bli en "rolig" lek krävs att det dels finns kunskap kring hur arbetet ska gå till (en målbild över hur den aktuella rasen används och bör arbeta med djur), dels att det målmedvetet och konsekvent blir en del av avelsselektionen (dvs i princip att man bygger vidare på de hundar som arbetar med djuren på önskvärt sätt och utesluter övriga).

Är rasklubbarna intresserade av det? Är det värt att kräva anlagsprov på föräldradjuren eller är det av större intresse att avla på de egenskaper/användningsområden som hundrasen har idag?

(PS bc och working kelpie är inte de enda hundar som används i praktiskt arbete med djur. Det förekommer också renvallare - lappska och blandraser)

 

[Fisherling]

Men för att det inte ska bli en "rolig" lek krävs att det dels finns kunskap kring hur arbetet ska gå till (en målbild över hur den aktuella rasen används och bör arbeta med djur), dels att det målmedvetet och konsekvent blir en del av avelsselektionen (dvs i princip att man bygger vidare på de hundar som arbetar med djuren på önskvärt sätt och utesluter övriga).

Är rasklubbarna intresserade av det? Är det värt att kräva anlagsprov på föräldradjuren eller är det av större intresse att avla på de egenskaper/användningsområden som hundrasen har idag?

(PS bc och working kelpie är inte de enda hundar som används i praktiskt arbete med djur. Det förekommer också renvallare - lappska och blandraser)

Finns aussies som arbetar som renvallare; det känns mer naturligt då aussies generellt använts för att flytta hjordar.

Vår rasklubb verkar arbeta rätt hårt för att främja vallningen inom aussie, men de jag sett som det går bra för på vallningstävlingar tycker jag vallar mer som BC än Aussie. Vet inte riktigt hur jag känner inför det; jag älskar ju aussien för att det är en Aussie, en brukshund med vallhundsmentalitet. Jag vill inte förlora det som gjort rasen till det den är, men samtidigt vill jag ju inte att det ska bli en vallningsspecifik ras eftersom det inte är vad jag vill ha hundarna till.

Det är svårt. Jag vet verkligen inte vad jag tycker.

 

[Fruentimber]

Men för att det inte ska bli en "rolig" lek krävs att det dels finns kunskap kring hur arbetet ska gå till (en målbild över hur den aktuella rasen används och bör arbeta med djur), dels att det målmedvetet och konsekvent blir en del av avelsselektionen (dvs i princip att man bygger vidare på de hundar som arbetar med djuren på önskvärt sätt och utesluter övriga).

Är rasklubbarna intresserade av det? Är det värt att kräva anlagsprov på föräldradjuren eller är det av större intresse att avla på de egenskaper/användningsområden som hundrasen har idag?

(PS bc och working kelpie är inte de enda hundar som används i praktiskt arbete med djur. Det förekommer också renvallare - lappska och blandraser)

Att man inte har BC innebär ju inte att man ser vallning som "lek". Och ja, absolut finns fler än BC och WK. Det är väl just därför tråden uppstod.

Om intresse ska uppstå måste ju möjligheten uppstå också. Det har det ju gjort tack vare t ex Kroppsvallarna som förening.

 

[Bulldoozer]

Vad jag förstått så går vallning och arbetsegenskaper hand i hand. Det ingen slump att bc ligger i toppen i många andra grenar också. Att avla bort vallegenskaper är att vattna ut rasens arbetsegenskaper och man vet inte vad man får istället sa en instruktör till mig och jag tycker väl att det kan ju stämma. Kollar man i vallhundsgruppen där vallanlag i många fall knappt finns så är det liksom inte mycket kvar mer än mjäkiga soffliggare till hundar. Kan ju kanske också bero på att raserna blivit poppis fort eller i utställningskretsar.

