Vallning med icke-specialister

Collieklubben arbetar aktivt för att sprida vallintresset, då det faktiskt verkar vara en genväg till att fokusera mer på arbetsegenskaper bland de uppfödare som tycker att bruks och lydnad och kamplust är fruktansvärda saker, närmast skällsord. Det är ju komplext: schäferns arbetsegenskaper är ju i grunden mycket av det vi förknippar med vallgenskaper, men de har formats bort från djurkänsla och vallning. I andra raser, som collie och corgie och aussie, skulle jag säga att arbetsegenskaperna kanske ligger närmre de ursprungliga arbetsegenskaperna och är lättare att plocka fram. Men att aussies skulle bli BC's om en fokuserade på vallningen förstår jag inte, hur går en ras från kroppsvallande till eyevallande?
Aussien har eye naturligt, de ska valla med lite eye. Dock ska de vara högresta och enbart använda eye (eller skall) när det verkligen behövs, annars ska de mest hämta, fösa och hålla ihop. Det kommer ifrån att de är vallhundar som ska hantera hjordar; när problem uppstår så måste de ta eye eller skall för att få någon envis ko att vända eller liknande.

Men just nu inom vallning med aussie verkar det vara 'desto mer bc-lik, desto bättre'. Iallafall från vad jag sett. Mycket mer eye, lägre rörelser, mer bc-lika. Det är de som numera placerar sig väl på vallningstävlingar.
 
Nja... Det finns numera ganska många "mellanmjölkscollies", de har inte stora mängder arbetsegenskaper men de behöver aktiveras, de är inte några sävliga soffliggare. Samma sak skulle jag säga om shelties där ju många avlas till agility. Det finns ju något/några mellanskikt mellan "arbetsnarkoman" och "soffliggare" skulle jag säga.

Jo, så är det ju och mellanmjölk finns ju i fler raser för att inte säga de flesta. Dock så har jag hittills inte träffat nån collieägare som inte sagt att det svårt att hitta bra hundar och att mentaliteten är ett stort problem i rasen. Jag ser jättemånga fräcka shelties på agilitybanorna men de kommer i regel från samma kennlar.
 
Jag känner att problemet med att vallning har börjar bli både ett sätt att avelsvärdera, meritera och aktivera fler raser än BC och WK är att det inte uppstått ur något naturligt behov. Det är inte för att dessa raser faktiskt används praktiskt som man också vill utvärdera officiellt.

Det är vallhundsegenskaperna som ger arbetsegenskaper, men att börja avla efter vallning i raser som blivit bruksraser och behöver bevara arbetsförmågan tycker jag är att börja från fel håll. Om inte rasen redan har bra bruksegenskaper kommer den ändå inte att ha det som krävs av en vallhund.
 
Är alla hundar utom bc kroppsvallare? Vad skiljer dem åt i arbetssätt?

För att försöka hitta något som liknade det jag såg med grönisar 1980 +- några år (som jag berättat om i andra tråden) så googlade jag (mest på franska) efter filmer. Hittade dock mest terv och malle, inget av det jag såg var ens i närheten av "mina" grönisar. De flesta hundar flängde runt i galopp och verkade göra mer skada än nytta med får som ömsom sprang ömsom stod still. De grönisar som jag såg i arbete arbetade lugnt och oftast lågt, vanligen i trav eller skritt (heter det så på hund?). Förutom att flytta en flock längs en väg eller mellan hagar så kunde de samla ihop och få ordning på en flock som var precis överallt (utom möjligen där de skulle vara). Ofta arbetade de i par.
Utseendet idag är ju inte heller alls detsamma - försvann egenskaperna med utseendet?
 
Aussien har eye naturligt, de ska valla med lite eye. Dock ska de vara högresta och enbart använda eye (eller skall) när det verkligen behövs, annars ska de mest hämta, fösa och hålla ihop. Det kommer ifrån att de är vallhundar som ska hantera hjordar; när problem uppstår så måste de ta eye eller skall för att få någon envis ko att vända eller liknande.

