Bc/WK är heading dogs. De ska söka upp huvuden/motstånd och jobba utanför flyktzonen, till skillnad från i princip alla andra raser som traditionellt har använts till att flytta boskap genom att pendla bakom djuren, inuti flyktzonen.
Generellt så speglar arbetssätten de lokala förhållandena i rasens ursprungsland. Stora hjordar djur behöver andra hundar än 300-400 får på en hed, en tam familjeflock ställer inte så stora krav men djur som ser folk 2 ggr/år kräver något helt annat.
Heading dogs har utvecklats där hundarna både jobbar självständigt med att gå ut på enorma ytor och söka, samla och driva hem djur. När alla djur är på samma ställe tar fösande/stötande hundar över för att driva dem till marknaden eller mosa dem genom hanteringssystemen. Det gör att en heading dog måste kunna hantera både enstaka djur, stora flockar, väldigt tuffa djur som slåss mot rovdjur, väldigt skygga djur med stor flyktzon, tackor med lamm, ha en god balanskänsla -i förhållande till flocken, inte bara förarbalans-! De måste också kunna hålla nere tempot på djuren, för de flyttas långa sträckor i svår terräng, utan en herde som knallar före och sätter tempot.
De allra allra flesta "gårds och herdehundarna" ska antingen hålla en linje så inte boskapen går över den och betar på fel ställe, eller fösa djur tillsammans med en herde. Flera av de nötvallande raserna är framtagna för att jobba i grupp för att flytta enorma flockar med nöt (i USA och Australien ffa, där vi pratar hundratals, om inte mer). Då behövs både skall och fysiska tag för att hålla hjorden i rörelse. Där används dessutom olika hundar till olika uppgifter, då det är helt ogörbart för en eller två hundar att kunna täcka alla nödvändiga positioner.
Problemet i Sverige är att folk tror att alla hundar som cirklar och tittar på djur "vallar", att alla "vallhundar" ska jobba bakom små flockar får i små fållor under sin utbildning, att får måste tränas för att förstå vad vallning är (vilket gör att rena skithundar kan "ha kontroll" och stressen som blir när djuren klumpar ihop sig tolkas som vallning. Hade det funnits flyktvägar och djur som inte stannade pga inlärd hjälplöshet så hade de inte haft några får kvar inom synhåll).
En VALLHUND jobbar i samspråk med flyktdjuren, använder sig av flyktzon, balanslinje och negativ förstärkning med tydlig eftergift, anpassar sig efter djuren den möter och har en lugnande inverkan på djuren.
Att tro att vi idag ska kunna "ta fram" vallning i raser där det sedan länge prioriterats bort är ett hån mot det enorma arbete som hundratals generationer av herdar lagt ner. Inte ens i de ännu specialiserade raserna lyckas vi bevara det som behövs i alla hundarna, det finns gott om usla vallhundar även inom BC.
Det blir liksom inte en rimlig jämförelse. Då är det väl bättre att jämföra med annan kroppsvallande ras.