Det är oerhört "RAS" istiskt inom vallningen dock då många tycker att bc (och möjligen wk) är det enda alternativet i fårhagen och noll självinsikt i många fall. En person kan stå och tala om för mig hur värdelösa kroppsvallare är och sen ser jag samma person i fårhagen med sin bc som spränger fåren när den kommer i 200 knyck och har noll stopp på hunden men det är tydligen okej att fåren flyr i full fart när man har en bc men går min corgi in i hagen så blir de tydligen stressade .
Min corgi (eller mas) kommer aldrig mäta sig med en bc men det gör dom inte till helt värdelösa för enklare sysslor som att flytta djur mellan hagar eller fålla in dom i en fålla. Så länge de gör det på ett bra sätt och djuren inte blir stressade så kan jag inte se det onda i det. Det finns personer som kanske vill ha en hund som kan hjälpa till med enklare sysslor men inte har tillräckligt mycket djur eller aktiviteter för att de känner att en bc ska bli nöjd och då skulle det väl vara utmärkt om de kan ha en hund som kan flytta djur ibland men inte behöver jobbas med på det sätt som en bc.
Jag vet inte hur det ser ut med föryngring i leden i vallningen men även ur den synpunkten så skulle jag kanske se att man skulle tjäna på att bredda synsätt. Hade inte jag börjat valla med min corgi och blivit väl emotagen på ett par ställen iallafall så skulle jag aldrig fortsatt valla och ens nånsin övervägt att skaffa bc för många bc jag träffat har verkligen inte gjort bra reklam för rasen och ägarna har inte varit bättre dom.

Jag vill tillägga att jag inte ser nåt behov av att kreti och pleti ska ut och traska i fårhagen med sina kroppsvallare heller som motion. Jag tror dock att den stackars bc-valp som hamnar hos oss antagligen slipper en hel del nybörjar missar som jag redan hunnit med att göra på mina andra hundar.

 

[Fruentimber]

Kollar man i vallhundsgruppen där vallanlag i många fall knappt finns så är det liksom inte mycket kvar mer än mjäkiga soffliggare till hundar. Kan ju kanske också bero på att raserna blivit poppis fort eller i utställningskretsar.

Va? Vilka i grupp 1 räknar du till "mjäkiga soffliggare"?

 

[Bulldoozer]

Va? Vilka i grupp 1 räknar du till "mjäkiga soffliggare"?

En oroväckande andel långhårs collie (det finns väl ett fåtal som där som avlar mot arbete men de flesta är ju bara sällskap/utställning). Sheltie inte mycket bättre även om det går att hitta guldkorn där också.. Dessutom så går ju corgis sönder av att gå i trappor eller klarar inte en joggingtur enligt vissa uppfödare.. Det klart det fortfarande går att hitta vettiga hundar inom de flesta raser i grupp 1 men när större delen av uppfödarna i vissa raser avlar mot utställning utan en tanke på arbetsegenskaper och mentalitet så blir det ju svårare.

 

[Fruentimber]

En oroväckande andel långhårs collie (det finns väl ett fåtal som där som avlar mot arbete men de flesta är ju bara sällskap/utställning). Sheltie inte mycket bättre även om det går att hitta guldkorn där också.. Dessutom så går ju corgis sönder av att gå i trappor eller klarar inte en joggingtur enligt vissa uppfödare.. Det klart det fortfarande går att hitta vettiga hundar inom de flesta raser i grupp 1 men när större delen av uppfödarna i vissa raser avlar mot utställning utan en tanke på arbetsegenskaper och mentalitet så blir det ju svårare.

Av de raser som ingår i grupp 1 är det ju ändå väldigt få som kan räknas till kategorin "soffliggare", även om vissa raser blivit uppdelade. Att uppfödare sprider osanningar om corgis är ju inte detsamma som att de skulle vara soffliggare. Tvärtom så ser vi ju en förhållandevis stor grupp med corgis som utvecklar problembeteenden pga underaktivering. Shelties finns det en del nervvrak i, men soffliggare skulle jag inte kalla dom.

 

[Wingates]

En oroväckande andel långhårs collie (det finns väl ett fåtal som där som avlar mot arbete men de flesta är ju bara sällskap/utställning). Sheltie inte mycket bättre även om det går att hitta guldkorn där också.. Dessutom så går ju corgis sönder av att gå i trappor eller klarar inte en joggingtur enligt vissa uppfödare.. Det klart det fortfarande går att hitta vettiga hundar inom de flesta raser i grupp 1 men när större delen av uppfödarna i vissa raser avlar mot utställning utan en tanke på arbetsegenskaper och mentalitet så blir det ju svårare.

Jag tror ju inte det avsaknaden av vallavel som är problemet för raserna i grupp 1. Flera av dem är ju dessutom staketvallare eller herdehundar snarare än vallhundar. Att man i många raser avlar på utseende istället för arbetsegenskaper/mentalitet är ju inget som har med vall i sig att göra utan är ett allmänt problem.