Men just nu inom vallning med aussie verkar det vara 'desto mer bc-lik, desto bättre'. Iallafall från vad jag sett. Mycket mer eye, lägre rörelser, mer bc-lika. Det är de som numera placerar sig väl på vallningstävlingar.
Beror det kanske på att de flesta vallningstävlingarna är utformade för eye-vallare?

Och så premieras det beteendet, och det blir det föraren fokuserar att träna på?

Jag har ju själv haft en Aussie, som aldrig blev någon lysande vallare oavsett metod. Det berodde nog både på min oförmåga att förstå hur jag skulle lära henne, samt en del på hennes egna egenskaper. Eye hade hon väldigt lite av, men hon fungerade hyfsat till att delta i i att hålla ihop flocken när den skulle flytta mellan olika beten bl.a.
 
Är alla hundar utom bc kroppsvallare? Vad skiljer dem åt i arbetssätt?

För att försöka hitta något som liknade det jag såg med grönisar 1980 +- några år (som jag berättat om i andra tråden) så googlade jag (mest på franska) efter filmer. Hittade dock mest terv och malle, inget av det jag såg var ens i närheten av "mina" grönisar. De flesta hundar flängde runt i galopp och verkade göra mer skada än nytta med får som ömsom sprang ömsom stod still. De grönisar som jag såg i arbete arbetade lugnt och oftast lågt, vanligen i trav eller skritt (heter det så på hund?). Förutom att flytta en flock längs en väg eller mellan hagar så kunde de samla ihop och få ordning på en flock som var precis överallt (utom möjligen där de skulle vara). Ofta arbetade de i par.
Utseendet idag är ju inte heller alls detsamma - försvann egenskaperna med utseendet?
En del kroppsvallare, som Belgarna, ska ju inte gå på djuren (som de flesta tror, dom ska inte använda ljud eller mun) utan fösa får eller ankor "närgånget", möjligen puffa på djuren om dom inte rör sig.
Medans t.ex en Cattledog ska nafsa kossorna i haserna om dom inte flyttar på sig.
Så det är ju stor skillnad mellan kroppsvallare och kroppsvallare också, beroende på det djurslag och terräng den ska jobba med/i.

Sedan finns ju herdehundarna som både ska vakta och valla/fösa flocken om det behövs, men dom är ju inte utpräglade vallhundar. Där finns det större variation på vad som är viktigast för just det området den kommer ifrån.
 
Jag känner att problemet med att vallning har börjar bli både ett sätt att avelsvärdera, meritera och aktivera fler raser än BC och WK är att det inte uppstått ur något naturligt behov. Det är inte för att dessa raser faktiskt används praktiskt som man också vill utvärdera officiellt.

Det är vallhundsegenskaperna som ger arbetsegenskaper, men att börja avla efter vallning i raser som blivit bruksraser och behöver bevara arbetsförmågan tycker jag är att börja från fel håll. Om inte rasen redan har bra bruksegenskaper kommer den ändå inte att ha det som krävs av en vallhund.

Bra poäng.

Jag ser dock att allt fler fått upp intresset av att använda sina hundar praktiskt, åtminstone i vår ras. Corgin är populär som gårdshund och det finns flera som använder sina hundar praktiskt till både kor och får. För vår del är det absolut en väg in i att förvara arbetsegenskaper, eftersom intresset för det annars är mycket lågt (även om alltfler, upplever jag, tar ut sina corgis i diverse sporter).
 
Är alla hundar utom bc kroppsvallare? Vad skiljer dem åt i arbetssätt?
Bc/WK är heading dogs. De ska söka upp huvuden/motstånd och jobba utanför flyktzonen, till skillnad från i princip alla andra raser som traditionellt har använts till att flytta boskap genom att pendla bakom djuren, inuti flyktzonen.

Generellt så speglar arbetssätten de lokala förhållandena i rasens ursprungsland. Stora hjordar djur behöver andra hundar än 300-400 får på en hed, en tam familjeflock ställer inte så stora krav men djur som ser folk 2 ggr/år kräver något helt annat.

