Dagen började väl lite sisådär idag, med att jag försov mig till middan. Får sen besked om att det fattades tre lamm vid dagens räkning, varav ett hade hittats 1.5 meter ner i ett hål bland en samling flyttblock så vi behövde hjälpas åt allihopa för att få upp det. Passade på att ta med mig hundarna ut för att de skulle får rasta av sig. Efter mycket om och men fick vi upp ett väldigt medtaget - stinkande- lamm som säkert suttit där i ett dygn. Aha, det var en av de två tvillingsyskonen som saknades enligt listan, men vart var då den andra? Vi började se oss omkring, men Frodo markerade intresse för hålet fortfarande. Och ja visst, där nere kikade det fram ytterligare ett lamm! Den hade nog haft det lite bekvämare, var inte alls lika medtagen.
Nåja, ett lamm kvar att hitta. Hundarna och jag började söka av hela området med flyttblock, utan framgång. När vi kom tillbaka till gården viftar djurägaren åt mig - de hade hittat lammet, men i fel hage, i fel flock. Självklart i den mest kuperade, branta, hala, kalhyggeshagen. Bland 200 andra lamm. Här behövdes en hund!
Fridolf är duktig på att fånga och hålla lamm, men kan bli lite hård i munnen när de är i den här mellanåldern när de fortfarande är jättesmå, men hunnit bli ganska kvicka och starka. Så jag chansade och tog Karla istället, som aldrig gjort nått liknande förut. Eller för all del, arbetat med mig nått mer än ett par minuter här och där.
Alltså gick vi ut, två personer, en hund och en fångstkäpp, för att få tag i lammet. Hon fattade direkt att det var ett specifikt lamm vi skulle ha, och släppte iväg de andra men höll kontroll på rätt lamm. Först jobbade hon med eye, sen provade hon att tackla det med huvudet och bogen för att hålla det stilla, sen provade hon att klippa framför nosen och till sist vågade hon testa att ta tag runt halsen och hålla fast. Första gången blev hon nog lite rädd för att få skäll, för hon släppte direkt, men ett par försök senare så höll hon det länge nog för att djurägaren skulle hinna ta det med staven- hunden släppte och iväg for lammet igen... Tre gånger slank det ur staven precis när de skulle byta grepp, innan vi äntligen fick till det.
Jag är väldigt imponerad över hur hon samarbetade med oss runt en så pass svår uppgift. Det var får överallt runt oss som hon hade kunnat vända sig efter när det blev lite kämpigt med lammet, men hon var helt inställd på att hjälpa oss med det vi ville ha gjort. Inte ett märke var det på den lille heller, trots att hon både tog fast och höll när det sprattlade rejält.
Nu sover hon gott