 

[Bulldoozer]

Ja, nu har jag inte påstått att ALLA är det och jag menar väl egentligen att vissa raser har en stor andel uppfödare som inte värdesätter arbetsegenskaper i sin ras. Blir lite slarvigt när jag skriver på telefon då det tar längre tid och inte så lätt att få översikt på vad man skrivit.

 

[Fruentimber]

På tal om rasklubbar, så är det ju intressant med vad respektive rasklubb jobbar för.

Inom vår rasklubb anordnar vi sedan några år tillbaka vallningsläger på två utvalda ställen, i normala fall har det blivit 3-4 läger per år om man bortser från detta corona-år. Anlagstesterna har ju precis kommit igång och det var tänkt att vi skulle ha ett läger med officiellt anlagstest i höstas, men det fick förstås strykas.

Intresset för lägrena är stort vilket jag tycker är väldigt roligt. Överlag tycker jag att folk verkar bli bättre på att aktivera sina corgis, och förstå vad det är som de har köpt.

 

[Fisherling]

De hundar som använts/används inom vallning, till exempel aussie, vars arbetsegenskaper är så pass bra just för att de avlats fram som vallhundar. Hur ska man bevara och förbättra de egenskaperna?

Det är där min hjärna kör ihop sig lite. En bra aussie är ju en fantastisk brukshund, men de är ju det pga de avlats för vallning. Det är det som gör dem självständiga men föriga, modiga, lättlärda etc. Kan man förbättra de egenskaperna utan att ta hänsyn till vallning? Utan att utveckla dem som vallhundar?

Jag vill ju inte att aussien blir som en malle eller schäfer, de har ju avlats för bruks väldigt länge nu och det är nog ingen som motsäger sig att de har en annorlunda mentalitet än aussie. Samma sak med Collie, fast åt andra hållet.

Jag kanske verkar rörig, men det är för att hela konceptet är rörigt i mitt huvud. Jag vill behålla vallegenskaperna som gör aussien till den arbetande hund det är, men jag vill inte att folk för jämnan utsätter får för hundar som inte har i en hage att göra, vilket jag tyvärr sett en hel del av. Hur fixar man den balansen?

 

[Åsa A]

Jag är också kluven här och tycker inte det är helt enkelt - jag har ju en ras med (kropps)vallande ursprung och här i Sverige finns det en del som tränar vallning med sina beacueroner, jag vet också några som använder dem i arbetet på gården. Min gammelhunds uppfödare är instruktör och aktiv i kroppsvallarnas förening. Jag vet att hon varit nere i Franrike och både tränat och tävlat vallning med framgång.

Nere i Frankrike verkar det inte helt ovanligt att beauceroner används på gårdar, jag har sett filmer på beauceroner som skickas ut att hämta boskap i bergigt landskap, där boskapen går flera hundra meter bort och hunden hämtar snyggt och prydligt hem hela flocken. Många filmer man ser är annars vid förflyttningar, typ från en hage till en annan eller liknande, där jobbar hundarna oftast ganska fint på sitt sätt, ett rörligt staket runt djuren, men med ganska mycket röststyrning från föraren, medan hundarna som hämtar boskap på långt håll verkar jobba ganksa självständigt, men det kanske bara inte hördes på filmerna, jag vet inte. Den vallningen ser förstås inte ut som när en bc vallar men det ser ändå ut som att hundarna verkligen gör det som behövs.

Tiken som vi omplacerade har föräldrar som båda vallar, hon hade helt suveräna arbetsegenskaper (kamplust, samarbetsvilja, motor) men brast tyvärr i mentaliteten. Men jag tänker att en hund med vallningslinjer förmodligen är en hund med många av de egenskaper jag vill ha i en brukshund så på det sättet känns det ändå intressant att rasen fortsätter användas till vallning.

Som med allting är det ju viktigt att de som håller på med det - framför allt tänker jag nu på instruktörer som ska lära ut vallningen - vet vad de håller på med och ser till att djuromsorgen står högst upp på listan.