Heading dogs har utvecklats där hundarna både jobbar självständigt med att gå ut på enorma ytor och söka, samla och driva hem djur. När alla djur är på samma ställe tar fösande/stötande hundar över för att driva dem till marknaden eller mosa dem genom hanteringssystemen. Det gör att en heading dog måste kunna hantera både enstaka djur, stora flockar, väldigt tuffa djur som slåss mot rovdjur, väldigt skygga djur med stor flyktzon, tackor med lamm, ha en god balanskänsla -i förhållande till flocken, inte bara förarbalans-! De måste också kunna hålla nere tempot på djuren, för de flyttas långa sträckor i svår terräng, utan en herde som knallar före och sätter tempot.

De allra allra flesta "gårds och herdehundarna" ska antingen hålla en linje så inte boskapen går över den och betar på fel ställe, eller fösa djur tillsammans med en herde. Flera av de nötvallande raserna är framtagna för att jobba i grupp för att flytta enorma flockar med nöt (i USA och Australien ffa, där vi pratar hundratals, om inte mer). Då behövs både skall och fysiska tag för att hålla hjorden i rörelse. Där används dessutom olika hundar till olika uppgifter, då det är helt ogörbart för en eller två hundar att kunna täcka alla nödvändiga positioner.

Problemet i Sverige är att folk tror att alla hundar som cirklar och tittar på djur "vallar", att alla "vallhundar" ska jobba bakom små flockar får i små fållor under sin utbildning, att får måste tränas för att förstå vad vallning är (vilket gör att rena skithundar kan "ha kontroll" och stressen som blir när djuren klumpar ihop sig tolkas som vallning. Hade det funnits flyktvägar och djur som inte stannade pga inlärd hjälplöshet så hade de inte haft några får kvar inom synhåll).

En VALLHUND jobbar i samspråk med flyktdjuren, använder sig av flyktzon, balanslinje och negativ förstärkning med tydlig eftergift, anpassar sig efter djuren den möter och har en lugnande inverkan på djuren.

Att tro att vi idag ska kunna "ta fram" vallning i raser där det sedan länge prioriterats bort är ett hån mot det enorma arbete som hundratals generationer av herdar lagt ner. Inte ens i de ännu specialiserade raserna lyckas vi bevara det som behövs i alla hundarna, det finns gott om usla vallhundar även inom BC.
 
Nått jag nu funderar lite över är inte bara vallningen men hundens övriga egenskaper. Ska erkänna att jag inte kan mycket om BC eller WK - men hur är de med vaktbiten?

Det finns ju ändå ett flertal raser som klassiskt använts som vall- och vakthund för hjorden. Där jag antar att vallningen har varit viktig, men även minst lika viktigt har varit hundens vaktande av fåren (tex). Det är det jag själv mer tänker på med fårhundar tex. En hund som liksom lever med fåren, och visst kan den valla (kanske med lite mer röststyrning än vissa andra) men den finns där också hela tiden för att vaka och mota faror som vargar, osv.
 
Nått jag nu funderar lite över är inte bara vallningen men hundens övriga egenskaper. Ska erkänna att jag inte kan mycket om BC eller WK - men hur är de med vaktbiten?

Det finns ju ändå ett flertal raser som klassiskt använts som vall- och vakthund för hjorden. Där jag antar att vallningen har varit viktig, men även minst lika viktigt har varit hundens vaktande av fåren (tex). Det är det jag själv mer tänker på med fårhundar tex. En hund som liksom lever med fåren, och visst kan den valla (kanske med lite mer röststyrning än vissa andra) men den finns där också hela tiden för att vaka och mota faror som vargar, osv.
Se mitt inlägg #26. Herdehundarna.
 
Nått jag nu funderar lite över är inte bara vallningen men hundens övriga egenskaper. Ska erkänna att jag inte kan mycket om BC eller WK - men hur är de med vaktbiten?

