Sv: "Våld" ok?
Om jag måste förstärka så slår jag inte hästen i den bemärkelsen, utan jag höjer "fasen" av vad jag gör, och det ger resultatet att hästen flyttar sig både denna, och nästa gång (nästa gång för mindre signal.) Låt oss ta ett exempel i form av "min häst vill inte komma i hagen, springer iväg, varvid shettisen i tumultet får för sig att han ska vara uppstudsig och stegra sig mot/slåss med mig", jag lägger all min fokus och tanke och känsla på att han ska försvinna ifrån mig; börjar vifta med grimskaftet i en stor circel med haken längst ut; och går sakta mot honom; varvid han först överväger att ta upp fighten, det viftande grimskaftet kommer då åt huvudet, varvid han fattar att "shit, henne ger man sig inte på". Det känns som lite fusk att ge sig på huvudet, men det är inte okej att ge sig på människor "för skojs skull" (det var han som tog "initiativet" genom att komma emot mig bakifrån för att se om han kunde hoppa på mig ostraffat.) Men enligt mig har jag inte slagit honom, utan han sprang in i grimskaftet på eget bevåg fastän han såg det snurra och fastän jag sa åt honom att "mig anfaller du minsann inte".
Från att ha tyckt att jag är en ganska menlös prick (eftersom jag aldrig behöver hantera honom och på så vis aldrig behövt sätta honom på plats) har jag helt plötsligt blivit en intressant och rolig prick, så några större men fick han inte (snarare tvärtom.)
Om jag går emot en häst med ett snurrande rep och hotande kroppspråk så kommer repet förr eller senare att slå till hästen, men det är inte slag riktat direkt mot hästen, hästen råkar bara vara ivägen för mig (men normalt sett använder jag bakdelen på grimskaftet att snurra emot för "synligt tryck", inte haken; men denna gång ville jag försäkra mig om att grimskaftet skulle skapa nog med obehag för att få honom att välja att backa undan; OM han valde att fightas.)
Men det allra första jag gör är att börja med så mild fas som möjligt. Är hästen artig så behöver det inte bli något fysiskt obehag. Jag tycker att hästen har lika mycket ansvar som mig, så det är upp till den att sätta den ton den vill ha på vår kommunikation. Om den tar till en otrevlig ton utan att jag har förtjänat det, då ska den inte vänta sig att jag är artig tillbaka. Men där gäller det självklart att kunna avgöra när man förtjänat det eller inte, och det är det troligen få som kan. Många tolkar all bitning och öronen bakåt som "försöker sätta mig på plats", medans andra tycker att det alltid är ett tecken på att hästen mår dåligt och vi har gjort fel; och jag tror som vanligt att "lagom är bäst" (när jag står stilla i en hage och en häst kommer fram till mig och ska hugga mig i ansiktet så har jag INTE gjort något som helst för att förolämpa hästen = jag kommer att vifta med händerna framför ansiktet för att värja mig åtminstone (skräckexempel åt "för snäll" taget från min personliga erfarenhet, varvid ägaren utbryter "Stackars häst! Inte vifta åt honom! Han blev arg på dig för att du gjorde snabba rörelser!" (när jag som sagt stod helt stilla tills hästen höjer huvudet mot mitt med bakåtslickade öron och blottade tänder (måhända att han har negativa erfarenheter av människor, och jag tror inte på att ge en sådan häst stryk, men jag tror inte på att dalta med en sådan häst heller.))
!