 

[Fisherling]

Jag är också kluven här och tycker inte det är helt enkelt - jag har ju en ras med (kropps)vallande ursprung och här i Sverige finns det en del som tränar vallning med sina beacueroner, jag vet också några som använder dem i arbetet på gården. Min gammelhunds uppfödare är instruktör och aktiv i kroppsvallarnas förening. Jag vet att hon varit nere i Franrike och både tränat och tävlat vallning med framgång.

Nere i Frankrike verkar det inte helt ovanligt att beauceroner används på gårdar, jag har sett filmer på beauceroner som skickas ut att hämta boskap i bergigt landskap, där boskapen går flera hundra meter bort och hunden hämtar snyggt och prydligt hem hela flocken. Många filmer man ser är annars vid förflyttningar, typ från en hage till en annan eller liknande, där jobbar hundarna oftast ganska fint på sitt sätt, ett rörligt staket runt djuren, men med ganska mycket röststyrning från föraren, medan hundarna som hämtar boskap på långt håll verkar jobba ganksa självständigt, men det kanske bara inte hördes på filmerna, jag vet inte. Den vallningen ser förstås inte ut som när en bc vallar men det ser ändå ut som att hundarna verkligen gör det som behövs.

Tiken som vi omplacerade har föräldrar som båda vallar, hon hade helt suveräna arbetsegenskaper (kamplust, samarbetsvilja, motor) men brast tyvärr i mentaliteten. Men jag tänker att en hund med vallningslinjer förmodligen är en hund med många av de egenskaper jag vill ha i en brukshund så på det sättet känns det ändå intressant att rasen fortsätter användas till vallning.

Som med allting är det ju viktigt att de som håller på med det - framför allt tänker jag nu på instruktörer som ska lära ut vallningen - vet vad de håller på med och ser till att djuromsorgen står högst upp på listan.

Skönt att jag inte är ensam med att vara konfunderad över det här!

Tinja har ju mycket vallning bakom sig och är trevlig med får, hittar naturligt sin position och tar endast till skall om fåren vänder huvudet till henne och vägrar flytta på sig. Sansad och svarar på hur fåren beter sig.

Skulle dock aldrig få för mig att släppa in Asni till en flock får. Muppräven kan ju inte ens hantera att någon hon inte känner väl går fram och tillbaka hos mig utan att nypa dem i hälarna.

Även om Tinja inte kan bli en duglig vallhund så visar hon ju passande egenskaper, och det är antagligen en stor del av varför hon är en så bra sporthund. Asni, som inte kan hantera sin vallning, är inte speciellt bra som sporthund, trots att hon kommer från arbetande linjer. Det märks tydligt att det är färre hundar avlade för vallning i hennes stamtavla.

 

[inverterad]

En oroväckande andel långhårs collie (det finns väl ett fåtal som där som avlar mot arbete men de flesta är ju bara sällskap/utställning). Sheltie inte mycket bättre även om det går att hitta guldkorn där också.. Dessutom så går ju corgis sönder av att gå i trappor eller klarar inte en joggingtur enligt vissa uppfödare.. Det klart det fortfarande går att hitta vettiga hundar inom de flesta raser i grupp 1 men när större delen av uppfödarna i vissa raser avlar mot utställning utan en tanke på arbetsegenskaper och mentalitet så blir det ju svårare.

Nja... Det finns numera ganska många "mellanmjölkscollies", de har inte stora mängder arbetsegenskaper men de behöver aktiveras, de är inte några sävliga soffliggare. Samma sak skulle jag säga om shelties där ju många avlas till agility. Det finns ju något/några mellanskikt mellan "arbetsnarkoman" och "soffliggare" skulle jag säga.

 

[inverterad]

Collieklubben arbetar aktivt för att sprida vallintresset, då det faktiskt verkar vara en genväg till att fokusera mer på arbetsegenskaper bland de uppfödare som tycker att bruks och lydnad och kamplust är fruktansvärda saker, närmast skällsord. Det är ju komplext: schäferns arbetsegenskaper är ju i grunden mycket av det vi förknippar med vallgenskaper, men de har formats bort från djurkänsla och vallning. I andra raser, som collie och corgie och aussie, skulle jag säga att arbetsegenskaperna kanske ligger närmre de ursprungliga arbetsegenskaperna och är lättare att plocka fram. Men att aussies skulle bli BC's om en fokuserade på vallningen förstår jag inte, hur går en ras från kroppsvallande till eyevallande?