Det finns ju ändå ett flertal raser som klassiskt använts som vall- och vakthund för hjorden. Där jag antar att vallningen har varit viktig, men även minst lika viktigt har varit hundens vaktande av fåren (tex). Det är det jag själv mer tänker på med fårhundar tex. En hund som liksom lever med fåren, och visst kan den valla (kanske med lite mer röststyrning än vissa andra) men den finns där också hela tiden för att vaka och mota faror som vargar, osv.
Som sagt, det är milsvid skillnad på en hund som vallar (hanterar djuren åt människan) och en herdehund, som arbetar nära herden med både enklare djurhantering och vaktar flocken. Boskapsvaktande hundar som skyddar djuren mot rovdjur är i en klass för sig. (Jag var på en stor fårgård i begren i Californien och träffade boskapsvaktare. De används för att döda pumor. De lever I flocken och kan absolut inte användas för att flytta djuren)
 
Som sagt, det är milsvid skillnad på en hund som vallar (hanterar djuren åt människan) och en herdehund, som arbetar nära herden med både enklare djurhantering och vaktar flocken. Boskapsvaktande hundar som skyddar djuren mot rovdjur är i en klass för sig. (Jag var på en stor fårgård i begren i Californien och träffade boskapsvaktare. De används för att döda pumor. De lever I flocken och kan absolut inte användas för att flytta djuren)
Ja, det var lite så jag menade. Sen finns det väl variationer inom detta tänker jag, dvs hur mycket de ska jobba med herden & djuren vs vakta, vilket jag antar varierar mellan raser.

Men BC och WK, de vaktar inte alls, eller?
 
Jag tycker ju överlag att det blir väldigt missvisande att använda termen "vallhund" annat än till typ BC och WK. Själv försöker jag främst använda mig av termen boskapsfösare eller heeler när corgins "vallegenskaper" kommer på tal, för att arbetssätten inte ska förväxlas.
 
Fast då är ju grunden i rasen att dom varit vakt+vallhund, "herdens hund". Så det är inte så konstigt tycker jag.
Äsh, jag håller ju med dig. Menade bara att termen kan förvillas lite med specifika raser. Men det kan väl "fårhund" också antar jag nu när jag tänker på det, finns ju raser som heter det med.
 
Vad jag inte förstår riktigt är när det då pratas om att man inte ska ändra raser till att bli som andra raser (alla är inte schäfrar, eller BC eller vad det nu än må vara som man jämför med), varför räcker det inte med MH och korning och eventuellt tävlingsmeriter i lämpliga grenar?

Om man nu förstår att en aussie inte ska vara en schäfer, som exempel, då borde det inte vara något problem att ta ett MH från en aussie, se att den är en bra aussie trots att MH-resultatet inte alls ser ut som det från en bra schäfer osv. Inte måste man ta in en aussie till får för det?

Nu är ju jag varken brukshundsmänniska eller vallhundsmänniska, men jag är duktig på att läsa av djur och har varit med på gård där BCs använts i dagliga jobbet (dvs, inte bara sett BC valla på riggade uppvisningar med småflockar får). Av det jag sett från "vallande brukshundar" så har det inte imponerat.

Precis det här som Migo nämner har jag också fått intrycket av att är vanligt:
Problemet i Sverige är att folk tror att alla hundar som cirklar och tittar på djur "vallar", att alla "vallhundar" ska jobba bakom små flockar får i små fållor under sin utbildning, att får måste tränas för att förstå vad vallning är (vilket gör att rena skithundar kan "ha kontroll" och stressen som blir när djuren klumpar ihop sig tolkas som vallning. Hade det funnits flyktvägar och djur som inte stannade pga inlärd hjälplöshet så hade de inte haft några får kvar inom synhåll).
 
Att tro att alla hundar som flyttar djur jobbar på samma sätt är som att tro att alla jakthundar jagar på samma sätt.

Skulle ju vara en fördel om olika sätt att flytta djur bedömdes på olika sätt precis som olika jakthundar bedöms i hur dom ska jaga och inte efter en passar alla.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Jag har börjat fundera på en border collie som nästa hund. Men skulle väldigt gärna få lite input av er som har/kan rasen! :) Kan...
2
Svar
31
· Visningar
2 176
Hundavel & Ras Jahopp, här står jag med en hund igen (jaja, tre men de andra två är ju makens..) och Nessie är fyra år så en påläggskalv var ju...
2 3
Svar
54
· Visningar
7 858
Senast: Hedinn
·
Hundavel & Ras Tycker det är tråkigt att det inte finns nån "vallhundstråd" (iallafall hittar jag ingen aktiv - om de finns, upplys mig och jag tar...
2
Svar
22
· Visningar
3 191
Senast: Narcissa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp